Oves Blogg

Askersund blev inte det
skatteparadis som operasångare Ivar Andresen önskade. Operasångaren förslag var
om att han mantalsskrev sig i Askersund ville han att staden skulle nöja sig
med 400 kronor om året i kommunalskatt. Andrésen skulle debiterats vanlig skatt
men med ett avdrag ned till 400 kronor. En kohandel som satte myror i huvudet
på skattexperterna som trodde att ett sådant beslut skulle överklagas. Borgmästare Gunnar Casmir Bretzner tyckte
inte frågan var så märklig. Sångaren var bosatt i Tyskland och önskade sig en
fast punkt i livet där han kunde mantalsskriva sig. Och han var ju en kändis
som kunde placera Askersund på kartan. Inte så dumt. Året var 1933. En reporter på stora DN frågade borgmästaren
om skatten inte skulle debiteras efter inkomst. Enligt Bretzner kunde staden
bestämma det själva och hänvisade till hur Jönköping gjorde med
tändsticksfabriken och Malmö med sockerbolaget. De fick skattelättnader.

PS! Ytterligare bilder och text finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

Vattentornet i Askersund lyser igen. Normalt brukar bostadsbolaget lysa upp toppen på tornet med adventsstakar i december. Nu har Henrik och Juha vid bolaget bestämt sig för lite belysning även i höstmörkret. Ett trevligt initiativ. Var inte oroliga, adventsstakarna kommer på plats som vanligt i december.

Förbjud matning av fåglar i
Askersunds hamnområde under sommarmånaderna. Det vill ledamöterna i kultur-och
tekniknämnden. För att få tyngd i det hela vill politikerna i nämnden få in
förbudet i de allmänna ordningsföreskrifterna. Ännu har inte frågan varit uppe
i kommunstyrelsen eller fullmäktige för avgörande. Många boende i hamnområdet
har känt sig störda av måsar, kajor och änder.

Om förslaget går igenom
undrar många hur själva kontrollen ska gå till. Vad händer om någon slänger ut
några brödbitar till fåglarna? Ska polisen ingripa? Blir det böter? Frågorna är många. En av anledningarna till
att det samlas mycket fåglar är inte bara matning. I hamnen finns ett antal
restauranger och kiosker som lockar. Kajor och måsar slår sig ofta ner på
räckena runt serveringarna för att kolla om det finns något matnyttig. Eller om
någon tappar några godbitar.

Askersunds kommun har fått
många märkliga donationer genom åren, där kravet har varit gåvan ska ombildas
till fonder. En donation handlar just om mat till fåglar . Bakom donationen
stod makarna Judit och Nils Setterberg i Falla, Skyllberg. Judit avled 1986,
men då var maken Nils redan borta. Det handlade om ganska mycket pengar. Den
största privata donationen som kommunen ansvarat för. Behållningen i boet,
360 268:38 kronor, skulle enligt testamentet placeras i en djurfond.
Enligt testamentet som upprättades redan 1962 skulle ”fondens hela
ränteavkastning gå till åtgärder för skydd av i vilt tillstånd varande djur på marken
och för fåglar i luften. Ränteavkastningen skull årligen förbrukas”.

I testamentet föreskrevs att
fonden skulle förvaltas av Lerbäcks kommunalnämnd. Nu skrevs testamentet före
kommunsammanslagningen, så det blev istället kommunstyrelsen i Askersund som
delar ut pengar för att hjälpa djuren. I testamentet står det tydligt och klart
att det är djuren i Lerbäck och Snavlunda, som ska förfoga över
ränteavkastningen. Hur makarna Setterberg tänkte hindra fåglarna från
centralorten att få ta del av fröna har jag inte fått klart för mej.

Arne Björk i Falla matade fåglar med hjälp av pengar från Settbergs fond.

I testamentet ingick fast och
lös egendom beräknad till 83 800 kronor. Nu blev den summa betydligt högre
efter försäljningen av makarnas hus i Falla och en auktion. Sammanlagt blev
summan från makarna Setterberg drygt 500 000 kronor . Testamentet var inte
riktigt bevakat från början. Det fanns släktingar som hade rätt på en del av
pengarna. Beslutet blev till slut att djuren och släktingarna fick dela på
pengarna.

1990 rev kommunen upp det
gamla beslutet om hur pengarna till djuren skulle fördelas. Olika föreningar
och allmänheten fick då också chansen att vara snälla mot djuren med hjälp donationspengarna.

Ruben Carlsson i Falla som
jag kände ganska nära fortsatte att mat fåglarna något år efter Judits död. Han
bodde granne med henne. Ruben berättade för mej att hon hade hela frysen full
med bröd, talg och annan mat till fåglarna. Ruben använde sig av det förrådet
så länge det räckte.

Många söker i dag sitt livs stora kärlek genom dejtningsajter och annonser.
Enkelt och gesvint. Till det kommer flera tv-program som visar hur man
gör för att finna sin käresta, som ”Bonde söker fru” , ”Tro, hopp och kärlek”,
och allt vad det nu heter.

Själv kan jag skryta med att ha varit inblandad i en
kärleksannons som slutade mycket lyckligt.
Det värmer fortfarande inombords när jag tänker på det trots att det är
ett antal år sedan. Det kom in en mycket vänlig man till mej på redaktionen och
vill ha hjälp med en annons. Han hade
hört av en god vän, som i sin tur hade hört av en annan god vän, att jag skrev rara
notiser. I mannens begrepp om notiser
gällde allt som stod i tidningen. Förklarade att jag inte sysslade med annonser
utan hänvisade honom till vänliga Britt som skötte annonseringen. Men han gav
sig inte. Mitt hjärta veknade när han
berättade att han varken kunde läsa och skriva och önskade någon att dela sitt
liv med. Skolgången hade liksom inte blivit av.

Lovade att hjälpa honom med annonsunderlaget.
Härliga skogspromenader och ljuvliga hemmakvällar som det brukar stå i annonser
slopade vi direkt. Kanske han blev lite påverkad av mej, vad vet jag? För mej
räcker det med vanliga hemmakvällar. Förklarade att han måste ha något speciellt
som lockade när han nu inte ville vandra i skogen med sin blivande käresta. Han
berättade då att han åkte runt och förgyllde kopparsaker. Han var också
klockförsäljare på marknader. Mitt förslag
att locka med var att han ”förgyllde tillvaron och var mycket punktlig” . Och
annonsen gick iväg.

Några månader senare när det var höstmarknad i
Askersund hörde jag någon ropa Ove bakom ett stånd och det var min
annonsvän. Han höll om mej och tackade
flera gånger. Han hade funnit en kvinna genom annonsen som han delade livet med. Jag är inte så lättrörd men visst blev jag
berörd. ”Du ska få en klocka av mej som tack för hjälpen”, sa han. Jag tackade
vänligt bestämt nej till presenten, med förklaringen att jag redan hade en
klocka.

När vi ändå är inne på annonser som normalt inte
journalister ska syssla med hjälpte jag ändå en man med en mindre affärsrörelse
i loppisbranchen. Han hade inget namn på firman när han skulle annonsera.
Mannen hade funderat länge men inte kommit på något. På gatan stod hans bil, en 245:ans Volvo.
Mitt förslag blev ”245:ans Loppis”. Han blev mycket nöjd med förslaget. Så blev
det också. Två annonser som satt djupa spår både hos mej och annonsörerna.

PS! Ytterligare bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

Trafvenfeltsvägen i Askersund är en gata som kan ståta med två olika stavningar. Den rätta stavningen finns i korsningen Torebergsvägen -Trafvenfeltsvägen. Norr ut mot Borgmästargatan heter samma gata Trafvenfeldtsvägen. De som döpt gatan har fått med ett d. Konstnären och gymnastikläraren stavade sitt namn, Hjalmar Trafvenfelt. Och så vill han säkert också att det skulle stå på gatuskyltarna. Kanske en bagatell, men ändå….

Klas med kökskakel från Askersund

Delar av gamla
bryggeriet i Askersund har förvandlas till tio udda och intressanta lägenheter.
Ägaren Klas Stjernström har också den goda smaken att återställa skylten”
Askersunds bryggeri” på väggen. I en av byggnaderna finns Klas
ytbehandlingsföretag Galfa. Det är också företaget som står för bygget av
lägenheter. I dag handlar det ofta om
bostadsrätter i Askersund, men Klas satsar på hyresrätter som frågar efter i
dag. Lägenheterna har blandade storlekar allt från ettor till fyror.

Klas har försökt behålla så många detaljer från
bryggeriepoken som möjligt. Alla lägenheterna är unika på sitt sätt. Varje
lägenhet har formats efter den gamla bryggerilokalen. Det är moderna lägenheter
som döljer en gammal bryggerihistoria. I en del träbalkar finns det namn
inristade av folk som jobbat där en gång
i tiden. Och naturligtvis finns det hiss i den höga byggnaden. Klas räknar med att lägenheterna ska var
inflyttningsklara i början av november. För det tänker han att visningar för
alla som anmält sitt intresse för att bo i gamla bryggeriet med en utsikt som
är få förunnat. Ännu är det inte försent att anmäla sitt intresse. Hyrorna
kommer att ligga på ungefär samma nivå som övriga hyreslägenheter i Askersund.

PS! Mer text och bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

För drygt 60 år sedan bröts järnvägsförbindelsen i
Askersund med stora vida världen. I augusti 1955 anlände rälsbrytarlaget till
Askersund station för att börja bryta upp järnvägsrälsen vid stationen. Gänget
lämnade kvar en mindre rälsstump som skulle brytas senare. På den stumpen kunde
den gamla trallan köras, men mitt framför stationshuset var stopp. Nu är all
räls borta. Bara stationshuset finns kvar.

Järnvägen gick genom Strandparken fram till hamnen och båtarna.

Enligt gamla rykten var det meningen att stadsbanan
Stockholm-Göteborg skulle dras över Askersund. Pamparna skulle då ha motsatt
sig järnvägsbygget, med motiveringen att de skulle få sin nattro förstörd. Den
stora järnvägsknuten blev i istället Hallsberg. Det är en bra historia när man
tröttna på alla lokalpolitiker för att det inte händer något. Nog snabbt.

Men historien är helt enkelt för bra för att vara
sann. Hallsberg var helt enkelt ett bättre alternativ som järnvägsknut mellan
de båda storstäderna. Att Askersund missade på grund av dålig nattsömn för de
styrande, är att ge dåtidens styrande allt för stor betydelse. Besluten om
stambanan togs på ett helt annat plan och då hade det ingen betydelse om
pamparna kunde sova eller inte. Askersund fick ändå en egen järnväg. En
smalspårig järnväg till Lerbäck. Invigningen skedde 1884. Stationshuset finns kvar
och är en kulturklenod för kommunen.
PS! Fler bilder och text finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg