Oves Blogg

På hemsidan under rubriken Bilder finns det en del nygamla bilder som familjen Arrenius bidraget med. Adress:

Adressen till min hemsida och blogg är: http://ovedanielsson.se/index.html.

Askersundsverkens villapanna som spreds över hela världen under en period.

Bilden är från tidigt 1900-tal. Den här vyn har askersundarna vant sig vid. Kanske något kan sparas i samband med nybygget.

Märta ”Göteborgsposten” cyklar förbi Askersundsverkens kända entré in mot verkstadsdelen.

Vid ett jubileum fick de anställda en kniv med Askesundsverkens fabriksnamn ingraverat.

För en tid sedan blev det klart att Askersunds kommun köper gamla Askersundsverken , Ava-Nordic. Hela verkstadsområdet ligger på en mycket attraktiv tomt vid Alsens strand. Det har förts diskussioner många gånger om den här affären, men då har inte alla bitar fallit på plats. Men nu blev det så. Och alla var mycket nöjda när köpet klubbades i fullmäktige. Jag var där och såg glädjen. Priset blev 17,5 miljoner. Lite dyrt sa kommunalrådet Eriksson från Åmmeberg, men ändå ett viktigt köp. Och alla andra politiker nickade instämmande.

Affären ledde till att det stora kultur-och skolbyggnadsprojektet vid Sjöängsskolan arbetas om och flyttas till verkstadstomten. Vad det blir av Sjöängsskolan vet nu bara politiker i sina hemliga rum. Askersundsbostäder AB hade tidigare ritningar framme till hyreshus längs ned mot Strandparken där några baracker finns i dag. Det fanns till och med skissförslag framme för husen. Men planerna kastades om och husen fick en ny placering längre upp i området mot Kristinahemmet. I mitt tycke en mycket sämre placering. Kanske de gamla husplanerna blir aktuella igen. Tala om sjönära lägenheter. Kanske jag ska tinga på en lägenhet direkt…

Läst i en intervju för några dagar sedan att alla byggnader på verkstadstomten skulle rivas för att ge plats för nybygget. Personligen tycker jag att något borde bevaras, för att minna om den livaktiga verkstadsindustrin dit halva Askersund hade anknytning till en gång i tiden Jobbade man inte där så fanns det en bekant som gjorde det. Området är förknippat med industrihistoria. Kunde inte kontorsbyggnaden ut mot busstationen åtminstone få stå kvar? Tyckte det var lika tråkigt när allt revs bort i Bastedalen. Något som vittnat om den gamla tegelbrukstiden borde fått stått kvar. Kanske en tegelugn. Nästan alla i Bastedalen jobbade vid ”Harge tegelbruk”. Men det är vad jag tycker och det jag driver är ju bara en anspråkslös blogg helt utan makt. Men det är ändå trevligt att kunna skriva lite direkt från hjärtat, historieböcker och vad folk som jag träffar tycker. Och pratar om.

Familjen Franzén satte verkligen fart på gjuteriet i Askersund i början på 30-talet.

Det var familjen Franzén som satte fart på Askersundsverken en gång i tiden. Och det är också nu som samma familj säljer området. Industrigärningen i Askersund är ett avslutat kapitel. John-Axel säljer med ålderns rätt. Bilden är på John-Axels pappa.

Redan 1904 startade ingenjör Wilhelm Lindberg från Lindesberg en mekanisk verkstad med gjuteri i Askersund. Några av anledningarna till det var att det fanns elektrisk kraft, direkta sjöförbindelser med Stockholm-Göteborg, samt gott om bostäder. Huvudsakligen tillverkades träbearbetingsmaskiner. Verksamheten gick mycket bra och det ledde till att verkstaden byggdes ut hela tiden. Många av maskinerna såldes till USA och Kanada. De största kunderna fanns dock i Ryssland. Efter den ryska revolutionen blev det problem med handelsförbindelserna. Lindberg hamnande därför i ekonomiska svårigheter och tvingades lägga ner efter ha varit i gång i 22 år.

Under några år drevs gjuteriet i liten skala av en Örebrofirma. 1932 köptes gjuteriet av Lidköpings Värmeledningsindustri AB, Järpås, som var ett mycket kapitalstarkt företag och då kom också familjen Franzén in i bilden. Fabriken byggdes om för tillverkning av värmepannor och plåtfat. I vart och vartannat hus fans en panna från Askersundsverken. Företaget började också ganska snart att drivas under firmanamnet Askersundsverken AB. Men för askersundarna var namnet bara AVA.

Ett antal företag har varit inhyrda med sina verksamheter i verkstadslokalerna under den senaste 20-årsperoiden.

I början på 60-talet inträffade en förödande brand vid Askersundsverken

Relieferna till torgbrunnen göts vid Askersundsverken. För konstverken stod bygdens egen son Folke Dahlberg. Brunnen invigdes i samband med stadens 300-årsjubileum 1943

Bilden är från gjuteriet i början på 60-talet

Det här var lite historia. Nu återstår det att se hur den förvaltas ihop med nybygget….

Som vanligt har Linus Larsson bidragit med en del bilder.

Adressen till min hemsida och blogg är: http://ovedanielsson.se/index.html.

PS! Bilderna som finns på bloggen och hemsidan får naturligtvis inte kopieras och användas i andra syften än vad som är tänkt. Det handlar om upphovsrätten. Bara som ett litet vänligt påpekande. Det finns exempel på där man lägger allt på cd-skivor och distribuerar ut massupplagor. Det är förbjudet.

PS! Kommentera gärna ! Det skulle var trevligt.

Per-Olof Lundin IFK Askersudn vann Tivedsloppet 1956 i rykande snöstorm

Bengt Rehnvall, IFK, har också vunit Tivedsloppet.

Sporthandlarna har gyllene tider nu. Folk står i kö för att köpa skidor. Ett verkligt uppsving efter år med dåliga försäljningssiffror.

I dag är det Zinkgruvans IF som står för skidsporten i Sydnärke. Både med åkare och en fin anläggning. För i tiden var det ett antal klubbar som hade skidsport på sina program. Tivedsloppet i Askersund var den stora skidhändelsen i syd under många år, men mera om det senare.

Själv har jag alltid varit en urusel skidåkare. Det var andra vintersporter som gällde när jag var aktiv. Men jag gjorde faktiskt ett tappert försök i en korpstafett tillsammans med mina bröder en gång för länge sedan. Brorsan Karlherbert och jag var aktiva inom idrotten på den tiden och hade skaplig kondition. Men vi hade ingen skidteknik. Det går inte att halvspringa sig igenom ett skidlopp, även om det bara råkar vara en korptävling. Min skidkarriär fick ett snabbt slut när PRO lag 2 passerade ute i spåret. En gammal man med en härlig skidteknik susade förbi. Och han hade också vallat sina skidor fick jag höra efter målgången.

IFK Askersund arrangerade under många Sydnärkes stora skidlopp- Tivedsloppet. Det första loppet kördes 1936 och hade då namnet Askersundsloppet. Det ändrades sedan året efter till Tivedsloppet , med start i Ljungås och målgång vid gamla Folkskolan (Sjöängsskolan).

Senare blev det start och mål vid gamla IP. Då drogs spåren norr ut från staden för att sedan göra en krok in mot staden via Gårdsjön och Väderkvarnsbacken. Som grabb följde jag många Tivedslopp från toppen av den gamla tingsplatsen, Väderkvarnsbacken. Det var många blåbär som drattade på ändan i nedförsbacken in mot det hägrande målet på IP. Bara det drog en ganska stor publik till Väderkvarnsbacken, som numera mest används som pulkabacke. En del hade börjar med pulkaåkning redan under Tivedsloppet. Längden på loppet var runt 3 mil, men flera vätskekontroller. En del stannade länge vid kontrollerna. Blåbärsoppan verkade vara mycket vällagad.

Arthur Östring Zinkgruvan dominerade skidtävlingarna i syd i slutet på 30-talet och börja av 40-talet. Han van Tivedsloppet ett antal gånger

Sydnärkes skidkung i slutet på 30-talet och början på 40-talet var Arthur Östring från Zinkgruvan. Han dominerade stort. Han vann fem-sex Tivedslopp. Det kan väl nämnas att loppet ställdes in 1938-39, på grund av snöbrist. På 50-talet dominerade IFK-arna Per-Olof Lundin och Bengt Rehnvall. De kanske inte vann alla gånger, men de var ständigt med i toppen.

Från det första loppet 1936 kan berättas att åkarna startade två och två från Ljungås skola. Matkontrollen fanns vid Uvaberget mellan Askersund och Olshammar. Det var 14 kilometer dit. I täten låg Gustav Nyberg , Skyllberg och Arthur Östring, Zinkgruvan. De slängde i sig lite varmt sockervatten för att sedan fortsätta ett stycke på Olshammarsvägen och in mot Boda. Mellan Uvaberget och Nordhammar hände inte något mellan de båda tätmännen. Östring hade startat en minut efter Nyberg , så hans slutseger var i det närmaste klar vid Nordhammar. De två sista kilometerna över Alsen in mot gamla Folkskolan blev en ren spurtsträcka.

Östring går i mål vid gamla Folkskolan i Askersund vid det första Tivedsloppet 1936. Första året var namnet ”Askersundsloppet”

Nyberg ledde med fem meter fram till järnvägsstationen , innan Östring satte in slutspurten. Med den segern blev Arthur Östring skidhistoriens förste Sydnärkesmästare. I segerintervjun förklarade Östring att banan var alldeles för lätt. Han tyckte det bara var gärden och sjöar att åka över. Inget vidare kraftprov. Segraren uppmanade också intervjuaren att komma upp till Zinkgruvan, där det verkligen fanns lite backar att kämpa i. Men Östring var inte ensam om att klaga på den lätta banan. Även tvåan skogsarbetare Nyberg, var missnöjd med den lätta banan. På den tiden skulle alla skidåkare vara skogsarbetare för att nå framgång. Yrket gav styrka och hårdhet. Men det var då det…

Kalle Pettersson, hade ofta den olympiska tanken i huvudet när han åkte Tivedsloppet. Det viktigaste är inte att vinna, det viktigaste är att deltaga.

IFK hade ett bra skidgäng på 40-talet. På bilden Rune Wiktorsson, John Karlsson och Erik Jonsson

Skolans skidtävling med start vid busstation. En 50-talsbild.

Det var lite om skidåkning och mitt eget tillkortakommande i den ärofyllda sporten nu när snön ligger djup utanför husknutarna.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.

Jag har gjort tillägg på bloggen som handlade om Askersunds första folkvalda lucia. Vännen Linus Larsson har hittat på flickan som blev vald, Kathie Karlsson, men fick tacka nej på grund av sjukdom och fick ersättas med den som hade näst flest röster. Solveig Kaufeldt.

Kolla gärna. Ganska rolig läsning från ett gammalt tidningsklipp. Bloggen är från den 28 november

Ove!

Rätt tänkt och skrivet i bloggen om Gårdsjöområdet. Ungefär samma ord och argument har jag redan använt (tidigt i våras)i ett förslag som jag vill ska ingå i kommande översiktsplan för Askersunds kommun. Moderaterna och Kristdemokraterna i Askersunds kommun har i ett gemensamt yttrande till planerarna accepterat detta och enats om följande text:

1.1 Gårdsjöområdet ligger nära befintlig infrastruktur, t ex skolvägar, gator, vatten och avlopp och är det område som bör komma i första hand för fortsatt utbyggnad. Området ligger nära Gårdsjön med möjliga badplatser. Bra G/C-vägar till ridhus och andra mål. Bra exponering mot SV. Blandat åker och skog. Nära grönområden i öster. Viss förtätning kan även göras SO om Väderkvarnsbacken. Området är lämpligt för barnfamiljer i blandad bebyggelse (hyresrätt och enbostadshus).

Utbyggnadshorisont: Genomförandestart snarast om totalkalkylen visar OK.

Nära Askersunds tätort föreslås alternativen Gårdsjö, Nordhammar och Edö. Nya och jämförande kalkyler bör göras på dessa före beslut om val av huvudalternativ.

Ibland ligger en del politiker om inte före så åtminstone parallellt med Oves blogg…

Eric Englund

Sagers stuga i maj 2010

Sagers stuga 1907. Lägg märke till barnen som leker på bergen.

Nu är det klarlagt. Sagers stuga vid Strandpromenaden är Askersunds äldsta hus. En viktigt nyhet, även om det rör sig gamla tider. Det är viktigt att slå vakt om stadens historia. Det finns en förening i Askersund som också gör det, Föreningen Gamla Askersund. När större delen av staden lades i aska vid den fruktansvärda branden 6 juni 1776, klarade sig den lilla stugan vid kanten av Alsens vatten undan lågornas rov.

Branden började på bergen ovanför stugan och gick sedan norr in mot staden. Sagers stuga låg skyddad från blåsten och branden. Det enda som hänt med huset till det yttre är byte av tak. Under period var det tegeltak, men en tidigare ägare , Olle Arrenius, såg till att det blev torvtak igen. Som när huset uppfördes.

Under alla år har det varit oklart med om Sagers stuga verkligen var det äldsta huset i Askersund. I Bevarandeplanen från 1993 kan man läsa att ”huset enligt tradition kan vara uppfört före den stora branden”. Det är nu klarlagt att det är så. Förre kanslichefen i Askersund, Alf Cederlind, har forskat i gårdens historia under våren 2010 och det visar att byggnaden varit bebodd före branden och efter branden. Beviset på det är material från gamla husförhörslängder och mantalslängder hämtade från olika arkiv.

Det finns olika uppgifter om varför det lilla röda huset kallas för Sagers stuga. En uppgift är att det fanns någon Karlsson från Sagersta strax utanför Askersund som använde huset. Av det kom sedan namnet Sagers stuga. Men det finns också en del andra förslag. Det fanns familjer i Askersund med namnet Sager och några menar att namnet kommer från den släkten.

Sagers stuga användes under en period som ”sommartorp” av askersundare, med grönsaksodlingar och allt. Gården 129 där Sagers stuga finns har bytt ägare ett antal gånger. I dag är det Bertil och Birgitta Gylling som äger gården där Sagers stuga stått sedan mitten av 1700-talet.

Bilden är från 1917

Nedan en förteckning av ägare och boende på gården 129 sedan 1752 och fram till i dag. Den förste ägaren enligt husförhörslängder var glasmästaren Nils Bergström, men han var av någon anledning aldrig skriven på gården.

. 1752. Lars Fogelberg och hans hustru Anna-Stina är bosatta i gårdshuset från 1752 till 1756.

. 1756. Borgaren Lars Beckman flyttar in i gårdshuset med hustru Greta och två döttrar. Sedan döttrarna flyttat, bor makarna Beckman kvar på gården tillsammans med Erik och Jan Hoberg fram till år 1780. Det är beviset för att Sagerska huset överlevde branden.

. 1781. Jöns Söderberg blir ägare till gården , där han bor med sin familj. Söderberg avlider 1811. Hustrun Dorotea och dödsboet tar då över.

. 1827. Jonas Söderberg, son till Jöns och Dorotea, blir ny ägare till gården med Sagers stuga.

. 1843. Gården säljs på auktion. Ny ägare blir skomakare Pehr Sedström. Pehr och hustrun Kristin Maria, fick sex barn. Om alla fick plats i Sagers stuga är dock oklart.

. 1875. Pehr Sedström säljer gården till sönerna Carl August och Johan Alfred.

. 1916. Bröderna Sedström säljer hälften av gården till stadsfiskal J Fr Löndborg.

. 1933. Den andra hälften av gården övergår efter Carl-August Sedströms död till fostersonen Gustaf Alfred Lundström.

. Efter 1933 har gården ägts av Elsa Jörlander, Eivor och Hilding Lundqvist, och Olle Arrenius.

Alf Cederlind, Leif Larsson, och jag själv har tagit fram uppgifterna om Sagers stuga. Bertil och Birgitta , kommer nu att sätta upp en tavla med text och bilder i trädgården strax intill huset. En grind kommer att vara öppen så folk kan gå in och titta på huset. Kanske också kommunen kommer att göra en liten turistfolder om stans äldsta hus, och var det ligger. Ansvariga har i alla fall fått material till folder. Helt gratis.

PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt

Riksspeleman Pehr Falkenström, har alltid kämpat för att ge folkmusiken från Närke en plats i solen.

I Värmland har alltid det egna landskapets folkmusik gällt på spelmansstämmor. Samma är det i Östergötland och Västmanland. I Dalarna är patriotismen ännu större. Där skulle det vara rena helgerånet att klämma i med en polska från Skåne.

I Närke har synen på landskapets egna folklåtar varit en helt annan. Musikanterna spelar gärna låtar från andra landskap, medan låtar från hemtrakterna har fått komma i andra hand. Det är ganska märkligt eftersom det funnits tre verkliga traditionsbärare av folkmusik i Sydnärke, nämligen riksspelmännen Johan Fredrik Grönkvist från Svinnersta, Johan Andersson från Snavlunda och Carl Viktor Rulin från Folketorp i Lerbäcks socken.

Carl Viktor Rulin från Folketorp hedrades med en bild på första sidan Gidlunds låtböcker för landskapet Närke.

Vid riksspelstämman i Stockholm 1910, representerades Närke just av sydnärkingarna Andersson och Rulin. Det säger en del om deras kunnande. I Gidlunds uppslagsbok om svenska låtar som kom ut 1933, så finns alla tre med. De två förstnämnda upptar nästan halva boken som behandlar Närke. Gidlunds har gett ut en bok om varje landskap. Böckerna är något av biblar för landets alla spelmän.

En som forskat mycket i ämnet är riksspelman Pehr Falkenström i Svinnersta. Han har också genom alla år kämpat för att traktens egna folklåtar ska spelas så ofta som möjligt. Både i musikskolan och på andra ställen. Per vill att Grönkvists, Anderssons och Rulins låtar verkligen ska få en plats i solen. Pehrs förfäder kommer från Lerbäck, så man kan förstå hans intresse för hembygdstonerna.

-En orsak till att låtarna inte blivit så kända är kanske att de är svårspelade. Det om något vittnar om hur skickliga spelmän alla tre var. Själv upptäckte jag Närkelåtarna på ett bibliotek i Karlstad där jag bodde tidigare. När jag bläddrade i Gidlunds uppslagsverk hittade jag till min förvåning musikanter från mina föräldrars hemtrakter, har Pehr berättat för mej.

Folkmusikanterna på den tiden hade samma betydelse som dansbanden har för folk i dag. De spelade helt enkelt dansmusik. Rulin och de övriga musikanterna var dåtidens Torgny Melins , Titanix eller allt vad banden heter.

Johan Fredrik Grönkvist föddes 1846 på Karstorp under Svinersta. Han var skomakare till yrket. Grönkvist dog 1930. Då han skulle börja spela med fiolen avrådes han av modern, som fruktade att han skulle börja spela för brännvin.

Johan Andersson i Snavlunda spelade briljant och stilrent.

Johan Andersson, Björklunda, Snavlunda, föddes 1834 i Kräklinge församling. Han började spela fiol redan i femårsåldern. 25 år gammal flyttade han till Snavlunda , där han först lärde sig smedyrket, för att sedan övergå till byggnadsfacket. Han avled 1915. Enligt kännare var hans spel både briljant och stilrent.

Johan Andersson utanför sitt hem i Björklunda Snavlunda.

Carl Viktor Rulin, föddes 1838 och härstammade från en bergsmanssläkt. Hans far Olaus Persson i Folketorp, var en skicklig fiolspelare som komponerade många polskor. Han spelade också klarinett. År 1909 tog han första pris vid en spelmansstämma i Lindesberg.

Ingen vet riktigt vilka spelmämmen på bilden är. Helt klart är dock att Johan Andersson från Snavlunda finns med. Han finns vid krysset.

Nu var det ett tag sedan jag träffade Pehr, som också är en mycket duktigt spelman. Men känner jag honom rätt kämpar på med att spela musik från Sydnärke.

PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt

Mitt idrottsintresse är grundmurat sedan jag var liten grabb. Senare blev jag aktiv själv i lite olika sporter, för att sedan gå över till sportjournalistik. Under några år har jag hjälpt till med en del artiklar i Örebro läns idrottsällskaps tidning, Idrottsarvet. Sällskapet bildades 1985 och jag har varit med från början. I Sällskapet handlar det mycket om idrottsnostalgi och möte med folk som jag mött både på idrottsplanerna och i journalistiken. Vet ingen mer förening som kan locka 400-500 medlemmar till sina årsmöten än ÖLIS. Och det är alltid trevliga möten med bra föreläsare.

Nu vet jag att alla bloggläsare är intresserad av idrott. Därför har jag nu lagt till en knapp längst upp på hemsidan : http://ovedanielsson.se/index.html, som heter Idrottshistoria. Där kommer jag att lägga in lite äldre idrottsreportage och intervjuer med gamla idrottsmän för den som är intresserad. ÖLIS har också en hemsida där deras tidning finns med. För den som är idrottsintresserad kan jag bara rekommendera att gå med i Sällskapet. Det är billigt och roligt.