Oves Blogg

illustration Carl Dolk

Pressmeddelande från
Askersunds kommun

2016-03-29

Nytt resecentrum byggs i Askersund. Tillfälligt resecentrum
på torget.

Ett nytt resecentrum för busstrafik byggs i anslutning till
vårt nya kunskaps- och kulturcentrum Sjöängen i Askersund. Arbetet startar
måndag 4 april och resecentrum kommer att vara klart till skolstarten i höst.
Under byggtiden kommer på- och avstigning av bussar att ske med en tillfällig
lösning vid Askersunds torg.

I samband med byggnationen av Askersunds nya kunskaps- och
kulturcentrum Sjöängen byggs även ett nytt resecentrum för kollektivtrafik med
buss och för skolskjutsar, med PEAB som entreprenör. Anläggningen kommer att ha
fem bussplatser med väntkur samt en stor parkering. Tillgänglighet har varit
ett av ledorden i projekteringen av resecentrum, vilket bland annat har
resulterat i taktila stråk i marken för att underlätta för synskadade. Stråken
ger ledning ända fram till Sjöängens entré.

Investeringsbeloppet är drygt 8 Mkr varav kommunen får totalt
cirka 5 Mkr i bidrag i form av statlig medfinansiering (1 Mkr) och från de så
kallade citybanemedlen (4 Mkr) för satsningar på kollektivtrafik.

Ombyggnationen gör att nuvarande resecentrum med tillhörande
parkering kommer att stängas av från och med måndag 4 april fram till strax
innan skolstarten i augusti. Linjebussar kommer att ha tillfälliga hållplatser
på Sundsbrogatan vid Askersunds torg. Mer information för linjetrafiken finns
inom kort på Länstrafikens webbplats. Skolskjutsar kommer att ha sin på- och
avstigning i anslutning till Sjöängsskolan och berörda elever informeras via
skolan. Vi beklagar de olägenheter som kan uppkomma i samband med bygget men
ser fram emot ett mycket fint och funktionellt resecentrum.

Kommunstyrelsens ordförande Per Eriksson (S):

– Satsningen på nytt resecentrum är en viktig del av den
nya stadsdel som växer fram i ett av stadens bästa lägen.

Så här såg området vid stationen i början på 1900-talet. Det har skett en del förändringar. Och mer är på gång.

OBS! Bloggen finns också på Word Press : ovedanielsson.se

För någon vecka smet jag in på ett partimöte i Askersunds
Rådhus för att lyssna på Marie Reifelton berätta om hur det ska bli på nya
Sjöängen. Hon är verksamhetschef i det nya huset. Mitt intresse beror främst på att jag har
fotograferat bygget till kommunens hemsida sedan starten 2014. Men jag har
aldrig riktigt haft kläm på vad alla lokaler ska användas till. Klart jag har
kunnat fråga alla hyggliga byggare, men jag vill inte störa i deras arbete. Pensionärer
som springer och tjatar. Men när Maria skulle informera tog jag chansen.

En gång vid ett partimöte när jag jobbade på
tidningen, krävde några personer att jag skulle motas ut. Jag hade inte där att
göra ansåg några. De som protesterade mot min närvaro krävde omröstning. Började packa ihop mina grejer, då ordföranden
grep in. Utan omröstning. Vilket parti det var? Det är glömt.

”Vi kan ju inte mota ut honom. Sitt kvar och följ mötet”,
var beskedet. Själv förstod jag aldrig vad som var så hemligt. Men så var det
inte på Rådhuset med Marie härom veckan . Kände mej istället mycket
välkommen. Blev till och med bjuden på
smörgåstårta med påskmust till. Och frågorna var många från den församlade
skaran. Det blev inte som vid ett annat tillfälle för länge sedan. När det var
öppet för frågor blev det dödstyst. Till slut räckte en man upp handen och
undran om inte föredragshållaren hade en kusin i Vingåker. Frågan hörde liksom inte till ämnet om man
säger så. Och föredragshållaren hade ingen kusin i Vingåker.

Marie kunde berätta både om det nya huset och om den
kommande verksamheten där. Ett tips till alla askersundare är att putsa upp
dansskorna till hösten. Det blir lite sådant framöver. Vet att en bra orkester
är bokad. I övrigt arbetar Marie och några fler med en ”kommunikationsplan”. Det innebär att de ”riktiga” journalisterna
och anställda kommer att få den första officiella informationen om vad som ska
hända. Krönikörer och bloggare uppmanas vänta in den informationen. Och vill
jag vara tillmötesgående så här påsktider. Är ingen nyhetsjournalist längre.
Bara en enkel krönikör och bloggare.

När jag ändå är inne på ämnet möten så är det bara
att konstatera att årsmötena avlöser varandra så här års. Jag har varit på
några och planerar in ytterligare något. Inte för att jag är aktiv i någon
förening, men det är alltid trevligt att träffa folk. Och ofta serveras
smörgåstårta. Men det är inte därför jag går, även om det är ett plus.

Utsikten från taket på nya Sjöängen är imponerande .
Hygglige platschefen på bygget, Magnus Landin PEAB,, tog med mej upp på taket
för några bra bilder. Lägger ut bilderna för alla kommer förmodligen upp på
taket. En kranförare satte också på en
korg på sin maskin för att jag skulle komma upp en bit i luften för fotograferingen.
Närmare bestämt 16 meter. Det är trevligt folk på det där bygget.

OBS! Det finns ytterligare ett antal bilder på Word Press:ovedanielsson.se. Där går det att få bilderna större även för de som tittar i mobilen. Har fått sådana påpekanden. Gå gärna dit och kolla.

Trycket efter lägenheter är stort. Och så har det
varit länge. Önskemålet är ofta en hyfsad stor lägenhet i ett bra läge med egna
rum åt alla i familjen. Men det är inte gott om sådana lägenheter för en
överkomlig hyra eller ett bra pris på en bostadsrätt.

Systrarna Dagmar, Thyra och Ingrid Pettersson i sin nya lägenhet.

Systrarna Thyra, Dagmar
och Ingrid Pettersson (Nordman), löste det på sitt eget vis. De flyttade ihop i
en tvåa med rum och kök i de då nybyggda bostadsrätterna vid Sundsbrogatan, med
en av stans bästa utsikter. Och trivdes utmärkt. Både med lägenheten och att
som äldre syskon bo så nära varandra. De såg bara fördelar med det hela. Kanske
något att tänka på i dag när det är så ont om lägenheter. Flytta ihop som
systrarna Pettersson.

Ingrid visar den fin utsikten mot hamnen och kyrkan.

Som journalist besökte jag systrarna 1987 när de
nyss hade flyttat in. En historia som är värd att berätta igen.

Storasyster Dagmar hade ansvar för disken
mellansystern Thyra ordnade med maten, medan lillasyster Ingrid hjälpte till
med lite av varje. Städningen delade de upp ”systerligt”. Lägenheten var på 84 kvadratmeter
och insatsen var 29 000 kronor 1987. Thyra hade varit gift till skillnad
från sina båda systrar.

-Jag flyttade till Stockholm som ung. Först arbetade
jag som husa i fyra år. Sedan gifte jag mej och fick sonen Per. Jag fortsatte
att arbeta som servitris på olika smårestauranger. När min man fick pension
flyttade vi till mina systrars hus i Askersund. Maken dog några år senare,
berättade Thyra.

Systrarna Dagmar och Ingrid blev hemstaden Askersund
trogna. Dagmar stannade hemma och hjälpte sina föräldrar. Medan Ingrid
utbildade sig till sömmerska. Det är många askersundare som fått sina kläder
uppsydda och ändrade av Ingrid. Familjen bodde i ett hus vid Gårdsjögatan, med
en stor tomt. Det blev för jobbigt att klippa gräs och skotta snö. Systrarna satte
upp sig i lägenhetskön så fort de fick höra att John Mattsson skulle bygga i
centrala Askersund. Det var inte så vanligt på den tiden med nya lägenheter
centralt. Det tog tre år innan lägenheten blev en verklighet. Ingrid slutade
inte helt med sitt yrke när hon kom till lägenheten . Hon fortsatte med att sy kläder
åt sina systrar.

När systrarna blev trötta på att sitta i sin
lägenhet, tog Ingrid ut sin lilla bil för en åktur. Hon var den enda av
systrarna som hade körkort. När jag hälsade på i den nya lägenheten skulle
Thyra bjuda sina systrar på inkokt lax till lunch. Att matlagningen
just fallit på hennes lott kanske inte var så konstigt med tanke på hennes
bakgrund som servitris. Men det var inget hon hade tänkt på själv. Det hade
bara blivit så.

-Det är ingen
ide att mina systrar klagar på maten. Jag bestämmer hur matsedeln ska
se ut, skojade Thyra.

Huset som systrarna Pettersson bodde i ligger utmed
Sundsbrogatan, men märkligt nog är adressen Stöökagatan. Systrarna tyckte det
var lite konstigt minns jag. Tydligen var det så att alla i
bostadsrättsföreningen skulle ha samma gatuadress. Det skulle bli enklare så,
även om man bodde vid Sundsbrogatan. Systrarna förklarade att det var bra om
äldre människor bodde centralt. Kommunen sparade pengar på färdtjänst och annan
service för äldre. Samma sak gäller väl i dag som för 29 år sedan när jag
gjorde reportaget.

1987 Sundsbrogatan med de nybyggda bostadsrätterna.

Sundsbrogatan 50-tal. Husen till höger revs för att ge plats åt bostadsrätterna.

Det finns mycket att lära av systrarna Pettersson i
tider av brist på bostäder. En annan viktig sak som gjorde att allt klaffade var
också att de trivdes mycket bra ihop. Äkta syskonkärlek.

PS! Bloggen finns också på Word Press. Bilderna går att dra upp på ett annat sätt där.

Genom
familjen Jonsson, Bygget, har jag fått
tillgång till telegrafkommissarie Hanna Ljungqvist fotoalbum med många Askersundsbilder
från början av 1900-talet. En bildskatt. Hanna Ljungqvist avled 1974. Hon var född 1884 i Askersund. Hennes pappa
var kyrkoherde. Från 1928 var hon telegrafkommissarie i Askersund och var det fram
till pensioneringen. En släkting till fam Jonsson arbetade som hushållerska åt
Hanna. Hon kallades allmänt för ”Tant-Lisa”. Det är genom henne och fam Jonsson
som albumet räddas till eftervärlden. Visar upp några bilder ur albumet. Den här gången handlar det om den stora utställningen vid gamla Folkskolan 1901.

En ny bok om nationalskalden Verner von Heidenstam
kommer ut inom kort. Namnet är ”Heidenstam Olshammar och Aspa bruk”. Författare
är Håkan Jaldung som tidigare gett ut både böcker och skrifter om sin hembygd Olshammar.

”Heidenstam, Olshammar och Aspa
bruk” kommer att finnas tillgänglig inom kort, preliminärt under vecka 12.
Det är en lokalhistorisk bok. Den är inte litteraturhistorisk eller
personhistorisk. Boken är heller inte en förmedlare av allmän Heidenstamiana.
Man kan säga att boken innehåller resultatet av speciellt avgränsade och unika,
lokalhistoriska undersökningar kring Heidenstam, Olshammar och Aspa bruk.
Arbetet påbörjades för mer än 10 år sedan.

-Den första uppsatsen i boken rör Heidenstams
anknytning till Olshammar och Aspa bruk. Det är en kort sammanfattning av en
undersökning som jag hållit på med under många år och som så småningom kanske kommer
att tryckas i sin helhet, berättar Håkan Jaldung.

Heidenstams seglingsolycka har uppmärksammats av
många författare. I uppsatsen ”Heidenstam och seglingsolyckan
1.8.1888” presenteras initierad och värderad information som inte tidigare
är känd.

-Under 2016 kommer jag att tillsammans med marin
expertis att göra ett allvarligt försök att lokalisera segelbåten på Vätterns
botten varför Heidenstam och seglingsolyckan framöver, ånyo, säkert kommer att
få en viss massmedial uppmärksamhet. Det är mer än hundra år sedan som
massmedia intresserade sig för den. Ett försök kommer också att göras att
initiera ett myndighetsbeslut om en bärgning av segelbåten, om segelbåten kan
lokaliseras, vilket det finns goda möjligheter att göra med modern teknik.
Efter en bärgning finns viss möjlighet att ytterligare klarlägga olycksorsaken,
hoppas Jaldung

I uppsatsen om ”Heidenstam, Strindberg och
bruksarkivet i Aspa” undersöks vilka av Strindbergs manuskript som
Heidenstam förvarade en tid i Aspa bruksarkiv inom Aspa bruksområde.
Heidenstams och Kate Bangs lämnade uppgifter om manuskripten är inte helt
relevanta och kompletteras därför. Den dåvarande förvaringen av arkivalier i
Aspa klarläggs i uppsatsen som innehåller spännande uppgifter om manuskripten
och kanske något oväntade slutsatser om förvaringslokalen.

Håkan Jaldung

Vad är då syftet med uppsatserna i boken?

– Det huvudsakliga syftet med uppsatserna är att
dokumentera, sammanställa och värdera tillgänglig lokal information, som
lämnats till mig muntligt, eller finns tillgänglig i lokala, regionala och
centrala arkiv eller i andra skriftliga källor och som rör Heidenstam,
Olshammar och Aspa bruk. Ett annat syfte med uppsatserna, i all anspråkslöshet,
är att befrämja det lokala intresset för Heidenstam och hans tid.

Boken trycks i en liten upplaga, 100 exemplar, och
innehåller en kortare introduktion samt tre uppsatser. Den omfattar 171 sidor.

IFK Askersunds fotbollslag satte nytt klubbrekord i
målskytte när det gäller tävlingssammanhang. Det blev vinst mot FK Silva
(Skyllberg-Närkesberg) med 17-0 i Distriktscupen. Matchen spelades i söndags i
Hallsberg eftersom det saknas konstgräsplan i hemmakommunen. Men det kanske
kommer? Snabbe Andreas Borg har redan
hittat målformen, med fem
fullträffar. Många andra ville också vara med i ”skyttetävlingen”.

Andreas Borg
Manne FahlströmPhilip Larsson

Bilder: Ann-Sofie Fahlström

Målskyttar: Andreas
Borg 5 , Philip Larsson 3 , Daniel Nilsson, Emanuel Fahlström, Patrik
Thörnkvist 2 , Linus Tamminen, Robin Gylling, Emanuel Bernström, Johan Hailee och Joakim Gustavsson.

Under 30 år gick jag i ”maktens korridorer” som det
brukar heta. Nu uppfattade jag aldrig Rådhuset i Askersund som något makthus. Nästa alla var på det klara med vilka roller
vi hade. Klart det fanns en och annan grinig person som på det flesta andra
jobb. De hade uppfattningen att
journalister skulle hållas kort. Ofta handlade det om rädsla för vad som skulle
stå i tidningen och vem som sagt vad. Det kanske skulle drabba personerna
senare i sitt arbete.

Ett exempel på rädsla var när en kvällstidning
skulle skriva om tips på turistnäringar från A till Ö i Sverige. Reportern
ringde till någon person på ett företag i Zinkgruvan. Det fanns inte så många
platser som börjar på Z. Där hade ansvariga sagt att om någon kvällstidning
ringer så säg inget. Absolut inget. Men då handlade det förstås inte om turistbesök.
Den som svarade kvällstidningsjournalisten stod fast vad som sagts utan att ta
reda på vad det handlade om. I tidningen stod det sedan att det inte hände
något och att det absolut inte fanns något att titta på i Zinkgruvan. Reportern
hänvisade till de kontakter han haft med personen i företaget. Så fel kan det
bli.

Jobbet som journalist lokalt har förändrats mycket
sedan jag slutade för ett antal år sedan. Nu kommer handlingarna med E-post. Snabbt
och bra. Det är duktigt och proffsigt folk som sköter det tekniska
konversationen. När jag började gällde besök på Rådhuset varje dag för att
kolla vilka handlingar som kommit in. En given daglig rutin som var trevlig.
Det är alltid roligt att träffa folk i verkligheten. Sigyn och Britt på
kansliet plockade fram brev, skrivelser och lokala beslut, utan att blinka.
Samtidigt med besöken träffade jag på beslutsfattare och tjänstemän som kunde
informera direkt.

Vid ett tillfälle blev jag dock straffad av
socialnämnden, som då beslutade att jag i fortsättningen skulle få hämta mina
handlingar direkt hos chefen. Då skulle det bli ”riktig” information. Det tog
mej inte särskilt hårt. Upprinnelsen till ”straffet” var att en kvinna i nämnden
skulle åka till Moskva och studera alkoholproblemen. Jag skrev om det. En
ilsken insändarskribent skrev med anledning av artikeln att det var slöseri med
skattepengar. Det skulle gå lika bra att se folk ”gå och dingla” i Askersund på
lördagskvällarna. Man behövde inte åka
till Moskva för sådana studier. Kvinna ställde in resan och jag fick mitt
straff för att jag skrev om saken. Chefen tröttnade snart också på att ha
journalister stå och tjata på sitt rum. Straffet blev kortvarigt.

Tre bra saker.

Idrottshistoriska Sällskapet. Medlemmar från
Sällskapet har var med och valt framstående idrottsmän i länet. Det är 11
stycken till att börja med. Det har gjorts en mobil utställning som ska vandra
runt i länet.

Aktion Rädda Vättern.Tur det finns människor som
jobbbart hårt för att få slut på försvarets provskjutningar över Vättern.
Protester har pågått sedan 50-talet.

Bandy. Glädjande att ÖSK hängde kvar i Allsvenskan.
Många askersundare har spelat i den klubben. Som vännen Södergren.

Karl-Erik Södergren i ÖSK:s tröja mot sin gamla klubb IFK på gamla IP. En 50-talsbild
Bild:Nils Muntzing