Oves Blogg

Vernissage
för Börje Sandelin-utställning blir det
på lördag i Konsthallen på Sjöängen . Sandelin
arbetade med olika tekniker och skapade bland annat porträtt,
figurkompositioner, interiörer, landskap och stadsbilder.

I
konsthallen visas även en 15 minuter lång film om Börje Sandelin, producerad av
Alf Fransson

Utställningen
hängs av Norra Vätterns bild- och formkonstnärer och vernissagen arrangeras av
Norra Vätterbygdens konst- och kulturförening.

Utställningen
är ett samarbete mellan Askersunds kommuns scenkonstavdelning och Kultur och
aktivitet samt privatpersoner som lånat ut konst, filmaren Alf Fransson och
ovan angivna föreningar.

Börje Sandelin-utställningen pågår till och med den
9 februari.

Sandelin är en stor konstnär från Askersund som
kommit lite i skymundan. Han hade en annan stor Askersundskonstnär ,Folke
Dahlberg , som vän och mentor. Sandelin var född i Österplana, Götene kommun,
1926. Han blev bara 44 år gammal. Sandelin avled i Stockholm 1970. Han var son till civilingenjör Gustav Erland
Sandelin och Ruth Sandberg..

Sandelin växte upp i Hällekis och senare i
Askersund. Konstutbildningen skede vid Konstfackskolan, Skölds målarskola, och
vid Konsthögskolan, bland annat med Sven X:et Erixson som lärare. Han var gift
i första äktenskapet med konstnären Eva Margareta Gehlin och i andra
äktenskapet med läraren Signe Ingeborg Nilsson. Uppväxten var strulig med
problem i skolgång på flera skolor. I Askersund kom han i kontakt med
konstnären Folke Dahlberg, vilket ledde in honom på konstnärsbanan. Sandelin
insjuknande i tbc vid en studieresa till Paris 1949, och han vårdades därefter
periodvis på sanatorier. Han debuterade 1951 på Lilla Galleriet i Stockholm,
där han ställde ut grafiska verk, merparten torrnålsgravyrer.

Själv har jag aldrig pratat med Sandelin eller
Dahlberg, men jag har sett de båda många gånger på stan. När det gäller Sandelin
minns jag att en urmakare i Askersund, som också framkallade bilder, gjorde
sitt livs misstag när det gällde konstnären.
Sandelin ville framkalla bilder i utbyte mot konstverk, men urmakaren
tackade nej. När sedan Sandelin blev
känd och hans verk började kosta
pengar ångrade sig urmakaren
bittert. Kontentan av det är att man
alltid ska vara snäll mot konstnärer. Inget vet något om en konstnärs framtid
och vad som kan bli populärt.

Jag har träffat Sandlins son, Olle.
Han var i Askersund i samband med en konstutställning av pappans
verk. Ansvarig för Sandelins verk var
Astley Nyhlén, ägare till Galleri
Uttersberg. Astley åkte gärna till Askersund. Han hade spelade bandy ett år i Askersunds allsvenska bandylag och
kände många

I en liten grå stuga väster om Askersund vid namn
”Lägret” höll ofta Sandelin till. Stugan hade också varit hemvist för
konstnärerna Dahlberg och teckningslärare Kurt Grönvall. I mitten på 50-talet
började stugan från slutet av 1700-talet förfalla. Ansvariga för
hembygdsföreningen i Askersund hade planer på att flytta stugan till
Hembygdsgården, men det blev för komplicerat
och kostsamt.

När Folke
Dahlberg omkom vid en drunkningsolycka i Vättern 1966, tog Sandelin det mycket
hårt. Han fick beskedet i en lappkåta norr om Kiruna efter en fjällvandring.
Sandelin hade svårt att skriva ett vänporträtt. Men han försökte ändå. Han
tyckte att Dahlberg stod hon allt för nära. Det var ungefär som att skriva om
en far eller bror. Enligt Sandelin var
Dahlberg hans enda verkliga vän.

”Dahlberg blev den förste konstnär jag träffade och
talde ensam med. Vi bodde i Askersund. Jag slutade realskolan mitt i terminen
för att istället gå i hans lära. Det var höst, Folke var nygift, för vintern
hade

han lämnat ön, för ett nyinrett hem i staden. Lägenheten
som låg vid sidan av en damfrisering (Stora Bergsgatan) hade tre rum och kök
och var mycket spartanskt möblerad. Ateljéinteriören var ett staffli, och ett
skrivbord. Inget mer. Vi gjorde ibland långa promenader i Askersunds utkanter
under ivriga samtal, har Sandelin, berättat.

Lektionerna som Dahlberg höll pågick varje dag mellan
tolv och fyra.

”Det kändes hela tiden som om Folke höll mig hårt i
handen”, har Sandlin, sagt.

Efter en del trassligheter beslutade sig Dahlberg
för att pröva på ett enstöringsliv och byggde sig ateljén ute på Stora Röknen.

”Jag hade Folke som förebild och skaffade mig snart
ett liknande hus fast beläget i mörkaste skogen (Lägret). Vi hälsade på
varandra då och då, och jag kände mej fortfarande som hans elev”.

Sandelin och Dahlberg fortsatte att träffas ett par
gånger om året. Ofta ägde mötena rum på stadens hotell

Sista gången Sandelin och Dahlberg träffades var i
slutet av juli 1966. Sandelin hälsade på i hans sista sommarhus i Granvik. Båda
var på det klara med att någon skulle få skriva den andres dödsruna.

”Vi såg på varandra i ögonen, och så skrattade vi
båda två. Sen gick vi ut den vackra sommaren till Bölets ängar”, har Sandelin,
berättat.

En del uppgifter om Sandelin är hämtade i Svenskt
biografiskt lexikon. Andra uppgifter har själv hörts berättats.

Bron till Borgmästareholmen bör bytas ut. Därför har
kultur-och tekniknämnden gett tekniska förvaltningen i uppdrag att ta fram ett förslag
på en ny bro. Nuvarande bron är 25 år gammal och kräver i dagen en omfattande
renovering.

Utredarna har kommit fram till att det är billigare
med en ny bro, än att börja renovera. Förslaget innebär att bron får en
modernare och bärkraftigare konstruktion bestående av betongpontoner med vikter
på sjöbotten. Totala bredden blir tre
meter och en längd på totalt 225 meter.

Den nya bron ger möjlighet till minst 90 båtplatser
av olika storlek. Bron kommer också att stoppa för större tyngder. Den kommer
att klara en fyrhjuling med vagn.

2016

2005

Under vinter 2015/2016 har bron utsatts för en
kraftig påverkan av is. En skadebesiktning har gjorts både ovan och under
vattnet. Efter den besiktningen kom man fram till att det bäste är att satsa på
en ny bro. Kalkylen för den nya bron ligger på runt tre miljoner kronor. Pengar
som man räknar med att få tillbaka genom uthyrning av båtplatser runt bron. Med en
beläggning motsvarande 78 procent av båtplatserna så är nya bron i hamn
ekonomiskt.

Ännu är inga beslut fattade i ärendet. Fullmäktige ska säga sitt först.

För några dagar sedan kunden man läsa i tidningen att det var inbrott vid ett bygge vid Trädgårdsgatan i Askersund. Gatan går ner till gamla Askersundsverken där nya lägenheter uppförs i dag. Har själv inte tänkt så mycket tidigare på Trädgårdsgatan just där. Men på :ovedanielsson.se finns en liten påminnelse i bilder och text från gatan. En 50-talsbild från Trädgårdsgatan

Jul-och nyårshelgen var förr alltid en stor
bandyhelg i Askersund. Och inte bara i Askersund. IFK har inte bandyn kvar på sitt program, men
många har minnen kvar från den tiden laget spelade i storserien. Dåliga vintrar
och brist på konstfryst tvingade klubben att lägga ner bandyverksamheten.

När Örebro SK kom på besök till gamla IP blev det
folkvandring . Det gick bussar till matchen från de olika tätorterna i
kommunen. Många passade också på att gå
på gamla Statt efter matcherna när de ändå var inne i stan.

På 40-talet var det lika stor publik som innevånare
staden, cirka 2000. Vid något tillfälle hade en skribent räknat ut att det bara
fattades två personer på matchen jämfört med invånareantalet. Han undrade också
över vad de icke närvarande personerna sysslade med som inte gick på matchen.
Fanns det något viktigare?

IFK första allsvenska säsong 1945 blev ingen
höjdare. Laget tog bara en poäng och det var hemma mot Örebro SK. Det blev 2-2.
Mot Reymersholm på Stadion blev det förlust med 13-1. På den tiden hissades det
upp en vimpel för varje mål i ett Stadiontorn. Problemet var att det inte fanns
nog med vimplar. Arrangörerna hade inte räknat med målfrossa av det här slaget.

IFK levererade några landslagsspelare genom åren.
Gunnar Carlsson, Karl-Erik ”Söder” Södergren och Svante Eriksson, hade alla tre
börjat i klubbens juniorlag för att sedan gå vidare till A-landslagsuppdrag.
”Söders”storhetstid blev i Örebro SK. Där blev han både svensk mästare och
landslagsman ett antal gånger. Efter avslutad karriär hade ”Söder” och jag
sällskap på bandy på gamla IP ibland. Vi bodde grannar i hyreshusen vid
Borgmästargatan. Han hade bandyportfölj med termos med sig och bjöd på varm
dryck. Men det var bara varm saft. Ingen av oss ville se matcherna suddigt. Några
hundra meter från bandyplanen fanns en dansbana på den tiden. Alla med portfölj
gick dit i halvtid. Folkvandring skulle man
kunna säga. Det gjorde vi även med ”Söders” saft. Promenaden upp till dansbanan
var en liten ritual för de som hade portföljer.

Gunnar fick Kabompokalen som planens bäste spelare i
sin första landskamp 1945. Svante hemmadebuterade i Allsvenskan som 18 -åring i
slutet på 40-talet genom att göra två mål mot ÖSK. IFK vann med 2-1.

-Som alla nya spelare fick jag spela vänsterytter.
ÖSK-försvaret glömde bort mej. De gick in för att markera Gunnar och ”Söder”,
förklarade Svante blygsamt en gång. Själv blev han landslagsman på 60-talet.

Alla barns rätt till gratis skolmat var en het potatis
på 40-talet. Något som i dag är en självklarhet. Visst klagas det på skolmaten
ibland men alla kan inte tycka om allt. Tycker jag. I Hammar – som då var en egen och rik
kommun-hade infört gratis skolmat till alla barn innan befolkningsutredningen
kom med sitt förslag i början på 40-talet. Men i Askersund var det segare. Det
skulle bli för dyrt och leda till en skattehöjning på minst 10 öre. Oron var
stor. Det handlade om 200 barn.

Förslaget kom från statliga befolkningsutredningen,
som sedan sändes vidare på en remissrunda. Rektor Frendel i Askersund hade
inget emot att barnen från landet fick ett ordentligt mål lagad mat, men
varande för att förslaget skulle innebära betydande ekonomiska konsekvenser.
Och barnen hade ändå med sig termosflaskor med varma drycker så helt nödvändigt
var det inte.

Rektorn var också helt motståndare till att göra
förslaget obligatoriskt mot föräldrarnas vilja. Bruttokostnaderna för måltiden
hade beräknats till 50 öre per barn. Staten skulle stå för större delen av
kostnaden. I utredningen påpekade man skolmåltiderna hade vuxit ut till en av
skolans viktigaste socialpedagogiska uppgifter.

Elever i de högre skolorna i mindre samhällen hade
inget behov av skolmat enligt rektorn.
För dess var det bättre att gå hem och äta den mat de var van vid. Ett
stort problem var att ordna fram måltidslokaler och pengar till personalen
framhöll rektorn i sitt yttrande. Skulle alla äta på skolan skull de uppstå
köer och väntetider för barnen . Frukostrasterna skulle inte räcka till. Enligt
rektorn skulle det inte vara särskilt trevligt. Hans förslag var att lägga ut
skolmåltiderna på privata restaurangägare.

En del elever hade precis som nu behov av särskild
diet. Frendel menade att det inte var troligt att föreståndarinnan för
skolbespisningen hade möjlighet att anpassa dieten.

Rektorn slutade sitt yttrande när det gällde just dieten
med :”Särskilt om det då gäller
blyga och försagda barn som inte vågat hålla sig framme, så
är nog fara värt att de
kommer i ett ofördelaktigt läge, än om den moderliga omsorgen finge
bestämma deras matsäcks innehåll.”

En tillbakablick visar att det redan på 1800-talet i
Sverige fanns privata organisationer som serverade mat åt fattiga barn. 1941
föreslog den så kallade befolkningsutredningen Sveriges riksdag att införa
skolfrukost för skolbarnen. 1946 startade denna verksamhet. Kommuner som på den
tiden serverade skolfrukost fick på särskilda villkor bidrag till verksamheten.
Detta statsbidrag minskade efter hand för att 1966 försvinna helt. Därmed blev
skollunchen en rent kommunal angelägenhet. De som verkade för att eleverna
skulle få ett ordentligt mål mat mitt på dagen hade naturligtvis ett syfte med
detta, att eleverna skulle orka med skolarbetet. Skollunchen blev ett slags
symbol för de vuxnas, skolpersonalens omsorg om barnen.

I Askersund serverades skolmaten i restaurang
Sundsgården. Eleverna fick gå på led från Kyrkskolan
(Hamnhuset-Lindbogården) till
serveringen. Det fanns en regel som sa att barn som hade mindre än tre
kilometer till skolan varken var berättigade till skolmat eller skolskjuts. För
mej fattades det 500 meter för att kunna utnyttja skolförmånerna. Men någon
stans skall väl gränsen dras, även om det nu drabbade mej. Skolbussen åkte
förbi mej varje dag när jag gick eller sprang till skolan. En lite märklig
upplevelse, men det gav mej lite grundkondition som jag haft nytta av.

När inte byggchefen Magnus Landin är ute på bygget, kan han följa det hela från sitt kontorsfönster.