Oves Blogg

Nya Sjöängen i Askersund har blivit en trevlig
samlingsplats där det finns lite av varje. En konkurrent till det populära
hamnområdet där det mesta sker under sommarhalvåret. Två mycket attraktiva
platser i en centralort är väl inte fy skam. Marie som är ansvarig för
scenkonsten på Sjöängen har lyckats få en rad artister till huset, både kända
över hela Sverige och lokala kulturarbetare. Dansbandskvällarna får heller inte
glömmas. För att klara det måste man ha bra kontakter. Och det verkar Marie ha.

Fullmäktige har också sina framträdanden i Sjöängen
och det kan ibland vara underhållande . Senast var det också Sverigepremiär för filmen om Eva Eastwood i Folkets hus
regi. Kommer att tänka på två andra
Sverigeprimär i Askersund och då i gamla Folkets hus. Filmen ”Häxan” på
50-talet som delvis spelades in i Askersund. Med i filmen fanns massor av
lokala statister. Kände en som skulle spela lite berusad. Tyvärr kom han inte
med i filmen. Han gick in lite för hårt i sin roll och inslaget gick därför
inte att använda.

Jan Troells film ” Vit som en snör” om
fallskärmshopperskan Elsa Andersson, hade också premiär i Askersund . Hennes
dödshopp skedde just i Askersund i början på 20-talet

Häromveckan var jag i Sjöängen och lyssnade på föreställningen
”Povels naturbarn” med Povels dotter Lotta och sonen Mikael, samt Backa Hans
Eriksson. En mycket trevlig föreställning. Povel har alltid tillhört en av mina
favoriter med sina kluriga texter. Redan när jag gick i skolan och fick ihop
lite pengar försökte jag åka till tältrevyerna med Povel och Knäppuppgänget.
Men det var inte alltid så lätt. Revyerna kom bara till platser med järnväg för
transporternas skull. Och till Askersund fanns bara en smalspårig järnväg från
Lerbäck.

Det blev att sätta sig på bussen till Laxå eller
Hallsberg för att få se tältrevyn. Några
jämnåriga med samma intresse fanns inte. Som tur var hade jag en syster som
bodde i Laxå där jag kunde sova över. Minns inte hur det blev med skolgången
dagen därpå. Förmodligen hade jag råkat ut för en kraftig förkylning eller
något annat vad det nu kunde vara…

Öppningsnumret är viktigt i alla revy-och
musikprogram tycker jag. Det får inte låta som vid ett tillfälle då jag skulle
bevaka en pianokonsert. En lokal politiker presenterade det hela med att
konsertpianisten skulle spela en ” liten trudelutt”. Efter den presentationen
blev stämningen lite konstig.

Gamla Stationshuset
i Askersund kommer att hamna i blickfånget på allvar igen när allt är
färdigbyggt i området. Det byggts och
har byggts så det knakar runt det gula gamla klassiska huset i Strandparken. En
gång i tiden klev alla prominenta gäster av det smalspåriga tåget vid
stationen.

Stationshuset i dag fotograferad från Sjöängen
En gång i tiden låg Stationshuset lite ödsligt vid Alsens strand.

En stor händelse var när kung Oscar II anlände till stationen
i juni 1898. Då fanns ingen servering i huset utan kungen fick nöja sig med en
stor välkomstkommitté. Tror att kungen hade blivit glad åt en bastant frukost.
Enligt referaten från tiden var han inte på sitt allra bästa humör när han
anlände till Askersund. Även kungar kan ha en dålig dag. Vid sitt besök i
kyrkan förklarade kungen att det var en mycket smutsig kyrka. Pennan som kungen
skulle använda när han skulle skriva i kyrkans gästbok var den sämsta pennan av
alla som han träffat på i landets kyrkor.

Kung Oscar var inte på bästa humör när han kom till Askersund.

En lustig historia i samband med kungabesöket som
inte har så mycket med Stationshuset att göra är avskedstalet. På hamnkajen
skulle en av stadens representanter hålla ett avskedstal för kungen. Talet
läste han från ett manus som fanns i botten på cylinderhatten. På ett ställe
hade han tänkt göra en konstpaus och därför hade han skrivit i manuset ” här
göres ett uppehåll”. I ivern och
nervositeten läste han även upp den delen i manuset med hög röst till de
närvarandes stora häpnad. Enligt uppgift skulle inte kungen ha hört missen i
talet.

Det nuvarande stationshuset i Askersund stod färdigt
1883. I juli 1960 beslutade
Askersunds-Skyllbergs
järnvägsaktiebolag att sälja huset till
Askersund stad. Priset blev 30 000 kronor, men då ingick också
mark, lastkaj, och lyftkran. I dag används huset för servering där det finns
lite av varje att äta. Ägare till serveringen är Peter Bernström och Marie
Krusell.

Rivning av
huset har inte varit aktuellt sedan i början på 40-talet , men däremot pratade
arkitekter om en flytt av huset för att ge plats åt nya Sjöängen. Men då var
placeringen en annan av skol-och kulturbygget, än slutresultatet. Nu verkar
gamla stationshuset stå på säkrare mark än någonsin. I dag ligger Stationshuset strategiskt mellan alla
nybyggen.

Länsidrottens
Wall of Fame visas under några veckor i Sjöängen. Under måndagen var Reignar Johansson
och hans gäng från Idrottshistoriska Sällskapet på plats i Askersund för att
plocka upp utställningsskärmarna. På onsdag invigs vandringsutställningen.

Invigningen
följs sedan av en caféträff på temat

Askersundsidrott
som arrangeras av Örebro läns idrottshistoriska sällskap.

Örebro läns Wall of Fame skapades
2016 efter att en jury tagit ut elva framgångsrika länsidrottare till en
”startelva”, som senare kommer att fyllas på med fler. Bland de elva finns bland
andra Orvar Bergmark, Stig Blomqvist och Agneta Andersson.

En skärmutställning med de elva
idrottarna turnerar nu i länet och mellan 20 mars och 9 april. Den formella
invigningen den 22 mars står politikern Solveig Samuelsson och Kjell Sunesson
för. Till invigningen och caféträffen efteråt gäller fri entré och besökarna

bjuds på fika.

I samband med att utställningen visas på Sjöängen är
den kompletteras med ett antal lokala idrottsprofiler från Askersunds kommun.
De lokala idrottarna på skärmarna är: Karl-Erik Södergren bandy, Andreas Borg
fotboll, Lars Ivarsson skytte, kommunens ende OS-deltagare, Linn-Eriksson-Frih
, skridsko , Klara Frih, friidrott (dotter till Linn), Markus Johansson, skidor,
Oliver Nelson , enduro.

Skärmutställningen har
producerats av museiutskottet i Örebro läns idrottshistoriska sällskap under
ledning av Reignar Johansson och det är sällskapet som tillsammans med Örebro
läns idrottsförbund är huvudansvariga för länets Wall of Fame. Aktiviteterna
genomförs dessutom med stöd av Adolf Lindgrens stiftelse.

Bandyälskaren Robert Erickson i Örebro har kommit ut
med en ny bok i ämnet. Namnet är ”12 legendariska bandylag”. En intressant och
trevlig bok . Av länslagen finns IFK Askersund och Åsbyvikens IF med. Robert
har lagt ner ett stort jobb på att läsa in fakta och statistik om klubbarna.
Det finns också många intressanta bilder i boken.

Robert har tidigare gett ut böckerna, ”Bandy som
livsstil 2004”, ” Det assyriska/syrianska fotbollsundret 2010” och
”Manilamagneten”.

”Jag har valt ut tolv legendariska bandylag som
intresserar mej. Jag har samlat anekdoter, matchreferat och bilder om dessa
lag. Tanken är att de inte ska glömmas bort. De är alla en stor del av den
bandyhistoria som var på väg att försvinna”, skriver Robert i slutordet på
boken.

”De viktigaste delarna är de intervjuer som jag
gjort med äldre män som på något sätt var med när det begav sig, som spelare,
ledare eller supporter”. Hälleforsnäs, Sandslån, Linnea och IFK Stockholm. För en
bandyfantast så smakar dessa lags namn som en chokladbit efter en portion
spagetti.”

”Resten av materialet har jag samlat ihop från
böcker och gamla tidningar. För den som är bandyhistoriskt intresserad är denna
bok en guldgruva”, skriver Robert.

Själv har jag fått pikar ibland av någon lokal
politiker om att jag skrivit för mycket om bandy genom åren. Men jag tar risken
och gör det ännu en gång, nu om en ny bok med lokalt inslag. Det måste vara
legalt.

Idrottsmän beskylls ofta för bortförklaringar vid
förluster och misslyckande. Och visst
har jag själv suttit i omklädningsrummen och klagat över dåliga domare, dåliga
isar, bedrövliga fotbollsplaner, regn, snö och kallt vatten i duscharna. Bara
för att nämna något. Grinigt värre. Men
efter någon halvtimma var vi ganska eniga om att vi var sämre än motståndarna.
I alla fall just den dagen.
Tiden från åren i IFK:s omklädningsrum. Efter en del försluter kunde det bli udda bortförklaringar.

Sedan jag slutade på tidningen brukar jag inte
skriva om politik i mina krönikor. Höll på med det i 30 år. Nu lyssnar jag bara
intresserat. Men i dag gör jag ett undantag.

Idrottsfolkets bortförklaringar är bara en bagatell
mot vad sekreterarna i de politiska partierna ägnar sig åt. När jag lyssnar på kommentarer
i tv sedan olika opinionsmätningar presenteras i media kommer jag ofta att tänka
på ”Bagdad-Bob”, utan andra jämförelser. Under invasionen i Irak stod han
kulregnet och förklarade sig som segrare. Helt bisarrt.

Har nästan aldrig hört någon partisekreterare att
nedgången beror på dåliga förslag som inte folk tycker om. Bortförklaringarna
brukar låta som parodier . Standarduttrycken är att ” vi har inte nått ut med
vårt budskap. Bara vi får ut budskapet blir det ändring”. Och så håller det på
istället för att säga som det är. Att väljarna inte gillar förslagen.
Intervjuvarnas slutfråga när det går dåligt siffror brukar vara ” hur länge kan
partiledaren sitta kvar”. Just där finns det likheter med idrotten och då
gäller det hur länge tränaren kan sitta kvar när det går dåligt.

För någon vecka sedan var jag på fullmäktige i
Askersund. Frågan om ett nytt äldreboende debatterades i två timmar och slutade
med återremiss. Alla ville ha ett äldreboende men på olika sätt. Många som var
uppe i talarstolen menade att det naturligtvis skulle vara bäst med en mycket
bred överenskommelse eftersom det gällde ett sådant storbygge. Det handlade
mycket om pengar. En bred lösning i äldrefrågan i Askersund skulle bli väldigt
knepig efter att ha lyssnat på debatten. Alla höll på sitt. Röstning får väl
avgöra vad jag kan förstå. Då får alla visa upp sina kort och demokratin blir
den stora vinnaren. En del kommer att bli glada och en del ledsna. Huvudsaken
är väl ändå att de flesta väljare blir glada.

Politik kan vara svårt, men skulle kunna vara lätt.
Mötte en person som inte tyckte om det ständiga tjatet om kärnkraftens vara
eller inte vara. Vi har ju el, räcker inte det undrade personen. Så kan man ju
också se på det hela. Lätt och smidigt.