Oves Blogg

Föreningen Gamla Askersund har i veckan satt upp fyra
nya informationsskyltar på gamla fastigheter i centrala stan. Sammanlagt genom
åren har det blivit 19 skyltar. Kommunen står för halva kostnaden, föreningen
och fastighetsägarna delar sedan på resten. Föreningens ordförande Bengt
Tivelius stod för informationen vid skylthusen.

Samlingen skedde utanför Hamnkontoret där en skylt
spikades upp. ”Mintåget” tog sedan
deltagarna i skyltrundan runt till övriga huset. Det gick förstås bra att gå
för den som önskade. Vid sista anhalten där Askersunds-Tidning fanns tidigare,
serverades som sig bör vid sådana här tillställningar snittar och cider.

Texten till skyltarna har Kenth Lundström och
Lars-Åke Strömberg i styrelsen stått för.

OBS! Gå vidare till na.se -nyheter-Askersund och Oves blogg. Där finns flera bilder och motiveringar för husskyltarna.

Varje gång jag går ut genom stora grinden vid
Stöökagatan där jag bor kommer jag att tänka på skomakare Bernhard Andersson.
Hans lilla skomakarverkstad finns kvar. Dörren är i dag nästan täckt med vackra
klängväxter , men skomakarens lilla
krypin finns där om man tittar noga.
Tror att utrymmet används till lägenhetsförråd i dag.

Bernhard Andersson 19671967
Juni 2017Juni 2017 dörren till Bernhards skomakeri

Många äldre askersundare minns säkert Bernhard. Han
var lite av Askersunds egen ”hovskomakare” . Det var dit man gick. På den tiden
gick vi till skomakaren med våra trasiga skor. Bernhard var 70 år när han lade
sina skomakarverktyg på hyllan och blev istället filialföreståndare till ett
skomakeri i Hallsberg.

Under 42 år
såg Bernhard till att askersundarna inte behövde gå barfota. 1908 flyttade han
in till Askersund från Hammar. Han gick
lärling hos sina skomakarsvågrar Viktor och Sigfrid Fagerberg.

Bernhard älskade små utfärder med sin moped. Men
jobbet satte ofta stopp för turerna i sommarsolen. Kunderna skor gick alltid
före.

”Ibland kan det nog bli för mycket jobb, man blir
stressad som det heter nu för tiden. Men genom mitt fönster ut mot Stöökagatan
ser jag askersundarna passera revy, jag kan följa livet i den lilla staden”,
förklarade Bernhard vid en avskedsintervju i december 1967.

Ofta samlades ”gubbarna” vid Bernhards skomakarbord
för att prata. Men mot slutet av sin yrkeskarriär stod dock ofta ”besöksstolen” tom. Han var inte nöjd med
ersättningen för sina jobb. Trots att han jobbade natt och dag blev det inte
mycket över. En prishöjning var inte aktuell. Då skulle det bli ett ramaskri
ansåg han.

Skomakarmästare Andersson last var snuset. Han
menade att det både stärkte och piggade upp.

”Även ungdomen går in för den goda stimulerande
snusvanan, så vi gubbar är inte ensamma längre”, förklarade han nöjt i en
intervju.

År 1967 var Bernhard ensam skomakare i stan. Enligt
många vi den tiden var han den siste skomakaren i stan. Själv hävdade Bernhard
när han skulle sluta att skomakerinäringen var dömd att försvinna. Men så blev
det inte riktigt. Det kom skomakare i Askersund efter Bernhard och det finns en
aktiv skomakare även i dag.

Slutligen en undran över vad Bernhards skomakarskylt
ut mot gatan tog i vägen. En skylt som lockade in generationer av askersundare
med trasiga skor.

Utställningen ”Sjöängen i
blickfånget” öppnar 17 juni

På lördag den 17
juni klockan 11 hålls vernissage för fotoutställningen ”Sjöängen iblickfånget” i
Sjöängens konsthall.

Under våren har Askersunds
fotoklubb arrangerat en fototävling där privatpersoner har fått lämna in foton
med Sjöängen som tema. Fotoklubben har sedan valt ut de bästa bilderna.

Dessa 40 bilder har förstorats
och tryckts och visas i Konsthallen i Sjöängen från 17 juni till 28 juli.
Utställningen hängs under vecka 24.

Arrangör är Askersunds fotoklubb
tillsammans med Sjöängen och kultur- och fritidsförvaltningen i Askersunds
kommun.

IFK Askersunds fotbollslag åkte på en ny förlust på
torsdagskvällen hemma på Solberga. Det blev förlust mot IFK Örebro med 1-0. Segermålet
kom 20 minuter in på första genom Alexander Hjelm. Han hade en öppen gata från
halva planen utan att någon gick på och kunde enkelt placera bollen vid
stolproten utan chans för IFK-målvakten
Albin Danielsson. En ren bjudning.

Spelmässigt var det en ganska jämna match med ett
visst spelövertag för IFK efter pausvilan. Farligaste chansen för IFK hade Emanuel
Fahlström, som dundrade en frispark i ribban. IFK hade svårt att få till det
framåt. Det blev bara röriga halvchanser som gästerna täckte upp. Emanuel Fahlström och Philip Larsson slet
hårt på mittfältet, men det är sista biten som fattas just nu för det blå-vita.

Priset till bäste hemmaspelare gick till mittbacken
Jonas Kinell. IFK har en bra fyrbackslinje. Målvakten Albin gjorde också en del
bra ingripanden.

Viola utsikt från sin ballong vid Floragatan

För 62 år sedan flyttade Viola och Gunnar Karlsson
in i sin lägenhet vid Floragatan 20 B i Askersund . Året var 1955 och husen var
nybyggda. Viola bor fortfarande kvar i samma trappuppgång. Jo, Viola och
familjen har faktiskt flyttat några gånger. Men bara i samma trappuppgång! Det
måste vara unikt. Nu bor hon där med sin
kära hund Gisela.

OBS! Ett längre reportaget ,med bilder finns på na.se Askersundsbloggen som man kommer åt under nyheter och sedan Askersund. Kolla gärna där och kommentera om det skulle vara så.

Bastubad är veckans viktigaste händelse för många.
Även varma sommardagar. Själv tillhörde
jag bastugänget i många år, men nu var det länge sedan jag besökte
”bastuklubben” i Askersund. Får skylla på att mycket annat kommit emellan. Jag
är ju pensionär och hinner minsann inte med allt.

Mitt råd till alla beslutsfattare är att bada bastu
någon gång i veckan. Det är ju där lösningarna finns på kommunala problem allt
medan svetten rinner. Och ibland finns också lösningar på världsproblemen. När
jag bastade i Närlundahallen –där Anneli satt och hyrde ut handdukar -fanns en politiker
med. Gänget öste beröm över honom. Att han kanske varit den bäste politiker som
Askersund någonsin haft med förhoppningar om att det skulle ge resultat inne på
Rådhuset i Askersund i olika frågor. Tyvärr gav inte berömmet något politiskt resultat.

Mitt intresse för bastubad fick också en kraftig
törn när jag sysslade med brottning under några ungdomsår. Det är en sport som
handlar mycket om bantning och bastu. Ofta är det viktigt att väga en viktklass
under ordinarie vikten för att vinna matcher och för att få ihop ett vinnarlag
. Brottarbasen Elving förfogade över en så kallad ”turkbastu” där man kunde
sitta länge. Det var som att sitta i ett tält med huvudet ute i friska luften. I en sådan bastu gick att sitta i timmar om
det behövdes, men det var inte roligt.

Rolf Elving kom från brottarfästet Värnamo för att
bli konditor i Askersund. Brottningen hade han med sig i bagaget. Vi var ett antal grabbar som Rolf lockade med
mellan fotboll-och bandysäsongen. Ingen av oss siktade på en brottarkarriär.
Träningen var omväxlande, men brottning var aldrig riktigt min likör. Trots det
blev ett 100-tal matcher och några Fyrstadstävlingar. Medaljerna från
Fyrstadsbrottningarna var påkostade. Mina ligger i en plåtlåda. Kanske ska
titta på dem någon gång och minnas svettiga duster. Och då bara inte i bastun.

Brottning på festvåningen vid Stadshotellet i AskersundBrottarklubbens klubbmärke

När jag gick i skolan fick vi gå samlad trupp från Kyrkskolan
över bron till Varmbadhuset. Vi fick inte bada bastu men väl tvätta oss ordentligt
rena. För mej blev det sedan en vana att
fortsätta gå till Varmbadhuset efter jobbet på lördagarna och bada bastu. En del
kompisar fanns där så vi kunde lägga upp kvällens aktiviteter.
Vretstorpsparken, Kyrksjön, Åboholm eller vad det nu kunde vara. Ibland nöjde
vi oss med att stanna hemma och gå på Hammabergs konditori. Det berodde på hur
feta våra plånböcker vi hade just då. Och de var sällan feta.

Målare Karlsson från KumlaNy lekpark är på gång i Strandparken intill de nya husen.