Oves Blogg

Falska rykten och osanna påstående på sociala medier
har blivit ett problem om man inte ser upp.
Och särskilt nu i valtider. Faktum är att det inte var bättre förr även
om det gick långsammare. I början på 60-talet gick ett rykte om att
socialnämnden i Askersund köpt in en TV –apparat till pensionärerna vid Norrbergahemmet i
Askersund , medan de gamla på Finntorpshemmet strax väster om stan skulle bli utan. Det kan tyckas vara en
bagatell, men på den tiden var nymodigheten TV en stor sak. Och det skulle vara
rättvist. Ryktet talade dock osanning. Socialnämnden hade inte alls köpt in någon
TV-apparat.

Påståendet om det orättvisa TV-inköpet upprörde
församlingsborna, som startade en insamling för en TV till Finntorpshemmet.
Kantor David Bellander var den drivande kraften bakom insamlingen.
Socialnämndens ordförande Erik Jonsson fick ta emot ett gåvobrev på en
TV-apparat och en bankbok med 303:01
kronor på att förvaltas av socialnämnden. Pengarna skulle användas till
pensionärernas trevnad som exempelvis inköp av piano eller orgel. Insamlingen gav
1 763:51 kronor. När gåvan skulle
överlämnas kom det in ytterligare 100 kronor från en före detta församlingsbo
som var bosatt i Karlstad. Det var från en dotter till avlidne postföraren Emil
Andersson. Han var med om att besluta om
Finntorpshemmet och deltog även i byggandet. En del av pengarna kom från en
konsert i landskyrkan där hemmasonen Bertil Boo ställde upp helt gratis.
Insamlingslistor hade också gått runt bland politiska organisationer.

PS! Ytterligare text och bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

Många laddar inför det stundande kräftfisket. Det är
årets höjdpunkt för de flesta fiskeentusiaster. Har läst om att signalkräftorna är
färdigmatade redan nu. Det måste vara något av rekordtidigt. Ibland brukar det gå hett till ute på Vättern
bland fritidsfiskarna när det ska fiskas kräftor. Polisen har fått tillkallats
när det varit som värst, men oftast fungerar det efter de fiskelagar som
gäller. Tänk ändå att kräftor kan väcka sådan mörka känslor. Kräftor som är så
gott . När jag jobbade som journalist skrev jag en gång att det nog fanns
kräftor så det räcker till alla. Det gällde sjön som jag växte upp intill. Blev
idiotförklarad av några med fiskevatten i sjön efter den artikeln. Hur dum kunde man bli undrade någon? Du som
bott vid sjön borde veta bättre . Alla kan väl inte få komma och fiska kräftor.
Det här var på flodkräftans tid.

Fiskhandlare Järlström och Erik Johansson med en kräftfångst. Det var på den tiden då det fanns fiskaffär i Askersund

Kräftpesten hade slagit till i Vättern på 50-talet
men i sjön hemmavid tog det några år innan pesten var ett faktum även där.
Någon hade väl släppt i signalkräftor och då är det kört. De kan inte leva i
samma vatten. Som ung fiskade jag kräftor och det var inte så underligt med
tanke på närheten till sjön. Men det var också det enda jag fiskade. Det
handlade inte om försäljning utan det blev en årlig kräftfest med lyktor i
träden och allt annat som hör till.
Minns att morsan våndades när kräftorna skulle kokas, men vad gör man
inte för den allmänna trivseln.

Ett annat journalistminne i samband kräftfester var
att jag skulle fotografera en person dagen efter en fest. Kom på förmiddagen men han förklarade att jag
fick komma tillbaka senare på dagen. Han
skulle inte göra sig bra på bild under förmiddagen. Festen hade varit hård. Frågade försynt om inte kräftorna var bra. ”Det
är inte kräftornas fel” fick jag ilsket till svar. Förstod det när jag tittade
på honom att det vara mera antalet snapsar som ställt till det . Det syntes
tydligt också dagen efter.

Kräftfisket fodrar en båt om man inte håller till
runt kajerna i Askersunds hamn. Tycker det är ovanligt många stora fina båtar
som finns kvar i hamnen trots värmen. Då ska man väl vara ute på sjön. Hade
faktiskt en båt för många år sedan som låg vid Strandparken. Det var en
räddningsbåt som jag köpte vid en kommunal auktion. Det stod räddningsbåt på
sidan. Tog bort texten räddning. Tyckte det räckte med båt. Då var det några
som undrade spydigt över namnet. Fick frågor om inte alla såg att det var en
båt utan att jag också måste skriva det på sidan. Helt värdelös var ändå inte
den lilla röda räddningsbåten. En dag när jag kom till platsen var den stulen.
Och någon mera båt blev det inte.

Vid utgrävningar på höjden bakom klosterruinen i Varnhem i
Västergötland har arkeologerna gjort
sensationella fynd som berättar om platsen från tiden innan munkarna kom dit på
1100-talet. Här finns ruinen av en av Sveriges äldsta kyrkor, en privat gårdskyrka
från vikingatiden. Kyrkans krypta är kanske Sveriges äldsta bevarade rum. Här finns också en kristen gravplats som
började användas redan på 900-talet – sensationellt tidiga dateringar. Runt
omkring ligger de äldre gravhögarna från järnåldern som visar att gårdens
historia går långt tillbaka i forntiden.

Från utgrävning vid Sundsbrogatan

Efter branden i gamla Öhrmans vid Sundsbrogatan, kom det
krav på viktiga utgrävningar nästan
omgående. Fynden går naturligtvis inte
att jämföra med de i Varnhem, men ändå…Det
hade aldrig gjorts en utgrävning i
centrala Askersund tidigare. Tomten-som
också fick namnet ”brända tomten” under ett antal var ett högintressant objekt både för arkeologer och
askersundare. Vad döljde sig under jordmassorna. Byggherren Skanska fick
stå för kostnaderna, 160 000 kronor. Året var 1992. Företaget bidrog också
med maskiner och folk för att få ned kostnaderna.

Hur såg då ut i
Askersund i mitten på 1600-talet? Med lite fantasi och hjälp av det fynd som gjordes går det att få en liten bild av levernet i stan. Helt klart red
det omkring folk på stan och rökte kritpipa. Förmodligen var ryttarna också mycket välrakade och välmanikyrerade. Ibland strödde de pengar
omkring sig. Under sängen hade de pottor
i keramik. På borden fanns vackra
keramikföremål. Åtminstone levde
en del så.

PS! Flera bilder och mer text finns på na.se-Nyheter-Askersund -Oves blogg

Vilken badsäsong! Det var länge sedan jag har badat
så mycket som i år. Jag tycker om att bada. Är uppväxt med det. Får nästan gå
tillbaka till min barndom vid Gårdsjöns strand för att hitta en liknande
badsommar. Där var det nödvändigt att lära sig simma tidigt, annars kunde det
gått illa. Visserligen stod farsan Sven på trappan och ropade att vi skulle
akta oss. Så var det både vinter och
sommar. Tror inte det hade hjälpt om något inträffat men han tänkte rätt. Man
ska vara försiktigt med vatten och is.

Simskola var inget för mej. Lärde mej på egen hand.
Förstod aldrig varför många ungdomar cyklade förbi hemma för att åka på
simskola i Askersund. Gårdsjön låg
öppen. Det var bara att sätta igång och träna. Men nu vet jag bättre. I
simskolan lär man sig simma på ”rätt” sätt. Jag har en egen hemmagjord värdig
simstil. Det blev heller inte så långa sträckor, utan mest lek. Kanske vi
simmade längs Gårdsjön några gånger, men det var inte så roligt. Bara att ligga
och mala i vattnet utan att det händer något. Det sägs att barn påverkas av
sina föräldrar. I mitt fall gäller det inte när det gäller simning. Har döttrar
som simmar tusentals meter varje gång till skillnad från mej. Hur som helst har
jag i alla fall klarat ett antal simborgarmärken som ändå är 200 meter.

Många avundas säkert Askersund och alla möjligheter
till friluftsbad som finns där. Det är bara att välja sjö och plats. Själv
brukar jag hålla till vid Hagabadet eller badet på Borgmästareholmen. Dit är
det gångavstånd för mej. För
barnfamiljer som vill slippa tjat om glass eller dricka så är Haga perfekt. Det
finns inget att köpa där. Till holmen behöver badgästerna inte ta med de
obligatoriska Ballerinakexen och något drickbart längre. Minns att det ofta var
så när ungarna var små. På holmen finns nu både fika, grillat och maffiga
hamburgare. Vid Hargebaden finns allt. Temperad bassäng, vattenruschbana,
restaurang och allt vad man önskar.

Borgmästareholmen

En del älskar att ligga trycka hela dagar i solen på
badstränderna för att få fin färg. Själv har jag aldrig haft tålamod att ligga
på stranden hela dagarna. Lite förargligt är det också på ställen som
Hargebaden. Jag har inga tatueringar och känner mej litet uttittad. Tatueringar
verkar vara ett måste. Det är bara att kolla på fotbolls-VM. Om det är snyggt?
Det är upp till var och en, men ibland kan jag tycka att det blir i mesta laget.
Undrar vad det kostar att bli dekorerad? Det kan inte vara billigt. Och det får
inte bli fel. Tänk om namnen på armar och ben blir felstavat. Viken mardröm.

I juni 1990 invigdes bron till Borgmästareholmen i
Askersund. Det var en bro som började diskuteras redan på 30-talet, så den var
efterlängtad. Borgmästareholmen skulle leva upp igen när folk kunde vandra över
till holmen när det passade. Tyvärr har bron haft problem genom åren, men nu
ligger en ny bredare betongbro klar. Gloria Demir har jobbat med bron sedan
april och sysslar nu med finputsningen. Glora sätter bland annat upp räcken och
lyktstolpar. Och hon är säker på att den nya bron skall hålla i många år. Det
är det rikstäckande förtaget NUVA som står för brojobbet.

Hösten 1999 vek sig bron helt i en storm. Då fanns
en högdel på bron där mindre båtar kunde passera. Det var just vid högdelen som
det blev problem vid stormar. Den plockades också bort. År 2005 var det dags
igen. Stormvindar fick bron att vika sig på mitten och driva bort. Vid ett
senare tillfälle tryckte isen sönder första delen på bron. Politikerna var
eniga om att bron skulle bytas ut, men det blev hårda diskussioner om kostnaden
för bytet. Det blev dubbelt så dyrt som beräknat. Men då låg bron redan på
gräsmattan vid Haga. Alla insåg till slut att man inte kunde ha en bro ligga på
land vid Haga. Och nu är brojobbet nästan klart och det ser bra ut. Mycket tack
vare Glorias jobb.

Den första bron byggdes av en privat firma. Genom en
bytesaffär blev sedan ägare till bron. Byggfirman bytte till sig en större fastighet
i Askersund.

Lägenhetsbygget vid Vårdcentralen i Askersund förändras varje vecka. Gjutningar pågår för full.Och snart är det semestrar. Byggjobbarna har kört hårt i värmen och behöver några veckors vila, för att sedan köra hårt under hösten. Och jag fortsätter att plåta åt Länsgårdarna som jag lovat och ibland hamnar bilderna på Facebook och på na.se

Det finns många gatunamn att fundera över i
Askersund. Som Klockaregatan? På kartor från 1895 är namnet Loggatan. Min
undran är vem som ändrade på namnet och varför? Tycker att man omgående ska ta
tillbaka det gamla namnet.

Varför Loggatan har fått sitt namn har jag ganska
klart för mej efter ha läst en berättelse av en gammal man som bodde i Askersund
i början på 1900-talet. På gatans södra sida fanns i början på 1900-talet ett
antal logar. Byggnaderna försvann genom
flera bränder enligt den gamle mannen. Ibland övernattade personer i ladorna.
Vid något tillfälle hade en av nattgästerna enligt honom tänt på en loge, för
att sedan gå upp på Norra Bergen ovanför och njuta av skådespelet.

Mannen som berättat bodde nedanför stadskyrkan mitt
emot gamla kyrkogården. I hörnet Loggagatan –Kraffskärsvägen (Gårdsjögatan) fanns
ett svinhus, som senare hyrdes av en person
till hönshus. Även denna byggnad eldhärjades . Året var 1906 eller 1907. Skolan
hade börjat tas i bruk innan den var helt färdig 1907.

”Under brandnatten kom det eldflagor seglande ner
vid ingångsporten i hörnet Hospitalsgatan – Storgatan. Vi trodde först det var
Sameralskolan som stod i brand. På den tiden hängde en brandlur i Rådhusets
förstuga. Den som upptäckte en eldsvåda fick ta luren och löpa genom gatorna
och tuta. Jag väcktes på natten av det otäcka tutandet och blev rädd. Men
husvärden Almstedt kom och lugnade och förklarade att det bara var svinhuset
som brann. Ryktet gick sedan att någon kväll före plockat bort de flesta hönsen
och sedan tuttat på. Men det blev aldrig utrett”, berättat den gamle mannen.

Brandchef vid den här tiden var storväxte
yllefabrikören A.W. Bergqvist, som med långa kliv ledde de få hästförspända
brandsprutorna. Yllefabriken som fanns väster om gamla Varmbadhuset i hamnområdet.
Senare blev där en snickerifabrik och ett spannmålsmagasin.

Den gamla mannen berättar vidare om trädgården som fanns
ovanför Norra Bergens äldreboende. Det var en stor trädgård som kallades Bergegrens
trädgård. Bergegren var predikant vid Lutherska missionshuset som fanns Stora
Bergsgatan. I dag har Edlunds järnaffär sitt lager i byggnaden. Även på
baksidan av den byggnaden fanns en stor trädgård.

Karta från 1895 med Loggatan .

I den stora Bergegrensträdgården stod en rund
paviljong där församlingens avdelning av ”De Ungas Förbund” hade sammankomster
och andakt med sång. Vid ingången till trädgården hade missionsföreningen ett
litet ålderdomshem. Den gamle mannen berättar att han och hans mamma brukade
besöka en åldrig tillhörande den gamla Askersundssläkten Christiernsson.

Senare arrenderade Gabriel Carlsten, präst i
Ekeby-Gällersta, trädgården där han hade både kalkoner och höns. På den tiden
fanns det bara det nämnda svinhuset i området. Norr ut var det bara gärden.
Sedan kom Knappfabriken, villor och idrottsplatsen. Den gamle mannen berättar
att han var en mycket god kamrat till de tre Carlstenspojkarna. Det betydde att
han också hade stor tillgång att njuta av alla frukt i Bergegrensträdgården.

Vid ett tillfälle hände ett vinterintermezzo med
koppling till gamla Loggatan. En man med smeknamnet ”Lapp-Oskar” hämtade ett
hölass i en av logarna med sin oxe. Ett gäng grabbar åkte med på lasset. En av
grabbarna satt högst upp på lasset och höll i tömmarna medan den ekonomiske
”Lapp-Oskar” gick bakom och plockade höstrån som fallit ner. När ekipaget kom
till hörnet av gamla kyrkogården och prästgården vände oxen väster ut ner för
den stora bryggarbacken. Han var förmodligen van att göra det. Hölasset och
grabbarna ramlade av när oxen ryckte till. Historien berättar inte om hur
lasset kom ”på fötter” igen. ”Lapp-Oskar brydde sig inte så mycket om hur det
gått med grabbarna. Han var mest bedrövad över att inte all hö kom till nytta.

Upptäckte till min förvåning när jag skulle ta en
bild på gatuskylten för en tid sedan att
Loggatan
att gatan bytt namn till Klockaregatan! Husen längre ned har fått den
gamla gatuadressen liksom Askersundsbostäders fastigheter i området. Undrar hur
tusan det gått till?

Själv har jag inte kommit särskilt långt i mina
forskarambitioner, men med den här bloggen kanske det kommer in massor av
information om gatunamn. Man kan alltid hoppas.
Var kommer namnen ifrån? Har alltid varit lite intresserad av det, men
det är mycket svårt att få reda på fakta. Det finns ett antal svar på varje
gata, om det nu inte handlar om så lätta saker som ett personnamn. Men att döpa
gator med personnamn är inte gångbart längre vad jag förslår. För övrigt vimlar
området med namn efter fåglar. Lite tråkigt kan jag tycka. Vissa områden har gatunamn efter blommor.
Inte så roligt heller. Fantasin borde ha fått flöda.

Läste för några dagar sedan en kulturmiljöutredning
för Norra Bergen. Förslag till detaljplan har också presenteras.
Askersundsbostäder äger området och har olika byggplaner. Säkert blir det bra.
Men jag såg att namnet Klockaregatan finns med där. Det ska naturligtvis var
Loggatan om jag fick bestämma. Men jag är inte i det läget att jag kan bestämma
något om planering. I utredningen om Norra Bergen står att barnhemmet bör
rivas. Det står också att Norra Bergens äldreboende ska flyttas till
lasarettsområdet. Utan att låta allt för märkvärdig, dryg och kunnig så har det
aldrig funnits ett barnhem på bergen och vi har aldrig haft ett lasarett. Det
har varit ett dagis-och fritis på bergen, och Askersund har ”bara” haft en
sjukstuga. Så det så….

Kommunernas turistansvariga gör
allt för locka besökare till sina orter. Och lockropen har blivit allt mer
avancerade med åren. Ofta handlar det i dag om turistpaket. Besökarna vill ha allt
ordnat från början, övernattning, utflyktsmål, mat och allt vad det kan vara.
Det är bara att gå till sig själv. Det gäller att vara bäst på
marknadsförningen, eftersom alla kommuner kör lika hårt med
turistsatsningar. Men fördelen med
Askersund är att småstaden redan finns där liksom närheten till Vättern och
båtlivet.

Turistbroschyrerna har också
förvandlats drastiskt, från små intetsägande skrifter till klatschiga
färgskrifter. Turistnäringen i Askersund har nu fastnat för lockropet ”
Sveriges hemligaste skärgård”. Enligt turistansvariga så är många gäster
förvånade över skärgårdslandskapet. Brukar roa mej med att bläddra i äldre
turistfoldrar från Askersund. De är mycket anspråkslösa tryckta i svart-vitt.
Det är bara själva omslagen som fått färg. I en sådan liten katalog från 1979
fanns det välkomstrim från A till Ö som hälsar besökarna välkomna till
Askersund. Ett litet udda grepp. Som exempel på bokstaven L:

Läkare kan sin sak

Botar gärna fram och bak

Y:

Yr i mössan? Värk och blekhet

Yngling, gå till apotek

Å:

Åter vi hoppas ni kommer igen

Det, vi har på kläm.

Det framgår inte vem som
skrivit rimmen och det kanske är bäst så. Tror rimmen inte skulle gå hem i dag.
En gång var det någon som verkligen tog i och hittade på en slogan för
Askersund som löd: ”Den globala småstaden.” Den formuleringen fick politikerna
äta upp många gånger. Folk tyckte ansvariga för reklamen fått
storhetsvansinnen. Så fort det handlade om negativa beslut för askersundarna,
var det alltid någon som undrade var den globala småstaden tog i vägen. Det
gäller att inte slarva med orden som Alf Henriksson skrev i en dikt.

.

Ett alternativ som jag funderat över lite på skämt
nu när Askersund firar 375 år, skulle vara skyltar ute vid stora vägen med
texten” Askersund fyller 375 år -tuta”. Sådana skyltar brukar sitta uppe när
folk fyller år och varför då inte testa också med en plats. Någon kanske blir nyfiken på vad det handlar
om och tittar in. Men det är klart det skulle bli ett himla tutande.

Själv blev jag lockad av ett boende i
Hammenhög med namnet ”Kattahuset” för en
del år sedan. Hemmavid har vi vår katt Alice och tyckte det skulle vara
trevligt att hedra henne med några övernatttningar i ett hus med det namnet.
Ett bra ställe med en spartansk frukost. Jag var nu inte ute på semester bara
för äta frukost, men konstaterar att ett bra namn på övernattningsstället ändå
kan locka.