Oves Blogg

Min fotografering vid Vårdcentralen.

Isupptagning var en
viktig sak vid den här årstiden förr i tiden. Mycket viktig för en del. Alla har väl hört Povels ”Varför
är där ingen is till punschen? Det hände sig på den goda tiden, den gamla goda
tiden då landet var en enda lycklig idyll.”

Men det var innan
kyl-och frysskåpens stora genombrott.
Lite var stans på sjöarna fanns det folk som sågade is med jättesågar.
Ett tungt arbete men ett måste för företag som fiskaffären, bryggeriet,
hotellet, mejeriet och för de flesta lantbruk. I det senare fallet var det viktigt
med is för att bland annat kunna kyla mjölken.

I Askersunds hamnområde var
isupptagningen en stor aktivitet. Vid Stapelängen nedanför landskyrkan fanns det
en isdös. Och det fanns också vid många andra ställen, som vid bryggeriet. Det
finns många historier om isupptagningen på Alsen. En historia som jag hört är en ilsken
arbetsgivare som kom ner till isen och såg att det fattades en av mannarna mitt
på blanka förmiddagen. Svaret från de övriga var att han var hemma och tvättade
sågspån ur ögonen. Det ledde till att arbetsgivaren vände på klacken och
försvann. Han insåg det meningslösa att argumentera mot sådana påståenden.

En isdös
byggdes med plankor runt om. Isen som sågats i 50-60 cm stora bitar packades
tätt så de frös ihop sedan.
Sågspån fylldes på cirka 25 cm
runt om och ovanpå. Det isolerade fullgott. Man hade alltid is för två år på
lager.

PS! Flera bilder finns på na.se -Nyheter-Askersund . Kolla gärna där

Zinkgruvans IF har fört skidtraditionen vidare i
Sydnärke. Förutom den fina skidanläggningen har klubben en mycket aktiv
skidsektion. Till skidanläggningen i Zinkgruvan kommer folk långväga får att få
åka på fina spår. Trots snöbristen bjuds skidåkarna på fina spår med konstsnö. Föreningen
brukar också ordna ett antal tävlingar under vintern.

Klubben har också stolta skidtraditioner att förvalta.
Sydnärke skidkung under många år, Arthur Östring, tävlade för klubben. Han dominerade stort i de
lokala tävlingarna som Tivedsloppet, Skyllbergsloppet, Kilsbergsloppet
och allt vad nu tävlingarna hette.
Tyvärr hade aldrig klubben på den tiden resurser att sända Arthur till de
riktigt stora tävlingar som SM. Det
skulle ha varit spännande att se honom bland de bästa åkarna i landet. Arthur storhetstid
var i slutet på 30-talet och fram till i mitten av 40-talet.

IFK
Askersund arrangerade under många Sydnärkes stora skidlopp- Tivedsloppet. Det
första loppet kördes 1936 och hade då namnet Askersundsloppet. Det ändrades
sedan året efter till Tivedsloppet , med start i Ljungås och målgång vid gamla
Folkskolan (Sjöängsskolan). Senare blev
det start och mål vid gamla IP. Då drogs spåren norr ut från staden för att sedan
göra en krok in mot staden via Gårdsjön och Väderkvarnsbacken. Som grabb följde
jag många Tivedslopp från toppen av den gamla tingsplatsen, Väderkvarnsbacken.
Det var många blåbär som trattade på ändan i nedförsbacken in mot det hägrande
målet på IP. Bara det drog en ganska stor publik till Väderkvarnsbacken, som numera
mest används som pulkabacke. En del hade börjar med pulkaåkning redan under
Tivedsloppet. Längden på loppet var runt 3 mil, men flera vätskekontroller. En
del stannade länge vid kontrollerna. Blåbärsoppan verkade vara mycket vällagad.

Arthur Östring
dominerade Tivedsloppen stort under många år. Han vann fem-sex gånger. Det kan
väl nämnas att loppet ställdes in 1938–39, på grund av snöbrist. På 50-talet
dominerade IFK-arna Per-Olof Lundin och Bengt Rehnvall men inte som Arthur. De
kanske inte vann alla gånger, men de var ofta med i toppen.

Från det
första loppet 1936 kan berättas att åkarna startade två och två från Ljungås
skola. Matkontrollen fanns vid Uvaberget mellan Askersund och Olshammar. Det
var 14 kilometer
dit. Arthur Östring blev skidhistoriens
förste Sydnärkesmästare. I segerintervjun förklarade Östring att banan var
alldeles för lätt. Han tyckte det bara var gärden och sjöar att åka över. Inget
vidare kraftprov.

På den tiden
skulle alla skidåkare vara skogsarbetare för att nå framgång. Arthur arbetade
också i skogen men det var inte bara för skidåkningen, utan helt enkelt hans
dagliga arbete. Inget märkvärdigt. Jag gjorde en intervju med Arthur under vinjetten
” Sportprofil i Sydnäke” hemma på hans gård vid Mårsäter. Han berättade då att
ett av hans roligaste priser var från den första segern i Tivedsloppet, ett
hederspris från Askersunds Tidning och Askersundsdamernas hederspris. Vilka
Askersundsdamerna var fick Arthur aldrig reda på. Lite speciellt är det också med
bilden till reportaget. Jag bad honom ställa upp utanför huset med skidor och
stavar. Vad ingen av oss tänkte på var att han hade gummistövlar på sig. Det
borde ha varit skidpjäxor påpekade sonen Lars för mej en gång lite skämtsamt.
Men en bra bild blev det tyckte både Arthur och jag.

PS! Ytterligare bilder finns på na.e-Nyheter-Askersund

Intresset för travsporten är
stor. Det märks om inte annat i spelhörnan i Askersunds stora livsmedelsbutik.
Själv kan jag inte något om hästar men brukar
jag köra en Harry Boy ibland men
vinner aldrig. Men rätt var det är kan det slå till resonerar jag.

Ernst Skoog vid tävlingar på Alsen

Herman Pettersson med sin arbetshäst.

En gång i tiden kunde
askersundarna spela på trav på nära håll. Det var travtävlingar på Alsens is i
Askersund varje vinter. Över 2000 personer såg travtävlingen ute på Alsens is i
mars 1947. Det fanns ett stort sug efter
travtävlingar i Askersundstrakten. Och det kanske inte var så underligt. Det
hade gått 25 år sedan den förra tävlingen hölls. Enligt alla kunniga bedömare
var publiksiffran smått sensationell. Redan några timmar före första start var
2 000 biljetter slutsålda. Folk vallfärdade till Sydnärkes Sovalla, för
att se vanliga arbetshästar från orten springa runt på Alsens is. Häften av
intäkterna gick till Europahjälpen. Pengar som användes för att lindra nöden i
det krigshärjade Europa.

Leif Linus har bidragit med bilder.

Mer bilder och text finns på na.se- Alla avdelningar-Bloggar

Annandag jul har alltid varit
en stor bandydag. Så var det i Askersund förr i tiden också. I dag är det
innefotboll och innebandy som gäller och lockar åskådare. IFK lade ner bandy
för ett antal år sedan. Förhoppningen för några år sedan var att ungdomarna som
bor i Askersund skulle börja spela bandy igen, men det har inte blivit riktigt
så. En massa dåliga vintrar skrämde bort de flesta bandyintresserade

Bild från 1955 och Annandagsbandy mot Bollnäs. Det blev vinst för IFK med 3-2. Här syns ”Snoddas” Nordgren på fall.

Det fanns bandymatcher på annandagen
som verkligen lockade storpublik till gamla IP i Askersund. Tror att det är en vänskapsmatch mot Bollnäs
inför den allsvenska säsongen 1955–56, som de flesta bandyälskare minst
bäst. Det kom 1600 personer för att se
Gösta ”Snoddas” Nordgren och hans kompisar i Bollnäs spela mot IFK. Det blev en
sensationsseger för hemmalaget med 3–2. ”Snoddas” och gänget åkte sedan vidare
till Nässjö för att där slå hemmalaget med 2-0, så det var en verklig merit för
de blå IFK-arna. Det hjälpte nu inte. Askersund åkte ur allsvenska med dunder
och brak.

Askersunds storstjärna Gunnar
Carlsson kom in i andra halvlek och var spelsugen som aldrig förr. Han gjorde
också 3–2 målet. Säkert kom många för att se ”Snoddas” Nordgren spela bandy.
Under de här åren var han också en mycket populär sångartist. ”Snoddas” var en
bra bandyspelare och mycket skicklig på att plocka ned höjdbollar på tennis.
Det resulterade också i att en av hans högt slag rev upp ögonbrynet på Gunnar.

Bandystorheter i IFK, Gunnar Carlsson, Elis Karlsson och Karl-Erik Södergren

Det här var lite
bandynostalgi. I dag får bandyälskarna i Askersund nöja sig med en match på TV.
Fördelen med det är att den gamla portföljen inte behöver plockas fram. Det är
bara att sjunka ner i TV-soffan. Men frågan är vilket som var det trevligaste….

Askersunds kommun drev under ett
antal år ett båtmuseum. Museiföremålen har till största delen samlats in och
skänkts av Harry ”Båt-Harry” Karlsson som startade muséet. Sedan båtmuséet
lades ner förvaras samlingen i olika lokaler
i kommunen. Merparten av föremålen kan inte visas för allmänheten just nu. Förslag till beslut är att kultur-
och fritidsförvaltningen får i uppdrag att fortsätta arbetet med båtmuséet med
att avveckla verksamheten.

PLM:s källare där en del av samlingarna finns.
När samlingarna fanns i Hamnmagsinet

Tjänsteskrivelse Kultur- och
fritidsförvaltningen :

”Under ett antal år fanns ett
båtmuseum i Hamnmagasinet i Askersund. Eldsjälen Harry ”Båt-Harry” Karlsson var
starkt involverad i tillkomsten och driften av muséet. Det var också Båt-Harrys samlingar som till stor del
utgjorde muséet. Båt-Harry skänkte hela sin samling till Askersunds kommun
under 1990-talet. Samlingen består av båtmotorer, redskap som används vid fiske
och sjöfart, modeller av fartyg m.m. Nu finns samlingarna förvarade i förråd i Hammar, i för detta lokalhistoriska
arkivet samt i Birgittastugan i Olshammar. Det är inte sannolikt att
förvaltningen kommer att kunna visa upp samlingarna för allmänheten igen inom
de kommande åren. Det skulle kräva lokaler, arbetstid och kompetens som inte
finns i förvaltningen just nu. Kraven på muséer idag är höga när det gäller pedagogik, tillgänglighet och
möjlighet att aktivt ta del av samlingar. Ett museibesök ska vara en
upplevelse. För att göra samlingen så attraktiv att ett båtmuseum skulle locka
fler än de redan intresserade ställer mycket höga krav. Förvaltningen bedömer
därför att det är bättre att avveckla muséet.

Båt-Harrys familj är intresserade
av att bevara vissa föremål ur samlingen. Familjen har kommit med förslag på
andra muséer som kan kontaktas för eventuellt överföring av övriga föremål.
Nämnden föreslås besluta att förvaltningen får i uppdrag att fortsätta arbetet
med båtmuséet med avsikten att avveckla
verksamheten.

__________________________
___________________________

”Båt-Harry”
Karlsson i Olshammar levde för sina Vätterbåtar. Han samlade allt som rörde
sjöfarten på Vättern. Både bilder på fartyg och berättelser om folk som arbetat
på sjön. Harry var oerhört kunnig. Han
kämpade länge för att få ge ut en bok om fartyg som trafikerat Vättern. Men
böcker är dyrt, så Harry fick vänta. Med hjälp av pengar från Lions. 1986 gick
dock drömmen i uppfyllelse. Namnet på boken blev rätt och slätt ” Vätterbåtar”.

En annan
dröm som Harry bar på var att få en lokal där hans samlingar kunde ställas ut
för allmänt beskådande. Och hans samlingar var mycket sevärda. Även den drömmen
gick i uppfyllelse. Ett båtmuseum skapades i Askersunds Hamnmagasin, dit Harry
donerad sin samling. Och han var själv där så, ofta han kunde.

När
Hamnmagasinets övervåning byggdes om för några
år sedan lånades delar av samlingen
ut till en förening i Motala, där den var utställd. Naturligtvis skulle
den lämnas tillbaka och få en permanent utställningslokal. Men så blev det nu
inte.

————–

PS! Ytterligare bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

Konstnär Agneta Swidèn målade många fina tavlor från Askersund och dess omgivningar under sin karriär. Bland annat en julbild från torget i Askersund 2005. Även konstnär Hjalmar Trafvenfelt, var en flitig målare av sin hemstad. Publicerar bilder från de båda som passar bra vid den här tiden på året.

Hur är det? Börjar julförberedelserna bli klara?
Tänker då på julklappar, julbak, slå in julklappsböcker och mat till julborden.
Själv brukar jag ordna med köttbullarna. Det ligger på min lott säger alla
närstående. Under några år höll jag upp med att rulla julköttbullar. Jag blev
lite knäckt när någon stal mina fina och goda köttbullar utanför husknuten. Kanske
det ändå var ett bevis på att det var goda och värda att knycka. ..

Hade ställt ut köttbullarna i en karott med lock över eftersom
den inte fick plats i kylskåpet. Det var kallt ute och de skulle stå över
natten. På morgonen när jag skulle hämta var karotten med julmaten tom. Det
satte sina djupa spår i min begränsade matlagning länge, men nu är jag tillbaka
på banan igen. Tror att årets skapelse blev riktigt bra. Känner på mej det. Hur
som helst ligger de i säkert förvar. Kan nämna att det inte bara var jag som blev bestulen på julmaten i Askersund
det året. En person som jag känner blev av med all mat till ett julbord som han
skulle bjuda jobbarkompisarna på.

I dag är det luciafirande i Askersund. Det är Lions
som lottar fram en lucia ur en kör. Ett sympatiskt tillvägagångssätt. Men när
jag började på tidningen var det fullt pådrag hela december med bilder och
röstning. Arrangörerna fick ändra på reglerna när det gällde röstningen. Det
skulle bara vara röstkuponger från tidningen som gällde. Anledningen till ändringen
det var att någon tog med kopierade kuponger till I3 i Örebro och fick ett
halvt regemente att rösta på en kandidat.

Så här strax före jul har Askersund också fått en ny
politisk majoritet. Vill bara nämna det om någon missat. Företrädare för de nya
laget har sagt att de ska styra Askersund på ”rätt köl” igen. Ska följa den ny rutten med stort intresse.
Det är det som märks i vardagen som gäller för de flesta av oss askersundare.
Och det ska bli spännande.

Jag brukar gå och lyssna vid fullmäktigesammanträdena
i Sjöängen. Så även senast när det blev maktskifte. Vi i publiken blev precis
som politikerna bjudna på lussekatt och kaffe i en paus. Kommunchef Andersson
såg till att vi också fick får lussekatt. Det nya presidiet har ändrat en del
på hur politikerna ska sitta mot tidigare. Nu sitter politikerna ihop som en enda
stor familj med nacken mot oss åhörare. Jag har varit lite sur på ändringen
eftersom jag vill se vilka beslutsfattarna är. Inte bara nackar. Men så har jag
tänkt, varför skulle de bry sig om en sådan som mej. Jag har ändå ofta var
ganska ensam som åhörare. Men faktum är ändå att ordföranden Ohlson kom fram
till mej i pausen och sa att det skulle bli någon form av ändring. Det lönar sig att vara lite sur
ibland när det passar.