Oves Blogg

Storgatan på 30-talet

Logiskt sett borde Storgatan
i Askersund vara den verkliga paradgatan i stan. Det hörs ju på namnet. Nästan
alla städer har en storgata. Om man nu ska tala om paradgator i det här
sammanhanget. Kanske var det så en gång i tiden, men nu är det Sundsbrogatan
som gäller som den stora gatan. Och så har det varit länge.

Fram till i början på
80-talet gick alla trafiken genom Sundsbrogatan. Sedan kom förbifarten norr om
stan. Då menade många att det skulle vara slut med Askersunds som stad. Ingen
människa skulle åka in till stan i onödan. Affärerna skulle få klappa ihop och
stan skulle dö en stilla sotdöd. Det skulle bara bli ett antal gamlingar som
kunde härda ut i den miljön. Men olyckskorparna fick fel. Det var skönt att bli
av med den tyngsta trafiken genom de smala gatorna, men i övrigt blev allt som
förr. Folk stannande till Askersund som
alltid. Istället för en nedgång blev det en ökning av besökare.

Nattbild Storgatan . Foto: Kjell Johansson

Det ska tusan vara politiker,
planerare och affärsmän och försöka spå in i Askersunds framtid. Farhågorna i
början på 80-talet slog helt fel. Och jag är säker på att ingen i dag heller
kan säga något säkert om framtiden och Askersunds utveckling. Det är så många
faktorer som spelar in. Och de styrande är inga spåmän och inte kan de ta hjälp
av Saida längre. Hon avled för övrigt för ett antal år sedan. Men man kan ju
hoppas. En stor industri skulle vara räddningen anser många. Men då gäller det
att få fram arbetskraft och få folk att flyta till kommunen från andra orter. Frågan
är hur stor industri småstaden Askersund kan klara. Hur som helst kommer Sundsbrogatan
ligga kvar där den alltid ha gjort. Det kan i alla fall planerna vara säkra på.

Läser man gamla skrifter,
insändare och tittar på kartor från förr om gator var namnet på Storgatan bara
”Stora gatan”. Det räckte. Ett stort gatuproblem första hälften av 1800-talet i
Askersund var kringströvande svin på stan trots att det fanns grindar både vid Sundsbron
och Norr-och Östertull. Trafikanterna stängde inte grindarna efter sig så svinkreaturen
från landet kunde obehindrat vandra in i staden. Förslaget för att få ordning
på det hela var att anställa några av stadens fattigaste barn att hålla vakt
vid grindarna för en mycket billig penning. Det senare var mycket viktigt. En
vaktkur skulle också byggas.

I slutet på 1800-talet skrev
en stadsbo i Askersunds-Tidning om att stadens mest trafikerade gatudel, ”Sundsbrobacken”
var i ett sorgligt skick. Det är backen från Sundsbron upp mot torget. Ett namn
som inte används i dag vad jag vet. Backen skulle åtgärdas med allmänna medel,
så kallade brännvinsmedel. Men inget hade hänt. Och då hade det ändå varit en
del avkörningar på grund av svallis i backen. Insändarskribenten var mycket
kritisk.

Stööks vid Storgatan.

Många pratar om trafikproblem
i dag, men det fanns problem i Askersund även i slutet på 1800-talet. En
insändare berättar att han varit vittne till att gamla och skröpliga personer varit
nära att bli överkörda av hästskjutsar. Kuskarna pratade med vänner och bekanta
om ditt och datt med istället för att hålla reda på sina fordon. Vittnet efterlyste
stadgar för hur kuskarna skulle framföra sina fordon.

Storgatan för några år sedan

Slutligen kan jag nämna att
Tomas Wall som jobbade tidigare på Sydnärkes byggavdelning har gjort en mycket stor
insats när det gäller dokumentation och bevarande av äldre stadskartor. Tomas är
nu pensionär. Vi brukar mötas ibland och prata om gamla gatumiljöer. Tomas vet.

Leif Linus har hjälpt till med bilder från sitt stora arkiv

PS! Ytterligare bilder finns på na.se-Bloggar

”Askersund i hjärtat” var rubriken
på ett kåseri som en tidigare redaktör på Askersunds Tidning skrev 1969. Då
hade redaktören hamnat i Stockholm och
hade fått lite distans på sitt jobb i Sydnärke.
Men kåseriet är skrivit på ett mycket humoristiskt sätt, men med små lätta
överdrifter. Om hur det var att jobba på
en liten lokal tidning. Det gällde att
skriva om både stort och smått utan att vara stöddig. Och det har signaturen
”C-son” gjort i kåseriet som jag presenterar i sin helhet. Det ger en bild av
vad som var viktigt i småstaden på 50-talet.
Kan också passa på att rätta ett faktafel i kåseriet när jag ändå är i
gång. Signaturen skriver Stora
Bredgatan. Det ska naturligtvis vara Stora Bergsgatan.

Eftersom jag själv jobbat
drygt 30 år i ”branschen” känner jag igen mej, även om det har skett stora
förändringar. Det är många år sedan det infördes begränsningar på
föreningsnotiser. När jag började var det många som krävde att få med saker som
att ”överblivit kaffebröd auktionerades bort”. När jag plockade bort sådant och
annan returinformation var det många som
tog illa upp. Men snart hade föreningsfolket vant sig.

PS! Texten finns också på na.se-Bloggar. Där går det att få en större text.

Alsens is är en stor samlingsplats för askersundarna fina
vinterdagar. En del finns också där när vädret inte är det bästa, som många ”hårda”
pimpelfiskare. På isen rör sig både fiskare, folk med långfärdsskridskor och
personer som bara är ute och fingår på Vättervikens is.

Alsen har alltid varit en populär samlingsplats
vintertid. Förr spelade IFK sin bandymatch där. Föreningen ordnade också
pjäxdans. Minns att många hasade runt i sin pjäxa med raggsockor nedvikta lite elegant
över pjäxskaftet. Sådant var modet för pjäxdans. Undrar om det finns sådant
skodon att köpa i dag…

Vännen och bandystjärnan Karl-Erik Södergren berättat för
mej att han inte var så intresserad av idrott, men skulle han träffa kompisar
fick han gå ner till sjön och spela bandy. Det var så för ungdomar på 30-och
40-talet. Att det sedan för hans del resulterade i ett antal SM-tecken och
landskamper fick han liksom på köpet från ungdomsåren.

Södergren som ung bandyspelare på Alsen

Pimpelfisket är ett populärt fiske på Alsen. Det
behövs bara några frostnätter för att en del fiskare ska ge sig ut på sjön.
Många har frågar mej om inte jag som är uppväxt bara några meter från Gårdsjön
pimplar. Mitt svar är att jag aldrig ägnat mej åt fiske, med undantag för lite
kräftfiske. Måste erkänna att jag inte har det rätta tålamodet för att sitta
och pimpla. Jag skulle nog frysa också. Då har någon sagt till mej: ”när ni
spelade bandy var det inte kallt då?” Jo det var det men vi rörde på oss.
Åtminstone hade vi order att göra det.
Och det gäller alla lagsporter. Någon fotbollstränare skrek när det var
dåligt väder: ”rör på er så ni inte står och bli förkylda”. Så kan man också
uttrycka sig om man vill få fart på slöa lagspelare.

Birger Magnusson är en flitig pimpelfiskare-
Bild: Ullabritt Jonsson från boken ”Askersund en småstad vid norra Vättern”

Förr i tiden fanns fiskaffärer i Askersund så det gick
att gardera sig med sjönära fisk om allt gick snett. I den gamla fiskaffären
vid Väderkvarnsgatan jobbade en man som inte krusade för besvärliga kunder i
onödan. Om någon ville välja storlek på fisken så var beskedet ”här tar vi jäms
över”. Någon klagade på att fisken var blek, och då förklarade han att alla
döda är bleka. Så var det med. Men fisk sålde han trots sitt raka
försäljningssätt.

Slutligen kan jag berätta att jag besökt Casinot i
Åmmeberg i veckan. Nu kanske någon tror
att jag spelat bort mina sista ören av mina futtiga pensionspengar. Men så är
det inte. Jag var där på ett bokutsläpp för en ny bok om gruvföretaget. Casinot
är detsamma som Hotellet i Åmmeberg. Namnet kom till när huset byggdes på 1800-talet. Då var det belgiska
ägare av gruvföretaget. I Belgien var
betydelsen rätt och slätt samlingslokal. Men visst låter Casino häftigare.

Bygget vecka 4

Gamla dagböcker är
intressanta. Särskilt om det är någon annans bok och det finns lite skvaller.
Men det är fult att läsa andras hemligheter. Är man nyfiken så är man. En liten
ursäkt är dock om dagboken är väldigt gammal. Och det är just vad den här bloggen
ska handla om. En gammal dagbok från 1800-talet som berättar lite om livet och
tankar i småstaden Askersund på den tiden. Dagboken är skriven av en dam och
den handlar mycket om nöjen och kärlek. Lite samma sak kanske….

”Nu är det vår igen och jag
är 12 år. Björkarna vid Nordhammar har fått ljusgrönt lyster. Vi for till
Björstorp och fann mormor vid god hälsa. På kvällen är det storkalas i parken hos
Mamsell Dahlgren. Jag åt en pudding och den var så god att min mage värkte. På
söndagsmorgonen kom Oskar tidigt från Björstorp och vi for sedan till Tortärn.
Jag hade en ny klänning och jag dansade fram på lätta fötter. Jag tyckte Oskar
var stilig och hela livet lekte.”

Fortsättning på texten och ytterligare bilder finns på na.se-Bloggar-Ove Danielsson

Vi den här tiden på året översvämmas media av olika
årskrönikor. Ofta är det helsidor i tidningarna och timslånga program på tv och
i radio. Personligen tycker jag det är
tjatigt. Jag vill istället ha nyheter, uppföljningar, satsningar och trevliga
reportage. Har som journalist själv
hållit på att leta klipp och bilder till årskrönikor så jag vet. Tyckte inte
det var roligt.

Hade alltid svårt att minnas när olika viktiga
händelser inträffade. Var det i år eller förra året? Någon tycket att jag skulle skriva min
personliga årskrönika efter min kritiken mot krönikor. Varför inte? En
utmaning, men inte särskilt upphetsande. Det har rullat på som vanligt men jag
kan ändå göra ett försök. Börjar bakifrån.

Avslutade året med att äta en god biff och en kall
pilsner. Det får nog bli en tradition. Jag blev också ”gammelfarfar”. Sug på det! Ett av barnbarnen fick en dotter.

Köpte också ett par nya skor med tjock sula för 399
kronor på hösten. Mina tunna lädersulor fuktade igenom. Numera går jag helt
torrskodd. På hösten åkte jag ut och mustade en massa äpplen hos en trevlig man
i Svinnersta.

Den varma sommaren gjorde också att jag grillade en
gång på en liten rund gul grill som jag fick av grannen. Nu är det kyckling som
gäller vid de flesta grillar. Min special Hot Dogs har hamnat i bakvattnet har
jag upptäckt. Lite tråkig utveckling.

Badade också
massor av gånger ute vid Borgmästareholmen. IFK:s gamla festplats. Tycker om
att bada uppväxt vid strandkanten av Gårdsjön som jag är. Provsmakade också
nystartade Askersunds bryggeris lättöl. Den hade en mycket trevlig smak som
tv-kockarna brukar säga.

Sedan har jag varit på lokalfotboll ett antal gånger.
Har också besökt bioföreställningar och biblioteket vid Sjöängen ett antal
gånger. Lyfter på kepsen för politiker som vågade satsa på ett sådant bygge.
Under året har jag också skrivit en massa krönikor och bloggar. Trodde det var
slut med det när jag slutade på tidningen. Vännen Leif Linus och jag har
också varit ute och visat bilder
och film.

Har också varit och fikat med trevliga vänner som
Anna, Irmeli, Madeleine , Håkan och Per, på Tutingen vid torget. Trevligt att
få fikaförslag från personer man verkligen vill prata med.

Det får räcka med här. Minns inte riktig vad som hände
i början på året. Det här var min första och sista personliga årskrönika kan
jag lova. När jag hade skrivit undrade jag vem som var intresserad av mitt
privatliv. Men nu är det skrivit och jag tar chansen om någon vill läsa….

Polisen i Askersund har flyttat in i nya lokaler i
servicehuset Linden med ingång från Lilla Bergsgatan. Tidigare fanns där
Sydnärkes byggavdelning där. På torsdagen var det invigning och visning av
lokalerna för allmänheten. Folk blev också bjudna på kaffe och kaka ute på
gatan.

Ny polisstation i Askersund. Invigning i torsdags med kaffebjudning.

Hur de nya lokalerna såg kan jag inte berätta om. Det
var stopp vid receptionen för allmänheten. Men receptionen var fin. Hörde
poliser berätta om att lokalerna blev väldigt bra och då får man lita på det.
Men det är klart att det hade varit trevligt att få se det fina med egna ögon.
Stoppet vid receptionen hade något med sekretess och säkerhet att göra vad jag förstår.

PS! Mer äldre polisbilder finns på na.se-Bloggar