Oves Blogg

Tyngdlyftaren Gunnar ”Julle” Högberg är Askersunds
mest meriterade idrottsman genom tiderna med en rad SM-tecken, ett antal
rekord, och nordisk mästare ett antal gånger. Trots det är skräddare Arturs grabb Gunnar, en okände
sportprofilen för de flesta i dagens Askersund. Kanske inte så konstigt. Han
tävlade aldrig för någon Askersundsklubb och det var länge sedan han dominerade
sin viktklass.

Gunnar flyttade till Stockholm som ung och började
tävla för Stockholms AK. Men askersundarna kunde följa hans framgångar genom
olika sportreferat på 40-talet med stolthet. ”Julle” känner jag” upplyste många.
Det hade gått bra för ”buspojken”.

Han blev också uppmärksammad av klassiska
Rekord-Magasinet, där man varje vecka hade en tecknad serie av kända
idrottsmän. Och där kvalade Gunnar in. 1951 tog han sitt 17:e svenska
mästerskap. Han var också mycket nära att komma med till OS i London 1948 och
till Helsingfors 1952. Till OS 1952 blev han kallad till kval men myglades bort.
Förbundet ansåg att Gunnar inte utfört de prov som krävdes. Han deltog också i VM i Wien 1938.

Rekord-Magasinet 1946

Gunnar och hans bror Sigvard återvände ibland till hemstaden
under semestrarna. En del gamla kompisar fanns kvar. Själv träffade jag bröderna
under ett besök hos kompisen Tryckar-Harry Andersson.

PS! Ytterligare text och bilder finns på na.se Oves blogg

Populäre reportern, kåsören och radioprataren, Torsten Ehrenmark, var när att ge upp sin karriär i början på 40-talet i samband med ett uppdrag till Askersund. Som tur var tänkte Örebrosonen om. Men mer om det senare.

Fyra dagar gammal blev Ehrenmark bortrövad och förd till okänd ort, enligt honom själv. Rövarna var hans farföräldrar och orten var Örebro. Sen tog han studenten, gift sig och började skriva i tidningen. Med tiden blev han utrikeskorrespondent i Paris, London och New York. Men varje sommar kom han tillbaka för att inleda eller avsluta den svenska sommaren i radio.

Sin journalistiska bana började han som volontär på Nerikes Allehanda. Via Örebro-Tidningen och Sundsvalls Tidning kom han till Stockholms-Tidningen. Det var också där han började pröva kåserandes vanskliga konst under signaturen Petmoj. Ehrenmarks målsättning med sitt journalistjobb var att bli en flygande korrespondent som landande mitt i alla världens krigsutbrott, jordbävningar och revolutioner. Han såg sig också som en flanörkorrespondent i Paris, nedtecknande melankoliska iakttagelser under den blå timmen på Café de la Paix. Med uppfälld rockkrage blossande på Carmencita ville han vandra runt i storstäderna som Stockholms-Tidningens tuffing.

Han drömde också om att vara statsmännens förtrogne när han satt och skrev sina notiser på Stockholms-Tidningen. Han var ansvarig för notisskrivandet. För att bevaka statsmän så handlade det om att ila från huvudstad till huvudstad och konsulteras av alla världens premiärministrar. I Ehrenmarks drömmar kände han alla och kunde läsa de styrandes tankar. Men tyvärr var det bara drömmar. Blev det några resor för honom på ST de första åren var det med buss ut i socknen för att intervjua en 75-,80-eller 90 åring.

-De satt där i skymningen och malde om fattiga levnadsförlopp i småsmulor på en obegriplig dialekt som snart gjorde mitt flitiga antecknande meningslöst och oläsligt, har Erhenmark , berättat i en bok.

Så över till historien om Askersund som höll på att knäcka populäre Ehrenmark. Året var 1943. Dagen förflöt som vanligt på ST med notisrubriker om ”Syföreningsauktion i Sorunda” och ”Älgko försenar Läggesta-tåget”. Men rätt som det var dök notischefen upp och förklarade att Ehrenmark skulle ut och resa ett tag.

-Jag blev alldeles stel och kramade stolens armstöd. Det flimrade för ögonen och jag tänkte vilt:vart? Berlin? London? Kanske ännu längre, har han berättat.

Du ska få åka till Askersund sa notischefen. Dom firar 300-årsjubileum där. Och sen till Nora och Lindesberg som också fyller 300 år.

Ehrenmark blev naturligtvis mycket besviken och började fundera över sin framtid som skrivare. Den tänkta resan ut i stora världen förde honom inte längre än till den hembygd han hade lämnat några år tidigare. Det värsta för honom var att resan blev vanebildande som ofta händer på tidningar. Det fanns nästan inte en utställning eller jubileum i Sverige som han inte fick bevaka.

-Jag var den som skickades ut för att fylla spalterna när det absolut inte fanns något at skriva om. De fick ett fint ord för det sedan-pseudohändelser. Jag var tidningens pseudoreporter, har Ehrenmark berättat.

Efter 30 år som journalist är det lätt att känna igen sig i Ehrenmarks tankar, även om jag inte haft några drömmar om att bli krigsreporter. Det har fåt räcka med de lokala politiska krigen. Minns vid ett tillfälle för många år sedan att det var bråk mellan några fastighetsägare på söder i Askersund. Då föreslog en kompis till mej att vi skulle gå upp på söder och ” titta på kalla kriget” . Jag följde inte med, men det är nog det närmaste krig jag varit…

IFK Askersund tog en ny trepoängare i tisdagskvällens
match mot FC Örebro Nordic. Det blev vinst med 2-1 (1-1). Matchhjälte blev
Johan Hailee som säkert slog in en straff i slutsekunden av förläggningstiden
som var 3 minuter. Filip Kjellman blev
fälld efter framspelning av Erik Danielsson, som hade gjort en lång raid från
sin plats längst bak i försvaret.

IFK-segern var rättvist. Laget gjorde en kämpainsats
och hade ytterligare målkänningar i andra halvlek. Alla förtjänar överbetyg en
sådan här kväll.

Gästerna började bäst med att rulla runt. Det tog
nästan en kvart innan IFK fick tag i bollen på riktigt. Nordic tog också
ledningen efter en hörna. Kvitteringen stod farlige Mohammad Hossaini för. Ett
märkligt mål där han slets sig loss och rullade in bollen vid stolpen. Bollen
hade nästan inte styrfart över linjen.

Efterpausen var det IFK som tryckte på. Alla jobbade
hårt. Mittfältare som Christoffer Andersson, Philip Larsson, Daniel Nilsson,
sprang mil. Erik Danielsson tog hand om det mesta bakåt med god hjälp av
målvakten Morgan Särèn. Erik fick också priset som bäste hemmaspelare. Framåt
var Andreas Borg när att rycka loss några gångar. Och Mohammad Hossaini är
alltid farlig.

Ett festligt inslag var Nordic hejarklack som höll
igång på läktaren hela tiden och höjde stämningen. Så ska det låta på fotboll
och oftare på Solberga IP

Kultur-och fritidsarrangemangen avlöser varandra i
Askersund under sommarhalvåret. Sommarstaden Askersund lever upp. Det är bara
att vraka och välja. Åtminstone en del veckor. I kommunens tätorter ordnades det
också olika tillställningar.

För ett antal år sedan var Tradjazzfestivalen med
Kesser Nilsen och hans Carlsbergs brassband det stora kulturevenemanget. Halva
stan var inblandad. Och vi på tidningen skrev specialutgåvor. Innan den första festivalen
var jazz för många i Askersund som en vit fläck på kartan. Efter några
festivaler var det många som tagit till sig musikstilen. Folk pratade om olika
band och soloframträdanden. Många hade verkligen blivit jazzfrälsta och besökte
andra festivaler i landet. Några blev också riktiga experter som pratade om hur
duktiga en del var musikaliskt. Peoria jazzband drog storpublik till Landskyrkan varje år. Biljetterna gick som smör i
solsken. Kan väl också nämna att det fanns askersundare som inte brydde sig.
Frågade folk till en tidningsspalt om det skulle gå ut på festivalen. ”Jag har
hört tals om det där, var är det någonstans?”
svarade en man som bodde mitt i stan.

Publiktillströmningen till festivalen första året kom
som en stor överraskning för alla. Inte minst för alla restauranger. Maten tog
slut på många ställen. Folk fick gå in i den stora matbutiken och köpa
helkonserver för att stilla hungern. Det har väl aldrig gått så många
fiskbullar på burk just det året. När jag är ändå är inne på färdiglagad mat
brukar jag ibland själv köpa Jennys kåldolmar från Dafgård. Skrev till
företaget att de skulle hälsa och tacka Jenny för sin kokkonst. Men de tog inte
hälsningen riktigt på allvar. Det kanske inte finns någon ”riktig” Jenny bakom
kåldolmarna? Vad jag minns fick jag ändå en gratiskartong med dolmar för min vänlighet.

Tradjazzfestivalen lades ner för några år sedan. Det
var svårt att få det hela att gå ihop ekonomiskt. Intresset för tradjazz hade
också svalnat. Publiken hade blivit äldre och ungdom svek. Vem vet, kanske tradjazzen
får ett uppsving i Askersund igen om några år…

Slutligen en synpunkt som inte alls hör ihop med
tradjazz men som ständigt är aktuell i olika debatter, nämligen
sjukvården. Jag har bara varit inlagd på
USÖ en gång. Ramlade ner från ett tak och slog i huvudet. Läkarna borrade hål
och tappade ut blod sedan var allt som vanligt igen. Minnet av det är bara ett
litet hål. Vården var fantastisk. Skulle gärna ha lyft på kepsen för den
omsorgsfulla behandlingen, men jag fick order om att vara försiktig med huvudet
efter operationen. Därför fick kepsen sitta kvar. Men nu är det inga problem,
så jag tar igen artigheten nu.

Sandin på torget i Askersund 1961

1971 var det premiär på Hasse Alfredsson och Tage Danielssons film ”Äppelkriget”. Handlingen utgick från ett försök att exploatera natursköna Änglamark för att bygga nöjesparken Deutschneyland. Änglamark var ett lät förklätt Österlen. Äppelodlarfamiljen Lindberg kämpade mot projektet och med hjälp av sina släktingar lyckades de besegra politikerna och storfinansen. Men allt det här utspelades på film. Faktum är att det förekommit ett ”riktigt” äppelkrig på torget i Askersund i mitten på 50-talet. Striden stod mellan torghandlare paret Sandin i Tived och Askersunds köpmannaförening. Sandins gick segrande ur striden med hjälp av allmänheten.

Med påtryckningar från Köpmannaförening beslutade Drätselkammaren att införa en ”fruktull”! Det skulle kosta 50 kronor per dag för en ”utsocknes” att sälja utländsk frukt på torget. Avgiften skulle drabba torghandlare som inte var bosatta i Askersund och hade fräckheten att också sälja utländsk frukt och konfektyrer. Men då hade inte de beslutande och de styrande i Köpmannaföreningen räknat med att Sandins från Tived hade ett stort folkligt stöd i Askersund. Bygdens eget folk kunde dock sälja utländsk frukt utan avgift.

Köpmännen menade att den utländska frukten präglades av osund konkurrens. Man anklagade också en del torghandlare för att sälja sekunda varor till dumpade priser.

”Frukt finns i att få i varenda speceriaffär runt torget och köpmännen anser det är rät att säljare utifrån förstör markanden utan kostnader. Frukthandlarna inom kommunen har vi igen anledning att vända oss emot. De betalar liksom vi skatt i till staden. De utsocknes ifrån hälsar vi som objudna gäster på torget”, förklarade en i Köpmannaföreningens ledning.

Paret Sandin blev naturligtvis upprörda över beslutet. De förklarade att de betalat tull för alla utländska äpplen. Till det skulle Askersunds egen ” äppeltull” läggas till. Paret upplyste också de styrande om att Askersund var ensamma i landet om att ta ut ”tullavgift”, samtidigt som man undrade om det verkligen var lagligt.

Sandin fortsatte med sin försäljning men då utan den billigare utländska frukten. En platshyra på 50 kronor per dag skulle bli rena försluten.

”Till hösten har vi svenska äpplen från våra egna 350 fruktträd att ta till. Om ett eller ett par år-när odlingen blivit lite mer bärande har vi möjlighet att erbjuda svensk frukt till grossistpriser. Tivedsborna har Askersunds som huvudort och affärerna i Askersund skulle säkert inte vara glada åt att mista oss som kunder. Man kan därför fråga sig varför de skall behöva ta extraavgifter på oss för att vi säljer utländska äpplen i Askersund, jämsides med våra egna produkter”, funderade Sandins i en tidningsartikel från torgbråket.

Köpmannaföreningen insåg snabbt att beslutet om ”frukttullar” skulle ge mycket dålig reklam. Folk blev helt enkelt förbannade. I en skrivelse till Drätselkammaren skrev föreningen att beslutet skulle upphävas. Det hade väckt stor irritation. Folk ville köpa billig frukt. Men föreningen stod dock fast vid att utsocknes torghandlare innebar osund konkurrens, med tanke på vilka som betalade skatt till staden.

Drätselkammaren upphävde också sitt beslut om ”frukttullar”. Men det var under galgen. Sandins tänkte driva ärendet vidare till Länsstyrelsen. Och det var Drätselkammarens ordförande Matteus Berglund och hans kamrater livrädda för. De insåg också att beslutet var något förhastat.

Det kan väl nämnas att torghandlarna stod gratis på torget vid den här tiden, med undantag av marknaderna. Då vill staden ha lite betalt för platserna. Har inte riktigt kläm på vad en torgplats kostar i dag? Förhoppningsvis är det inte allt för dyrt. Torghandeln är ett givet och mycket trevligt inslag i torgbilden, även om det i dag kan vara svårt at upptäcka handlarna för alla bilar.

Makarna Sandin som fick askersundarna på sin sida i äppelstriden

PS! Flera bilder finns på na.se -Oves blogg

IFK Askersund-Latorp 2-2 (2-0)

Hade man inte vetat att Latorp var ett topplag och att
IFK tillhör nedre halvan av tabellen så hade det varit omöjligt att se det på
planen. IFK dominerade första halvlek och med lite tur kunde det ha blivit
ytterligare något mål. Kanske IFK:s bästa halvlek den här säsongen. Gästerna Latorp
hade nästan inget framåt. Det är bara att fortsätta i samma stil så kommer
fullpoängaren.

Alla kämpade och slet. Men precis som förra matchen
mot Lindesberg så tappade IFK sin 2-0- ledning. När reduceringsmålet kommer
blir det oroligt. Något som man får diskutera igenom ordentligt inför kommande
matcher.

IFK har en säker sista utpost i Morgan Särèn . Han
inger respekt och pondus. Som vanligt var Erik Danielsson, säker längst bak.
Han fick också priset som bäste hemmaspelare. Filip Kjellman var en lurig
spelare på mittfältet. Han spelar sällan bort en boll. Framåt handlade mycket
om svårmarkerade Mohammad Hossani och hårt jobbande Andreas Borg. Tycker att
hela gänget ska en eloge för sin kampvilja och spelet i första halvlek.

Målen gjordes av Mohammad Hossani på straff och av
Johan Nordström på en fin frispark. Latorps mål gjordes av Anton Eriksson och
Lukas Fahlström.

Ove Danielsson