Här  kommer  lite bilder  från  nybygget vid Vårdcentralen i Askersund från oktober.

Snart är toaletterna på plats

Övergången mellan Vårdcentralen  och nybygget

En spegelbild av fotografen

Strandparksområdet i Askersund är i förvandling. Till och med Strandpromenaden har fått ett nytt namn, Strandparksgatan. Det kunde aldrig rektor Anton Frendel i dåvarande planeringsnämnden drömma om på 50-talet när han drev frågan om planteringar. Det skulle bland annat vara ett stilla stråk för lyckade månskenspromenader. Skapad hade av planeringsnämnden.

Tiderna förändras och det kommer nya politiker , planer och utvecklingschefer med andra idéer. Som inte alltid stämmer med de åsikter som de boende i området har.  Då är det bäddat för konflikter. Det som upprör mest i dag sedan ett antal träd kapats utmed Strandpromenaden är att en ny gång cykelväg anläggs parallellt med den befintliga vägen. Helt onödiga kostnader menar många. De tycker att den gamla Strandpromenaden duger bra.

-Vi köpte inte vår bostad för att få en ny väg alldeles intill tomtgränsen.  Gamla Strandpromenaden strax intill räcker väl bra. Det har sagts att den nya vägen bara kostar mellan fem och tiotusen kronor. En mycket billig väg i så fall. Ansvariga har sagt att den nya vägen hänger ihop med stadens rutmönster. Har aldrig hört det tidigare när det gäller Strandparken, säger Ulla Sandahl, som är besviken på bemötandet som hon fått från ansvariga vid personliga samtal.

För att ni som läser det här ska få en inblick i vad det gäller lägger jag ut de offentliga handlingarna mellan de boende och kommunen. Då kan alla bilda sig om en uppfattning vad som händer. Det går ju också ta en promenad i vid sjökanten för att med egna ögon   se vad som händer.

.

Mat-och bakprogrammen avlöser varandra i tv. Ibland har jag kollat, men jag är ingen trogen tittare på den sortens program. Tycker   brödets mästare Johan Sörberg i programmet ”Hela Sverige bakar” imponerar. Det tittar jag på när det passar. Han behöver bara ta en liten tugga på bakverken så vet han var felen ligger. ”Degen har jäst för dåligt, den är inte gräddad, formen är ful, för mycket jäst”. Så brukar det låta i klartext. Själv kan jag äta flera bullar utan att upptäcka fel.

Många gånger när jag stått och stekt mina falukorvskivor har jag funderat på hur man ska få det hela att lyfta lite grann. Skulle gärna vilja ta falukorvskivorna ett steg längre. Precis som i matprogrammen.  Har inte sett något program där min rätt finns med. Den är för enkel. Men jag brukar piffa upp med makroner. Inte vanliga, utan skruvade för att få det lite trevligare.

Mitt intresse för mat är annars inte särskilt komplicerat. Äter när det är gott och då kan det var lite av varje.  Kan också stå över någon dag om det skulle vara så. Min favoriträtt är så enkel som en korv med bröd på Solberga när det är fotboll.

Som journalist hände det ibland att -särskilt i valtider- att politiska sekreterare ringde och berättade att det var presskonferens med mat. ”För du skall väl ändå äta lunch”. Förklarade alltid att jag skulle komma när de ätit färdigt. Själv skulle jag hem till vår katt Alice som också skulle ha lunch. Det var politiken jag vill höra om

När det gäller rätter som inte är så vanliga i vardagslag minns jag en person som jag åt middag med och det serverades plankstek. Han skar och skar och förklarade för mej efter en stund att köttet var segt. Problemet var att han var nere och skar i plankan som inte syntes. Så kan det gå med nya rätter som man inte är van med.

På pressinformationerna som startade tidigt bjöds det ibland på kaffe samtidigt med informationen. I Laxå när Erik Karlsson var kommunalråd var det självklart. En kopp kaffe tidigt på morgonen var bra när man skulle ta in komplicerade politiska förklaringar. Det visste nog Erik. Och en kopp kaffe tackad jag inte nej till.

Fikastunderna kan annars lösa det mest. Träffa folk privat över en kopp kaffe med kanelbulle för att prata om dit och datt. Men det hjälper inte alltid med kaffe och löfte om en god bakelse för att bli populär. Det måste till något mer. Var bekant en man som var förtjust i en kvinna. Han förklarade för mej att han skulle imponera lite med att bjuda henne på kaffe med en mycket god bakelse på ett konditori i Askersund. Bättre än så kunde det inte bli. Det skulle ge resultat. Nu gick det tyvärr inte som han tänkt sig. ”Jag har kaffe själv hemma” blev det tråkiga svaret från kvinnan. Så trist slutade den tänkta kärlekssagan och den planerade fikastunden. Men sådant brukar inte tillhöra vanligheterna. Normalt nobbar man inte en fika.

OBS! Den har bloggen har gått tidigare men fallit bort. Därför lägger jag in den igen. Många är intresserade av de gamla bilderna.

I mitten på 80-talet föll gamla kåkar i Askersund som på löpande band. Gamla byggnader föll som furor för de glupska grävmaskinskäftarna. Nu var det inte så farligt som det låter. Det rörde sig mest om gamla fallfärdiga byggnader som störde stadsbilden. Men något hus kanske ha gått att rusta. Som gamla Kraftbolaget vid Sundsängen. Med dagens syn på gamla hus och miljöer, tror jag inte det varit möjligt att riva allt som gjordes vid den här tiden. Då skulle det gamla bort för att ge plats för nysatsningar.

Gamla Kraftbolaget  med klapphuset till vänster vid Sundsgatan 

Bandykändisen Bertil ”Garvis” Gustafsson arbetade som kontorist åt Kraftbolaget i många år. Han tyckte det var synd att hans gamla arbetsplats skulle gå ett sådant dyster öde till mötes.

”Läget var ju underbart. Förr i tiden var huset och trädgården med alla fruktträd mycket välskött. Övermontören bodde på övervåningen. Det var en trevlig arbetsplats där folk kom in och betalade sin elräkningar. På den tiden var folk noga med att få ett ”riktigt” kvitto. Kraftbolagets gamla förrådsbyggnader norr om huset revs tidigare”, har ”Garvis” berättat för mej.

Det var full trafik av människor som kom och gick till området runt gamla Kraftbolaget. Det kommunala klapphuset låg alldeles intill. Innan tvättmaskinerna gjorde sitt intåg i det svenska folkhemmet, var många hänvisade till klapphuset på Sundsängen. Fortfarande finns det spår efter klapphuset. Ledstängerna att hänga tvätten på finns kvar. I dag har båtfolket tagit över området.

Klapphuset  som revs för ett antal år sedan. Ledstängerna att hänga tvätten på finns kvar.

I februari 1986 påbörjades rivningen av ”Wiktorinska fastigheten” , som låg utmed Drottning Kristinas väg , mitt emot Sjöängsskolan. Rivningen blev ett vardagsnöje för många askersundare. Massor av skolungdom följde också rivningen från skolgården. I dag finns där ett av Askersundsbostäders hyreshus. En lyckad rivning om man får säga så. Dagab vill köpa tomten för att etablera en butik där, men det sa politikerna nej till. Motivet till den negativa inställningen var att det fanns nog med dagligvarubutiker i Askersund. Ett sådan nej skulle förmodligen aldrig gått igenom dag. Men trycket från handlarna på politikerna var stort. De ville inte ha någon konkurrens i centrala  staden.

Wiktorinska fastigheten. I februari 1986 påbörjades rivningen av ”Wiktorinska fastigheten”, som låg utmed Drottning Kristinas väg , mitt emot Sjöängsskolan.  

Samma år revs Lantmännens gamla magasin i hamnområdet. Den gamla magasinsbyggnaden hade blivit ett stort härligt tillhåll för tjocka feta råttor som mumsade på rester av säd. I dag finns där ett privat hyreshus, men innan det blev klart fanns det många förslag på hur tomten skulle användas. Ett var att bygga ett antal Sjöbodar till. Det mest radikala var ett Folkets hus med badhus. Det fanns ritningar och kostnadsförslag framme. Kostnaderna för bygget var beräknat till mellan 20 och 30 miljoner. Redan från början stötte projektet på patrull från politikerhåll. Bara namnet Folkets hus avskräckte. Medborgarhus var ett bättre namn ansåg en del politiker. Något parti menade att ett badhus skulle vara kommunalägt och ligga intill Närlundahallen. Resultatet av det hela blev ett fint hyreshus. Och Askersund saknar fortfarande ett badhus….

Lantmännens anläggning i bakgrunden. Rivningen började  1986.

Kvarnen i hamnområdet som också är  borta

Parkeringar var en annan fråga som diskuterades flitigt. Frågan är fortfarande aktuell. Det blir aldrig nog med parkeringar, eftersom nästa alla har en egen bil i dag. Hetast var diskussionen om parkeringen som finns i hörnet Lilla Bergsgatan-Norströmsgatan. I dag är det en öppen parkering, men en del ville göra ett parkeringsdäck där. Politikerna som satt i majoritet den gången tyckte att ett parkeringsdäck i Askersund var att ta till i överkant. Andra menade att de styrande var helt insnöade. Ett snyggt parkeringsdäck var ändå en framtidssatsning som skulle lösa bristen på parkeringsplatser söder ut i staden. Men det blev inget däck som alla kan konstatera i dag. Rätt eller fel?

Norströmsgatan. Hus rev för att ge  plats åt parkering till vänster på bilden. Parkeringen i hörnet Lilla Bergsgatan-Norströmsgatan vill en del göra som ett parkeringsdäck. Men så blev det inte.

Stora Bergsgatan  innan husen revs. Platsen  används  i dag som parkering  till Folkets hus.

När jag ändå är inne på parkeringsproblem så var polisen i Askersund mycket oroade över situationen redan på i mitten på 50-talet då det inte fanns så gott om bilar. Det hängde ihop med att IFK Askersunds bandylag som spelade i allsvenskan. Den ordinarie parkeringsplatsen vid gamla IP skulle var som en droppe i havet. Särskilt då Örebro SK kom på besök. Till slut fick IFK till en lösning genom att låna lediga tomter i närheten av idrottsplatsen.

Parkeringsfrågan vd gamla IP var et stort problem på 50-talet när bandylaget låg i allsvenskan. Bilden är från 1957.

Leif Linus Larsson har bidragit med bilder.

Flera gånger har jag skrivit om gatunamn i Askersund på min blogg.  Lite undrande har jag alltid varit över att namnet på gamla Loggatan hade ändrats till Klockaregatan. Har aldrig fått något svar på varför och när ändringen gjordes. Skrev och tjatade om att kommunen borde byta tillbaka till det gamla namnet, Loggatan.  Det har nu tagits beslut om en ändring. Det är bara att lyfta på kepsen för beslutet. Jag tar inte åt mig äran av ändringen. När föreningen Gamla Askersund skrev till kommunen om det felaktiga namnet blev det lite mera tyngd över det hela.  Mycket mera än från en enkel bloggare. Men vad kvittar det. Huvudsaken är det gamla historiska namnet kommer tillbaka. Kanske en bagatell tycker någon men jag tycker man ska vara rädd om gamla historiska namn.

Som grabb minns jag de gamla logarna utmed gatan där Pingstkyrkan ligger. Det gamla namnet var logiskt till skillnad från Klockaregatan. Namnet Loggatan (Logegatan) har mycket gamla anor och har funnits i kartbilden sedan 1874. Konsekvensen av ett namnbyte är att de två nybyggda särskilda boendena får byta adress från Klockaregatan till Loggatan. Pingstkyrkan kommer inte att beröras av  ändringen. Församlingen använder Storgatan som sin adress.

Varför Loggatan har fått sitt namn har jag ganska klart för mej efter ha läst en berättelse av en gammal man som bodde i Askersund i början på 1900-talet. På gatans norra sida fanns i början på 1900-talet ett antal logar.  Byggnaderna försvann genom flera bränder enligt den gamle mannen. Ibland övernattade personer i ladorna. Vid något tillfälle hade en av nattgästerna enligt honom tänt på en loge, för att sedan gå upp på Norra Bergen ovanför och njuta av skådespelet.

Mannen som berättat bodde nedanför stadskyrkan mitt emot gamla kyrkogården. I hörnet Loggagatan –Kraffskärsvägen (Gårdsjögatan) fanns ett svinhus, som senare  hyrdes av en person till hönshus. Även denna byggnad eldhärjades. Året var 1906 eller 1907. Skolan hade börjat tas i bruk innan den var helt färdig 1907.

”Under brandnatten kom det eldflagor seglande ner vid ingångsporten i hörnet Hospitalsgatan – Storgatan. Vi trodde först det var Sameralskolan som stod i brand. På den tiden hängde en brandlur i Rådhusets förstuga. Den som upptäckte en eldsvåda fick ta luren och löpa genom gatorna och tuta. Jag väcktes på natten av det otäcka tutandet och blev rädd. Men husvärden Almstedt kom och lugnade och förklarade att det bara var svinhuset som brann. Ryktet gick sedan att någon kväll före plockat bort de flesta hönsen och sedan tuttat på. Men det blev aldrig utrett”, berättat den gamle mannen.

Brandchef vid den här tiden var storväxte yllefabrikören A.W. Bergqvist, som med långa kliv ledde de få hästförspända brandsprutorna. Yllefabriken som fanns väster om gamla Varmbadhuset i hamnområdet. Senare blev där en snickerifabrik och ett spannmålsmagasin.

Vid ett tillfälle hände ett vinterintermezzo med koppling till gamla Loggatan. En man med smeknamnet ”Lapp-Oskar” hämtade ett hölass i en av logarna med sin oxe. Ett gäng grabbar åkte med på lasset. En av grabbarna satt högst upp på lasset och höll i tömmarna medan den ekonomiske ”Lapp-Oskar” gick bakom och plockade höstrån som fallit ner. När ekipaget kom till hörnet av gamla kyrkogården och prästgården vände oxen väster ut ner för den stora bryggarbacken. Han var förmodligen van att göra det. Hölasset och grabbarna ramlade av när oxen ryckte till. Historien berättar inte om hur lasset kom ”på fötter” igen. ”Lapp-Oskar brydde sig inte så mycket om hur det gått med grabbarna. Han var mest bedrövad över att inte allt hö kom till nytta.

Slutligen kan jag också nämna att kommunen tagit fram ett förslag på gatunamn vid den södra infarten där Sibyllarestaurangen ligger. Laxåvägen 1  är förslaget.

Folkskolan i Askersund användes som vandrarhem i många år. Där ligger Sjöängsskolan i dag.

Kyrkskolan har också använts till vandrarhem.

Sameralskolan har också fungerat som vandrarhem

Vandrarhem i centralorten Askersund var ett måste en gång i tiden. Men inte nu längre. Lite synd tycker jag som kuskat runt och bott på vandrarhem lite här och var i Sverige. Ett trevligt sätt att bo och på den tiden mycket billigare än det billigaste hotellet. Vet inte hur det är nu för tiden, då jag blivit allt för obekväm för att bo på vandrarhem i dag.

Läser man gamla tidningsklipp så kan man följa kampen att få till ett vandrarhem inne i Askersund. Det var viktigt. Ibland var det inte så lätt att hitta passande lokaler, men det lyckades. Vandrarhemmet fanns i gamla Folkskolan (där Sjöängsskolan finns i dag) , i Marieborg (där hotellet ligger i dag), Samrealskolan (Norra Bergen) och i Lindbogården. I det senare fallet var det mycket bökigt att få till det. Ansvariga för turismen fick varje vår montera upp lösa väggar i det gamla klassrummen, för att sedan plocka ner väggarna när hösten kom.

Med tanke på alla tomma skollokaler under sommarmånaderna borde det inte vara helt omöjligt att få till ett vandrarhem om det skulle vara så. Men jag vet inte vilket intresse som finns för ett sådant boende bland de styrande i dag. Kanske vandrarhemmen tillhör en förgången tid…

I mitten på 50-talet så renoverades skolorna och det gick det inte att ha vandrarhem där. Ett alternativ var då att använda några flyglar ute vid Stjernsunds slott. Det hela rann dock ut i sanden. Golven i flyglarna var vi den tiden svårt anfrätta av svamp och måste läggas om. Det skulle kosta runt 150 000 kronor och frågan var då vem som skulle betala. Turistföreningen som drev vandrarhemmet ihop med kommunen, var inte villiga att ställa upp med så mycket pengar.

Annons från 1939

En gång i tiden fanns också ett Turisthem i Askersund, söder ut vid Storgatan , där också svenska turistföreningen var inblandad. Föreningen rekommenderade folk att ta in hos Erna Guizetti, som drev turisthemmet. Hörde alltid att det var frökarna Guizetti som ansvarade för det hela. Men jag minns bara en av kvinnorna. Det var ett populärt ställe. Bland annat tog operasångaren Ivar Andrésen in där varje gång han kom till Askersund, för ett framträdande. Och då hade han ändå nära släkt i Askersund. Bara det.

Några gamla bilder från Storgatan där Turisthemmet låg. Huset finns kvar:

Innergården vid Turisthemmet

Som vanligt har Leif Linus hjälpt till med en del bilder.

IFK Askersunds damlag i fyran bjöd på stort målkalas i årets sista seriematch på Solberga. Det blev vinst med 6-0 (2-0) mot Eker.IFK var klassen bättre och efter pausvilan var det spel mot ett mål. Segerorganisatör blev Julia Wilhelmsson, med två smarta mål direkt efter pausen.  Hon har det mesta som en bra fotbollsspelare ska ha. Skott, framspelningar och dribblingar. Annars har IFK ett jämnt ungt lag som går inför att spela bra fotboll. Inget sparka och spring där. Det ser mycket bra ut inför nästa säsong.

Priset till bästa hemmaspelare gick till Julia Wilhelmsson. IFK:s målskyttar var Julia Wilhelmsson 2, Ellen Göthe, Tyra Nordlander. Meja Törnqvist och Micaela Jakobsson.

Genom familjen Jonsson, Bygget, har jag fått tillgång till telegrafkommissarie Hanna Ljungqvist fotoalbum med många Askersundsbilder från början av 1900-talet. En bildskatt. Hanna Ljungqvist avled 1974.  Hon var född 1884 i Askersund. Hennes pappa var kyrkoherde. Efter att ha genomgått elementarskolan för flickor och hushållsskolan Fleurie (Tingshuset) blev hon elev vid telegrafstationen i Askersund. Från 1928 var hon telegrafkommissarie i Askersund och var det fram till pensioneringen. En släkting till familjen Jonsson arbetade som hushållerska åt Hanna. Hon kallades allmänt för ”Tant-Lisa”. Det är genom henne och familjen Jonsson som albumet räddas till eftervärlden. Visar upp några bilder ur albumet. Familjen har copyright på bilderna, bara  som lite information