Det är inte längre väder och vind som gäller när jag träffar folk på stan. Om jag i min ålder överhuvudtaget ska vara på stan? Nu handlar det mest om coronaviruset. Och det är ju förståeligt. Själv har jag klarat mig som tur är och känner ingen heller som drabbats. Vad jag minns har jag bara blivit smittad en gång av ett virus. Det var påssjuka och jag blev sängliggande. Jag gick fortfarande i skolan. Året var 1956. Det finns en anledning till att jag minns det så tydligt. Det var OS i Cortina och jag låg och lyssnade på de svenska framgångarna med Jernberg och Sigge-skrinnare på vår gamla radio. Tur i oturen kan man säga. Framgångarna piggade upp i feberyran.

Regeringen har beslutat ett förbud mot evenemang med mer än 500 personer. Det ställer förstås till stora problem vid olika publikarrangemang. Någon sa till mig att det skulle bli samma problem för alla föreningar och deras kommande årsmöten. Men jag undrar. Tror aldrig jag varit på ett årsmöte med så mycket folk. Möjligen Örebro läns idrottshistoriska sällskap. Några föreningar har redan ställt in sina årsmöten. Det kanske är bäst att vara på den säkra sidan. Läste i en tidning om en fotbollsmatch i Östergötland. Någon vädjade ironiskt till de tre som brukar komma till matcherna att inte sitta nära varandra.

Sjukvården vill inte att folk kommer i ”onödan” till vårdcentralerna nu i coronatider. Själv brukar jag inte besöka läkare ofta, så för min del är det inga problem. En gång om året brukar jag gå till doktor Magnusson i Askersund. En slags besiktning precis som jag gör med bilen. Senast jag lämnade in bilen var en fjäder i framvagnen trasig. Vet inte vad Magnusson kommer fram till men det är inte aktuellt med någon fjäder. Kanske någon led. För några år sedan kollade en idrottsläkare mina knän men avrådde från operation just då. ”Det var inte mycket helt där” förklarade han, men jag lider inte särskilt mycket av mina trasiga knän så det får rulla på.

Under min aktiva tid fick jag en spark på foten som svullnade. Gick för en gång skull upp till sjukstugan i Askersund för att få lite smärtstillande. Där träffade jag en läkare som undrade om det var nödvändigt att spela fotboll. Vad svarar en haltande fotbollsspelare på det? Ett rakt besked utan någon läkarinsats.

Det är numera vanligt med kramar och pussar när folk möts. Vad jag förstår måste det bli ett uppehåll på det med tanke på coronasmittan. Brukar se tv-programmet ”Husdrömmar”. Där finns en arkitekt som använder sig av båda sakerna när han möter folk. Bara det brukar ta en del av programmet. Vad jag förstår måste nu arkitekten lugna ner sig och alla andra som använder den hälsningsmetoden. Och det blir bra för mig som bara vill se själva bygget.

Tre bra saker

Frisk luft. Det är skönt att komma ut för att jogga och promenera. Just nu ska man i min ålder inte träffa så mycket folk. Då är mina aktiviteter perfekta.

Vårdhemmen. Alla vårdhem i Askersund är stängda och det är bra i dessa tider. Lite tråkigt bara att inte kunna hälsa på brorsan som finns på ett boende.

Bron till Borgmästareholmen. Det verkar finnas en lösning på problemet med bron. Det är bra att slippa den tröttsamma debatten om vems fel det var att bygget gick snett. Politikerna får väl dela på ansvaret.

Grand konditori vid Sundsbrogatan var en gång i tiden Askersunds stora inneställe när det gällde att fika och köpa bröd. Åtminstone på dagtid. På kvällarna var det andra fik som gällde. Stället låg strategiskt i sparbankshuset. Grand hade en mängd stamgäster som kom varje dag.

Bild: Ingvar Björck

Märtha Gustafsson. Bilden är från 1945. Husen i bakgrunden är rivna.

Sundsbrogatan på 50-talet med Grand till höger.

Till vänster ägaren Einar Andersson och längst fram fru Annie

Annie Andersson och bagaren Oskarsson

Busschaufförerna var ett givet gäng. En annan stamgäst var konstnären Folke Dahlberg. När han inte fanns på sin ö ute Vättern, tog han alltid en halv kaffe och en bulle på Grand. Mina starkaste minnen är när morsan Gunborg hade varit till stan och handlat med sig mandelkubbar eller någon bakelse från Grand. Då var det fest nere vid Gårdsjön. När jag blivit lite äldre var Grand ett givet fikaställe.

Tyvärr försvann Grand konditori i början på 80-talet. Annie och Einar Andersson drev rörelsen med framgång under många år. När stället bytte ägare gick sämre. Senare skulle banken ta över hela huset och då fanns det inte plats för ett konditori. Många askersundare tyckte det var bedrövligt. Grand var ett ställe som alltid funnits för många. Under sommarmånaderna drev Grand också servering på berget i Stadsparken. Huset finns kvar på berget, men har på senare år blivit skolmuseum.

Kungens pappa  prins Gustaf Adolf på besök i Askersund 1935.  Bilden utanför Grand Konditori 

Grands  uteservering intill Sundsbrogatan

Förr i tiden var det inte fult att röka som i dag. Inne på konditorierna låg röken tät . Det bröd som gästen inte orkade med räknades av när det var dags för betalning och togs kanske fram när det var dags för nästa gäst. Det var aldrig någon som klagade över att brödet luktade rök. Åtminstone var det så på Grand konditori i Askersund i mitten av 40-talet. Det berättade Märtha Gustafsson en gång för mej. Hon arbetade där som servitris. Märtha var 18 när hon flyttade från Skyllberg till Askersund. Senare bosatte hon sig i Kumla.

”Jag trivdes bra med kamraterna, men inte med bostaden. Jag som var bortskämd med eget rum hemma fick dela bostad med en annan tös. Och det var inte roligt. Jag hade 70 kronor i månadslön, plus fri mat och bostad. Sen fick jag dricks så jag blev ”uppskattad” till 125 kronor. Förmiddagspasset började klockan sju och pågick till sena eftermiddagen. Kvällspasset började klockan elva på förmiddagen och slutade klockan tio på kvällen. På söndagarna var det stängt mellan elva och tretton. Då skulle folk gå i kyrkan” berättade Märtha.

Konstnären Folke Dahlberg var en av många stamgäster på Grand. Han tog alltid en halv kaffe och bulle. Och så rökte han mycket till det.

”Det var noga med att vi hade vit blus och svart kjol. Det var innan nylonrockarnas tid. Och att vara utan strumpor var inte att tänka på. En av stamgästerna på Grand var konstnären Folke Dahlberg. Han beställde alltid en halv kaffe och en bulle. Han rökte väldigt mycket, minns jag. Då och då dök hans fru upp på konditoriet för att få tala med honom. Hon var textillärare i Askersund , medan han mest vistades ute på Vättern. Deras träffpunkt var konditoriet”, Upplyste Märtha.

Bild: Mikael Mogren 

Bild: Mikael Mogren 

”Det var ruschigt värre på populära Grand. Inte minst på fredsdagen 1945. Att kriget var slut skulle naturligtvis firas med kaffe och tårta. Helt annorlunda var det den dag då andra världskriget bröt ut. Jag mins att en grannfru hamstrade toppsocker medan en annan tog ut alls sina pengar från banken. Hon var rädd att staten skulle konfiskera alla pengarna”, berättade Märtha.

Vykort. Under många år drev Grand kaffestugan uppe i Stadsparken. Stugan finns fortfarande kvar på berget.

Som vanligt har  Linus Larsson hjälpt till med en del bilder från hans stora arkiv

Nybygget vid Vårdcentralen  Askersund är  imponerande . Både  invändigt-och utvändigt. Har följt bygget  på nära håll genom  med fotouppdrag  hos Länsgårdar. Vissa utrymmen  är  klara medan det jobbas  hårt i andra delar av  byggnaden. Utvändigt händer det  också grejer som det brukar heta. Lägger  ut  lite bilder för den som är  intresserad.

Övergång mellan nya  och gamla byggnaden

Kalle Karlsson i Gårdsjövik var en trogen besökare på IFK Askersunds bandymatcher. Och han blev också belönad för sin trohet mot IFK och bandyn. Kalle tilldelades nämligen en unik fin pokal av förening. Han fick en pokal med inskriften: ” Intresserad åskådare-hederspris”. Året var 1940. Har aldrig tidigare hört att någon i publiken fått en utmärkelse i form av en pokal.

Kalle var en trogen supporters  vid IFK:s hemmamatcher i bandy.

Bild:Lisa Hjalmarsson 

Att Kalles pokal blev aktuell just nu beror på att dottern Inger röjde i en garderob hemma vid Gårdsjövik för  några dagar sedan. Och där stod pokalen efter pappan. Hon tog kontakt med mej och ville skänka den till IFK Askersund för en plats i klubbrummet på Solberga. Har lovat att förmedla gåvan. Ska också uppmana IFK:s styrelse att ge Inger ett säsongskort till fotbollen som tack. Bandy finns ju inte längre så hon kan inte följa i pappa Kalles fotspår.

Pokalen som Kalle förärades med  för sina  insatser som åskådare

IFK Askersunds bandylag  1938. Ett lag som Kalle  i Gårdsjövik följde.

I klubbrummet finns en stor samling både av pokaler, vimplar och lagbilder. Senaste tillskottet i klubbrummet är en modell av gamla IP som Boris Gorek gjorde till ett skyltfönster hos färghandlare Jonny Sundberg vid torget. Jonny och Boris tog kontakt med mej om jag vill ha modellen personligen eftersom jag bidragit med en del bilder och information. Förklarade vänligt och tacksamt för de båda att den passade bättre i IFK:s klubbrum. Och där är den nu.

Från IFK:s klubbrum

Från IFK:s klubbrum

Bryggorna vid Strandparken i Askersund ska flyttas österut. Anledningen är att inte alla båtplatser kan hyras ut på grund av det låga vattenståndet. Platserna längst in mot land går inte att hyra ut. Det är för grunt. Bryggorna ska placeras efter varandra i en L-form har jag läst i tidningen. Flytten ska enligt beräkningarna kosta 250 000 kronor. Det är politisk oenighet var pengarna till flytten ska hämtas. I övrigt är man eniga om att bryggorna  måste flyttas.

T-bryggan till vänster på vykortet.

Personligen tycker jag det är lite synd att de som beslutade om bryggornas nuvarande placering inte tittade på gamla bilder och vykort. Då hade inte flytten var nödvändig. Under många år fanns en T-brygga i Strandparken. Det var en brygga med platser för mindre båtar som ledde ut till den stora bryggan och djupare vatten där de större båtarna låg. Något liknande som man tänkt sig i dag, fast nu som en L-form. Lägger med bilder så alla som läser kan se. Lågt vattenstånd vissa år är ingen nyhet.

Bryggorna vid Strandparken som ska flyttas

Vän av ordning påpekar säkert att båtarna är mycket större och finare i dag och behöver djupare vatten. Men djupare vatten behövdes också tidigare. Därför var bryggan utformat som ett T. Kontentan av det här är att titta på gamla bilder och vykort innan beslut fatta.  Det är  ingen skam och man kan ha nytta av det.  Gamla T-bryggan byggdes inte bara för skoj skull, utan det fanns en tanke bakom.

Gamla T-bryggan

Bild: Lars Samuelsson

Gamla T-bryggan 

Bild från Leif Linus samling

T-bryggan passade bra för  ombyte  vid bandymatcher. En bild från 50-talet.

Den årliga Bokrean är årets höjdpunkt för mej. Och för många andra förstås. Tycker det är mycket trevligt att titta, bläddra och känna på alla böcker. Vackra och bra böcker är svårt att få nog av. Askersundarna kan ju också glädja sig åt att det finns en bokhandel i stan, trots hård konkurrens från näthandeln.

Böcker -böcker . Bild från biblioteket i Askersund

Vi hade ganska många böcker hemma när jag växte upp. Och det berodde på att farsan var ombud för FIB-böckerna där alla klassiska arbetarförfattare medverkade. Det kanske är som att svära i kyrkan men det var inga böcker som lockade mej. Det handlade om mycket om fattigdom och umbärande av olika slag och var mycket tunglästa. Jag behövde inte läsa om det. Kände till det ändå. Men jag förstår att historien måste berättas.  Farsan var en usel bokförsäljare och det resulterade i att de flesta böcker blev kvar i hemma i bokhyllan. Memoarer, biografier, tidningen SE, Rekord-Magasinet, All-Sport, och idrottsböcker lockade mej mera. Då kunde jag drömma mej bort en stund från vardagen. Det sägs att de som gillar biografier inte har något eget liv, men jag tycker att jag har det.

På baksidan av Rekord-Magasinet fanns en lagbild. Lärde mej snabbt namnen på spelarna utantill sedan jag tjatat att på någon att läsa för mej. Det här var några år före skolåldern. Många trodde att jag kunde läsa redan då men så var det inte. Jag lärde mej utantill som en psalmvers. Minns fortfarande gamla landslag från 40-och 50-talet  i huvudet. Tala om onödigt vetande. Brukar stämma av lite med kompisen Kenth. Han har ett mycket bredare minne än vad jag har. Kenth brukar ofta toppa tipspromenaderna när länet idrottssällskap har möten.

Lagbild på OS-laget i fotboll 1948. Det blev guld. På bilden saknas Knut Nordahl som var skadad.

Under många år sysslade jag med bokbinderi som hobby hos Bertil Sandèn i Åsbro.  En mycket trevlig sysselsättning för den som tycker om böcker. Manuellt bokbinderi är ett tyvärr ett yrke som håller på att försvinna. Jag band bland annat in tidningarna Kalle Anka och Kamratposten åt ungarna till tjocka böcker i snygga band. Tror att folk blev imponerade när ungarna satt och läste tjocka böcker, därmed inget ont sagt om Kamratposten och Kalle Anka.

Så här i bokreatider skänker jag en tanke till alla duktiga författare. Det är ett tufft jobb. Det ska bli bra och böckerna ska förhoppningsvis få många läsare. Något som man aldrig vet i förväg. För några år sedan gjorde jag och fotograf Ullabritt Jonsson en bok om småstaden Askersund med bilder. Ett trevligt jobb men med press på att det ska bli bra. Det krävs också marknadsföring och reklam. Klart det går att göra som potatishandlare Tore i Svinnersta alltid gjorde i sina annonser.  Hans budskap var: ”Inga garantier ”. Det fungerade när det gällde potatis, men tveksamt när det gäller böcker. Där måste det finnas garantier på baksidan av boken att den är läsvärd och intressant.

Miljöpartiet  har lämnat in en motion till fullmäktige om uppförande av kallbadhus, omklädningsrum  och bastu vid Alsen i anslutning till Askersund.

Miljöpartiet skriver:”Vår tids starka intresse för motion, friskvård, friluftsliv och vinterbad har inneburit ett stort nyttjande av de kallbadhus som finns i andra kommuner.

I Askersund finns en aktiv grupp med vinterbadare. För att stötta dessa själar och på samma gång göra staden ännu mer attraktiv förslår vi byggandet av en anläggning med kallbadhus, omklädningsrum och bastu. Detta kallbadhus skulle kunna bli ett fint landmärke och ytterligare stärka kommunen som besöksmål. Ett kallbadhus skulle passa synnerligen bra in i varumärket ’Den hemliga skärgården’.

Verksamheten i kallbadhuset skulle vara hälsobefrämjande, ge möjlighet till social gemenskap och kunna skapa mervärde vid konferensarrangemang. Ett kallbadhus kan erbjuda tid för avkoppling, eftertanke och stillhet, och utgöra en motpol till dagens stressiga samhälle. Projektet ligger väl i linje med planerna som kommunens strandutvecklingsgrupp arbetar med. Vi vill att Askersunds kommun utreder möjligheten att skapa ett kallbadhus med omklädningsrum och bastu.

Askersund den 3 mars 2020

Miljöpartiet i Askersunds kommun genom

Margareta Widell” .

Gamla Kallbadhuset i  Strandparken en gång i tiden 

En gång i tiden fanns det ett stiligt och välbesökt kallbadhus vid kanten av Strandpromenaden i Askersund. Huset uppfördes 1925 efter ritningar av teckningslärare Kurt Grönvall. Det hade funnits ett badhus
tidigare på samma ställe men som nu ersattes av det nya fina efterlängtade bygget.

Simskola i kallbadhuset med Svante Eriksson som simlärare.
Borgmästare Bretzner delar ut simmärken.

1953 upphörde badhuset att användas som offentlig
badinrättning. Badsugna personer fick mot avgift disponera nycklar till huset för att kunna njuta av ett bad. Med åren stod tyvärr huset och förföll. Politikerna ansåg att en upprustning skulle bli för kostsam och oekonomisk. I slutet av 60-talet revs huset under proteser från den dåvarande Badhusföreningen. Med facit i hand kan man tycka det var helt fel att riva. Särskilt nu som det ska ske friluftssatsningar nästgårds ute på Borgmästareholmen. Kallbadhuset hade passat fint in i satsningen.

Många kommuner har varit mycket rädda om sina gamla
kallbadhus. Det har kommit ut flera böcker om badhus, där kommunerna stolt visar upp sina gamla vackra byggnader. Helena Lind och fotografen Bert Leandersson, har gett ut en mycket läsvärd bok med just namnet ”Kallbadhus”.

När kallbadhuset i Askersund revs var det inte så
mycket diskussioner om att bevara gamla kulturbyggnader . Rivning av läktaren på gamla idrottsplatsen i Askersund som var från 1925 är ett annat tråkigt exempel på hur det gick till. Förstår att man inte kan bevara alla gamla byggnader, men kallbadhuset och läktaren var ändå lite speciella för askersundarna under lång tid. Kurt Grönvall var också mannen bakom ritningarna till idrottsplatsen som invigdes 1925. Två byggnader som hade varit värda att bevara tycker jag med facit i handen. I dag är synen på gamla kulturbyggnader lite annorlunda än i
slutet på 60-talet.

Mars 1925
Bandymatch på Alsen med kallbadhuset i bakgrunden.
Annons från 1927

När kallbadhuset skulle byggas 1925 så tog ett gäng
byggintresserade personer hand om det hela på entreprenad. ”Ett experiment som är värt framgång”, ansåg politikerna i stadsfullmäktige. På den här den tiden var det mycket bråkigt mellan arbetsgivare och arbetare som ledde till strejker. Politikerna tyckte det var skönt att slippa ifrån byggansvaret för första gången. Byggarna fick en summa på 12.390 kronor till badhusbygget.
Kravet i början på året var att bygget skulle vara färdigt till den 1 juni.
Skulle det dra ut på tiden skulle det bli böter med 25 kronor för varje missad dag. Men bygget stod färdigt som
beräknat. De modiga byggarna var Arvid Pettersson, A. Kjellgren, John Forss, Emil Andersson och Ivar Larsson. Invigningen skedde i augusti 1925.
Augusti 1925
——————————————-

Båtresan till Borgmästareholmen från det gamla kallbadhuset

Rivning av gamla badhuset.

Äldre askersundarna minns säkert det gamla badhuset
med en avdelning för damer och för herrar. Simskolorna hölls också i
kallbadhuset. På samma plats i dag finns en båtbrygga strax intill bron till Borgmästareholmen. Som tur är finns det bilder och vykort hur det såg ut en gång i tiden.

Rivning av kallbadhuset i slutet av 60-talet.

Bilder har Leif Linus ställt upp med från sitt stora
arkiv. Klippen kommer från gamla Askersunds-Tidning

Per-Olof Lundin IFK Askersund vann Tivedsloppet 1956 i rykande snöstorm

Längtar ni efter snö  och skidåkning? Men det ser mörkt ut med snö  och skidåkning just nu. Många tittar säkert  på Vinterstudion i tv och blir sugna. Som att åka Vaslaoppet I dag är det Zinkgruvans IF som står för skidsporten i Sydnärke. Både med åkare och en fin anläggning.  För i tiden var det ett antal klubbar som hade skidsport på sina program. Tivedsloppet i Askersund var den stora skidhändelsen i syd under många år, men mera om det senare.

Bengt Rehnvall, IFK, har också vunnit Tivedsloppet. Bengt blev  också 36:a i Vasaloppet en gång, förutom att han var svensk mästare  i maraton 1954.

Själv har jag alltid varit en urusel skidåkare. Det var andra vintersporter som gällde när jag var aktiv. Men jag gjorde faktiskt ett tappert försök i en korpstafett tillsammans med mina bröder en gång för länge sedan. Brorsan Karlherbert och jag var aktiva inom idrotten på den tiden och hade skaplig kondition. Men vi hade ingen skidteknik. Det går inte att halvspringa sig igenom ett skidlopp, även om det bara råkar vara en korptävling. Min skidkarriär fick ett snabbt slut när PRO lag 2 passerade ute i spåret. En gammal man med en härlig skidteknik susade förbi. Och han hade också vallat sina skidor fick jag höra efter målgången.

IFK Askersund arrangerade under många Sydnärkes stora skidlopp- Tivedsloppet. Det första loppet kördes 1936 och hade då namnet Askersundsloppet. Det ändrades sedan året efter till Tivedsloppet , med start i Ljungås och målgång vid gamla Folkskolan (Sjöängsskolan).

Senare blev det start och mål vid gamla IP. Då drogs spåren norr ut från staden för att sedan göra en krok in mot staden via Gårdsjön och Väderkvarnsbacken. Som grabb följde jag många Tivedslopp från toppen av den gamla tingsplatsen, Väderkvarnsbacken. Det var många blåbär som drattade på ändan i nedförsbacken in mot det hägrande målet på IP. Bara det drog en ganska stor publik till Väderkvarnsbacken.  Längden på loppet var runt 3 mil, med  flera vätskekontroller. En del stannade länge vid kontrollerna. Blåbärsoppan verkade vara mycket vällagad.

Arthur Östring Zinkgruvan dominerade skidtävlingarna i syd i slutet på 30-talet och börja av 40-talet. Han van Tivedsloppet ett antal gånger

Sydnärkes skidkung i slutet på 30-talet och början på 40-talet var Arthur Östring från Zinkgruvan. Han dominerade stort. Han vann fem-sex Tivedslopp. Det kan väl nämnas att loppet ställdes in 1938-39, på grund av snöbrist. På 50-talet dominerade IFK-arna Per-Olof Lundin och Bengt Rehnvall. De kanske inte vann alla gånger, men de var ständigt med i toppen.

Från det första loppet 1936 kan berättas att åkarna startade två och två från Ljungås skola. Matkontrollen fanns vid Uvaberget mellan Askersund och Olshammar. Det var 14 kilometer dit. I täten låg Gustav Nyberg , Skyllberg och Arthur Östring, Zinkgruvan. De slängde i sig lite varmt sockervatten för att sedan fortsätta ett stycke på Olshammarsvägen och in mot Boda. Mellan Uvaberget och Nordhammar hände inte något mellan de båda tätmännen. Östring hade startat en minut efter Nyberg , så hans slutseger var i det närmaste klar vid Nordhammar. De två sista kilometerna över Alsen in mot gamla Folkskolan blev en ren spurtsträcka.

Östring går i mål vid gamla Folkskolan i Askersund vid det första Tivedsloppet 1936. Första året var namnet ”Askersundsloppet”

Nyberg ledde med fem meter fram till järnvägsstationen , innan Östring satte in slutspurten. Med den segern blev Arthur Östring skidhistoriens förste Sydnärkesmästare. I segerintervjun förklarade Östring att banan var alldeles för lätt. Han tyckte det bara var gärden och sjöar att åka över. Inget vidare kraftprov. Segraren uppmanade också intervjuaren att komma upp till Zinkgruvan, där det verkligen fanns lite backar att kämpa i. Men Östring var inte ensam om att klaga på den lätta banan. Även tvåan skogsarbetare Nyberg, var missnöjd med den lätta banan. På den tiden skulle alla skidåkare vara skogsarbetare för att nå framgång. Yrket gav styrka och hårdhet. Men det var då det…

Kalle Pettersson, hade ofta den olympiska tanken i huvudet när han åkte Tivedsloppet. Det viktigaste är inte att vinna, det viktigaste är att deltaga.

IFK hade ett bra skidgäng på 40-talet. På bilden Rune Wiktorsson, John Karlsson och Erik Jonsson

Skolans skidtävling med start vid busstation. En 50-talsbild.

Bild från Leif Linus samling.

Det var lite om skidåkning och mitt eget tillkortakommande i den ärofyllda sporten.