Oves Blogg

Ett tält finns i Askersunds torgpark sedan några dagar tillbaka. Många
undrar vad som försiggår inne i tältet. Det handlar dock inte om övernattningar
eller möten. I samband med upprustningen av Torgparken så snyggas också Folke
Dahlbergs brunn upp invändigt. Den har målats vackert grön innanför tältduken.
Inte för att det ska var hemligt, utan för att färgen ska torka. Det regnar ju
mest varje dag.

Förr hände det ibland att några ”busar” hällde
tvättmedel i brunnen på lördagsnätterna. De som skulle göra en tidig söndagspromenad
möttes av vitt skum på i parken och gatan. Folk tyckte det var förfärligt. Men
sådan förekommer förstås aldrig nu för tiden. Nu får Dahlbergs brunn vara i
fred.

En 50-tals bild från Torgparken

MS Sjöhästen
skulle bli Askersunds motsvarighet till vandrarhemmet af Champan vid
Skeppsholmskajen i Stockholm. Under en kort period blev det så också. Det fanns
tio övernattningsbäddar och möjlighet till att beställa frukost för den som inte
vill dona och ordna med sådant. Båten hade använts som minutsättare fram till
1945 och fanns på Gotland innan det blev Askersunds hamn.

Ägaren Bertil Brahme fick dock inte bara kämpa
i hård motvind, utan det blev mera ett stormliknande motstånd, för att inte
säga orkan över hans vandrarhemssatsning. Lite synd kan man tycka. Ett
vandrarhem ombord på en båt skulle säkert ha platsat i sjöstaden Askersund
under en längre period än det nu blev.

Från början
var det klart med att Brahme skulle köpa forskningsfartyget Svanich. Fartyget
hade använts av Göteborgs universitet. Askersund hade saknat vandrarhem några
år, så Brahmes initiativ hälsades med stor glädje av turistnäringen. Svanich
skulle till och med få ligga gratis vid kajen det första året. Ägaren tänkte
döpa om båten till ”Bering af Askersund”.

Svanich
angjorde aldrig Askersund år 2000 som det var tänkt. Båten såldes inte till
Brahme beroende på att de kommunala besluten drog ut på tiden. Det fanns delade
meningar om var båten skulle placeras. Ägaren kunde inte vänta med
försäljningen tills allt var klart i Askersund, så Brahme gick miste om den
båten.

Hösten 2003
gjorde Brahme ett nytt försök då han köpte in minutläggaren Rutis från Gotland.
Namnet ändrades sedan till MS Sjöhästen. Brahme ville ha båten inne i själva
hamnområdet i anslutning snäckbåten Oden. Men det ville inte kommunen som istället
erbjöd en plats söder om Motala Express. Kommunen skulle muddra och förbättra
promenadstråket från bryggan där ”expressen” låg. Det fanns 600 000 i
budgeten för arbetet. Mot den placeringen protesterade ett antal personer.
Vandrarhemsbåten skulle bli både skymma utsikten och förfula området. Det skulle
också kunna bli störande nattetid med gäster som gick av och på båten. Ärendet
överklagades till länsstyrelsen.

De styrande
i kommunen lyssnade på de som protesterade och naturligtvis också på länsstyrelsen. MS Sjöhästen
placerades vid kajen intill Oden där Brahme vill ha den från början, om än bara
tillfälligt från kommunens sida. Vid det här laget hade Brahme börjat tröttnat
på alla motgångar. Han tog kontakt med
Vadstena kommun om en placering där. Det fanns ett intresse från turistnäringen
där. Kommuner i Västergötland var också intresserade av MS Sjöhästen, men båten
blev trots allt kvar i Askersund.

Åren 2004 och
2005 låg MS Sjöhästen i Askersund och användes som vandrarhem. Kommunen var
dock inne på en flytt söder ut i hamnen som var tänkt från början. Brahme vill
ha kvar sin plats i ”smeten”. I juni 2005 gjorde jag ett reportage om bord på
båten med Åke Öhrman från Olshammar. Han hade gjort lumpen som kustartillerist
ombord på minutläggaren under kriget . 1945 mönstrade han av och då trodde han
att det var sista gången han såg båten. Kriget var slut och minbåtarna behövdes inte längre.

Bertil Brahme och Åke Öhrman ombord

Åke fick se
bilden i tidningen på båten 60 år senare och trodde knappt sina ögon. Han var
övertygad om att farkosten var skrotad. Åke tog kontakt med mej och vi gjorde
ett reportage med ägare Brahme som ciceron.
Vid det tillfället var ägaren trött på allt krångel i Askersund och hade
bestämt sig för att flytta båten till en annan Vätterhamn.

”Folk kommer
till hamnområdet och ser båten direkt. Det har lett till många
spontanövernattningar. Folk tycker det är häftigt att sova ombord på en båt”,
upplyste Brahme , den gången.

Båten försvann
från Askersunds hamn och därmed är min historia slut. Vet inte vad det blev av
MF Sjöhästen efter vistelsen vid norra Vättern. Efter det har aldrig någon
försökt att öppna ett vandrarhem till sjöss i Askersund igen.

Det kommer att hända mycket på musikfronten i Askersund framöver. Både i Askersund och Lerbäck. Det är bara att boka in tid och platser för att hinna med så mycket som möjligt.

Program som ersätter Tradjazzfestivalen

IFK Askersund tog sin tredje raka seger på
torsdagskvällen hemma mot Frövi. Det blev 5-1 till IFK efter 3-1 i halvtid. IFK
gick med den här segern upp på fjärde plats i tabellen.

Gästerna var helt chanslösa. IFK pumpade på matchen igenom
och det hade kunnat bli ytterligare några mål. Frövi hade i stort sett bara en
chans och den blev det mål på.

I första halvlek sprang tvåmålsskytten Alexander
Viman sönder och samman gästernas försvar. God hjälp hade han av Johan Hailee,
Henrik Göthe och Patrik Thörnkvist.

IFK gjorde en bra insats mot Frövi. På bilden Alexander Viman, Joakim Gustavsson, Patrik Thörnkvist och Johan Hailee.
Bild:Sossi Fahlström

Försvaret hade en lugn dag och gjorde vad behövdes.
Övriga IFK -målskyttar var, Anton Degerfeldt Johan Hailee och Joakim Gustavsson.

Före avspark hedrades nyss avlidne IFK-profilen Bertil
”Garvis” Gustavsson med en tyst minut.

Mathilda
Lind, Askersund, har skrivit en mycket intressant C-uppstas om auktionshandeln
i Askersund åren 1765-1769. Hon har också tagit fram fakta vad gäller kommersen
i Askersund under 1700-och 1800-talen.

Syftet
med studien är att få en inblick i hur andrahandsmarknaden tecknade sig i
landsbygdsorten Askersund under perioden. Det kanske inte är så konstigt att
Mathilda valt just det här ämnet. Pappa Erik driver auktionskammaren i
Askersund sedan ett antal år tillbaka. Mathilda studerar och har under de
senaste fem somrarna guidat vid Stjernsunds slott.

Mathilda har döpt sin
uppsats till : Under klubban!
–En
undersökning av hushåll och konsumtionsmönster utifrån Askersunds
Auktionskammares protokoll mellan åren 1765- 1769.

Nedan
bara ett lite plock ur Mathildas omfattande uppsats. I den finns tabeller både
på köpare och föremål som köpts in. Och hur många gånger folk varit på
auktioner. Ett tips är att skaffa sig uppsatsen. Intressant läsning hur folk
levde i Askersund på den tiden.

” Till skillnad från
tidigare forskning har jag i denna undersökning valt att konkret gå ner på
mikronivå och undersöka enskilda individer och deras hushåll. Jag har med denna
uppsats också valt att följa föremålen in i hemmet och tillvaron, för att på så
sätt öka förståelsen för hur vi konsumerade under tidig modern tid. Att på nära håll följa ett föremål från
auktionsplatsen in i hemmet kan förbättra kunskapen om vilka behov och
prioriteringar människor hade i olika skeende av livet. Auktionshandeln blir
därför en viktigt pusselbit till kunskapen om hur människor fick tag på
föremål, hur dem tänkte och vilka val dem gjorde”, skriver Mathilda

”I 1760-talets Askersund levde en gång en handelsman
och borgare vid namn Gustaf Sandberg. Tillsammans med sin nyblivna hustru Stina Lundberg
var han bosatt ett stenkast från stadens lilla torg. För att möblera upp det
gemensamma hushållet och införskaffa föremål gick Gustaf vid ett flertal
tillfällen på auktioner som anordnas runtom i trakten. Under våren år 1765,
bara några månader efter giftermålet bevistade han en auktion som hölls utanför
staden, och ropade där in ett baktråg och en spinnrock.
År 1766 fick familjen tillökning när dottern Stina föddes, och i
december året därpå kom även dottern Catharina till världen. Den 5 september
1769, alldeles innan nedkomsten anordnades en auktion i stadens rådhus efter
den avlidne handelsmannen Peter Carlberg. Vid nämnda auktion ropade Gustaf in
en vagga och ett par extra lakan”.

Ett gammalt auktionsprotokoll.

”Trots den här
inblicken i handelsmannen Gustaf Sandbergs och hans familjs ekonomiska och
sociala tillvaro under några år är dagens kunskap om vardagskonsumtion under
tidig modern tid tämligen begränsad. I synnerhet när det kommer till hur
människors ekonomiska planering tecknade sig. Dels på grund av bristen på
material, men också för att tiden före industrialismens intåg länge har
betraktats som homogen och oförändrad när det gäller konsumtion. Perioden har
framförallt setts som stillastående för dem mindre bemedlade. En vedertagen
tolkning har därför varit att obesuttna till skillnad från högreståndspersoner
förmodligen inte konsumerat i någon större utsträckning”.

”Det
äldsta kända auktionsprotokollet för auktionskammaren i Askersund härrör från
år 1764. Startåret 1765
motiveras med att det empiriska underlaget komparerats med andra källor.
Material som visat sig välbevarat och intakt för åren ”1765- 1769”. Enligt
de äldsta bevarade auktionsprotokollen från staden Askersund torde den första
auktionskammaren ha etablerats år 1764. Den förste auktionsförrättaren uppges
ha varit en förmögen rådsman och borgare i staden vid namn Johan Lemon”.

”Näst efter husgeråd och möbler utgjorde kläder och textil dem
vanligaste varukategorierna, och alla ropade vid något tillfälle in kläder
eller textilföremål. Liksom för möbler och husgeråd indikerar
auktionsprotokollen att det kunde finnas flera tänkbara motiv till vilka kläder
man köpte och när. Dels kunde det handla om kläder för eget bruk. Ett exempel
är stadstjänaren Anders Westerberg som var ogift och levde helt ensam under
delar av undersökningsperioden. År 1766 och 1767 fanns en inneboende piga och en
dräng i hushållet. Av Anders Westerbergs totalt 25 auktionsinrop utgjorde en
tredje del kläder. Han ropade in allt från ”herr skiortor” till en ”blå slag
rock” och ” 1 par stöflar”. Även borgmästaränkan Katharina Sundblad ropade vid
en auktion den 25 april 1765 en ”Blåvitrandig lång dam skiorta” . Handelsmannen
Samuel Röding ropade den 1 augusti 1768. Den auktionen bevistar han enkom för
att köpa ”en randig tröja” och ”1 par ul strumpr”.

Erik Lind-Mathildas pappa-driver sedan många år Auktionskammaren i Askersund. Bilden är från boken ”Askersund-småstad vid norra Vättern”.Fotograf Ulla-Britt Jonsson.

Det var lite ur Mathildas uppsats. Men det finns många fler intressanta
uppgifter att hämta där för den som är intresserad av gamla Askersund och hur
man levde där en gång i tiden. Mathilda har gjort en värdefull insats.

Många askersundare sysslade förr med något som kallades ”Frisksport med
Swing”. Det kan man läsa i en tidning från 1936 med samma namn. I tidningen
finns ett reportage när tidningen besökte frisksportargänget i Askersund.

Klubben hade bildats 1935 av brevbärare John Ericson.
Antalet medlemmar vid starten var fem. Men det var inget som bekymrade den
utsände skribenten. Han förklarade det enkelt med att ” 5 är 2 mer än 3 och 1
mer än 4 och jämnt hälften av 10.

Lägger med reportaget.

Kanske några känns igen?

PS! Kanske är svårt att se texterna? I så fall för jag gör om

Bloggen har gått som krönika i papperstidning söndag 24 maj.Men alla har ju inte papperstidningen därför får den också gå här.
______________________

Grillsäsongen är igång på allvar trots att vädret
inte varit det allra bästa den senaste tiden. Inga ljuva försommarkvällar. Men
doften av kol och röken från grillarna märks av vid kvällspromenader i
Askersund. Många älskar att grilla. En kvällstidning har till och med gett ut
en ”grillbibel”. Inte med svart pärm utan lite färggladare. Svart hör inte
hemma när det gäller grillning. Har läst att man blir sjuk av för mycket sådant
när det gäller grillning.

Själv är jag en dålig grillare. Jag kan tända
grillen men inte mycket mera. Som tur är känner jag folk som är mycket duktiga
på att grilla. Och ibland när jag har tur blir jag bjuden. För min del är det
vanliga enkla korvar med en god pilsner som gäller. Har aldrig tyckt om korvar
med alla möjliga konstiga smaker. Och flera blir det för varje år. Hot Dogs är
nog för mej.

En gång i tiden arbetade jag vid Slakteriföreningen
i Askersund så jag borde vara insatt i grillningens mysterium. Affären låg vid
ett hörn av torget. Gamla jobbarkompisen Malte fortsatte i branschen, medan jag
gick vidare till glasbruket och journalistiken. Malte var duktigt och blev
omtyckt med sitt glada skratt så han valde rätt. Inte för att jag gått och
längtat efter att jobba med kött och korv men det var viktigt att försörja sig.
Blodmat har alltid varit något av en skräck för mej. Och är det fortfarande.
Ingen blodkorv eller lever över mina läppar. Har alltid lidit av att vara kräkmagad
så charkjobbet var inte helt lyckat.

På den tiden var det inte aktuellt med grillning.
Folk kom in och frågade om det fanns ”något rart fläsk” och om det fanns något
gott pålägg att lägga på limpsmörgåsen. Mitt jobb bestod ofta av att ta emot
order från handlare ute bygderna. Varorna packades i lådor och kördes med cykel
ner till bussarna vid stationen. Några handlare var alltid ute i sista minuten
och lade till nya varor hela tiden. ”Kan
du lägga till ett halvt kilo köttfärs, jag har haft en kund inne som skulle göra
köttbullar till kvällsmat”, var ofta budskapet.

Som styckare var det många som slaktade djur hemma
och vill ha hjälp. Även jägare hörde av sig. Precis när jag lämnat yrket
hjälpte jag till vid några tillfällen, men det var ofta bökigt och trångt.
Minns att jag styckade en stor älg i ett garage. Den var en stor älg så
skyttarna fick ge sig iväg till Rönneshytta för att köpa ytterligare en
frysbox. Inte fick jag mycket till hjälp heller. Jaktlyckan skulle firas och
det gjorde man rejält.

Åmmebergssonen Mikael Mogren , 45, blir ny biskop i
Västerås stift. Han vann tisdagens avgörande omröstning i biskopsvalet med 307
röster mot 218 för Karin Johanesson, 44, skidpräst och forskare från Uppsala.

Redan i den första omgången var det nära att Mikael Mogren nådde över hälften av
rösterna, 48,5 procent. Karin Johanesson som bara var femma i nomineringsvalet
överraskade med att få 30 procent av rösterna.

Mikael Mogren vigs till biskop den 6 september i
Uppsala domkyrka. Det är samma dag som han fyller 46.

Faktauppgifter är hämtade från Kyrkans Tidning