Askersund har aldrig
haft någon Folkets Park, som exempelvis
Vretstorp. Det var dit vi askersundare fick
åka om vi skulle roa oss med att kasta pil och ta en citronil som det heter i
schlagertexten. Ibland kunde det också bli en något starkare dryck. Det gick
bussar från Askersund till parken i Vretstorp när det begav sig. De var alltid
fullsatta och de flesta var också med tillbaka till Askersund. Klart att det
blev lite manfall ibland, men att vakna i Vretstorp en morgon är inte det
sämsta. Om det nu var i parken eller hos någon annan. Ibland var det nödvändigt
att dela på en taxi för att komma dit.

I mitten på 50-talet fördes diskussioner om att anlägga en Folkets
Park i Stadsparken. Mannen bakom idén var stadsarkitekt Fredriksson. På gamla
idrottsplatsen i Askersund fanns en festplats som drevs av idrottsföreningen.
Under många var den mycket välbesökt. Askersundarnas eget nöjesfält. 1953 slog Gösta
”Snoddas” Nordgren publikrekord i
parken. Men det gjorde han nästan på varje ställe han uppträde på den tiden.

Fredriksson tyckte inte att
natursköna Stadsparken inte hade något att erbjuda som lockade till regelbundna
besök på den tiden. Men det har ändrats. I dag Hembygdsgården i Stadsparken en
pärla. Och inte nog med det. Den som vill kan också åka minitåg till Hembygdsgården med påstigning i hamnen. Fredriksson ville helt enkelt flytta IFK:s festplats till
Stadsparken. Ett annat av skälen till den föreslagna flytten var också att
staden hade gjort intrång på gamla IP, med planerad villabebyggelsen ute
vid Skrinnargatan. En ny festplats i Stadsparken skulle bli lite plåster på
såren för IFK.

Frågan var också uppe i
drätselkammaren för diskussioner. Fredriksson föreslog också att Torebergsvägen
skulle dras fram över bäcken och järnvägen för att göra en bra uppfart till
Stadsparken. Stadsarkitekten hade inte pekat ut något område i Stadsparken för en
festplats. Men han menade att det fanns flera lämpliga platser i parken at
välja på. Det skulle heller inte kosta särskilt mycket att anlägga en Folkets
Park. Det behövdes bara lite inhägnader…

Nu blev det aldrig något med
stadsarkitekt Fredrikssons förslag. Det blev aldrig någon Folkets Park i Askersund.
Det enda som genomfördes av hans förslag var att Torebergsvägen förlängdes över
bäcken fram till gamla järnvägsbanken så småningom. Men det var inte för att
det skulle bättre uppfart till Stadsparken. Gamla järnvägsbanken är i dag döpt
till Banvallsvägen . Vägen blev ett måste för den byggnation som finns där i
dag.

Med facit i hand var det nog bäst att det inte
blev någon Folkets park just i Stadsparken. Hembygdsföreningen har själva
satsat hårt i Hembygdsgården och det verkar som det pågår ett ständigt förnyelsearbete
och förbättringar. Men det hade säkert funnits andra platser för en Folkets
park om det varit så. Askersunds stad hade dock ingen tradition med varken
Folkets hus eller Folkets park. Dagens Folkets hus kom till när hantverkarna
sålde sitt hus med bio och allt.

Vi alla som åkte till
Vretstorpsparken en gång i tiden kan glädja sig åt att parken finns kvar och ibland
pågår det också aktiviteter där. Även om det inte var som på 50-talet. Men när
man passar parken i Vretstorpsbacken så väcks minnen. Helt klart.


Midsommarfesterna vid
Stjernsund och festerna på Borgmästareholmen var de stora nöjesplasterna fram
till i mitten av 70-talet i Askersundstrakten. Det har gjorts försök att
återuppliva festerna på holmen med dans och allt men de har inte lockat nog med
folk. Orkestrerar och artister är dyra så det fodras stor publik för att det
ska gå ihop sig. Nu är det ofta festivaler under några dagar som gäller. För en
tid sedan fick jag möjlighet att kolla och fotografera av affischer från
Stjensundsfesterna. Det var Hemvärnet
som arrangerade festerna och på plats fanns oftast de allra bästa och populäraste
artisterna. Allt från Moncia Zetterlund, Rolf Björling, Family Four, Toots
Thieleman , Lilly Berglund, Ulla Sallert, Jokkmokks-Jocke och naturligtvis
hemmasonen Bertil Boo. Ett givet dansband var Cool Candys , som Hemvärnet hade
långtidskontrakt. Det skrevs långt innan bandet slog igenom på allvar med
”Muckartvist”
.