Oves Blogg

Vad skulle den ”Gyllene boken” som finns i kommunens
arkiv användas till? Det är röd vacker påkostad bok som väckt frågor. Boken
från 1949 är tjock med löstagbara blad, men den är utan text! ”Gyllene boken ” har varit en gåta för dagens
politiker och tjänstemän på rådhuset.

Arkivarie Andreas Wallqvist har plockat fram
protokoll från kommittén för den ”Gyllene boken”. Men protokollen berättar bara
om fakta vad gäller utformningen av den vackra tomma boken. Men inte varför. Har nu gått igenom lite gamla
tidningsklipp och hittat bakgrunden till beslutet om boken. Mysteriet med den
vackra röda boken är löst. Så gott som.

Den ”Gyllene boken” skulle vara konstnärligt
utsmyckad och innehållande en kortare historik över staden, dess fonder och
dylikt. Boken skulle också användas som gästbok och finansieras med
nöjesskattemedel 500 kronor. Den röda boken skulle ligga framme i Rådsalen så
att fina gäster eller vanliga besökare kunde se den. Och skriva in sitt namn om
det skulle vara så.
Beslutet togs i december 1948. En kommitté som skulle
arbeta vidare med utformningen tillsattes. Den bestod av ett gäng och betrodda
herrar och en kvinna nämligen, nämndeman A.Wettrèn, landstingsman Filip Nylund, borgmästare Bernhagen, bryggare Åke Nilsson, redaktör Joel Haugard ,
samt fröken Agneta Swidèn. Har hämtat
titlarna från protokollet 1948.

När stadsfullmäktige skulle besluta i ärendet blev
det en del diskussioner. Lärarinnan Lyda
Bergström var sur för att hon inte blivit informerad i ärendet trots att
arbetet med boken redan påbörjats. Borgmästare Bernhagen lämnade en förklaring
till det skedda och beklagade misstaget.

Fröken Swiden (senare känd konstnär) fick i uppdrag
att göra förslag på skisser över teckningar och dekorationer. För det arbetet
skulle hon få 300 kronor. Redaktör Haugard fick i uppdrag att skriva stadens
historik. Tyvärr avled Haugard i början
av 1949 innan han hade påbörjat arbetet.
Det var ett hårt slag för bokens kommitté. Läroverksadjunkt Kurt Cederholm fick
i uppdrag att fullfölja redaktör Haugards arbete. Men i hans fall verkar det
inte ha hänt så mycket.

Kommittén för den ”Gyllene boken” beslöt att boken skulle
bindas i rött skinnband med guldsnitt och trärygg med upphöjda bind. Det skulle
också vara ett lösbladssystem. Boken skulle öppnas med tre skruvar. Uppdraget
att göra boken gick till bokbindare Erik Hermansson i Askersund.

Boken blev färdig, men av någon anledning
fullföljdes inte innehållen boken. Varför finns det inget svar på. Förmodligen
berodde det på att redaktör Haugard avled under arbetet. Ingen kunde eller
orkade med att fortsätta. Den vackra boken hamnade istället i arkivet. Och där
har den funnits till arkivarie Andreas nu plockade fram den och började ställa
frågor.

Kan nämna att det fanns andra kommuner som redan hade
skaffade sig en ”Gyllene bok”vid den tiden. Det hade säkert beslutsfattarna i Askersund
läst om och vill inte vara sämre. Bland
annat hade Göteborgs stad en sådan. Läste om en donation till Göteborgs
stadsmuseum och Sjöfartsmuseet, där fullmäktiges sekreterare fick i uppdrag att
skriva in donationerna i den ”Gyllene boken”.

Kanske det är dags att plocka fram kommunens ”Gyllene
boken” igen och placera den på hedersplats . För sedan fylla
den med det innehåll som var tänkt.

.

Askersunds kommun ska få en ny återvinningscentral i
ett område med anor från 1300-talet. Centralen ska placeras i Askersunds by i
närheten av Väderkvarnsbacken. Namnet Askersunds by förekommer i jordeböcker i
mitten av 1500-talet. Sundbo härad, orten Askersund och Askersunds socken finns
omnämnt i brev redan på 1300-talet. Tror inte det är många liknade centraler i
vårt avlånga land som har en placering med den bakgrundshistorien.

Återvinningscentralen ska ligga till vänster i Askersunds by.

Behovet av en ny central har diskuterats länge i
Askersund. Inför 2014 satte fullmäktige undan 11 miljoner kronor i
investeringsbudgeten till en ny central. Kostnadskalkyler pekar dock nu på en
kostnad av 20 miljoner. Det behövs alltså ett tillskott på 10 miljoner som
fullmäktige får ta ställning till. Det
har varit problem med att få fram lämplig mark och det har tagit tid med att
fastställa detaljplanen för området. Kraven på en återvinningscentral är också
mycket hård.

En viktig sak har också varit att anläggningen också
ska kunna möta framtidens behov på olika områden. Exempelvis kan service,
öppettider och tillgängligheten ökas med IT-teknik. Den nya konstruktionen är
säkrare mot stöld och vandaliseringen. Den har också ett utökat brandskydd.

Vid den nya återvinningscentralen kommer också
arbetsmiljön för personalen bli säkrare och mer avskild hantering av farligt
avfall. Egna personalutrymmen finns naturligtvis inplanerade. Kommunen räknar
med lägre kostnader för drift och underhåll.

Återvinningscentralen ägs av Askersunds kommun och
hyrs sedan ut till Sydnärkes Kommunalförbund. Kommunens kostnader för
anläggningen täcks av hyresintäkter. Byggtiden
är beräknad till tre månader.

För den som vill veta mera om Askersunds by i det
område där centralen ska ligga så finns det en mycket intressant och informativ
uppsats från början av 1990-talet. Med bilder och kartor. Bakom uppsatsen står
Brita Holländer, samt Bengt och Maj Willèn. Den finns säkert att få tag på i
biblioteket för den som är intresserad av historia.

Det räcker nu inte bara med den historiska
Askersunds by i området. Askersunds äldsta tingsplats, Väderkvarnsbacken, finns
i närheten. Ända fram till 1820 fanns en ståtlig domarring på toppen av backen.
Först under senare hälften av 1800-talet började tingen hållas inne i staden.

Tömma skräp i Askersund i fortsättningen kan bli
något av en kulturupplevelse. Om man drömmer sig tillbaka. Det kan man göra
medan man väntar på att bli av med sitt skräp.