Deprecated: Required parameter $action_type follows optional parameter $entry_prefix in /customers/8/8/0/ovedanielsson.se/httpd.www/blogg/wp-content/plugins/onecom-vcache/onecom-addons/inc/logger.php on line 249 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/8/0/ovedanielsson.se/httpd.www/blogg/wp-content/plugins/onecom-vcache/onecom-addons/inc/logger.php:249) in /customers/8/8/0/ovedanielsson.se/httpd.www/blogg/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 543 Februari 2016 – Oves Blogg
Blog Image

Oves Blogg

Länk till hemsidan:ovedanielsson.se

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Platser för nöjesfält i Askersund

Februari 2016 Postad av Ove DanielssonPosted on tor, februari 09, 2017 15:58:55

Sveriges tivoliägare är oroliga för framtiden. Det
finns snart inga platser kvar att ställa upp karuseller och annat på. Bostäder,
industrier, konstgräsanläggningar, banker och kontorsfasader, samt dygnsöppna
affärskomplex har trängt bort de gamla evenemangsplatserna. Sveriges Tivoliägarförening
har en skrivelse till landets kommuner gått ut med en vädjan om att ordna
centralt belägna evenemangsplatser.

Nöjesfält på Hamntorget.
Bild: Kjell Johansson

”Vårt kulturutbud är en underhållningsform som
sträcker sig över generationsgränser, kulturgränser och språkgränser vilket
uppskattas av besökarna. Vi är viktiga aktörer på hemvändardagar, marknader,
traditionsfester i städer på landsbygden”, betonar föreningen som går under
förkortningen STF.

I många år har evenemangsplatser försvunnit och markhyror
ökat.

”Väldigt ofta när vi kontaktar eller blir kontaktade
av kommuner finns ingen lämplig evenemangsplats. Med den inställningen blir
kommuninnevånarna utan ett kulturellt evenemang. Våra medlemmar ser sig som
viktiga kultbärare. Årligen besöker 1,6 miljoner kunder våra nöjesfält”,
framhåller STF, vars ordförande Pierre Heramb finns i Arboga.

Från Askersunds kommun kommer ett mycket positivt
svar av utvecklingschef Henrik Olofsson. Han rekommenderar STF att beskriva hur
de vill att en bra plats ska se ut. Till exempel ytmått, markunderlag, tillgång
på ström, behov av uppställningsplats för fordon, avstånd till bebyggelse. På
så sätt blir det lättare att hitta bra plaster för etablering svarar Olofsson
som ser fram mot fortsatta bra arrangemang i Askersund .

I centralorten finns platser som har använts och kan
användas för tivoli framhåller Olofsson. Det är platser som inte kommer att bebyggas
inom överblickbar tid. Kommunen håller också på med att etablera en evenemangslots
som ska hjälpa till med kontakter. I de mindre tätorterna finns också ett antal
platser där möjligheten att sätta upp ett tivoli är mycket bra, upplyser
Olofsson i sitt svar.

Men det har inte alltid varit så lätt med
tivoliplatser i Askersund. På 30-talet togs beslut om en tivoliplats på den
gamla sågverkstomten i Strandparken. Men det föregicks av en hård debatt i
stadsfullmäktige. En del politiker hade sneglat på Skänninge kommun som drog in
en del pengar på marknaden och uthyrning av mark till ett tivoli. Varför kunde inte Askersund göra detsamma?

Sågverkstomten i Strandparken. Gamla Folkskolan syns i bakgrunden.

Det fanns dock ett hårt motstånd från rektor
Sjöström. Han menade att majoriteten av Askersund befolkning inte ville att
staden skulle uppmuntra till marknadsgyckel och nöjesliv som tivoli. I alla
fall inte på den tänkta platsen. Sjöström trodde också att oljudet från ett
tivoli skulle gå ut över sjön och staden. Han ville inte ens ta i pengarna som
kom från tivoliuthyrningen.

Brevbärare Sundström tyckte att Sjöström svartmålade
allt.

”Han vill inte ta i pengarna. När vi startade det
kommunala kafébolaget fanns det också personer som inte ville befatta sig med
dessa pengar. Nu tror jag att de går åt som smör i solsken. Så blir det blir det
säkert också med dessa pengar”, var Sundströms bestämda uppfattning.

Några föreslog också att göra Oxgropen till
tivoliplats. Men det protesterade kyrkoherde Bäckgren emot. Han tyckte det var
mycket olämpligt med en nöjesplats strax intill kyrkogården.

”Det är ju så att de flesta döda i flesta fall föras
till sitt sista vilorum på aftonen, och det vore synnerligen vemodigt om ett
sorgetåg skulle skrida fram här strax intill under pågående jazzmusik”, betonade
kyrkoherden i debatten.

Byggmästare Holm fann dock diskussion minst sagt lustig.

”När staden ska hyra ut finns ingen plats, men när enskilda
ska gör det kan man nästa hyra ut delar av kyrkogården om det skulle vara så”,
förklarade Holm road.

Men nu är det andra tider. Askersunds kommun
välkomnar alla nöjesarrangörer till kommunen. Det betyder inkomster både för kommunen och näringslivet.



Min tidningskrönika 29 februari

Februari 2016 Postad av Ove DanielssonPosted on mån, februari 29, 2016 09:55:27

På senare tid har media rapporterat om olika knepiga
lägenhetsaffärer bland höjdare med stort inflytande i samhället. Det har av
naturliga skäl väckt heta känslor. Ingen ska gå före i lägenhetsköer på grund
av status i samhället resonerar de flesta. Det ska vara rättvist.

Måste erkänna att jag själv blivit erbjuden en lägenhet
för ett antal år sedan när jag jobbade som journalist i Askersund. Och det var
inte för att jag var någon höjdare i samhället, utan för att det var svårt att
bli av med att bostadsrätterna i ett område. Jag blev något av sista chansen. Efter
intervjun med en projektledare för ett större bygge i Askersund fick jag
erbjudande om få köpa en lägenhet för 25 000 kronor. Det var ordinarie
pris.

Naturligtvis tackade jag nej omgående. Det skulle ha
sett ut om jag som journalist satt mej i en lägenhet i bästa läget. Folk skulle
ha pratat om fusk och mygel, även om det inte var så. Kan också upplysa om att
jag heller inte hade kunnat köpa lägenheten om det skulle ha varit så. Jag hade
inga 25 000 kronor.

Blev också privat erbjuden en båtplats i
Strandparken vid ett tillfälle som jag faktiskt tackade ja till, trots att jag
inte hade någon båt. Det fanns ett antal
platser som inte var uthyrda. Förvaltningen hade problem med att bli av med platserna.
Då kom jag in i bilden. Köpte en räddningsbåt för att fylla upp platsen med,
som senare stals. Jag upplät platsen istället till Länkavdelningen som hade
lokal i närheten. Länkarna hade båt, och
jag betalade. En bra fördelning tyckte avdelningen. Som uppskattning fick jag
en klubbnål. Samma nål som medlemmar fick om det avhållit sig från starka
drycker en tid. Jag behövde inte uppfylla kravet.

Som journalist har jag också varit med om att
rädslan för muta tagits till en högre nivå.
Kommunalrådet Erik i Laxå bjöd alltid på en kopp kaffe och finska pinnar
eller vad det nu var vid pressinformationerna.
En journalist från en annan lokaltidning tackade nej till Eriks stora
förvåning. Hon var rädd för att hamna i ett beroendeförhållande som gjorde att
det inte gick att skriva kritiskt. Agerande gjorde att jag fick två små torra kakor
istället för en, utan att känna mej bunden att skriva på ett visst sätt.

Kanske någon nu tror att jag är en människa med
fläckfritt levande och hög moral. Kan spräck den bubblan direkt. Som exempel kan jag nämna att jag för en tid
sedan åkte på 800 kronor i böter för att jag ställt bilen två meter för nära
ett gathörn. Så jag är minsann syndat.



Från Hannas fotoalbum

Februari 2016 Postad av Ove DanielssonPosted on fre, februari 26, 2016 09:54:15

Genom
familjen Jonsson, Bygget, har jag fått
tillgång till telegrafkommissarie Hanna Ljungqvist fotoalbum med många Askersundsbilder
från början av 1900-talet. En bildskatt.

Hanna Ljungqvist avled 1974. Hon var född 1884 i Askersund. Hennes pappa
var kyrkoherde. Efter att ha genomgått elementarskolan för flickor och
hushållsskolan Fleurie (Tingshuset) blev hon elev vid telegrafstationen i
Askersund . Från 1928 var hon telegrafkommissarie i Askersund och var det fram
till pensioneringen. En släkting till fam Jonsson arbetade som hushållerska åt
Hanna. Hon kallades allmänt för ”Tant-Lisa”. Det är genom henne och fam Jonsson
som albumet räddas till eftervärlden. Visar upp några bilder ur albumet. Bilder som också ha varit på Facebook.

Gamla kyrkogården
Tingshuset

Utanför Samrelaskolan på Norra bergen. Anton Frendel i vit keps.



40 års väntan på attraktiva lägenheter i Askersund på 80-talet

Februari 2016 Postad av Ove DanielssonPosted on sön, februari 21, 2016 17:45:43

Haga har blivit ett mycket attraktivt område i Askersund. Läget på bergen ut mot Alsen kan vem som helst bli avundsjuk på.

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge
brukar det heta, även om det tar 40 år som i fallet med HSB-husen på
Hagaområdet i Askersund. Många klagar i dag på
långa handläggningstider när det gäller olika byggsatsningar. Alla vill att det
ska gå fortare men reglerna måste följas. Demokratin skall ha sin gång. Fast
ibland kan man tycka att en del överklagandena är mera okynne än demokrati. Och
40 år kanske blev i längsta laget.

Många hade gett upp hoppet om att det skulle bli
några flerfamiljshus i på Hagaområdet, som det ändå blev till slut. Men det tog
tid. En verklig långbänk. Hagaområdet hade varit en het potatis i 40 år för
stadens politiker. Det var för och emot. Som alltid. Villaägarna i området var rädda för att
det vackra området skulle totalförstöras. Berg skull sprängas bort och vackra
träd skull fällas för att ge plats för bostadsrätterna. Rädslan var dock
överdriven, även om det blev många huskroppar. Något som en del också
protesterade emot. Kommunen hade stora
svårigheter att lösa in alla markbitar på Hagaområdet innan byggnationen kom
igång. Gamla vägservitut var svårlösta och det fanns ärenden som gick till
länsstyrelsen. Många av de som bodde i Haga menade att kommunen och HSB
exploaterade området alldeles för hårt.

Byggnadschef Åke Lindh visar upp planerna för byggnationen på Hagaområdet i början på 80-talet.

Det var HSB som stod för bygget. Enligt deras
arkitekter vid den tiden så var Haga i Askersund ett av de vackraste områden de
hade jobbat med. Lika attraktivt som verkstadsområdet vid Alsen strand i dag. Kommunens
målsättning var att så många människor som möjligt skulle få tillgång till den
fina Hagamiljön. Närheten till idrottsplatsen, badet, Stadsparken och
elljusspåren, gjorde det hela ännu mera attraktivt.

Precis som i dag så var det stora problemet att
hålla insatserna till bostadsrätterna på en bra ekonomisk nivå. Annars skulle
inte ungdomarna ha en chans att få en lägenhet.
Dåvarande byggnadschefen Åke Lindh ansåg att det var en politisk fråga
att lösa när det gällde höga insatser. Trycket efter bostäder var stort, precis
som nu. Tiden går igen som det brukar heta.

Haga 1984

På den tiden var bostadsrättsföreningarna
berättigade till hyresrabatt genom ett statsbidrag. Rabatten under det första
året var 60 kronor per kvadratmeter, som sedan trappades ned med en femtedel
per år. Kravet för att få statsbidraget var att hälften av pengarna skulle säkerställa det yttre och inre underhållet
av fastigheterna utöver föreningens stadgar för det ordinarie underhållet. Det
betydde att rabatten det första året blev 35,40
kronor per kvadratmetern. Insatsen för en trerummare låg runt cirka
25 000 kronor, med en månadshyra på 1 829 kronor.

I dag är det detaljplanen för Hamnområdet i
Askersund som blivit en verklig långkörare med överklaganden. Det innebär förmodligen att det inte kommer
att hända något på hamnplanen den här säsongen heller. Förhoppningen var bland
annat att få till en fast snygg scen, men det verkar inte gå i lås nu till
sommaren. De senaste årens tråkiga och fula scen verkar bli kvar om inget
särskilt händer. En annan detaljplan där förhoppningarna var att det skulle gå
snabbt med ett förenklat bygglov var i kvarteret Repslagaren. Det gällde
lägenheter i gamla Electrolux-byggnaden. Ärendet överklagades och nu måste det
ske en ändring av detaljplanen. Namnet Repslagaren kommer för övrigt från en
verksamhet precis som namnet beskriver. De långa byggnaderna efter repslagarbanan finns kvar. Ett lite udda industriminne värt att bevara. Bröderna Nils och
Ivar Carlsson tog över verksamhet efter sin far 1909. 1920 lät de bygga fabriksbyggnaden
son nu är aktuell för lägenheter.
Electrolux kom in mycket senare i bilden med sin verksamhet. Den
verksamheten försvann i mitten på 60-talet. Ett svårt slag för kommunen, då ett
25-tal personer blev arbetslösa.

Ett tidningsklipp från 1965.



Ur Hannas gamla fotoalbum

Februari 2016 Postad av Ove DanielssonPosted on tor, februari 18, 2016 12:31:04

Genom
familjen Jonsson, Bygget, har jag fått
tillgång till telegrafkommissarie Hanna Ljungqvist fotoalbum med många Askersundsbilder
från början av 1900-talet. En bildskatt. Hanna Ljungqvist avled 1974. Hon var född 1884 i Askersund. Hennes pappa
var kyrkoherde. Efter att ha genomgått elementarskolan för flickor och
hushållsskolan Fleurie (Tingshuset) blev hon elev vid telegrafstationen i
Askersund . Från 1928 var hon telegrafkommissarie i Askersund och var det fram
till pensioneringen. En släkting till fam Jonsson arbetade som hushållerska åt
Hanna. Hon kallades allmänt för ”Tant-Lisa”. Det är genom henne och fam Jonsson
som albumet räddas till eftervärlden. Visar upp några bilder ur albumet. Bilder som också funnits på Facebook och på na.se Askersundsbloggen.

Stora BergsgatanStöökagatan med gamla rådhusparken till vänster. Torget skymtar i bakgrunden.Askersunds hamn



Min tidningskrönika 15 februari

Februari 2016 Postad av Ove DanielssonPosted on mån, februari 15, 2016 16:21:49

Askersunds kommun har verkligen hamnat i blickfånget
de senaste veckorna i samband med införandet av ett yogaförbud. Det får mej att
tänka tillbaka ett antal år då namnet Askersund valsade runt i media i inte
allt för smickrande ordalag. Då handlade det om ständiga bråk i fullmäktige.

Numera är det
ordning och reda i kf vid sammanträden. Politikerna håller sig inom de regler
som finns. Det finns andra Sydnärkeskommuner som verkar ha det besvärligare med
den saken. Politikerna har jobbat med
att tvätta bort bråkstämpeln och har lyckats. Nu handlar det om politik. Det
var lite si och så med det under en lång period. Med yogadebatten blev det ett litet
återfall, men nu var inte fullmäktige inblandade. Vid fullmäktige på den tiden hände det alltid
oväntade saker. Då fanns det lokala ”missnöjespartier”.

Minns många udda och speciella episoder från den
tiden. Det kunde till och med hända att man voterade om vem som skulle justera
protokollet. Ofta löd rubrikerna att Askersund liknande Grönköping. Ordförande
i fullmäktige, Norefors, vädjade en gång till mej lite på skoj under mötet att
vi skulle skriva Jönköping istället för Grönköping. Det skulle inte slå så hårt
mot Askersund som kommun. Det positiva med det hela var att det kom hundratals
åhörare till fullmäktige. Bättre än TV tyckte många. Men då fanns också bara en
kanal på TV. Det hade betydelse. Det blir inte lätt för dagens fullmäktige att
slå publiksiffrorna från den tiden.

Budet om att
upphöra med avslappningsövningarna omedelbart verkan har väckt känslor. Det
knepiga var att det inte handlade om yoga. Kvinnan som ledde övningarna fick
ändå packa ihop. Det kanske ändå var lite likt yoga? Ansvariga hänvisade till ett beslut från
2014. Ett beslut som inte var bättre 2014 än 2016 tycker de flesta som följt
debatten. Det flesta tycker också att skolan hade betydligt allvarliga problem
att brottas med än yogalektioner. Som inte var några yogalektioner. Lite av ett
löjets skimmer blev det över det hela, men som tur var ingrepp politikerna i
kommunen snabbt. Det fick vara någon måtta på det hela. Förbudet hade fått allt för stora
proportioner ansåg beslutsfattarna. Nu
är det tillåtet med avslappningsövningar igen. Det är väl bara för de som tog
beslutet att ta lärdom av det hela och agera annorlunda nästa gång. Ibland blir
det fel och då är det bara att ta nya tag. Nästa gång blir det säkert rätt.



Från Hannas fotoalbum

Februari 2016 Postad av Ove DanielssonPosted on fre, februari 12, 2016 15:06:24

Genom
familjen Jonsson, Bygget, har jag fått
tillgång till telegrafkommissarie Hanna Ljungqvist fotoalbum med många Askersundsbilder
från början av 1900-talet. En bildskatt. Hanna Ljungqvist avled 1974. Hon var född 1884 i Askersund. Hennes pappa
var kyrkoherde. Efter att ha genomgått elementarskolan för flickor och
hushållsskolan Fleurie (Tingshuset) blev hon elev vid telegrafstationen i
Askersund . Från 1928 var hon telegrafkommissarie i Askersund och var det fram
till pensioneringen. En släkting till fam Jonsson arbetade som hushållerska åt
Hanna. Hon kallades allmänt för ”Tant-Lisa”. Det är genom henne och fam Jonsson
som albumet räddas till eftervärlden. Visar upp några bilder ur albumet från
Hannas tid vid hushållsskolan. Hanna bodde i ett litet hus vid Stora
Bergsgatan med en vacker trädgård. Huset fick ge plats för hyreshus för en del
år sedan.

Några av bilderna har också varit på Facebook.

Från Hushållsskolan Fleurie (Tingshuset)

Rosa Ljungqvist vid trädgårdsskåpet. En bild från 1921. Rosa var Hannas mamma.

Från en blogg:
Tant-Lisa

Bild:Ove Danielsson
Bild: Mikael Bäckström

Som ett prydligt litet
dockhus låg ”Tant-Lisa” Jonssons hus
utmed Stora Bergsgatan. Låga fönster blinkade vänligt uti eftermiddagsljuset.
Smått antika rullgardiner fanns i fönstren. De var mönstrade med torn och
borgar, gröna blad och höga fjäll. I täppan bakom huset tronade ett högt och ärevördigt
päronträd. Grovt och knotigt med 100 år på nacken. När dess krona stod i blomning i
vårljuset, syntes den på
håll i Askersund. Över gatans alla ljus. Ofta under päronträdet hördes klirret
av spröda kaffekoppar och doften av sockerkaka. Så beskrev Askersundsskalden
Levi Karlsson ”den blyge” stadens verkliga idyll under stora delar av
1900-talet.

I dag är idyllen , Stora
Bergsgatan 27 b, borta på när som på gårdsporten. Men frågan är om den inte hamnat upp och ned? Större
delen av tomten fylld med hyreshus. Men rivningen av ”Tant-Lisas” hus skedde
under starka protester. Kulturnämnden
och Föreningen Bevara Gamla Askersund (som i dag heter Föreningen Gamla
Askersund) protesterade så länge det var möjligt. Men utan resultat. Till och
med byggnadschefen Åke Lindh tyckte det var självklart att kommunen skulle utnyttja
sin förköpsrätt, för att rädda huset och trädgårdsidyllen. Lindh ansåg också
att det skulle var ett sätt att också rädda byggrätten till kommunen. Men inte
hans ord hjälpte. Och han var ändå byggnadschef och ett tungt namn i kommunen.
Men politikerna ville annorlunda. Enligt stadsplanen fanns den en byggrätt på
tomten. Och det utnyttjade byggherren Sundsbrons Fastighets AB i Örebro, till
fullo. Han var ute efter att bygga lägenheter i ett attraktivt läge. Fastighetsbolaget köpte tomten med ”Tant-Lisas” hus för 850 000 kronor
i slutet på 80-talet. Senare fick Askersundsbostäder AB ta över husen.

Bild:Ove Danielsson

Föreningen Bevara Gamla
Askersund gjorde ett sista tappert försök att rädda huset, med ett förslag om
en flytt upp till Norra Bergen om det nu nödvändigtvis måste rivas. Till slut
tvingades föreningen ge upp. Byggherren gjorde inte något lagligt fel. Men
många askersundare tyckte att det måste vara något fel på stadsplanen som tillät ett bygge på
tomten. Och rivning av huset.

”Tant-Lisa” avled 1988. Hon
hade fått ärva huset av telegrafkommissarie Hanna Ljungkvist för lång och
trogen tjänst som hembiträde. Hon kom till huset 1939. Under många år jobbade
jag i huset mitt emot ”Tant-Lisas” hus och vackra trädgård. Det var en fröjd
att följa att årstiderna genom den lilla fina idyllen på andra sidan
gatan. Blomsterprakten var stor, från första
vårblomman till de sena höstastrarna. Många kastade avundsjuka blickar in i
trädgården, där Lisa nästan jämt putsade
och fejade. Ogräset hade inte chans att rota sig. Ofta talade vi med varandra.
Om både väder och vind och livet i största allmänhet.

”Jag har alltid tyckt att
trädgårdsarbetet varit roligt. Så länge jag orkar kommer jag att hålla på”,
förklarade Lisa många gånger för mej.

Och det löftet höll hon.

Fram till i början av
80-talet var det träplank runt ”Tant-Lisas” trädgård. Planket plockades bort
och istället planterades en häck. Till glädje för alla askersundare som hade
vägarna förbi huset dagligen.

”Insynen blev en annan, men
vad gör det. Det är trevligt när folk stannar och pratar en stund. Och det
händer ofta när jag håller på i trädgården” , upplyste Lisa , för mej.

Lisas trogne vän och fasta
sällskap var hunden Andy. Det hände ofta att Andy väckte folk ur deras
dagdrömmar när de gick förbi på gatan. Andys skarpa skall fick många att
ouppmärksamma att hålla sig för hjärttrakten.

”Vi har nästan alltid haft
hund i huset. Jag fick Andy för några år sedan av en familj. Visst skäller han
ibland, men hundar är ett trevligt sällskap”, tyckte Lisa.

Jag kan förstå att man inte
kan bevara alla gamla hus, men med ”Tant-Lisas” var det något särskilt. Om inte
annat vittnade alla protester om det i samband med rivningen. Dagens hyreshus i alla ära, men det går inta
att tala om det på samma dag som ”Tant-Lisas” hus och trädgård, även om jag gör
ett undantag i den här bloggen.



Med luftballong till Borgmästareholmen

Februari 2016 Postad av Ove DanielssonPosted on tor, februari 11, 2016 15:09:35

Insändare 1896

Bron till Borgmästareholmen var efterlängtad i många
år. Det diskuterades fram och tillbaka vem som skulle bygga och vad det skulle
kosta. Till slut gjorde en privat byggare slag i saken och byggde en bro. En
bro som kommunen sedan fick överta genom en bytesaffär. Men en bro blev det,
även om man senare satte upp en ful grind med lås och allt vid brofästet i
Strandparken med begränsade öppettider.

Men det har funnits radikalare förslag än en bro för
att ta sig ut till holmen. Har läst en insändare från slutet av 1800-talet där
en person föreslog att en luftballong skulle ta folk över till holmen. Motivet
var ” att skulle man ändå föreslå reformer var det lika bra att ta steget fullt
ut”. Och då låg en luftballong nära till
hands.

Utflykt till Borgmästareholmen

Vid den här tiden fraktade fartyget Boren över folk
som inte hade egna båtar till den attraktiva holmen. Det var ju dit
askersundarna åkte för att koppla av
från det hårda stadslivet. Problemet var att slupen Boren ibland var upptagen
på annat håll. Då fanns det roddare att tillgå. Passagerarna fick vifta, skrika
eller vissla för att uppmärksamma roddaren på en båttur. Men ibland hörde inte
roddaren ropen från andra sidan och det var många som tyckte det var
bedrövligt. Så kunde det inte få vara. Att få stå och vänta i Strandparken på
en båt när Borgmästareholmen låg öppen för nöje och avkoppling en fin
sommardag. Det var bara för mycket.

Insändarskribent förslog också att det skulle fästas
släplinor på ballongen, och på det viset kunde man fiska abborre under färden
till holmen. Såvida inte några busgrabbar hängde sig fast i linorna för att
göra gratisresor. För det skulle kosta pengar att åka ballong över.

Anledningen till insändaren var att folk i en
tidigare insändare klagat på problemet att ta sig över till Borgmästareholmen.
Svaret blev en luftballong, även om en del av inlägget måste ha varit lite
ironiskt. En känga mot de som klagade över att det var svårt att ta sig över
till holmen.



Nästa »