Oves Blogg

Gamla pissoaren i Askersund har inte riktigt fått
den uppskattning som den är värd. Men det kanske kommer. Annat är det i Lysekil
där en liknande byggnad från samma årtal som blivit kulturmärkt. Enligt
tidningsuppgifter i dagarna är det Sveriges enda K-märkta pissoar.

På sin gamla plats i kanten av Strandparken

Nuvarande placering i Askersunds by med Väderkvarnsbacken som bakgrund

Visst har den
gröna gjutjärnsbyggnaden i kanten av Strandparken i Askersund också uppskattats
men något riktigt tryck har det inte varit. För en K-märkning. De som använt
byggnaden har förstås varit nöjda. Kommunalrådet Per Eriksson och Hembygdsföreningens
ordförande Lennart Sondèr har också agerat i samband med pissoaren skulle
flyttas för att ge plats för den nya kulturbyggnaden. Den måste räddas och få
en ny plats. Just nu finns den gröna byggnaden placerad i Askersunds by intill
det stora sandlagret. Men det är bara en tillfällig lösning. Förhoppningen är
att den ska placeras på någon plats i Hembygdsgården. Hembygdsföreningen har
fått ett erbjudande från kommunen att ta hand om kulturbyggnaden och grunnar nu
på det hela.

I Lysekil monterades pissoaren ned 2008 då hamnen
skulle byggas ut. Precis som den i Askersund byggdes den på 1920-talet. Fiskare
framförde önskemål om en toalett vid bryggan. Så blev det också. Dåvarande
ordförande i stadsfullmäktige höll invigningstal och en orkester bjöd på musik.
Tjänstemännen har nu fått direktiv från politikerna att utreda var någonstans i
hamnen den ska sättas upp igen. Till skillnad från den i Askersund ligger delarna
i ett kommunalt förråd. I Askersund har hela byggnaden lyfts bort orörd så det bör
inte bli några problem att snabbt få den på plats igen. När man hittat platsen.
När det är gjort kanske kommunalrådet Eriksson dyker upp med orkester och
inviger. Precis som i Lysekil på 20-talet.

Kommunalrådet Per Eriksson har varit noga med att den gamla pissoaren ska bevaras. Inte av personliga skäl utan av kulturella orsaker.

Bloggen har också gått i NA:s papperstidning söndag. Alla har ju inte tidningen, så därför går krönikan också här. Brukar medverka i papperstidningen var fjortonde dag. I tidningen finns det inte plats för bilder, men det gör det på min hemsida.
_______________________
Offentligt nyårsfirande fanns inte i Askersund under
många år. Men det ändrade köpman Stig Åhlin på. Han finns inte i livet längre
men firandet i hans anda lever vidare. I dag kan nyårsfirande med fyrverkeri
och marschaller i Askersunds hamn betraktas som en tradition.

Förr var det så att tillställningarna på gamla Statt
måste var förbokade och kostade pengar. Mat och dryck kostar pengar så det var
inte så konstigt. Vi som var unga vid
den tiden och inte platsade på Statt var hänvisade till nyårsdansen i
Zinkgruvans Folkets Hus. Det gick bussar från stan upp ”Berget”. Bussarna var
fullsatta och de flesta kom med hem till stan efter firandet. Några blev kvar
Zinkgruvan över natten. Av olika anledningar. Lite svinn får man alltid räkna
med som det brukar heta…

Bild från Leif Linus arkiv. En tidig bild på handlare Stig Åhlin

Stig Åhlin pratade massor av gånger med mej om
bristen på offentligt nyårsfirande i Askersund. På något vis skulle han ordna
det. Så blev det också i samarbete med Rotary. Stig såg till att allmänheten
kunde köpa en marschall till nyårsfirandet genom en dekal som Rotary sålde. Så
fungerar det i dag också. Rotarymedlemmarna kämpar på och de mesta av pengarna
från försäljningen av dekalerna går till läkarstationer i som klubben stöder.
Hamnen är fylld med brinnande marschaller nyårskvällen. Köpman Åhlin såg också
till att det blev ett praktfullt fyrverkeri varje gång. Även den traditionen
hålls vid liv. I början läste Stigs fru, Ulla-Britt, Tenyssons nyårsklockor
strax före tolvslaget. Nu har Gunilla Högberg tagit över på ett lika föredömligt
sätt.

Klockarna i Landskyrka ringer in det nya året. I
början var det ett problem. Klockarna hördes inte till hamnområdet trots det
korta avståndet till hamnen. På många håll i stan hördes klockorna, men inte i
hamnen. Alla fick skåla i champagnen lite på chans. Ibland lite före tolvslaget
och ibland lite efter. Men det är ordnat nu. Jag har fått förklaringen på att
det inte hördes. Det berodde på vilket håll vindarna blåste. Själv trodde jag att publiken i hamnen
överröstade klockorna i festyran.

Nu var det inte bara så att Stig hade idéer om
nyårsfirandet. Vet inte hur många gånger jag blev kallad till pressinformation
på hans kontor i butiken, för lansering av nya idéer som skulle stärka namnet Askersund.
Badhusföreningen är ett av hans många förslag.

Många askersundares våta dröm genom åren har varit
ett badhus. I dag är askersundarna
hänvisade till badhusen i Hallsberg, Kumla, Örebro, Karlsborg och Motala. Men Badhusföreningen kämpar på
för en satsning på ett badhus i länets sydligaste stad. Men vad jag förstår lär
det dröja. Det ekonomiska läget verkar inte tillåta sådana satsningar i dag. Om
nu inte någon privat intressent öppnar plånboken.

Som journalist följde jag badhusdebatten genom åren.
Och gör det fortfarande som privatperson. För drygt 30 år sedan, 1980, handlade
det inte så mycket om pengar. Politikerna var eniga om att det skulle byggas
ett badhus. Men det fanns en hake -placeringen! I dag skulle nog politikerna ha
varit glada över om problemet ”bara”
gällt placeringen.

Det fanns tre förslag 1980. Men politikerna kunde inte
enas. KDS-som namnet var på den tiden- drev en konsekvent linje. Badhuset skulle
ligga vid Närlundahallen. Punkt slut. Idrottsanläggningen
vid Solberga var på gång och där ville en del att badhuset skulle ligga. Ett
tredje förslag var en placering vid hotellet. Dåvarande stadsarkitekten Perryd förordade
placeringen vid hotellet. Perryd menade att ett badhus vid hotellet skulle ge
en stadsplanemässig tyngdpunkt, med närhet till kyrkan, hamnen och hotellet. I
1980-års budget fanns också 500 000 kronor för projektering av en simhall. Ordet badhuset
användes inte vi den här tiden.

Närlundahallen
Solberga
Hotellet i bakgrunden

Som alla kan konstatera blev det ingen simhall
(badhus) trots pengar för projektering. Säkert kom pengarna till användning
ändå. I dag finns det inritat ett område för idrottshall/badhus på tomten där
Askersundsverken låg. Det positiva med det mot 1980 är att det ändå finns en
tomt att placera bygget på. Med facit i hand blir tre alternativ för mycket att
komma överens om. Nedan Badhusföreningens visioner.

Visioner

Kallbad med bastu

Byggs så den kan användas sommar som
vinter. Detta medför att Askersunds badhus blir unikt gentemot kringliggande
badhus.

Vattenrutchbana ut i Alsen

Används på sommaren och hösten. En
rejäl bana som lockar besökare och som inte behöver värmas upp.

Soldäck ute till sommaren

Där det ska gå att koppla av med en
fika eller bara njuta av solen.

Barnbassäng

De riktigt små skall ha en egen
bassäng att leka i. Med en liten rutchbana och andra roliga figurer som sprutar
vatten. Barnbassängen ska också vara varmare än den stora bassängen.

Rehabiliteringsbassäng

Höj och sänkbar botten. Kan hyras ut
till landsting, rehabiliteringsträning, friskvård och babysim.

Bubbelbad, bastu

Antingen i separata avdelningar
eller integrerat med bassängavdelningen.

Träningsavdelning

Bra komplement till övrig anläggning,
för att locka besökare och få en helhetsbild i träningen.

Badhus, sporthall och träningsavdelning

Kan utnyttjas av skolungdomar på
gymnastiken

Gemensamma omklädningsrum

Ihop med stora gymnastiksalen. Hitta
gemensamma lösningar på saker som kan spara pengar i driftkostnader.

Om det läggs på AVA-verken skulle
det kunna finnas en restaurang, samlingspunkt som kan utnyttjas av många
besökare t.ex. badhusgäster, biblioteksbesökare, sporthallsbesökare, turister,
konsertbesökare och sist men inte minst askersundare.

Före detta Askersundsverken