Bloggen har också gått i NA:s papperstidning söndag. Alla har ju inte tidningen, så därför går krönikan också här. Brukar medverka i papperstidningen var fjortonde dag. I tidningen finns det inte plats för bilder, men det gör det på min hemsida.
_______________________
Offentligt nyårsfirande fanns inte i Askersund under
många år. Men det ändrade köpman Stig Åhlin på. Han finns inte i livet längre
men firandet i hans anda lever vidare. I dag kan nyårsfirande med fyrverkeri
och marschaller i Askersunds hamn betraktas som en tradition.
Förr var det så att tillställningarna på gamla Statt
måste var förbokade och kostade pengar. Mat och dryck kostar pengar så det var
inte så konstigt. Vi som var unga vid
den tiden och inte platsade på Statt var hänvisade till nyårsdansen i
Zinkgruvans Folkets Hus. Det gick bussar från stan upp ”Berget”. Bussarna var
fullsatta och de flesta kom med hem till stan efter firandet. Några blev kvar
Zinkgruvan över natten. Av olika anledningar. Lite svinn får man alltid räkna
med som det brukar heta…
Bild från Leif Linus arkiv. En tidig bild på handlare Stig Åhlin
Stig Åhlin pratade massor av gånger med mej om
bristen på offentligt nyårsfirande i Askersund. På något vis skulle han ordna
det. Så blev det också i samarbete med Rotary. Stig såg till att allmänheten
kunde köpa en marschall till nyårsfirandet genom en dekal som Rotary sålde. Så
fungerar det i dag också. Rotarymedlemmarna kämpar på och de mesta av pengarna
från försäljningen av dekalerna går till läkarstationer i som klubben stöder.
Hamnen är fylld med brinnande marschaller nyårskvällen. Köpman Åhlin såg också
till att det blev ett praktfullt fyrverkeri varje gång. Även den traditionen
hålls vid liv. I början läste Stigs fru, Ulla-Britt, Tenyssons nyårsklockor
strax före tolvslaget. Nu har Gunilla Högberg tagit över på ett lika föredömligt
sätt.
Klockarna i Landskyrka ringer in det nya året. I
början var det ett problem. Klockarna hördes inte till hamnområdet trots det
korta avståndet till hamnen. På många håll i stan hördes klockorna, men inte i
hamnen. Alla fick skåla i champagnen lite på chans. Ibland lite före tolvslaget
och ibland lite efter. Men det är ordnat nu. Jag har fått förklaringen på att
det inte hördes. Det berodde på vilket håll vindarna blåste. Själv trodde jag att publiken i hamnen
överröstade klockorna i festyran.
Nu var det inte bara så att Stig hade idéer om
nyårsfirandet. Vet inte hur många gånger jag blev kallad till pressinformation
på hans kontor i butiken, för lansering av nya idéer som skulle stärka namnet Askersund.
Badhusföreningen är ett av hans många förslag.
