Oves Blogg

Illrött och knallblått!
Färgen på husen i Lundbyområdet väckte stor sensation när området byggdes upp.
”Blåbär och lingon” kallades Lundby allmänt. Många turister stannade till och
filmade husen. Någon liknande färgsättningen hade man aldrig sett tidigare i
ett villaområde. Till och med kom det utländska turister och offrade film på
husen. En del stannade också till för att fotografera. Andra både plåtade och gick
runt i området och talade med de boende. Hur var det att bo i et sådant
färgrikt område?

Många askersundare var mycket
kritiska till färgsättning. Skandal menade många. Det fanns till och med krav
på att Lundbyhusen skulle målas om. Men de flesta som flyttade in i husen tyckte
det var en härlig färgsättning. Mycket effektfull blev det på vintern när snön
bäddade in husen. Huvudsaken var ändå att de som skulle bo där trivdes med
färgen.

Elaka rykten berättade att
målaren gjorde ett misstag när han blandade färgerna. Det var inte meningen med
illrött och knallblått. Men byggnadschefen i Askersund dementerade alla sådana
rykten. Det var visst meningen med de klara färgerna. Helt enligt arkitektens
intentioner. En del husägare protesterade
och bad att få lite diskretare färger. Men det gick inte arkitekten med på. Och
byggnadsavdelningen ville inte göra sig osams med arkitekten. Istället hoppades
man att det skulle bli flera hus i Askersund med klara färger. Vet inte om det
blev så…

Själv tycker jag att det blev
ett trevligt område med lite udda färgsättning. Och det behövdes nog i
Askersund vid den tiden, när det bara handlade om tegelhus och mexistenhus. I
dag hör man inget om färgerna på Lundby. Inte om några andra hus heller för den
delen.

Föreställer Askersunds stadsvapen en smed, eller är
det en gruvarbetare? Därom tvistade forskare i början på 70-talet. Enligt dessa
ger inte bilden rättvisa åt smedjobbet. Men det berodde nog mera på den som
tecknat stadsvapnet, än själv iden med smeden. För det skulle vara en smed. Egentligen
borde det ha varit en grosshandlare som stadsvapen, men det hade varit knepigt
för de styrande att sätta en grosshandlarbyst på rådhustaket.

Förmodligen berodde inte smeden i stadsvapnet på att
det fanns särskilt många yrkesverksamma i yrket, utan mera på att det fanns ett
antal grosshandlare i spik. Smeden skulle symbolisera stadens handel med
smidesvaror. I början på 1700-talet fanns endast en smed i upptagen i
befolkningsstatistiken för Askersund stad. Men på landsbygden runt staden fanns
det många smeder. Landshövding Bonde uppmanade yrkesmännen i smide att flytta
in till stan.

I privilegiebrevet från 1643 står det att ” i staden
i sitt insegel skall föra en smed med hammare och slägga i handen”. Nu blev det
en slägga. I dag kan man tro att ett gäng smeder är tillbaka i Askersund och är
igång arbetar för fullt i Strandparksområdet. Halva staden har kommit i
dallring och det låter som hammarslag.
Och de som jobbar är morgonpigga. Men det är bara tillfälligt. Om några
veckor är det över och det handlar om pålning till den kunskapscentrat (KKC).

När nya storkommunen skulle bildas i Askersund i början
på 70-talet fanns det en kommitté som skulle titta på vilket stadsvapen
kommunen skulle ha i framtiden. Det blev smeden, men kommittén diskuterade faktiskt
två förslag. Förutom smeden fanns Sundbo härads vapen.

Häradet var äldre
än Askersund stad. Det omfattade socknarna Askersund, Hammar, Snavlunda och
Lerbäck. Häradets vapen är en båt över vilken en sjöfågel flyger mot ett kors i
akterstäven. Kommittén som jobbade med frågan blev dock inte riktigt klara över
symboliken. Bergsbruk och smidesverksamhet var dock intimt förknippade med
bygden. Och då var det en smed som gällde.

För ett 20-tal år sedan orkade inte smeden på
rådhustaket i Askersund slå längre. Mindre panik uppstod bland askersundarna.
Vad hade hänt? Var smeden överarbetad
eller hade gått in i vägen som det heter.

Allt berodde dock på ett tekniskt fel. Fjädern som
håller släggan hade slutat fungerat efter 52 år. Det var bara att plocka bort
smeden från rådhustaket och snabbt lämna in den på reparation. Det var i mars
månad 1989 och det var viktigt att smeden kom på plats för den stora
turistinvasionen på sommaren.

Sedan smeden kom på plats på rådhustaket 1937, har
sedan dess hört hans välklingande slag
ekat ut över staden. Med undantag då för några månader 1989. Smeden är kopplad
till den stora rådhusklockan. Modellen av smeden togs fram av Aron Sandberg,
Stockholm. Han hade utfört flera skulpturer i Stockholms Stadshus. B.
Myrsmeden, tillverkade smeden, eller drev den som det också heter.

Mera på skämt har det funnits förslag om att byta ut
smedens slägga mot lite modernare saker som just då har varit aktuellt i Askersund.
Som bandyn och då en bandyklubba, eller tradjazzen och ett blåsinstrument.Se nedan. Men
så blir det förstås aldrig. Smeden på rådhustaket är kultur.

.

Hammar och Askersund hade förr heta dueller i bandy
och fotboll. Det var storpublik varje gång. Verkligen heta prestigemöten.
Hammars IF har ingen verksamhet längre och IFK har slutat med bandyn. Nu är det
en annan sport som gäller, bowling. På onsdag möts de båda lagen i Askersunds
bowlinghall på O`Learys. Lagen spelar i division 4. Askersund leder serien.
Hammar ligger fyra i tabellen.

I Askersunds lag spelar Roger Adolfsson, Kerstin
Asker, Tore Andersson, Roger Gundersson och Lars-Åke Strömberg. Hammars lag
består av Stig Edqvist, Esse Schölin, Sune Larsson, Nils-Erik Ström och Rolf Arvidsson.

Den historiska matchen börjar kl 10.30, som en
upplysning till de som vill se drabbningen.

Bloggen var införd som en krönika i NA:s
papperstidning i söndags. Alla kanske inte alla har
papperstidningen därför kör jag
den också här.

____________________________________

Tidningarnas annonssidor på helgerna börjar nu
fyllas med julbordserbjudanden. Det finns julbord i nästan alla prislägen. Och
på en del ställen erbjuds också levande musik med inslag av tomtar och lucior. Tycker
det är tidigt att börja tänka på julbord, men kampen om matgästerna har
hårdnat. Det gäller förmodligen att vara ute i tid för att få bokningar. Annars
äter folk skinka och Janssons frestelse hos någon annan.

Många företag bjuder också sina anställda på
julbord. En fin tradition som bör hållas vid liv, säger jag som sällan blivit
bjuden. Men jag har plåtat och skrivit om många julbjudningar. Och det såg trevligt ut för det mesta. Klart
att det fanns tillfällen där någon lallade omkring bland sill och rödkål efter för
många snapsar, eller att någon kom med den ”skrämmande” upplysningen om att det
fattades något på det dignande julbordet.

Själv har jag varit med om att ordna fram en hemlig
tomte till en av driftige ICA-handlare Sven-Olof ”Soja” Johanssons julfester
för personalen. Han ordnade alltid med en hemlig tomte som personalen sedan
fick gissa på vem det var under masken. Jag skulle in och lyssna på ett föredrag
i Örebro som det trevliga idrottssällskapet i länet hade ordnat. Gäst på mötet
var diskjätten Rickey Bruch. ”Soja” bad mej fråga Rickey om inte han kunde
komma till Askersund. Sagt och gjort. Och det var inga problem. Han var villig
att resa upp från Skåne. ”Hämta mej vid stationen i Hallsberg”, var uppmaningen.

Det tog lite tid innan mannan bakom tomtemasken
avslöjades den här eftermiddagen kan jag avslöja. Vid den här tiden hade
friidrottsstjärnan Bruch lämnat pillren som byggde muskler, nu var det bara
hälsopreparat som gällde. ”Häng med in på hotellrummet Ove ska jag visa dej” sa
han efter sin insats som tomte. Rummet var fyllt av kartonger med hälsopiller.
Och det tog timmar innan han hade förklarat nyttan med allt. En färgstark
person som gav mej sin bok ”Gladiatorenas kamp” och ett ovanligt tomteminne.

Några gånger var jag också ute med farkosten Motala
Express för att föreviga deras julbjudningar. Vid ett tillfälle kunde inte
”expressen” gå ut mer än några meter från kajen i Askersund. Isen var för
tjock. Men motorerna gick för att få upp den rätta stämningen och hålla värmen
ombord. När vi klev av båten förklarade en man för mej att det hade varit en
underbar sjöresa. Han hade inte märkt att vi var kvar vid kajen. Men vad gjorde
det maten var god och det fanns mycket gott att dricka.

IFK Askersund
höll öppet hus i helgen (8/11) i föreningens klubbrum på Solberga. Linus
visade film. Föreningen visade också bilder och klipp. Och bjöd på fika. Några utsågs också till
Hedersmedlemmar. Flitige och duktige fotografen Anders Foglander fanns på plats
för att föreviga händelsen. Nedan några av hans bilder som också finns på
Facebook.

Leif Linus

Garvis Gustavsson och IFK:s ordförande Petra Gustavsson

Hedersmedlemmar, Bernt Karlsson, Garvis Gustavsson, Åke Olsson och jag själv Ove Danielsson

Idrott, konst och musik har ofta
satt Askersund på Sveriges karta. Insatser som inte kostat kommunen särskilt
många kronor med tanke på vad man fått tillbaka i reklamvärde. Bandyn, fri
idrotten, skridskosporten, skytte, motorsport, konsten och musikarrangemang av
olika slag har satt sina spår ute i landet. Askersunds egen sångartist, Bertil
Boo, missade aldrig ett tillfälle att göra reklam för staden bara för att nämna
något.

Oliver Nelson
Bild från Olivers Facebooksida

Just nu är det enduroföraren
Oliver Nelson som är mest i ropet av askersundarna. Han är ute i världen och
tävlar med landslaget. Oliver kanske inte är så känd på hemmaplan, men
omskriven i motorvärlden. Han tävlar för Tibro MK. Tidningarna skriver ofta
”Askersundssonen” i sina referat. Det är bara att tacka och ta emot för
turistnäringen. Förhoppningsvis får han någon form av stöd från hemkommunen.
Minns när Åsbroskytten Lars Ivarsson skulle till OS i Moskva. Han tog med
turistreklam. Kanske var det någon ryss eller någon skytt som blev intresserad
av Askersund tack vare Lars insats….

Det går alltid att spekulera
i vem som varit den mest framgångsrika idrottsman från Askersund genom tiderna.
Meningarna är delade. Förmodligen är det tyngdlyftaren Gunnar Högberg. Och då
tänker jag på medaljer och titlar. Som ung flyttade Gunnar till Stockholm och
hans klubb blev Stockholms Atletklubb. Men gästade sin barndomsstad ofta under
sommarmånaderna. Själv träffade jag Gunnar och hans bror när de gästade
”Tryckar-Harry” Andersson. Vid besöken i Askersund bodde bröderna Högberg i ett
hus på Harrys gård vid Norströmsgatan. De var kamrater sedan barndomen och
kunde verkligen berätta minnen. I Askersund förstod man aldrig riktigt hur stor
Gunnar var som lyftare. Han är den ende från stan som hamnat på baksidan av
gamla Rekord-Magasinet. Bara det…

Gunnar lyfte hem ett mycket
stort antal SM-tecken. Det är oklart för mej hur många det blev under hans långa
lyftarkarriär. Men säkert runt 20. Gunnar tog flera Nordiska mästerskap. Han
var också svensk och nordisk rekordhållare. Vidare deltog han i ett antal landskamper
och ett VM. Gunnar var fjäderviktare och när han fick sitt stora genombrott
1938 var konkurrens i den klassen mycket hård. Specialgrenen var enarmslyft,
som försvann från mästerskapen i början av 50-talet. Pressen började då skriva
om att han var ett stort svenskt medaljhopp i OS i Japan 1940. Nu blev det
aldrig något OS. Kriget kom emellan.

”Julle” som han kallades var
född och uppväxt i Askersund. Innan han lämnade Askersund var han anställd vid
Konsum. Senare blev han fotograf. Han började lite smått att lyfta i Askersund.
IFK hade då en mycket framgångsrik tyngdlyftningssektion. I dag är det nog inte
många som minns Gunnar i hans gamla hemstad. Kanske några äldre personer?

Enligt tidningsartiklar var
han en skräck för Askersunds invånare som grabb. Rackartygen var legio. Bland
annat stack han ofta hål på cykeldäck för att sedan tjäna 50 öre genom att laga
det igen. Inte många trodde det skulle bli något av Gunnar, men han visade
belackarna något annat. Efter något år i Amerika startade han egen firma med en
större affär i Stockholm inom foto-och leksaksbranschen.

Oliver Nelson är ung, så han
har stora chanser att toppa listan och
passera tyngdlyftare Högberg vad det lider.

På senare tid har det dykt upp gäng i Askersund-och
kanske på andra platser också- som vill att folk ska skriva på listor för någon
dövförening. Det handlar förstås också om att skänka pengar. Men det är bluff.
Tyvärr är många för godtrogna och skriver på.

Gamla sotarmästare Gunnar Skönvall och jag stod och
pratade gamla minnen i kanten av Torgparken för någon dag sedan när en grabb
dök upp med en lista. Han pekade på sina öron för att visa att han inte hörde något. Jag bad att få se legitimationen. Då pekade grabben på
listan där det fanns ett tryck med ett föreningsmärke. Det gjorde mej och
Gunnar minst sagt förvånade. ”Du hörde ju inte, hur kunde du vet att vi ville
se din legitimation”, undrade vi.

Grabben sprang snabbt från platsen. Från ett annat
håll kom en kollega till honom med en lista. De slängde sig snabbt in i en bil
och försvann från stan.

Vill med det här varna för att skriva på listor som
handlar om att skänka pengar. Den enda lista jag skrivit på är upprop för att
”Rädda Vättern”.

Londontjejen Tarina Gracie är konstnären bakom de fantastiska målningarna på Krokodilen. Till vänster Billy King och till höger Dolly Parton.

Mike Jagger i Tarinas tappning.

Klubb Krokodilens lokaler i gamla Trikåfabriken har
nu prytts med bilder av musiklegender. Fantastiska målningar av Londontjejen
Tarina Gracie. Bara målningarna är värt ett besök.

Den 22 november återuppstår Krokodilen igen efter 20
år. Precis som då är Benny Öhrman mannen bakom satsningen. Förutom
musikkvällarna har skinnkonstnär Benny massor av idéer för lokalen. Allt från
läderkurser till söndagsdanser för en lite mera mogen publik.

-Lokalerna passar till många olika verksamheter. Det är bara låta fantasin flöda. Möjligheterna finns,
upplyser Benny, som haft hårt tryck efter biljetter till premiären.

-Folk tycker det ska bli roligt. Förväntningarna är
stora. Och jag lovar att ingen ska bli besviken, tillägger han.