Oves Blogg

Chokladfabriken vid södra infarten till Askersund
lockar i dag många besökare. God choklad och trevligt bemötande är receptet.
Fabriken ligger i ett hus med en mycket udda historia som inte så många kanske
vet om. Förr låg där en stor grön byggnad med ett antal lägenheter. När den
gamla träbyggnaden revs realiserade bankkamrer Sten Haglind sin dröm att bygga
en monumentalbyggnad åt sin församling. Ett hus som inrymde ett privatmuseum.
Han kallade sitt hus för Stengården.

OBS! DET FINNS FLERA BILDER OCH MER TEXT PÅ NA.SE UNDER ASKERSUNDSBLOGGEN. KOLLA GÄRNA DÄR

Prata inte illa om öl och ”ölgubbar” i Askersund.
Ölet lade nämligen grunden för stadens musikskola och en upprustning av
rådhuset. Pengarna kom från ”öl-café-fonden”. Ju mera öl ”gubbarna” drack, ju
mera pengar fanns det i fonden.

Kommunala kafébolaget i Askersund var en gång i
tiden en mycket bra inkomstkälla för staden. Överskottet från ölförsäljningen
användes till stadens förskönande. Något att tänka på för de som jobbar i
rådhuset i dag och för dagens musikelever. Det var ölet som bidrog till att inte
huset förföll och att musiken fick ett uppsving.

Bertil och Ruth Johansson var föreståndare för den kommunala ölstugan i massor av år.
OBS! FLERA BILDER OCH MER TEXT FINNS PÅ NA.SE UNDER ASKERSUNDSBLOGGEN. GÅ GÄRNA DIT OCH KOLLA.

För några dagar sedan kunde man läsa i NA om att det
landat en färggrann mandarinand i Kumlasjön. Många fanns på plats för att
fotografera. Stötte på Irène Klèren i Askersund. Hon hade läst och påminde mej
en artikel från 2007 som jag hade skrivit. Den handlade just om en mandarinand som
landat och stannat i Trysjön , Zinkgruvan, där hon bodde. Den fanns kvar i sjön
några månader.

Bild:Ove Danielsson

Mandarinanden var väldigt bestämd när Irène slängde
ut bröd från verandan. Lite kung i baren
skulle man kunna säga. Det var ingen idé att de mera färglösa änderna stack
upp. De blev bortmotade. Minns att den
inte var helt lättfotograferad.
Men till slut fick jag en bra bild som verkligen beskrev hur vacker anden var.
Irène vill att jag skulle visa den igen. Och det är nu gjort.

Jordbruksområdena Lustenrust
och Närlunda i Askersund har på 40-50 år förvandlats till två stora
villaområden. Stig Roos, Nisse Alexandersson, och vilka det nu var som brukade
jorden kunde nog inte drömma om dagens villautvecklingen på den bördiga jorden.
Men stan köpte in jordarna och började sälja tomter till villabebyggelse. Och
det skedde helt utan proteser. Med facit i hand kan man väl konstatera att det
var ett riktigt beslut för att kunna utveckla kommunen. Det gjordes ett försöka
med villabebyggelse ute på Askersunds by, men efter kraftiga protester från
lantbrukare i området hamnade förslaget i papperskorgen. Åkermarken på byn
skulle användas till det den var avsedd för. Lantbruk.

Bild från 1947. Bakom husen växte villaområdena Lustenrust och Närlunda upp

Många askersundare har haft
funderingar över vad namnet för bostadsområdet Lustenrust kommer ifrån. Det är
lite udda och ovanligt. Varken jag eller kompis Leif Linus har löst frågan, men
det kanske finns någon som vet. I så fall hör av er så har vi löst upp en
knuten på namnproblemet. Leif Linus och jag brukar byta lite erfarenheter när
det gäller gamla Askersund. När det
gäller Närlunda så var namnet förr Bränniga. Rester från den stora stadsbranden
1776 kördes dit så namnet var logiskt. Uppgifter som Leif Linus hämtat in.

OBS! DET FINNS FLERA BILDER OCH MER TEXT PÅ NA.SE UNDER ASKERSUNDSBLOGGEN.KOLLA GÄRNA DÄR

Askersunds
kommun jobbar just nu med en organisationsöversyn. Ett långt ord men så
är namnet. Ärendet har varit ute på en remissrunda till de politiska partierna.
Det handlar både om de kommunala bolagen och nämndorganisationen.

Det finns förslag på att en ny nämnd bildas som ska
heta kultur-och tekniknämnd. Det betyder att tekniska nämnden försvinner. Något
som har diskuterats i åratal. Med sammanslagningen blir det en11-mannanämnd med
ett eget arbetsutskott. De båda nämnderna som är 9-mannanämnder har inte haft
det tidigare. Den nya nämnden tar över delar av nämndernas tidigare ansvar samt
uppgifter från kommunstyrelsen. En del
ärenden av mera strategisk karaktär
övergår till kommunstyrelsen från
tekniska nämnden.

Enligt vad jag erfarit innebär inte översynen några större
besparingar. Men det var väl inte meningen heller. Det handlar om att jobba
effektivare och på sikt göra besparingar. När det gäller att lägga ut kommunal verksamhet på egna bolag som varit mycket populärt är det inte så lätt längre.
Ändrad lagstiftningen på flera områden sätter stopp för sådant. Förändringarna
måste ske på annat sätt. Men det finns lösningar på sådant också som följer
lagen.

Lägger med några bilder i förhoppning om att de också ska gå att läsa.
Och så är jag alltid lite undrande över hur stort intresse för ärenden av det
här slaget som intresserar den stora allmänheten. Det är
lite kommunalt internt. Synpunkterna kommer om allmänheten börjar märka
skillnader i verksamheterna. Och till slut handlar ändå allt om skattepengar.

Askersundarna hade en gång i
tiden minst tre kommunala pumpställen att välja på för att få friskt vatten. Trots
närheten till sjön. Några vattenledningar fanns ännu inte i stan. Pumparna var ett pittoreskt inslag i
stadsbilden. Men också mötesplaster för stadens ungdomar. Där fanns tillfälle
för alla pojkar att visa sina chevalereska anlag genom att hjälpa flickorna med
vattenpumpningen. I många fall blev vattenpumpningen helt avgörande för en
fortsättning av bekantskapen, som senare ledde till äktenskap. När
vattenledningarna kom blev det betydligt svårare för pojkarna i Askersund att imponera.
Har inte riktigt kläm på vilka metoder som användes efter pumpepoken….

Jonskällan intill gamla Frälsningsarmén

Det var inte alls som Ulf
Peder Olrogs visa ”Samling vid pumpen”
från början av 40-talet. I texten står att ”Alfred har di slagit så han ligger
å blör”. Och fortsättningen är inte bättre.”Länsman fick på huve, sa jag tror
han dör”. Det var betydligt lugnare vid pumparna i Askersund.

På de flesta gårdar fanns
källor. Stora pumpar för att få upp
sjövatten fanns uppsatta i hamnområdet och öster om hamnområdet. Den flitigaste
besökta källan var den så kallade
Jonskällan invid kyrkberget vid gamla
Förnicklingsverket och Frälsningsarmén.
Det var en källa känd för mycket gott vatten. Under torra sommarmånader var det
ransonering av vatten från källan.
Pumpen hölls då endast öppen på morgonen . Men då stod ofta 20-30
tjänsteflickor i kö för att hämta vatten. Men det blev bara en kruka vatten
till alla. Punkt och slut.

När vattenledningarna i stan
började komma sinade intresset för
pumparna. 1875 tog allmänna rådstugan beslut om att bygga en
vattenledning i stan. Men då hade de styrande tjafsat i många år om från vilken
sjö vattnet skulle hämtas. Det fanns förslag om vatten från Stora
Röllingen och Gårdsjön, men det blev
ingen av dessa båda sjöar. Vattnet togs istället från en källa vid Sundsängen,
för att sedan passera genom en reningsapparat till en stor cistern på
Norra Bergen, för att sedan renas
ytterligare och ledas ut i järnrör till
brandposter och vattenhämtningsställen.

Redan 1897 dömde
vattenledningarna ut av Brandstodsbolaget. Effekten på ledningen var alldeles
för dålig. Kasthöjden över marken var bara 4,6 meter.
Brandstodsbolaget krävde en
kasthöjd på 15 meter , om det skulle
börja brinna i stan igen. Det resulterade i ett nytt vattentorn på Norra Bergen.
I juli 1907 påbörjades bygget och
avslutades i slutet av 1908. Tornet är 31 meter och i dag till salu om någon skulle vara intresserande av ett
boende med en enorm vacker utsikt. Det är ett antal år sedan tornet togs
ur bruk. Det sista när det gäller det ståtliga tornet är att det ska till
belysning, så det kan synas på långt håll

I oktober 1947 försvann den
sista pumpen ur stadsbilden. Då flyttades pumpen vid kyrkberget upp till Hembygdsgården, där den fortfarande
finns för beskådande. Hur gammal pumpen
är svårt att få fram. Men bilder från 1800-talets mitt visar att den fanns på plats vid
kyrkberget. Anledningen till att pumpen flyttades var att
Förnicklingsverkstaden skull ändras och byggas ut. Pumpen fick helt enkelt inte
plats på tomten längre. För ett antal år sedan
fanns det personer som ville att
pumpen skulle flyttas tillbaka till sin gamla plats. Men jag har inte hört något
mera om det på senare år. Pumpen skänktes av staden till hembygdsföreningen.

Som vanligt har vännen Leif
Linus plockat fram bilder ur sitt stora arkiv

OBS! Flera bilder finns på
na.se –Askersundsbloggen. Kolla gärna där också.

.

Sundsgatan i hamnområdet
har haft en del knepiga gårdsnamn
i folkmun. När gårdarna 15 och 8 delades, blev
smeknamnen halv femton och halv åtta.
Kanske inte helt byråkratiskt, men i mitt tycke mycket roligare än många av
dagens namn. Det brukar bli bäst när ”vanligt” folk får säga sitt. I dag
används namnen bara av äldre askersundare, men förr var det bara halv femton
och halv åtta som gällde.

Det är inte helt lätt att
hitta på bra gatu-och gårdsnamn. Just nu funderar ansvariga vid Askersund på ett bra namn till det blivande kultur-och
kunskapscentret vid Sjöängsskolan. I det fallet ska askersundarna få säga sitt.
När det gäller bostadsområden blir det ofta bara djur-och växtnamn. Inte så
roligt tycker jag som dock inte kan skryta med att jag är någon stor
naturmänniska. Men jag tycker om djur och många växter och blommor är vackra.
Så det så.

Sundsgatan har varit en gata
med många olika aktivitet genom åren. Askersunds bryggeri ( i dag GALFA)
fanns där, Kraftbolaget med ”Garvis”
Gustavsson som kontorist fanns i en
egen byggnad strax intill strandkanten och i närheten fanns det kommunala klapphuset. Där rådde full
aktivitet så fort isen gått bort på
vårarna, fram till den första isläggningen på höstarna. Fortfarande tvättas det
trasmattor på en brygga där det gamla klapphuset fanns. De gamla
järnstängerna där mattorna skulle hängas
upp för tork fanns kvar till för några månader sedan. Askersundstvätten fanns också
på Sundsängen. I reklamen var äkta sjövatten en lockvara för tvätten. Att det sedan
rann ut ett antal avlopp rakt ut i sjön strax intill var dolt i dunkel. På den
tiden var namnet för de ansvariga i den här frågan Hälsovårdsnämnden.
Miljönamnet kom med senare och då blev det andra bullar.

Som vanligt har jag haft hjälp med bilder av Leif Linus Larsson.

OBS! DET FINNS MERA TEXT OCH FLERA BILDER NA.SE UNDER ASKERSUNDSBLOGGEN.