Oves Blogg

Landskyrkan i vinterprakt. I förgrunden syns stoppen till tåget. Det gick vagnar med gods fram till båtarna. Isen har lagt sig i sundet . På andra sidan syns timmerstaplarna. Delar av broräcket finns nu uppsatt i Hembygdsgården.

Jag har varit i Stockholm och ätit på Hurry Curry. Har aldrig hört
talas om stället innan, men den indiska maten var god. Klart jag hade
föredragit potatis istället för ris, men man kan inte få allt
här i livet. Ris och indisk mat
hör ihop har jag hört. Tycker inte det
”tar något” med att äta ris. Men nu var det som serverades.

Utanför fönstret demonstrerade klimatkämpande ungdomar mot julens köpraseri. Min lilla
plastkasse med ett linsskydd till kameran kunde jag dölja
under jackan. Annars hade man fått skämmas inför ungdomarna.

Nu var jag inte till
Stockholm för äta på Hurry Curry. Att jag hamnade där var mera
av en tillfällighet. Jag var med på en teaterresa för att se
”Galenskaparnas 30-årsfest på
Oscarsteatern.

OBS! Det finns mer att läsa och flera bilder på na.se under Askersundsbloggen. Kolla gärna där

Fick ett brev från Ingrid Andreasson i Askersund
för några dagar sedan. Hon hade läst min
krönika i papperstidningen om att torget var viktigt för de flesta. Och har
varit så i alla tider. Sedan några år
tillbaka är hon rörelsehindrad och använder sig av olika hjälpmedel för att kunna leva som
vanligt. Vi träffas ibland när hon är
ute och handlar gör sina andra ”måsteärenden”.

Så här kan det se ut på torget i Askersund. Ett stort problem för rörelsehindrade att ta sig förbi på de nya plattgångarna

Ingrid har
arbetat på kommunen i många år. Känner
henne sedan den tiden. När torget i Askersund byggdes hade hon stora förhoppningar om att allt
skulle bli bättre. Att det skulle vara
lättare att ta sig fram på plattgångarna som lagts över torget. Men nu är
hon ganska bedrövad över hur det blev. Det beror inte på gångarna utan på slarviga bilister som
parkerar med halva bilen ute på gångarna.

-Jag kan inte
ta mej förbi de parkerade bilarna. Det måste till en bättre tillsyn, skriver Ingrid,
som också har en lösning på problemet.

Ingrid vill att stigarna med plattraderna skall
avgränsas med snygga enkla stolpar med kättingar.

-Ingen bilist vill köra på en kätting. Jag har också skrivit om problemet till kommunen. Det
är ju ändå en kommun som fått tillgänglighetspris flera år
i rad, framhåller Ingrid.

Det enklaste sättet
är ändå att bilisterna på torget
ser till att bilarna parkeras inom de angivna rutorna. Då skulle Ingrid
och alla andra som har problem att ta sig fram bli nöjda. Och det måste
vara ett fall för parkeringsvakterna att rätta till. Det är ju annars aktiva på olika ställen i Askersund. Här verkar man
ändå ha en verklig viktigt uppgift att bevaka.

Ove Danielsson

Gamla Sundsbrogatan
i Askersund håller på att
återskapas. Den ska ersätta delar av Hagavägen som nu har raderas bort ur gatubilden. Ett
tydligt bevis på det är gatuskyltarna
plockats ner. Kommunen förbereder inför det kommande skolbygget, som också ska innehålla
lokaler för kulturen.

Sunsbrogatan mot Haga försvann när Sjöängsskolan byggdes. Beslutsfattarna
ville inte ha en gata med biltrafik
som gick in på skolområdet. Då byggdes
den del av Hagavägen som nu plockats bort. Men nu är man tillbaka till det gamla.

Fullmäktige
godkände också på måndagskvällen detaljplanen för
nybygget. Förhoppningen är att
bygget ska vara igång i början på nästa
år. Enligt vad politikerna sa i fullmäktige var att det skulle dröja 18
månader innan huset ska var klart för att tas i bruk. Kommunen jobbar också med planer för ett nytt moderna
äldreboende. Det finns planer på att det
ska byggas på nuvarande skoltomten vid
Sjöängsskolan. Men till det bygget är
det ännu en bit kvar.

Ett gammalt vykort på hur det såg ut förr. Sundsbrogatan gick rakt ut mot Haga fram till järnvägskorset i närheten av Reningsverket. Till höger syns gamla Folkskolan.

Vid varje större ort av ” lite klass” varnas bilister för att köra bilarna på tomgång mer en 1 minut. Stora
skyltar brukar vara placerade vid infarterna. Så även i Askersund. På
senare tid har jag lagt märke till att skylten vid södra infarten är borta.
Trodde det var en nyordning, men så är det inte. Det finns en skylt vid norra
infarten. Anledningen till att den södra skylten är borta för tillfället beror
på vägbyggen.

Jag frågade
några personer som kom in till
Askersund vid den norra infarten om det fanns
någon skylt där. Tänkte fotografera en skylt som illustration men tycket
det var onödigt att cykla dit om det inte fanns någon skylt. Folk som hade åkt där in till stan från norr i ett tiotal år kunde inte svara på min fråga. Det var ingen
skylt man lagt märke till. Bara det. Men det fanns en skylt där.

OBS! Mer text och bilder finns på na.se under Askersundsbloggen. Gå gärna dit och kolla

Minns ni parhuset ”Ettan” i Askersund? Gamla askersundare gör säkert
det, men inte yngre personer. Om inte annat kan det vara intressant för alla
som bor i Tingshusområdet att påminna om
huset. ”Ettan” låg utmed Storgatan vid
stadsbacken. Det var en idyll. Strax nedanför ”Ettan” låg Församlingshuset, där skolköket fanns i
många i år. Ett tag höll också brottarna
i Askersund till där. Klockargården som flyttades upp till hembygdsgården fanns
ockå i området utmed gatan. De nu rivna gamla husen låg ungefär där Tingshusområdet med
hyreshusen finns i dag.

Inne på gården vid ”Ettan”
parkerade askersundarna sina cyklar. På
marknadsdagarna var det alldeles fullproppat med tvåhjulingar på gården. För
barnen som bodde i området var det extra spännande när det var marknader. När gubbarna kom för att hämta sina cyklar
blev det ofta bråk, eftersom de flesta hade tittat för djupt i glasen. Det var
den tidens enkla underhållning.

På baksidan av ”Ettan” låg
den vackra Tingshusparken, med hög träd och gräsmattor. Under sommarmånaderna
var det alltid fullt lekande barn i parken. Nästan allt försvann när hyreshusen byggdes. Bara några av de höga träden finns kvar ner mot Sundsängen och några ut mot
Storgatan. Resten har huggits bort för att ge plats för hyreshus.

Ulla Sjösvärd bodde i ”Ettan”
från 1928 till 1942. Men då hette hon
Karlsson i efternamn. Ulla har berättat
för mej hur det var att växa upp i ”Ettan”.

”Det var ett underbart hus
att växa up i. Vi barn höll till i Tingshusparken hela somrarna. Högtidsstunderna
inträffade på söndagarna. Då tog mamma
Maria och pappa Gustav med sig kaffekorgen ut i parken och vi fikade tillsammans. Så gjorde de hela
somrarna igenom”, har Ulla berättat för mej.

OBS! MER TEXT OCH FLERA BILDER FINNS PÅ NA.SE UNDER ASKERSUNDSBLOGGEN. GÅ GÄRNA DIT OCH KOLLA.

För några dagar sedan skrev jag om några marmorbrott på en blogg. Björn
Elmenmo tog mej runt till några brott. Han har ett förflutet i marmorbrotten.
Vännen Leif Linus har nu kompletterat
bloggen med ett antal äldre bilder ur sin stora bildsamling. Gå gärna in och kolla på bloggen igen om det skulle vara så.

Leif Linus har lämnat gamla bilder om marmorbrytningen. Den 26 november har visning av historiska bilder från Askersund på Folkets hus.

Fick ett erbjudande om skriva bloggar på na.se för
snart ett år sedan och nu också krönikor i papperstidningen var fjortonde dag, om någon nu undrar varför
jag är tillbaka i spalterna. Jag har hunnit med en krönika hittills. Känns
trevligt att vara tillbaka även om det nu sker i en annan miljö , från
lägenheten vid Stöökagatan ofta i sällskap av Alice. Vår katt. I källaren under
där jag sitter och skriver startade en gång i tiden Askersunds-Tidning år 1856.
Bara det. Kanske några tycker det blir i mesta laget från mej lite här och där, men då är rådet att snabbt gå vidare till något annat läsbart. Men visst är det trevligt om någon vill läsa och kommentera.

När brevbärare Anna-Lena Persson-Fors dragit på sig långbyxorna har
vintern kommit på allvar till Askersund. Anna –Lena bryr
sig inte om vad almanackan visar när det gäller sommar-och vintertid. Hon sköter det på sitt
eget praktiska sätt. När det blir för kallt
byter hon från kortbyxor till långbyxor. Och ännu är det en bit kvar
innan bytet kommer att ske tror alltid
glada och trevliga Anna-Lena. Utan att ha kollat tror jag hon är landets
gladaste brevbärare. Det är ett rent
nöje att möta henne vid postlådan, även
om lådan är full med räkningar.

Folk på stan är förstås på henne
och tjatar om att det är för kallt med kortbyxor vid den här tiden. Själv tycker Anna-Lena att det är praktiskt och bra när
hon springer runt med brev och
blir svett.

-Benen fryser jag aldrig om, men det är klart om det blir för kallt så får jag
leta fram långbyxorna, skrattar Anna-Lena.

På mina löprundor
kör jag med träningsoverall sedan någon månad tillbaka. Det är inte utan att jag skäms
lite när Anna-Lena och jag möts på stan.
Jag borde kanske ha väntat lite.

Helt klart kommer jag att kolla noga när det är dags
att ta på sig något ännu varmare på
benen. Anna-Lena får bli riktmärke när vintertiden har gjort sitt inträde på allvar. Och jag får ta en
ny bild på Anna-Lena när det blir
aktuellt, så alla vet när det är dags plocka fram varmare benkläder.

OBS! Det går också att hitta de flesta av min bloggar också på na.se under Askersundsbloggen