Oves Blogg

Ett gäng stensättare
har den senaste veckan gjort ett ingrepp
i Askersunds
hjärta-kullerstenstorget. Och flera väntar till hösten. Redan
tidigare har det gjorts ett
ingrepp med en plattrad.

Askersunds
kommun jobbar hårt med tillgänglighet och plattrader över kullerstenstorget är vad jag förstår en
del i det. Naturligtvis är det också bra för handeln och kunderna när tunga varuvagnar ska dras ut på
torget.

Torget i
Askersund har alltid varit och är ett kärt
diskussionsämne . Men så ska det väl vara när det gäller en sådan viktigt
plats. Efter ombyggnaden för några år
sedan så blev askersundarna delade i två
läger. Ett gäng tycker det blev snyggt och bra, medan andra tycker det blev
sämre än tidigare. Helt enkelt en onödig utgift. Att inte själva
kullestenstorget blev riktigt bra är nog
alla ense om. Pengarna räckte inte till det man verkligen skulle göra, nämligen
att göra torget jämnare. Upphandlingen måste ha klickat ordentligt. Men så fick
den också göras två gånger. I övrigt tycker jag det blev bra.

Några har
varit inne på att ersätta
kullerstenarna med asfalt. Men det är otänkbart. Centrala stan är
kulturmärkt och det skulle vara ett helgerån att ta bort alla kullerstenarna.
Der räcker nog att göra några
plattrader. Men det är inte första gången det varit bråk om torget. Inför
Askersunds 300-årsjubileum 1943 uppstod en het politisk strid om en gammal fin torglampa. I folkmunnen var
den döpt till ”metkroken”. Lampan hade stått på torget sedan staden fick
elljus.

Eftersom det skulle bli jubileumsfest på torget skulle
lampan bort ansåg hälften av de aktiva
politikerna, medan andra hälften ville ha lampan kvar. Beslutet blev att den
skulle bort och placeras i stadsparken. Men när ”metkroken” skulle plockas bort
gick allt snett. Stolpen slog i marken och gick i tusen bitar! Den var
tillverkad av gjutjärn. Stadens förste pressfotograf Magnus Bromander följde händelserna med sin kamera. Förutom
att plåta fick han också lyssna
till alla bortförklaringar varför ”metkroken” slog i marken. Det var
ingen som ville ta på sig skulden. Och Askersunds stad-som det hette då- blev
en lampa fattigare.

1986 grävde
en maskinist anställd av televerket upp, Askersunds gamla rådhuset från 1600-talet vid norra delen
av torget när nya ledningar skulle läggas. Gamla stockar från rådhuset grävdes
fram. Arbetet stoppades omgående och
folk från länsmuseet tillkallades för arkeologiska utgrävningar och
dokumentation av fyndplatsen. Massor av daglediga askersundare kantade
”rådhusgropen” på torget för att följa utgrävningarna.

1986

Utgrävningarna
1986 på torget var de första som gjorts i centrala Askersund. Det var ganska
lät enligt expertisen att se vad som hänt
före och efter den stora branden 1776. En svart jordrand cirka 40-50 centimeter ned i
marken är rester från branden som ödelade hela staden. Att det var just det
gamla rådhuset som televerket grävt fram rådde ingen tvivel om. Gamla kartor visade att rådhuset låg på den
plats där fynden gjordes. Stockarna från grunden var märkligt nog fortfarande
friska.

Rådstugan
–som huset kallades på den tiden-låg avskild ute på torget. Byggnaden var av
trä i en våning och försedd med spåntak och ett litet torn. Rådstugan var en
mycket liten byggnad. I tornet hängde en klocka. År 1695 offrades gamla
rådhusklockan för att man skulle få fram tillräckligt med metall för att gjuta
om stadskyrkans lilla klocka. Folket från länsmuseet fotograferade, mätte stockarna och ritade av byggkonstruktionen. Vid det tillfället förklarade också ansvariga
för utgrävningen att det förmodligen fanns mycket mer att undersöka utanför själva gropen. ”Men det får väl
Askersunds kommun stå för själva när de
får gott om pengar” upplyste samma person.

I samband
med den pågående plattläggningen har man
påträffat trävirke en bit ner i torget under kullerstenarna. Fynden undersöktes
och plattläggningen kunde fortsätta.
I ett pressmeddelande skulle jobbet vara klart vecka 26, men det var
allt för optimistiskt. Det kommer att ta
ytterligare några dagar innan den södra
delen av torget är klart. De som jobbar med plattläggningen har fått en del
påhopp att jobbet görs just nu och att det inte blir färdigt snabbare. Men det
är väl bara att ta sådant med ro. De som beställt jobbet måste väl ha haft någon tanke med att det görs just nu…

Bloggen finns också på na.se under Askersund med ytterligare några bilder

Ove
Danielsson

Farsan Sven har hamnat på sommarutställningen i Askersunds Hembygdsgård. I bild och text förstås. Några prylar som han
tillverkat finns också med. Farsan dog
för många år sedan men han gjorde
mycket jobb åt Hembygdsföreningen. Han
skulle säkert ha varit stolt över
uppmärksamheten. Det blev inte så
mycket av det när han levde. Titeln diversearbetare som fanns i
telefonkatalogen passade bra in på honom.

Farsan med Hermans tittskåp som han hade hemma för lagning

Farsan tillverkade små kopior av Tullstugan som skulle användas som sparbössor. Men jag tror aldrig att projektet genomfördes

Under sommaren finns en utställning i Hembygdsgården som berättar om
dess historia. Ett gäng medlemmar med Alf Anneborg och Olle Widell i spetsen
har plockat ihop utställningen. Det finns
inte särskilt mycket skrivit om
föreningens historia, men det är på
gång. De flesta av bilderna på
utställningen kommer från Leif Linus stora bildarkiv.

Bilden är från 1923 när landshövding Hasselrot invigningstalade i Hembygdsgården

Brand på 60-talet i Hembygdsgården. Byggnaden och en del av samlingarna förstördes. I dag finns utställningshallen på samma plats.

På senare år
har det hänt massor av positiva saker i
Hembygdsgården med ideella krafter. Det är en mycket välskött park. Timmerbygget
vid Klockargården är bara det värt ett besök. Och nu finns det också bilväg fram till Klockargården, för den
eller de som har besvärligt att ta sig upp för backarna. Det är bara att lyfta
på kepsen för ordföranden Lennart Sondér och hans gäng uppe i Hembygdsgården. Ett besök hos Lennart i smedjan är också viktig för den som vill se hur smideskonsten går till på riktigt. Och så är ju Lennart också en mycket trevlig smed och det gör inte saken sämre.

Ordföranden Lennart Sondér kan vara nöjd med sitt jobb för Hembygdsföreningen

Husbygget i Hembygdsgården

För någon
vecka sedan skrev jag om vägar och att folk med lite makt kom
och klippte blå-gula band. Och sa
några välvalda ord. Jag gjorde det
utan att raljera Det är väl så
det ska vara har jag förstått.Nu har jag själv klippt ett invigningsband
hur märkligt det än låter! Kunde aldrig
drömma om att det skulle hända. Min makt är också mycket begränsad så jag har
inget med bandklippning att göra normalt. Men när jag kom upp till Hembygdsgården för
att vara med om invigningen fick jag frågan av Alf. Kunde inte neka. Farsan var med på utställningen och så har jag ändå klippt lite genom åren.
Papper.

Fick äran att klippa bandet vid invigningen av sommarutställningen i Hembygdsgården. Det var något nytt för mej.

Bild:Veroníca Svensson

Ove Danielsson

Norströmsgatan 28 juni 2013

Gatukontoret i Askersund är skyldig mej en flaska Salubrin.
Anledningen till kravet är brännässlor jag trampade in i när jag var ute och gick.
På Norströmsgatan utanför gamla Verkstadstomten av alla ställen. Någon
kanske undrar om jag inte var
riktigt nykter, men det var inte
problemet. Det går nästan inte att gå förbi nässlorna och annan växlighet på trottoaren där finns reklam om sjönära attraktiva tomter. Men det här
handlar inte sjöväxter utan vanliga brännässlor som svider. Med där vill jag varna för att inte passera med shorts. Alternativ är förstås att gå mitt
ute i gatan.

Kan
också konstatera att växtligheten
har i övrigt varit mycket
god i Askersund den här våren.
Stadens riktpunkt Samrealskolan på Norra Bergen
är snart helt täck av stora träd. Skolan från 1905 syns nästan inte längre ner på Stora Bergsgatan. Lite
synd kan jag tycka . Men jag kan berätta att det står 1905 ovanför dörren för
den som inte visste det.

Hoppas det
inte låter allt för gnälligt, men
nässlor svider..

Ove Danielsson

Askersund hamn hade fint besök för någon vecka sedan. Hjulångaren Erik Nordvall II angjorde
hamnen och låg kvar i hamnen något dygn till alla båtälskares och fotografers stora glädje. Själv tog jag en del bilder och
några fick jag från Alfred Lundgren i hamnområdet.

Eric Nordevall

Bild:Alfred Lundgren

Anledningen till att jag
skriver om Eric Nordevall, är ”Båt-Harry
” Karlsson från Olshammar. Han finns
inte längre i livet, men hans stora intresse och kunskap om Vätterbåtar delade
han med sig till mej många gånger när jag var på tidningen. Vi talades vid
eller träffades någon gång i veckan
under många år. Och hans intresse för Eric Nordevall var mycket stort.
Tycker det var läge att skriva en blogg med anledning av det. En annan sak som också
är värt att nämna i det här sammanhanget är Harrys
prylar från båtmuseet. Mycket
finns i källaren vid gamla glasbruket i Hammar. Fortfarande verkar inte
ansvariga ha hitta någon bra ersättningsplats för hans stor
samlingar som en gång donerades till kommunen
och fanns i Hamnmagasinet. En
tråkig historia som snart borde få sin lösning. Inte minst nu när båtintresset verkar vara på topp. Det
är bara att kolla i hamnen och småbåtshamnen. Och lite båthistoria
skadar aldrig.

Båt-Harry Karlsson

Bilderna nedan från gamla glasbruket i Hammar där samlingarna finns i dag.

Läs mera på na.se under Askersund. Där finns en fortsättning på den här bloggen.

En gammal Askersundsgård

Det är läggdags
vid en gammal Askersundsgård. Klockan
har blivit strax efter halv tolv. Grannfamiljen har prydligt ställt upp ett
gäng ”foppa-tofflorna” mot altanväggen efter dagens aktiviteter. Förr kanske
det var träskor, men moderna tider
har också letat sig in på de gamla
gårdar.

Från grannhuset över gatan ropar en man från sitt
fönster på övervåningen efter sin katt.
”Det är dags Hugo”. Och efter en stund
kommer också Hugo knallande.

Själv är jag
på väg att släcka lampan i trappuppgången och låsa
för kvällen. Om en liten stund.
Vår katt Alice har tjatat till sig en liten kvällsutflykt innan jag låser. Den
stora grinden in till gården är redan stängd. Jag vet att Alice kommer att störa nattsömnen on några timmar igen med sitt tjat om att bli
utsläppt. Det är spännande i mörkret.
Ska ta upp problemet med henne om att få nattsömnen ständigt rubbad. Men så
kommer hon och lägger sig nära, spinner och slickar
vänligt på armen och då är allt glömt. Vem faller inte för sådant..

Alice

När det börjar ljusna startar måsar och duvor sina ”serenader” på
gårdstaken. Duvorna är ibland också igång med sitt kurrande på nätterna. Sover aldrig duvor?

Hugo på andra sidan gatan har kommit ut och sträcker
på sig yrvaket som katter gör. Alice vill också ut för att kolla om det
hänt något. ”Foppa-tofflorna” på grannarnas altan är också borta . Det verkar vara en morgonpigg
familj med tanke på tofflorna. Folk har börjat jäkta förbi på
gatan på väg till sina jobb. Själv brukar jag stiga upp 07.50, för att läsa tidning, ta en kopp
kaffe och en limpsmörgås. Så lyxigt kan en pensionär ha det.

En ny dag har börjat på den gamla Askersundsgården…

Ove Danielsson

Cykelvägen mellan Askersund och Edö
har byggts färdigt. Det är en efterlängtad väg. Åmmebergsvägen är smal
och krokig. Cyklisterna får ny en egen skyddad vägsträcka. Så klart är
den kopplad till kommunens storsatsningen
på Edöområdet. Det finns delade
meningar om den satsningen i
Askersund, men den nya cykelvägen är nog
alla positiva till. Ska själv ta en tur
när det passar, när det inte regnar
och det är vindstilla. Kanske det dröjer, men det ska bli av. Någon invigning av vägen har väl inte skett ännu
vad jag vet. Det kanske inte blir någon…

Ny gång och cykelväg till Edö

Vägar och belysning till Edöområdet etapp 1 är klara. Nu fattas bara husen

Under min tid
som journalist var jag med om ett antal
väginvigningar, då folk med lite makt
kom ut ock klippte band, för att sedan säga några väl valda ord om hur viktigt satsningen var. Skriver inte det för raljera, utan så var det.

Ofta har det funnits delad meningar om ny
vägsatsningar. När den nya vägen förbi Åsbro drogs, drabbades mackägaren hårt.
Det gällde då att satsa på andra saker,
som gatukök och lite andra saker. Invigningen av förbifarten minns jag
särskilt. Kände man som var du och tjenis
med alla höga potentater. Åtminstone
trodde han det själv och jag låtsades
inget om. När vägen skulle invigas ringde han mej och vill åka med för att träffa ”kompisen” landshövdingen. Om
han sedan fick göra det minns jag inte.

En kompis till mej från idrotten vill också åka med.
Vi tre åkte dit och jag gjorde mitt jobb som journalist. Dagen efter
ringde mannen med med alla kändisvänner
till mej och frågade vad vägmästaren som var med på resan hette. Han
kunde aldrig drömma om att jag bara tog med en idrottskompis till en sådan
högtid. Och jag spelade med och förklarade
att namnet var Olsson. Så viktigt är det för en del att träffa kändisar.
Men jag hade överseende med det. Mannen var mycket snäll och det uppväger det mesta. Man ska vara snäll.

För 30 år sedan i oktober invigdes
nya förbifarten norr om
Askersund. Vem vet det kanske
blir en minneshögtid? Riksväg 50
fick en ny sträckning mellan bostadsområdena Närlunda och Lustenrust. Beslutsfattarna ville få bort den tunga trafiken genom stan. Men det var heta
diskussioner om hur det skulle ”drabba”
handeln i Askersund. Många trodde att
ett tungt mörkt täcke skulle läggas över stan med den nya förbifarten. Ingen
skulle åka in till centrum längre. Tänk
så fel de hade. Det är bara att kolla på torget i slutet på helgerna. Nästan
aldrig en plats ledig. Och det mesta av den tunga trafiken har försvunnit.

1983 förbifart Askersund

Själv gjorde jag och kollegan Göran Peterson och en grävande
undersökning av vägen innan den
invigdes. Vi gjorde det med cyklar
och hade matsäck med oss. Både
var vi eniga om att det var både första
och sista gången några kunde
njuta av en fika mitt i vägen helt
ostörda av trafik. Och att det också var värt ett reportage.

Planerarna
av förbifarten kom fram till att bilisterna skulle tjäna 1
minut och 35 sekunder på att slippa
åka igenom stan. Sträckningen av förbifarten är 3,7
kilometer och kostnaden blev
23 miljoner. Till det priset byggdes
också fyra broar över vägen. 500 personer kollade
på invigningen.

Så var det 1983. Invigningen sköttes av landshövding
Elvy Olsson, assisterad av kommunalrådet Karl-Erik Johansson. Så fort invigningen var överstökad började folk
köra fram och tillbaka på den nya
vägsträckningen. Redan då var det diskussioner
om en rondell vid södra infarten.
Men den lät vänta på sig i 30 år.

Bloggen finns också på na.se under Askersundsbloggen

Ove Danielsson

I annonser har jag
läst att folk efterlyser
gamla etiketter som förr fanns på öl-och läskdrycksflaskor. Och det betalar
ganska mycket. Som grabb hade jag
sommarjobb på Askersunds bryggeri och
kunde ha plockat hur många etiketter som
helst. Men jag sparade bara några och en
träback. Hade jag varit framsynt kunde
jag ha gjort mej en liten förmögenhet i
dag. Samlare kan betala vad som helst för en pryl de ”måste” ha. Men jag har aldrig varit
riktigt alert när det gäller att få in pengar på olika saker. Som Kamprad och Perssons i HM. Vem kunde då tro att de
små papperslapparna skulle bli
värdefulla för en del samlare. När flaskorna diskades ramlade det bort etiketter i massor och så fanns det
förstås nya att tillgå. Och jag sparade
bara några få.

Bild från ölstugan i Askersund

Så här års var –och är- det full fart ute på bryggerierna. Alla skall ha något att dricka. Askersunds bryggeri
var en ganska stor arbetsplats en gång i tiden med tanke på stadens storlek. I
skolåldern jobbade jag några somrar på bryggeriet. Jag fick följa med utkörarna ute på sina dryckesrundor i
kommunen för att langa pilsner och dricka. På bryggeriet jobbade många trevliga
original. En del prövade också gärna standarden på bryggeriets pilsner under
arbetets gång. Många gånger om dagen. På den tiden fick alla jobbare tre dagdricka att hämta vid en disk på
kontoret. En jobbarförmån så god som någon. En del utökade dagdrickan med
ytterligare lite pilsner. De fans en del som hade höga stövelskaft, som rymde
tre –fyra pilsner. De fyllde upp sina stövlar
både vid frukost, lunch och efter jobbets slut när de gick hem. Och till
de kom de ordinarie tre flaskorna. Minns att ölen ibland blev lite för stark och då blev räddningen stadens ölcafé. Den
starka ölen som inte gick att sälja kördes nämligen till ölstugan, där ingen
hade något emot några procent starkare drycker. Ägarna vågade inte köra ut för
stark öl. Risken att åka fast var stor när oannonserade kontrollanter dök upp.

En 50-talsbild

Volmar Lundkvist med bryggarhästen

En del törstiga män hade problem med ölinköpen. Det
blev bråk i familjen. Minns att en man som bara fick köpa sex öl för sin fru, men han löste det
elegant. Vi fick order att bära in sex
till köket och sex till pannrummet i hemlighet. Det borde ha märkts framåt
eftermiddagen, men den dubbla leveransen
men det fungerade så länge jag minns. I dag är det väl ingen som smyger
med öl. Förr undrade man om vi skulle ta
en fika. I dag frågar folk om du ska med ut och ta en öl. Så vanligt har det blivit med öl. Mannen som jag berättat om levde vid fel tid.

På den här tiden ställde kunderna
ut tomglas och lade pengar i ett kuvert. Ofta stod tomglasen och pengarna ute vid stora vägen.
Undrar om det skulle gå i dag? Kanske riktigt bra. Problemet i dag att det inte finns några bryggerier som
kör ut dricka , så det går aldrig att
göra en riktigt test på ärligheten när det gäller öl och läsk vid vägkanten.

Minns också att bryggmästaren
vid Askersunds bryggeri, Sigge Bergström,
var mycket stolt över sin öl och sin yrkesskicklighet. Han sa ofta som ett
bevis på det att ”vägarbetarna tycker bäst om min öl”. Det var ett betyg så
gott som något. Sigge var morbror till mediaprofilen Lars-Gunnar Björklund. L
G bodde
många somrar som grabb hemma hos Hulda-och Sigge Bergström strax utanför
stan.

För ett antal år sedan fanns
det flera brygger inom kommunens gränser. Alla är borta utom Hammars bryggeri
som kämpat på i alla år. Tittar man på
dryckeshyllorna i butikerna i borde det vara dubbelt så många bryggerier i dag
som det var på 40-och 50-talen. Det finns
hur många drycker som helst att välja på. Både vad gäller storlek och
sorter.

Askersunds bryggeri fanns inne stan. Sedan
fanns det Hammars bryggeri och Blomgrens bryggeri i Hammar. Mörtsjöns bryggeri fanns i Lerbäckstrakten.
Bryggeriet var känt för sin goda svagdricka. Nästan i alla hem fanns det en
svagdrickskagge från Mörtsjöns bryggeri. Och det var inte nog med de lokala
bryggerierna. Norlings från Örebro försökte också slå sig in på
dryckesmarkanden i Askersund, men det blev inte särskilt lyckat. Hemmabryggerierna
van striden om dryckeskunderna.

Askersunds bryggeri var ett
mycket gammalt bryggeriföretag från 1840-talet. Bryggeriet lades ner i slutet av 50-talet. Den ståtliga byggnaden, där Galfa finns i dag, dominerade under en
lång period stadens västra höjdslutning. Men har det tillkommit hyreshus i
närheten. Men visst är bryggeribyggnaden ståtlig.

Bruksinspektor Otto Sundblad
startade bryggeriet på 1840-talet, men
då på nuvarande Folkets hus gården. Till en början var det endast svensköl som gällde. Men 1848
anställdes bryggare Weiss från Bayern. Då började förstås också tillverkningen av Bayerskt öl.
Askersunds bryggeri var ett av det första bayerska bryggerier i landet. Efter Weiss kom en ny bryggmästare, en
Dreihall från Wurtemberg. År 1865 flyttade
Sundblad bryggeriet till den nuvarande platsen på västra slutningen vid gamla
kyrkogården.

De ståtliga bryggeribyggnaderna finns kvar bakom gamla kyrkogården

Leif Linus har hjälpt till med några bilder.

Ove Danielsson

Torget i Askersund
har fått en ny ”utsmyckning”. En
reklampelare som berättar om vem som
bygger nya huset på Ahnérska
tomten och vilka underleverantörer som
medverkar. Pelaren stod tidigare ute på
Sundsbrogatan, som nu har öppnas
med full bredd igen. En del är
undrande över placeringen med
tanke på den övriga torgbilden, men som
tur är det bara tillfälligt. Och
kommunen har förstås också upplåtet mark till ”utsmyckningen”, så det har inte
skett i smyg.