Oves Blogg

Bilder från 1989

Gatornas nuvarande rutmönster i Askersund ritades redan 1643. Den stora
branden 1776 lämnade inte några spår
efter sig i stadsplaneringen. Det var rutmönster som gällde.

Förr i tiden var
inte de stenlagda gatorna särskilt populära. I en gammal skrift från
1800-talet kan man läsa att en del gator
i Askersund hade en ”infernalisk
stensättning”. Men det var innan den
inte allt för vackra asfalten gjorde sitt intåg i staden.

Det skulle komma tider då de flesta ville ha
tillbaka de stenlagda gatorna igen. Och i slutet på 80-talet var politikerna beredda att
återskapa den gamla stadsmiljön vad
beträffar gatorna. Drömmen var att kopiera skånska Simrishamn i en liten mindre
skala. Där finns kilometerlånga stensättningar.

Stadsbacken. Bild från 89

I slutet på
80-talet kallades ett gäng
stensättare från Skåne att fixa till
stensättningen i centrala Askersund. Med facit i hand kan man konstatera att
det blev bra. Sorgebarnet är
fortfarande det gropiga kullestenstorget
där folk går och snubblar. Det är självklart att kullerstenarna ska vara
kvar, men torget kunde väl jämnas ut och groparna fyllas upp. När det gäller torget var inte
skåningarna inblandade. Det är senare synder. Några pratar om asfaltering av hela torget, men det måste
väl vara mera som ett skämt.

När det stora stenläggningsarbetet genomfördes i oktober 1989 stod Vägverket för en del av
kostnaderna. På den tiden skötte Vägverket några gator
och kommunen några. Det var på gång att kommunen skulle sköta samtliga
gator, men innan övertagandet skedde var
kravet att Vägverket skulle rusta sina gator. Kommunen-och då inte bara
Askersund- vägrade ta över gator som senare skulle medföra stora upprustningskostnader. Frågan gick ända upp på
regeringsnivå och det ledde till att Vägverket fick lägga en slant för att bli
av med en del stadsgator.

Det stora jobbet gjordes som sig bör just på
Storgatan, från kyrkbacken i norr ner till Stöökagatan. Sedan följde
Sundsbrogatan och norra delen av Väderkvarnsgatan.

Mindre omläggningar hade kommunens egna jobbare klarat själva tidigare. Minns att man såg Sixten Gefvert och
hans kompisar ständigt hålla på med att
plocka gatsten. Alltid var det något som
skulle läggas om eller lagas. Senare
köpte kommunen in en maskin för att underlätta jobbet.
Maskinen finns nu upprustad hos Ingemar Lundfeldt i hans verkstad på Ullavi. Den hade varit
utslängd i skogen under många år.

Pelle Landin-Lindberg stänlägger torget på 50-talet. En vanlig syn på den tiden.

Det var länge
sedan någon pratade
om ny stenläggning av asfalterade gator
i Askersund. Omläggningen av
torget och allt krångel kring det
för några år sedan har fått de flesta
att ligga lågt. För att inte tala om all kritik. Men blev det så dåligt? Klart
att kullstenstorget kunde vara bättre,
men pengarna tog slut innan stenläggarna
kom dit. Det övriga runt torget hade kostat för
mycket pengar.

Ingemar Lundfeldt hittade kommunens gamla stensättningsmaskin utslängd i skogen. Ingemar har rustat den till nästan nyskick

Och något Simrishamn lär aldrig Askersund bli,
med kilometerlånga stenläggningar. Då
skulle man få börja ute vid Coop och
lägga in mot stadskärnan. Men man kan inte få allt här livet. Inte ens gatsten.

PS! Kommentera gärna

Ska det serveras alkohol i kommunens lokaler måste det vara en viss ordning på det hela.
Därmed inte sagt att det varit så tidigare.
Det finns nämligen ett förbud mot
att servera alkohol i kommunens lokaler. Men nu handlar det om undantag mot förbudet. Läs mer på hemsidan: ovedanielsson.se, under Kommunala Nyheter.

Vad kommer att hända med verkstadsområdet i
Askersund? Många väntar med spänning på förslag och planer. Det finns stora
förväntningar. Vad jag förstår så finns det en del saker i marken inom området som inte borde vara där. Det gör
planeringsarbetet ännu lite knepigare. Men det går väl alltid att göra
parkeringsplatser på sådan mark.

Tre borgerliga partier, moderaterna, centerpartiet
och kristdemokraterna, har i en motion till fullmäktige föreslagit en arkitekttävling för områdena
Strandparken och kvarteret Verkstaden.

Huvuddelen av uppdraget ska vara detaljutformning av
skolgården som en integrerad del av
Strandparken. Skolgården kommer att bli en del av Strandparken när
nya skolan står färdig. Tävlingen ska även omfatta en principiell
utformning av området mot kvarteret
Verkstaden.

De tre borgerliga partierna menar att en
arkitekttävling skulle bli pricken över i på Askersunds satsning på skola och kultur i samklang med stadsutveckling.
Samtidigt som kommunen kan hitta de bästa lösningarna för barn och
ungdomars behov.

Vyn från Sjötullsgatan har förändrats sedan delar av Askersundsverken rivits bort. Nu syns vattnet från båda håll av gatan.

En del politiker
anser dock att arkitekttävlingar inte är bästa sättet att nå framgångar
i planeringen. Samma är det med en del arkiteketer. Vi får se vad som händer…

PS! Kommentera
gärna. Det skulle vara intressant

Biblotekschef
Annika Restadh kommer att
vikariera som kultur-och fritidschef i
Askersund från och med den 1 december.
Hon efterträder Gunilla Rönnberg, som
sagt upp sig från sin chefstjänst för andra uppgifter. På annat håll.

Istället för att annonsera ut chefstjänsten direkt tittade ansvariga på kommunen inom de egna leden i
första skedet. Min personliga uppfattning är att Annika är ett utmärkt val. Hon
känner till kommunen
och har funnits inom
förvaltningen länge. Så varför gå över ån efter vatten.

Har haft mycket med Annika att göra under mina
år som journalist. Och senare också när jag går och lånar böcker. Det har alltid varit lätt
och trevligt, med en utmärkt service.

Skulle förvåna mej
mycket om hon inte blir kvar som kultur-och fritidschef ett antal år. Det hoppas jag i alla fall och
säkert många med mej.

Det saknas sökfunktion till mina bloggar. Vet
inte hur man gör för att ordna det?
Kanske någon datatintresserad kan hjälpa till. Naturligtvis mot ersättning. Ni
ser att jag är ute och fiskar lite efter
hjälp. I väntan på det finns det en söklista på
min hemsida:ovedanielsson.se, över de bloggar jag skrivit. Det kanske
underlättar lite. Kan också glädjas åt att hemsidan/bloggen har haft 20 000 besökare.
Vem trodde det när jag började skriva. Inte jag i alla fall. Säkert är det inte
unika besökare, men ändå…

Kolla noga på bilden. Det är något som fattas.Smeden på rådhustaket

För ett 20-tal år sedan orkade inte smeden på rådhustaket i Askersund slå
längre. Mindre panik uppstod bland
askersundarna. Vad hade hänt? Var
smeden överarbetad eller hade gått in i vägen som det heter.

Allt berodde dock på ett tekniskt fel. Fjädern som håller
släggan hade slutat fungerat efter 52
år. Det var bara att plocka bort smeden från rådhustaket och snabbt lämna in
den på reparation. Det var i mars
månad 1989 och det var viktigt
att smeden kom på plats för den stora
turistinvasionen på sommaren. Kanske
någon minns det hela? Själv fotograferade jag det tomma hålet i jobbet för tidningens räkning.

Bilder från 1989

Askersund var sig inte riktigt likt under några månader
när det bara gapade ett stor mörkt hål på rådhustaket. Väldigt tråkigt. Många
sov säkert oroligt. Smedens klingande slag från taket var –och är-en trygghet
för många. Eller som någon så fint uttryckte sig, ” smeden tillkännager tidens
flykt med välklingade slag”. Riktigt så djup har jag aldrig tänkt, trots att
jag numera bor nära torget.

Sedan smeden kom på plats på rådhustaket 1937 , har
hans välklingande slag ekat ut över staden
varje heltimma. Med undantag då för
några månader 1989. Smeden är kopplad till den stora rådhusklockan.
Modellen av smeden togs fram av Aron
Sandberg , Stockholm. Han hade utfört flera skulpturer i Stockholms Stadshus.
B. Myrsmeden, tillverkade smeden , eller drev den som det också heter.

Eftersom den exakta tiden finns i Askersund så är det naturligtvis viktigt
att de offentliga klockorna fungerar och
går rätt. Jo, det går en tidslinje genom kommunens marker. Rådhusklockan går
för det mesta rätt. Sämre är det
vid gamla stationshuset i
Askersund. Där har tiden stannat. Tror
att klockan varit tio över ett under den
här hösten. Det finns en klocka på varje sida av huset . På den andra
sidan mot Strandparken har uret stannat en kvart senare.

Stationshuset 19 november 2012. Rätta tiden var något helt annat än vad klockorna visar.

När stationen användes för sitt syfte, gick
klockorna allt rätt. Stationsuren var stationschef Håkan Perssons eget lilla
skötebarn, som drogs upp med vev efter ett bestämt schema. Och blev det något fel kom vännen och urmakare Rulle
Bäckström farande med sin cykel och ordnade upp det hela. Han var en
mångsysslare av rang. Rulle hade också hand
om det stora uret på Magdalena kyrka. Var med honom ett antal
gånger när han donade och fixade. ”Ska du med Ove och titta” , ringde Rulle när
han skulle se till de stora urverken. Och jag följde med i ibland, även om inte
kyrktornet var särskilt bra för mina
slitna fotbollsknän. Men det var inget jag erkände för Rulle som var ”några år
äldre”.

Håkan Persson var mycket noga med klockan vid stationen. På väggen upp till höger sitter urverket

Rulle Bäckström skötte de flesta större klockor som fínns i Askersund. Nu är han borta, men så har också en del ur stannat.

Rulle finns
inte livet längre och ingen verkar ha tagit upp hans fallna mantel. Hur som
helst borde någon fixa stationsklockan.
Kommunen är ägare till fastigheten.Gästande bussresenärer undrar säkert hur
det står till med den exakta tiden i Askersund…

Folke Karlsson, Ruben Carlsson och Håkan Persson vid stationen när det begav sig

Nedan Stationshuset med Pressbyrån. Många har säkert glömt den bilden.

Det finns lite nytt om Lindens matsal under Kommunala Nyheter på hemsidan :ovedanielsson.se

I slutet av 80-talet fanns det förslag om att hela den kommunala förvaltningen skulle flytta ur Rådhuset. Det skulle ge plats för flera butiker. Kanske inte med de namn jag föreslog den gången

Ibland brukar
jag läsa gamla klipp och kolla på vad politikerna drev för frågor för så där en 25-30 år sedan. Vad blev av
alla planer och idéer. Gamla
oppositionspolitikern Kjerrström dömde
ut alla framtidsplaner och
verksamhetsplaner. Han menade att det bara var drömmar som aldrig gick att
uppfylla, utan mera ord på ett papper.

Men det är
klart att man som politiker måste ha
visioner och framtidsplaner även om inte allt går att genomföra. Det är så mycket annat som spelar in. Varje kommun
måste ha en verksamhetsplan. Men trots allt det här är det intressant att ta del av de gamla planerna och partiprogrammen utan vara
särskilt kritisk. Och det fanns en del radikala idéer. Tiderna förändras och därmed ekonomin. Nu handlar det om vad som är viktigast att satsa på. Olika verksamheter kommer alltid att ställas mot varandra, och
alla tycker att just deras verksamhet är viktigast. Det är sedan upp till oss
väljare att sätta betyget.

I slutet på 80-talet fanns det ett kommunalråd, ett
oppositionsråd och två deltidsråd. Ungefär som i dag. Moderaterna ville då flytta den kommunala administrationen från Rådhuset i centrala
staden till ett nytt höghus. Kommunen
skulle inte själva bygga huset, utan det
skulle en samarbetspartner från näringslivet
stå för. Huset skulle placeras på den tomt som i dag Askersundsbostäder finns. Gamla bussgaragen. Huset skulle bli
som ett utropstecken och synas från långt håll. Vidare skulle kommunen spara pengar genom en samlad
förvaltning. Så är det inte riktigt i dag. Förvaltningarna är lite
utspridda.

De som kom med förslaget vill avkontorisera den gamla stadskärnan för
att ge plats åt ytterligare handel och
attraktiva bostäder. Den gamla stadskärnans ursprungliga funktion skulle
återuppstå. De senare är på väg nu drygt 20 år senare. Då tänker jag på de planerade bostäderna vid Ahnérska
och på övervåningen mot torget där den
kommunala förvaltningen finns i dag.

Precis som i dag fanns det stora klagomål när det
gällde antalet parkeringsplatser. Det
var för få. På den tiden fick kommunens anställda skulden för att alla
P-platser var upptagna. Hela dagarna. Med en flytt från Rådhuset skulle också parkeringsproblemen lösas.

Samma år som höghusplanerna var på tapeten fanns
kritik mot den i dag så populära
Citycampingen nedanför Landskyrkan. Dåvarande deltidsrådet för moderaterna,
Hans Hjelte, tyckte platsen var helt
olämplig i närheten av kyrkan.
Men det blev en Citycamping, som nu är en av de populäraste i Sverige. Det
är inte helt lätt att spå in i framtiden.
Tror inte ens Saida kunde göra det.

Turist-och fritidskontoret fanns vid den tiden i Hamnkontoret (nuvarande Kinarestaurangen).
Många drev frågan att huset skulle säljas och byggas om till lägenheter. Det blev en lägenhet och en restaurang.

Det här vara bara lite hur en del politiker tänkte för
drygt 20 år sedan. Om 20 år kommer säkert
någon annan att kolla på gamla protokoll
från 2012 och fundera på vad som genomfördes av olika planer.

När jag ändå är inne
på ämnet Rådhuset tycker jag att
stora ingången ska vara från torget och
stora trappan. Det är en personlig uppfattning och en liten utblick hur andra städer har det. Trodde det skulle bli en
ändring i samband med de senaste
ombyggnaderna i Rådhuset. I dag får besökarna leta sig in från sidan av huset till en trist ingång. En del gäster vet inte ens om det är
rätt igång. Förmodligen kostar sådant
här pengar och det kanske är krångligt att lösa. Men det behöver inte
jag som bloggare bry mej så mycket om.

Personligen tycker jag att stora ingången till Rådhuset borde vara från torget. Som det var förr. Inte från en sidoingång som i dag. Men det är vad jag tycker. Kanske är ensam om det..

Minns att förre ekonomi-och kanslichefen (det var
innan namnet kommunchef fanns) gentlemannen Alf Cederlind drev frågan att stora
ingången från torget skulle vara huvudingången. Men det blev inte så och Alf gick i pension…

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara intressant