Grands Konditori till höger vid Sundsbrogatan
Mikael Mogren besökte Föreningen Gamla Askersund för någon vecka som föreläsare om just gamla Askersund. Det var fullsatt i Näckrosen. Mikael kan verkligen konsten att berätta och att få folk att lyssna. Men han tog inte bara upp riktigt gamla berättelser till sina diabilder.
Mikael pratade bland annat om klassiska Grand Konditori i bankhuset vid Sundsbrogatan i Askersund. Han hade många fina minnen från Grand, som många andra askersundare. Och han visade bilder från konditoriet. Jag har skrivit om Grand i en tidigare blogg.
Jag bad Mikael skriva ner några rader om hur han minns Grand. Och så fick jag låna bilderna. Så här berättar Mikael:
”Grand konditori var stans finaste. Det var som en högtid när vi gick dit och det hände inte ofta. Först kom man in i stenhallen där ena dörren gick till Askersunds sparbank. Den andra dörren var elegant, där stod det Grand Konditori i mjölkvit gravyr på glasrutan. Där inne var det takhöjd som i en festsal och genom vita trådgardiner sken det in blekt ljus från Sundsbrogatan
Det luktade brödbak och nybryggt kaffe. När jag satt på en stol och dinglade med benen brukade jag känna med handen på sitsens röda galon. Den var glatt och blank som nyis på en vattenpöl. Då satt jag och fantiserade om att krossa is på vattenpölar, för det tyckte jag var roligt. Jag minns att jag fantiserade om att krossa is med foten på grusvägen hemma.
Kaffet stod i kopparpannor på ett runt bord med brun duk. När jag gick i Sjöängsskolan brukade min kompis Björn Nilsson från Snavlunda och jag gå till Grand en gång per år. Det var i fastan och vi åt var sin semla och drack saft. Plötsligt känner jag hur mycket jag saknar Grand konditori.”
Mikaels bilder från Grand.
Mikael blomsterhyllades vid sitt besök i Askersund
Från en tidigare Blogg
Grand Konditori var ett populärt fikaställe
Grand konditori vid Sundsbrogatan var en gång i tiden Askersunds stora inneställe när det gällde att fika och köpa bröd. Åtminstone på dagtid. På kvällarna var det andra fik som gällde. Stället låg strategiskt i sparbankshuset. Grand hade en mängd stamgäster som kom varje dag. Busschaufförerna var ett givet gäng. En annan stamgäst var konstnären Folke Dahlberg. När han inte fanns på sin ö ute Vättern, tog han alltid en halv kaffe och en bulle på Grand. Mina starkaste minnen är när morsan Gunborg hade varit till stan och handlat med sig mandelkubbar eller någon bakelse från Grand. Då var det fest. När jag blivit lite äldre var Grand ett givet fikaställe.
Tyvärr försvann Grand konditori i början på 80-talet. Annie och Einar Andersson drev rörelsen med framgång under många år. När stället bytte ägare gick sämre. Senare skulle banken ta över hela huset och då fanns det inte plats för ett konditori. Många askersundare tyckte det var bedrövligt. Grand var ett ställe som alltid funnits för många. Under sommarmånaderna drev Grand också servering på berget i Stadsparken. Huset finns kvar på berget, men har på senare år blivit skolmuseum.
Annie och Einar Andersson drev Grands Konditori i många år.
Förr i tiden var det inte fult att röka som i dag. Inne på konditorierna låg röken tät . Det bröd som gästen inte orkade med räknades av när det var dags för betalning och togs kanske fram när det var dags för nästa gäst. Det var aldrig någon som klagade över att brödet luktade rök. Åtminstone var det så på Grand konditori i Askersund i mitten av 40-talet. Det berättade Märtha Gustafsson en gång för mej. Hon arbetade där som servitris. Märtha var 18 när hon flyttade från Skyllberg till Askersund. Senare bosatte hon sig i Kumla.
Märtha Gustafsson utanför sin arbetsplats.
”Jag trivdes bra med kamraterna, men inte med bostaden. Jag som var bortskämd med eget rum hemma fick dela bostad med en annan tös. Och det var inte roligt. Jag hade 70 kronor i månadslön, plus fri mat och bostad. Sen fick jag dricks så jag blev ”uppskattad” till 125 kronor. Förmiddagspasset började klockan sju och pågick till sena eftermiddagen. Kvällspasset började klockan elva på förmiddagen och slutade klockan tio på kvällen. På söndagarna var det stängt mellan elva och tretton. Då skulle folk gå i kyrkan” berättade Märtha.
”Det var noga med att vi hade vit blus och svart kjol. Det var innan nylonrockarnas tid. Och att vara utan strumpor var inte att tänka på. En av stamgästerna på Grand var konstnären Folke Dahlberg. Han beställde alltid en halv kaffe och en bulle. Han rökte väldigt mycket, minns jag. Då och då dök hans fru upp på konditoriet för att få tala med honom. Hon var textillärare i Askersund , medan han mest vistades ute på Vättern. Deras träffpunkt var konditoriet”, Upplyste Märtha.
Konditoriet var som jag redan nämnt en populär träffpunkt för busschaufförerna.
”Det var ruschigt värre på populära Grand. Inte minst på fredsdagen 1945. Att kriget var slut skulle naturligtvis firas med kaffe och tårta. Helt annorlunda var det den dag då andra världskriget bröt ut. Jag minns att en grannfru hamstrade toppsocker medan en annan tog ut alls sina pengar från banken. Hon var rädd att staten skulle konfiskera alla pengarna”, berättade Märtha.
Leif Linus har bidragit med bilder och några har jag haft själv.
PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.
