Oves Blogg

Kommunernas turistansvariga gör allt för locka besökare till sina orter. Och lockropen har blivit allt mer avancerade med åren. Ofta handlar det i dag om turistpaket. Besökarna vill ha allt ordnat från början, övernattning, utflyktsmål, mat och allt vad det kan vara.

Turistbroschyrerna har också förvandlats drastiskt, från små intetsägande skrifter till klatschiga färgskrifter. För att inte tala om allt som finns på Internet.

Var på ett frukostmöte på hotellet för några dagar sedan. Jag åt inte frukost, utan inväntade själva informationen. Min aptit så där tidigt är inte den bästa. Mötet hade lockat mycket folk trots arla morgonstund. Har inte varit på frukostmöten sedan jag slutade som journalist . Och det är några år sedan. Men jag var lite intresserad av information om kommande marknader och en blivande Askersundsmässa i hamnen i maj månad. Kommunens nya informatör, Mia Torstensson, meddelade också att kommunens hemsida ska delas upp i två delar, en som riktar sig till askersundarna och en del som just ska locka turister.

Information om Askersunds äldsta hus, Sagers stuga i Strandparken, saknas i den nya turistfoldern. Huset fanns före den stora branden 1776 .Resten av staden lades i aska.

En ny turistfolder ”Välkomna till Askersund med Norra Vättern och Tived” fanns också tillgänglig. I den fanns det mesta med, men av någon underlig anledning så fanns ingen information med om Askersunds äldsta hus, Sagers stuga i Strandparken. Ett stycke handlar just om gamla gårdar och trähus. Förmodligen hade någon gästande turist också varit intresserad av Sagers stuga. Men till nästa år kanske…

Sagers stuga var den enda byggnaden som blev kvar på sitt ursprungsställe efter den stora branden 1776. Resten lades i aska. Någon rad om Sagers stuga kunde nog de ansvariga bakom foldern ha kostat på sig. Allt material finns framtaget av Alf Cederlind. Ett antal bilder kommer från Leif Linus samling. Ägaren till huset familjen Gylling har själva bekostat en informationstavla som sattes upp redan våren 2011. Det hade bara varit att använda det material som finns. Trots bristen om stugan i centrum är det ändå många som tar en promenad i Strandparken förbi stugan. Och läser informationen som gyllings satt upp.

Vid frukostmötet lämnades också information om den kommande minnesutställningen om konstnären Folke Dahlberg. I år är det 100 år sedan konstnären föddes. Han växte upp i Askersund. Säkert blir det intressant utställning. Och välbesökt. Själv har jag varit med vännen Kenth Lundström och fotograferat av Dahlbergstavlor ute i bygderna. Kenth har gjort ett ”hästjobb” när det gäller att hitta tavlor och kontakta personer om fotografering. Mina bilder ska användas som ett underlag för vilka tavlor som ska plockas med i utställningen.

Brukar roa mej med att bläddra i äldre turistfoldrar från Askersund. De är mycket anspråkslösa tryckta i svart-vitt. Det är bara själva omslagen som fått färg.

I en sådan liten katalog från 1979 fanns det välkomstrim från A till Ö som hälsar besökarna välkomna till Askersund. Ett litet udda grepp. Som exempel på bokstaven L:

Läkare kan sin sak

Botar gärna fram och bak

Y:

Yr i mössan? Värk och blekhet

Yngling, gå till apotek

Å:

Åter vi hoppas ni kommer igen

Det, vi har på kläm.

Det framgår inte vem som skrivit rimmen och det kanske är bäst så…

En gång var det någon som verkligen tog i och hittade på en slogan för Askersund som löd:

Den globala småstaden.

Den formuleringen fick politikerna äta upp många gånger. Så fort det handlade om negativa beslut för askersundarna, var det alltid någon som undrade var den globala småstaden tog i vägen.

Men sådant finns inte med i den nya foldern. Nu är det ordning och reda-förutom Sagers stuga-som gäller. Inga välkomstrim där inte. Så ser dagens turistfoldrar ut. Förhoppningsvis kommer det nu att välla in turister som kommer att handla och stå i på olika sätt. Det finns dock ett problem. Det gäller att vara bästa på marknadsförningen, eftersom alla kommuner kör lika hårt med turistsatsningar. Men fördelen i Askersund som måste underlätta är att småstaden och närheten till Vättern som redan finns på plats.

Som vanligt har Leif Linus hjälpt till med några turistbilder från förr.

Året är 1960. En turistbuss har stanat på torget

Annons för att locka folk till stan.

Turistinformation på torget. En liten kur.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.

Söndagen den 12 februari blir det premiär på filmen ”Idyllien2” på Folkets hus i Askersund. Det blir två föreställningar. Bakom filmen står Alf Fransson och Leif Linus.

Alf Fransson

Leif Linus

Kyrkorådet protesterar mot de planerade indragningarna inom Askersunds äldreomsorg. Läs brevet under Kommunala nyheter på hemsidan:ovedanielsson.se

Pojken som mit i gatan står. Ett gammalt vykort från Hospitalsgatan med Kalle Tingö. I bakgrunden syns ”Mäntar-Axel” med sin häst.

Kalle Tingö i dag. Under många år har varit bosatt i Mariestad och jobbat som lärare i Borås.

Alla som samlar på vykort från Askersund har sett bilden. Och många andra också. Pojken med gasbinda om en arm stående mitt ute på Hospitalsgatan och tittar in i kameran. Bilden är från slutet av 40-talet. Vad heter pojken och vad finns för historia bakom bilden?

Grabben heter Kalle Tingö och det är något som jag känt till under många år. Känner honom, men har aldrig tagit reda på historien bakom vykortet förrän nu. Men jag har många gånger undrat varför han står där. Det är inte så vanligt att det finns folk på vykort.

Jag har haft kontakt med Kalle, som sedan 1959 är bosatt i Mariestad. Och han berättar.

-Jag hade cyklat omkull dagen före och hade ont i armen när fotografen dök upp. Han tyckte väl synd om mej och frågade om jag ville vara med på bilden. Bör ha varit fem-sex år. På samma bild syns en person med häst och vagn. Det är en man som gick under namnet ”Mältar-Axel”. Han hade ett stall vid Lilla Bergsgatan strax intill, berättar Kalle.

Det rätta namnet på hästägaren var Axel Pettersson, född 1892 . Han levde ensam med sin häst.

Familjen bodde på vid Trädgårdsgatan 17 strax intill där bilden är tagen. Huset med gården kallades ”Blåskäggagården” av askersundarna . Det var en jordbruksfastighet som ägdes av ett dödsbo, där Hilma Maria Karlsson var en av delägarna. Hon både där med sin son Birger. Det bodde också en del andra personer i huset, som nu är borta och har ersatts med moderna hyreshus. Vad namnet ”Blåskägg” kommer ifrån lämnar jag därhän. Tror inte att den person som gick under det namnet tyckte om det…

-Farsan hette Sigfrid Johansson och hade ägt en båt. När han blev utan båt fick han smeknamnet ”skutlös”. Smeknamnet gick i arv, berättar Kalle , roat.

-Vi bodde sex personer i två rum och kök. Så var det på den tiden. Standarden i huset var inte den bästa. Det saknades vatten, men det fanns gott om vägglöss som bet oss på nätterna. Många familjer hade det så i de gamla dåliga trähusen. Jag bodde vid Trädgårdsgatan från jag var två år och fram tills vi flyttade till Laxå 1950. Tidigare hade vi bott på söder i Askersund.

Hilma Maria Karlsson var ”chef” på ”Blåsskäggagården” i Askersund där Kalles familj bodde fram till 1950. Adressen var Trädgårdsgatan 16.

Birger var son till Hilma Maria. Han bodde på gården tillsammans med sin mamma.

-Mina kompisar var bröderna Bergholm vid Elimkapellet på samma gata. Deras farsa var pastor.En annan kompis var Sven ”Putte” Ahlm. Hans pappa , Abel, var vaktmästare i kapellet. Som många andra var jag med och spelade bandy i IFK. Det fortsatte jag med i Mariestad och då i Elles. Var också spelande tränare där under en period, upplyser Kalle.

-När vi flyttade till Laxå forsatte jag att spela bandy för IFK. Fick åka med backkämpen Karl-Erik Hagman som bodde i Laxå. Vi hade ett bra juniorlag som spelade hem DM-tecknet 1954.

Kalle spelade bandy för IFK. Även när han hade flyttat till Laxå. Juniorlaget blev DM-mästare 11954. Stående fr.v: Pelle Törnmarck (lagledare), Hasse Andersson, Kalle Tingö,Sven Ahlm, Anders Björck, Kurt Nilsson och Toffe Wallin. Knä:Sune Nordberg,Jan Körner, Sven-Åke Frida Karlsson, Hasse Larsson och Mikael Färg

Kalle lämnade snart Laxå för att gå till sjöss. Sedan har han prövat på lite av varje. De senaste 25 åren fram till pensionering jobbade han som lärare vid Viskadalens folkhögskola i Borås.

-Jag har släkt kvar både i Laxå och Askersund. Brorsan Pelle bor i Askersund. Kollar också på din blogg om både gamla och nya Askersund, upplyser Kalle, som inte glömt sin barndoms Askersund.

Det är inte så ofta Kalle och hans fru besöker Askersund nu för tiden. Efter alla år i bilen mellan Mariestad och Borås, är han ganska trött på bilåkande. Men det händer ändå ibland. Kalle och jag har enats om ett nytt foto på Hospitalsgatan nästa gång han kommer till stan. Den här gången kommer inte Kalle med på bilden därför att han kört omkull på cykel dagen före. Den nya bilden från Hospitalsgatan har jag väntat på länge och det är mitt förslag. Det blir inget vykort utan en bra och trevlig bild som kommer att spegla lite vad som hänt en gammal gata i Askersund.

Leif Linus har hjälpt till med några bilder och lite fakta. Några bilder har Kalle själv bidraget med.

PS! Kommentera gärna. Kanske det folk som har mer att berätta om den gamla gården och Kalles barndomshem.

I avsaknad av en sökfunktion till mina bloggar har jag placerat en söklista på min hemsida under knappen ”Söklista bloggar”. Bara för att underlätta lite för den som söker efter något speciellt. Det finns önskemål från några läsare om en sökfunktion direkt på bloggen. Visst skulle det vara bra, men jag får avvakta till någon datakunnig dyker upp hemma på Ugglegatan och gör en insats. Tills vidare är det knappen på hemsidan som gäller: ovedanielsson.se.

Som journalist fick jag vara med om mycket roligt, men också om många upprörda känslor. Det som kunde väcka många starka känslor i Askersund och många telefonsamtal till redaktionen var när klockan på Rådhuset gick fel eller hade stannat. Kanske det låter lite trivialt men så var det.

När inte smedens välklingande slag mot den stora klockan på taket hördes reagerad folk starkt. Folk blev upprörda och osäkra. Vad är det som håller på att hända i samhället, när till och med smeden på rådhustaket strejkar. Smeden och klockan är förbundna med vandra genom långa vajrar och stora tunga lod. Går inte klockan , slår inte smeden. Det är samarbete på högsta nivå uppe på rådhusvinden. Kanske det smittar av sig neråt i byggnaden? Vad vet jag….

Vid något tillfälle på 80-talet minns jag att klockan strejkade några veckor. Visarna stod alltid på tio i tre när än folk blickade upp mot taket. Oron spred sig i småstaden. Inte undra på telefonen gick varm till redaktionen den gången. Ur led var tiden som det brukar heta.

Brydde mej inte om klagomålen så mycket till att börja med. Jag var journalist och inte urmakare. Men för att få slut på det hela tog jag kontakt med fastighetsingenjör som hade ansvar för det hela. Det visade det sig då att det var den mänskliga faktorn som spelade askersundarna ett spratt. Klockan dras varje fredag för hand med en vev. Den ordinarie klockuppdragaren hade ledigt och ingen hade tänkt på det. Inte ens fastighetsingenjören. Ganska snabbt kom klockan och smeden igång igen till askersundarnas stora glädje.

Nu för tiden fungerar allt perfekt. Det finns några stycken som kan dra i uppdragningsveven. Ledighet och semestrar berör inte uppdragningen längre. Det finns alltid någon som kan. För några dagar sedan var jag med vaktmästare Hasse Karlsson på vinden när han skulle dra klockan och justera minuterna lite. För att allt skulle bli rätt ringde han först fröken Ur.

Urverket är inrymt i ett litet rum strax innanför urtavlan. Det är ett gammalt vackert mekaniskt verk från 1937, tillverkat av Westerstrands i Töreboda. Firman finns kvar, men frågan är om det finns några reservdelar kvar? Hasse och hans vaktmästarkompisar sköter det gamla urverket med varsamma händer. Byter vajrar till loden när de börjar bli slitna. Urverket måste också smörjas noga för att allt ska fungera. Som vaktmästare måste Hasse och hans kompisar bland annat också se till att den nya hissen i Rådhuset fungerar. Det är inkörningsperioder på hissar också. Undrar om hissen kommer att fungera lika bra efter 75 år , som det gamla urverket på Rådhusvinden gör?

Smeden med släggan har blickat ut över Askersund från Rådhustaket sedan 1937. Den är modellerad av A. Sandberg och driven av B. Myrsmeden. A. Sandberg är identisk med Aron Sandberg, som utfört flera skulpturer på Stadshuset i Stockholm. Urtavlan består av koppar . Visarna är förgyllda liksom linjerna på urtavlan.

Smeden blev mycket populär redan från början. Klangen har en ljus dur-ton som passar bra ihop med småstaden och turisternas stad skrev tidningsmannen Joel Haugard en gång i tiden. Han var glad över att slagen från smeden inte störde askersundarnas nattsömn. Den skulle slå lugnt, stilla och försiktigt. Så såg man på det hela år 1937.

PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt

Skriver om Ahnérska på hemsidan under Kommunala nyheter. Det handlar om ett öppet brev där det finns motstånd av rivningen , samt kommunens svar.

Kjell Johansson är utan tvekan Askersunds flitigaste fotograf. Han har dokumenterad Askersunds historia i snart 60 år. Kjell har plåtat miljöer som är borta och rivna för länge sedan. Han har fotograferat bröllop och tagit personbilder. Under ett antal år var han också en flitig fotograf i Örebro-Kuriren. Och han fortsätter att plåta som tur är.

-Köpte min första kamera när jag hade gjort lumpen. Jag var 22 år då. Sedan har jag fortsatt, berättar Kjell när jag träffar honom hemma i lägenheten vid Rådmansplan.

Kjells fotosamling är imponerande. Men så har kameran alltid hängt med. Vem har inte mött honom på cykel eller komma promenerande med sin kamera? Han har också varit aktiv i Askersunds fotoklubb och vunnit priser med sina fina svart-vita bilder.

-Jag framkallade och gjorde alltid mina bilder själv i mitt mörkrum. Tänk vilken skillnad det blivit med den digitala utrustningen. Men fortfarande tycker jag att det svart-vita bilderna står i en klass för sig, säger Kjell, och det är väl bara att hålla med när man tittar på hans bilder.

Kjell var en mycket skicklig svarvare i sitt yrkesverksamma liv. Några planer på att lämna svarvarjobbet för att bli fotograf på heltid har han aldrig haft. Det har varit en hobby, som med facit i hand borde ha resulterat i ett fotojobb. Så bra är Kjells bilder.

Tullplan som det såg ut tidigare. En Kjells första husbilder.

Vagnfabriken ute vid Hagavägen. Kjell jobbade där under en period

Väderkvarnsgatan söder ut

Väderkvarnsgatan norr ut en gång i tiden.

Stora Bergsgatan-Sundsbrogatan (tandläkare Ogårds hus)

Hospitalsgatan. Trädet finns inte kvar

Storgatan

Stora Bergsgatan mitt emot rådhustomten

Stora Bersgatan söder ut

Stora Bergsgatan norr ut

Gamla Norrbergahemmet

Gården vid gamla Konsum (Åhlins)

Gamla Konsums baksida (Åhlins)

Utsikt från Kjells och Erikas lägenhet mot gamla IP.

Personligen tycker jag att Kjells bilder borde resultera i en utställning. Några av hans bilder har kommunen köpte in. Men det var för ett antal år sedan. Någon tecknare har också kopierat hans bilder, utan han har fått det minsta tack för det. Men Kjell är en vänlig man som skrattar bort det hela.

Vid mitt besök hos Kjell och hustru Erika, blir jag lika imponerad av hennes stora docksamling, som är handarbeten av högsta klass. Hon har gjort egna dockor sedan i slutet på 80-talet. Även dockorna är värda en egen utställning.

Några av Erikas dockor. Egenhändigt tillverkade.

I bloggen har jag fått låna ett antal bilder av Kjell. Men det är Kjells bilder så alla tänker på det. Det handlar upphovsrätten.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt både för mej, Kjell och Erika