Oves Blogg

Nästan dagligen läser man och hör i media om stora
avgångsvederlag, höga politikerlöner och enorma direktörslöner. Förhoppningsvis
gör alla skäl för sina pengar, men jag tycker ändå det borde finnas någon övre
gräns hur mycket pengar man kan få ut. Kanske ”bara” några miljoner om året. Jag
skriver bara med av omtanke de ”drabbade” utan att vara det minsta avundsjuk. Har
själv satsat på Europatipset som nu är uppe i 200 miljoner.

Har funderat över vad de gör med alla pengarna utan
att tappa kontakten med vardagslivet. Det måste vara jobbigt. Trots att man har
mycket pengar skulle jag exempelvis inte vilja åka köpa nytt kök varje månad, byta
hus, åka på dyra resor, skaffa nya bilar, köpa nya kläder och ständigt äta på
dyra restauranger. Sådant måste ta på krafterna. Klart att det också går att
samla lite pengar på hög men det verkar inte så roligt.

Hur som helst skulle inte jag orka och jag behöver
heller inte oroa mej. Har aldrig varit i närheten av den världen. Men jag har
så jag klarar mej. Köper en pizza ibland, semlor av torghandlaren och någon
pilsner när det passar.

Intresset för vad folk tjänar är annars stort. Det
minns jag från mitt jobb som journalist. Sidor som berättade om vilka som
tjänade mest blev mycket lästa. För att inte tala om årets ”bestseller”,
Taxeringskalendern.

Mina första jobb gav inte särskilt mycket pengar, men
de behövdes. Jobbade på Askersunds
bryggeri på sommarloven. Vid några tillfällen var jag vid Sohlbergs Ost.
Uppgiften var bland annat att vända stora ostar på hyllorna i butikens källare
vid Väderkvarnsgatan. Man skulle göra så enligt ägaren. Osten skulle hanteras
med varsam hand. Lönen för oss springgrabbar i Askersund på den tiden var 50
kronor i veckan. Handlarna hade ingått i någon slags kartell. I dag vore sådant
straffbart. Tänker då på asfaltsfirmorna som gjorde upp om priser även om det är
lite långsökt.

Under tiden jag jobbade på tidningen blev det krav på
lönesamtal. Var aldrig riktigt bekväm med det. Sitta och slå sig för bröstet
för att få högre lön. Tyckte alltid att om cheferna var nöjda med jobbet så
kunde de ge mej några kronor extra utan att samtala med mej. Om inte så var det
inget att göra åt det. Vid ett tillfälle blev jag kallad till Örebro för
lönesamtal med hygglige chefen Krister. Undrade vad jag skulle parkera bilen
vid tidningen för att slippa böter. Krister förklarade var jag skulle stå. Jag
fick 200 kronor i påslag. När jag kom ut satt det en böteslapp på 200 kronor på
rutan. Snopet, men Krister tog hand om
böteslappen vänligt nog. Han kände sig skyldig och tyckte förmodligen synd om
mej. Att bli blåst på hela
löneförhöjningen.

PS! Ytterligare bilder finns på na.se-Bloggar-Oves blogg

Det är liv och rörelse i borgmästare Knöös gamla
hus vid Stöökagatan i Askersund igen. Lite som det var under borgmästaren
Anders Wilhelm Knöös tid kan man förmoda enligt gamla skrifter. Då styrde och
ställd borgmästarfrun Christina. Nu är det konditor Amanda Hofvander som har
ansvaret för verksamheten. Amanda har öppnat ett café med det lämpliga namnet
”Borgmästarinnans café”. Borgmästare Knöös bodde i huset mellan åren 1843 fram
till sin död 1870.

Amanda har också tagit över bageriet som ligger
i direkt anslutning cafét där det finns ett bättre kök. Där kan Amanda både
baka sitt bröd och göra sina tårtor. Hon kommer att känna sig för och utveckla
verksamheten beroende på efterfrågan. Amanda kommer att erbjuda frukostbröd och
lättare luncher i serveringen .För
Amanda har en dröm gått i uppfyllelse. Ett eget café i ett klassiskt hus där
kulturen sitter i väggarna.

För länge sedan var den 12 maj en verklig festdag i
Askersund. ”Charlottadagen” var en stor dag för gamle borgmästare Anders
Wilhelm Knöös i Askersund. Då var det fest på borgmästarens gård vid Stora Bergsgatan
– Stöökagatan. Namnsdagen skulle firas med punsch och plättar. Knöös som inte
alls gjorde skäl för namnet, älskade nämligen plättar. Kanske doften från
plättar än en gång kan sprida sig ut över Stöökagatan på ”Charlottadagen”. Vem
vet…

Anledningen till ”Charlottadagen” var något extra i
Anders Wilhelms liv var nämligen att hustrun bar namnet Charlotta. Firandet
började med en utflykt till Borgmästareholmen tillsammans med några vänner.
Holmen har fått sitt namn efter Knöös, som börjad röja och snygga upp där
ute. Senare öppnades ett litet värdshus,
vilket blev askersundarnas enda möjlighet till ”uteliv” på sommaren.

Familjen Knöös rodde dit med båt och på
”Charlottadagen” drack man kaffe och punsch. Senare avslutades dagen med en
liten supé i Borgmästargården, där just plättar förstås utgjorde huvudmålet. På
den tiden tog man vara på alla tillfällen till fest. Det skänkte lite glans åt
vardagens enformigheter.

Allt det här hände sig på den gamla goda tiden. Knöös
var borgmästare i Askersund åren 1834–1870

Borgmästarhuset
har förändrats många gånger sedan den brandförsäkrades första gången 1844. Det har
tidigare funnits bank, begravningsbyrå, pizzeria, tobak-och tidningsaffär i huset
för att nu nämna något. Som grabb minns jag att begravningsbyrån skyltade med
kistor. Det var precis inget fönster man stannade till när det var julskyltning
i stan. Tror inte en sådan skyltning skulle gå hem i dag.

Huset
genomgick en omfattande ombyggnad och renovering 1875–76. Skyltfönstren togs
upp 1940. I Vivi Horns bok ”Du lyckliga tid” från 1943, berättar hon ingående
om Askersund i slutet på 1800-talet och om ”Borgmästarhuset”. Borgmästare Knös
var morfar till författarinnan.

Så här
berättar hon om ”Borgmästarhuset” i Askersund:

”Det var
inte bara det, att det var stort till utrymmet huset innehöll 14 rum- utan även
i andra avseenden. Framför huset sträckte sig en liten trädgård vars bortre del
var avskild genom stora buskage. I uthuset fanns plats för fyra kor, åtta får
samt en märr med det aristokratiska namnet ”Malla”.

Pengar till
planteringarna på Borgmästarholmen kom från hundskatten som var öronmärkt just
för det ändamålet. Det hade borgmästaren bestämt.

Lite glans
åt vardagslivets enformigheter gäller också fortfarande för de flesta. Precis
som borgmästare Knöös tid. Under en period i slutet av 80-talet när Vågdata i
Skandinavien AB i Norrköping ägde kulturhuset i centrala Askersund fanns det
planer på att riva och göra om ”Borgmästarhuset” till enbart hyreslägenheter.
Men så blev det inte som tur var. Det är trevligt att det finns både boende och
butiker som i dag.
Borgmästare Knöös

Förre
kanslichefen vid Askersunds kommun, Alf Cederlind, har gjort en skrift om
Borgmästarhuset i samarbete med Föreningen Gamla Askersund, för den som vill
läsa mera. Jag själv och Leif Linus hjälpte också till med skriften när Alf
kallade. Kan väl också nämna att jag bor granne med Borgmästarhuset. Ser
en gavel på huset när jag äter frukost och läser tidningen och det är inte det
sämsta. Och någon gång om året äter vi också plättar. Precis som gamla
borgmästaren i grannhuset gjorde en gång i tiden.

Ella och Tiger förbereder just nu en familjefest till
helgen i lägenheten vid Borgmästaregatan. Ella räknar med att det kommer
fjorton personer. Barnbarnet som är i köksbranschen ska göra en smörgåstårta. I
vardagsrummet har Ella ett bord som går att bygga ut med två lösa bordskivor.
Det kommer att bli plats för alla. Ella och Tiger ser fram mot festen där alla
nära och kära kommer att samlas.

Ella Wetterstrand fyller 95 på söndag (17 februari)
och hennes kära vän katten Tiger har hunnit bli 20. Ella är känd för sina kokkonster
för de flesta askersundare. Hon arbetade som kokerska på Stadshotellet i
Askersund i ett antal år. Sedan fortsatte hon fram till pensioneringen vid skolbespisningen
på Sjöängsskolan. Det blev 25 år.

-Det var två trevliga arbetsplatser. Jag har lagat mat
nästan i hela mitt vuxna liv. Ett jobb som jag trivdes med. Nu får jag mat från
hemtjänsten, men jag lagar också en del.
Bröt lårbenshalsen och låg inlagd några månader. Men nu är jag hemma
igen, men jag behöver min rullator. Jag trivs i mitt hem och jag har också bott
i området i hela 60 år, berättar Ella

Ella är uppväxt i Olshammar. Pappa Axel jobbade på
bruket som de flesta på orten. 1945 började hon arbeta på hotellet. Gifte sig och fick grabben Christer. Maken
Torsten gick bort för några år sedan 91 år gammal. Han var också en kändis,
inte minst på löparbanorna.

Veckohandlingen åt Ella sköter hemtjänsten.

-Jag skriver en lista och så ordnar personal att jag
får hem varorna. Dyrast blir nästan maten åt ”min gamle gubbe” Tiger. Men det
är han värd. Tiger är ett fint sällskap som ligger hos mej på nätterna. Ibland
går han ut på balkongen, men annars är han inne, förklarar Ella , medan hon
klappar sin kära katt.

På fredag den 15 februari slutar Madeleine Andersson som kommunchef efter nästan tio år. I väntan på att en permanent ersättare finns på plats kommer Göran Richter att vara tillförordnad kommunchef.

Göran Richter har varit personalchef i Askersunds kommun sedan 2008 och kommer att vara tillförordnad kommunchef fram tills att en ny kommunchef är på plats.

– Rekryteringsprocessen av ny kommunchef pågår för fullt, men än är det för tidigt att komma med någon prognos om när en ersättare kan vara på plats, säger Göran Richter.

Madeleine Andersson tillträder den 1 mars sin nya tjänst som kommundirektör i Vadstena kommun

De nya kioskerna i Askersunds
hamnområde diskuterades flitigt under en period. Nu har de sex kioskerna stått
en sommar och med facit i hand blev det riktigt bra. Tycker i alla fall jag.
Men jag tänker berätta om när det var riktigt bråk om en kiosk som stod på
torget. Diskussionerna om hamnkioskerna var som en ljum sommarvind mot stormvindarna
på 50-talet. För att få ordning på det hela tillsattes till och med en torgkioskskommitté.

Korva-Kalle Jansson. Bild från Leif Linus bildsamling

I början på 50-talet var
kioskfrågan på torget en verklighet potatis i Askersund. Ärendet gick som en
följetong i stadsfullmäktige. Och i tidningarna. ”Förargelsens hus” blev en
benämning på korvkioskbråket. Det fanns förfrågningar från ” Korva-Kalle” Jansson
om att få placera en kiosk i torgparken, men det var väl magstarkt tyckte de
styrande. En korvkiosk i gamla fina torkparken. Det fick räcka med den
telefonkiosk som redan fanns där

”Korva-Kalle” Jansson var en verklig
innovatör när det gällde korvförsäljningen på Askersunds torg under 50-talet.
Det var han som förde in grillkorven till sin korvkiosk. Tidigare hade det bara
funnits kokt korv att köpa, men Kalle som var en framsynt man med lite nya
affärsidéer köpte in en bordsgrill. Helt plötsligt kunde askersundarna välja mellan
kokt och grillad korv. Och inte nog med det. Det gick också att få ketchup på
korven, något som var helt nytt i torgkiosken. Något helt enastående tyckte många
som var unga på den tiden. Själv äter jag inte ketchup. Fick aldrig lära mej
det som barn. Vet inte ens om det fanns ketchup att köpa på den tiden? Det var mest ungdomar som köpte korv. Kiosken
på torget blev lite av en samlingspunkt. Senare kom också pulvermoset och då
var lyckan nästan fulländad för alla hungriga ungdomar.

Det skulle räcka med en kiosk,
som två korvförsäljare fick dela på. Kommunen
skulle bygga kiosken och sedan arrendera ut den till två försäljare. De
styrande i staden kom fram till ett av de märkligaste beslutet som fattas i
Askersund genom tiderna. De båda skulle
byta lager var 14:e dag! Två veckor korv
och sedan två veckor godis. Det gjordes också en lottdragning om vem som skulle
sälja vad till att börja med.

Själv var jag i högsta grad
inblandad i lagerbytena. Kalle som var lite handikappad bad mej alltid om hjälp
att flytta ut sitt lager i kiosken och sedan flytta tillbaka allt igen när det
var dags för byte.

Kiosken på torget mot
Sundsbrogatan saknade underhåll och plockades så småningom bort

PS! Flera bilder finns på na.se-Bloggar-Oves blogg

Storgatan på 30-talet

Logiskt sett borde Storgatan
i Askersund vara den verkliga paradgatan i stan. Det hörs ju på namnet. Nästan
alla städer har en storgata. Om man nu ska tala om paradgator i det här
sammanhanget. Kanske var det så en gång i tiden, men nu är det Sundsbrogatan
som gäller som den stora gatan. Och så har det varit länge.

Fram till i början på
80-talet gick alla trafiken genom Sundsbrogatan. Sedan kom förbifarten norr om
stan. Då menade många att det skulle vara slut med Askersunds som stad. Ingen
människa skulle åka in till stan i onödan. Affärerna skulle få klappa ihop och
stan skulle dö en stilla sotdöd. Det skulle bara bli ett antal gamlingar som
kunde härda ut i den miljön. Men olyckskorparna fick fel. Det var skönt att bli
av med den tyngsta trafiken genom de smala gatorna, men i övrigt blev allt som
förr. Folk stannande till Askersund som
alltid. Istället för en nedgång blev det en ökning av besökare.

Nattbild Storgatan . Foto: Kjell Johansson

Det ska tusan vara politiker,
planerare och affärsmän och försöka spå in i Askersunds framtid. Farhågorna i
början på 80-talet slog helt fel. Och jag är säker på att ingen i dag heller
kan säga något säkert om framtiden och Askersunds utveckling. Det är så många
faktorer som spelar in. Och de styrande är inga spåmän och inte kan de ta hjälp
av Saida längre. Hon avled för övrigt för ett antal år sedan. Men man kan ju
hoppas. En stor industri skulle vara räddningen anser många. Men då gäller det
att få fram arbetskraft och få folk att flyta till kommunen från andra orter. Frågan
är hur stor industri småstaden Askersund kan klara. Hur som helst kommer Sundsbrogatan
ligga kvar där den alltid ha gjort. Det kan i alla fall planerna vara säkra på.

Läser man gamla skrifter,
insändare och tittar på kartor från förr om gator var namnet på Storgatan bara
”Stora gatan”. Det räckte. Ett stort gatuproblem första hälften av 1800-talet i
Askersund var kringströvande svin på stan trots att det fanns grindar både vid Sundsbron
och Norr-och Östertull. Trafikanterna stängde inte grindarna efter sig så svinkreaturen
från landet kunde obehindrat vandra in i staden. Förslaget för att få ordning
på det hela var att anställa några av stadens fattigaste barn att hålla vakt
vid grindarna för en mycket billig penning. Det senare var mycket viktigt. En
vaktkur skulle också byggas.

I slutet på 1800-talet skrev
en stadsbo i Askersunds-Tidning om att stadens mest trafikerade gatudel, ”Sundsbrobacken”
var i ett sorgligt skick. Det är backen från Sundsbron upp mot torget. Ett namn
som inte används i dag vad jag vet. Backen skulle åtgärdas med allmänna medel,
så kallade brännvinsmedel. Men inget hade hänt. Och då hade det ändå varit en
del avkörningar på grund av svallis i backen. Insändarskribenten var mycket
kritisk.

Stööks vid Storgatan.

Många pratar om trafikproblem
i dag, men det fanns problem i Askersund även i slutet på 1800-talet. En
insändare berättar att han varit vittne till att gamla och skröpliga personer varit
nära att bli överkörda av hästskjutsar. Kuskarna pratade med vänner och bekanta
om ditt och datt med istället för att hålla reda på sina fordon. Vittnet efterlyste
stadgar för hur kuskarna skulle framföra sina fordon.

Storgatan för några år sedan

Slutligen kan jag nämna att
Tomas Wall som jobbade tidigare på Sydnärkes byggavdelning har gjort en mycket stor
insats när det gäller dokumentation och bevarande av äldre stadskartor. Tomas är
nu pensionär. Vi brukar mötas ibland och prata om gamla gatumiljöer. Tomas vet.

Leif Linus har hjälpt till med bilder från sitt stora arkiv

PS! Ytterligare bilder finns på na.se-Bloggar