Det är liv och rörelse i borgmästare Knöös gamla
hus vid Stöökagatan i Askersund igen. Lite som det var under borgmästaren
Anders Wilhelm Knöös tid kan man förmoda enligt gamla skrifter. Då styrde och
ställd borgmästarfrun Christina. Nu är det konditor Amanda Hofvander som har
ansvaret för verksamheten. Amanda har öppnat ett café med det lämpliga namnet
”Borgmästarinnans café”. Borgmästare Knöös bodde i huset mellan åren 1843 fram
till sin död 1870.

Amanda har också tagit över bageriet som ligger
i direkt anslutning cafét där det finns ett bättre kök. Där kan Amanda både
baka sitt bröd och göra sina tårtor. Hon kommer att känna sig för och utveckla
verksamheten beroende på efterfrågan. Amanda kommer att erbjuda frukostbröd och
lättare luncher i serveringen .För
Amanda har en dröm gått i uppfyllelse. Ett eget café i ett klassiskt hus där
kulturen sitter i väggarna.

För länge sedan var den 12 maj en verklig festdag i
Askersund. ”Charlottadagen” var en stor dag för gamle borgmästare Anders
Wilhelm Knöös i Askersund. Då var det fest på borgmästarens gård vid Stora Bergsgatan
– Stöökagatan. Namnsdagen skulle firas med punsch och plättar. Knöös som inte
alls gjorde skäl för namnet, älskade nämligen plättar. Kanske doften från
plättar än en gång kan sprida sig ut över Stöökagatan på ”Charlottadagen”. Vem
vet…

Anledningen till ”Charlottadagen” var något extra i
Anders Wilhelms liv var nämligen att hustrun bar namnet Charlotta. Firandet
började med en utflykt till Borgmästareholmen tillsammans med några vänner.
Holmen har fått sitt namn efter Knöös, som börjad röja och snygga upp där
ute. Senare öppnades ett litet värdshus,
vilket blev askersundarnas enda möjlighet till ”uteliv” på sommaren.

Familjen Knöös rodde dit med båt och på
”Charlottadagen” drack man kaffe och punsch. Senare avslutades dagen med en
liten supé i Borgmästargården, där just plättar förstås utgjorde huvudmålet. På
den tiden tog man vara på alla tillfällen till fest. Det skänkte lite glans åt
vardagens enformigheter.

Allt det här hände sig på den gamla goda tiden. Knöös
var borgmästare i Askersund åren 1834–1870

Borgmästarhuset
har förändrats många gånger sedan den brandförsäkrades första gången 1844. Det har
tidigare funnits bank, begravningsbyrå, pizzeria, tobak-och tidningsaffär i huset
för att nu nämna något. Som grabb minns jag att begravningsbyrån skyltade med
kistor. Det var precis inget fönster man stannade till när det var julskyltning
i stan. Tror inte en sådan skyltning skulle gå hem i dag.

Huset
genomgick en omfattande ombyggnad och renovering 1875–76. Skyltfönstren togs
upp 1940. I Vivi Horns bok ”Du lyckliga tid” från 1943, berättar hon ingående
om Askersund i slutet på 1800-talet och om ”Borgmästarhuset”. Borgmästare Knös
var morfar till författarinnan.

Så här
berättar hon om ”Borgmästarhuset” i Askersund:

”Det var
inte bara det, att det var stort till utrymmet huset innehöll 14 rum- utan även
i andra avseenden. Framför huset sträckte sig en liten trädgård vars bortre del
var avskild genom stora buskage. I uthuset fanns plats för fyra kor, åtta får
samt en märr med det aristokratiska namnet ”Malla”.

Pengar till
planteringarna på Borgmästarholmen kom från hundskatten som var öronmärkt just
för det ändamålet. Det hade borgmästaren bestämt.

Lite glans
åt vardagslivets enformigheter gäller också fortfarande för de flesta. Precis
som borgmästare Knöös tid. Under en period i slutet av 80-talet när Vågdata i
Skandinavien AB i Norrköping ägde kulturhuset i centrala Askersund fanns det
planer på att riva och göra om ”Borgmästarhuset” till enbart hyreslägenheter.
Men så blev det inte som tur var. Det är trevligt att det finns både boende och
butiker som i dag.
Borgmästare Knöös

Förre
kanslichefen vid Askersunds kommun, Alf Cederlind, har gjort en skrift om
Borgmästarhuset i samarbete med Föreningen Gamla Askersund, för den som vill
läsa mera. Jag själv och Leif Linus hjälpte också till med skriften när Alf
kallade. Kan väl också nämna att jag bor granne med Borgmästarhuset. Ser
en gavel på huset när jag äter frukost och läser tidningen och det är inte det
sämsta. Och någon gång om året äter vi också plättar. Precis som gamla
borgmästaren i grannhuset gjorde en gång i tiden.