Oves Blogg

Har skrivit om
Tivedsloppet på skidor tidigare,
men nu
när det har blivit riktigt vinter
igen är det aktuellt igen. När jag joggar förbi Väderkvarnsbacken i
väcks minnena till liv igen. Vet inte hur många gånger jag stått och frusit i
den backen för att kolla på svettiga skidåkare. En del av åkarna var ju också
bekanta. Själv ägnade jag mej inte
mycket åt skidåkning. Det var
bandy som gällde och då ofta på Gårdsjön intill Väderkvarnsbacken. Men det var
roligt att titta på skidåkning, precis som i dag på TV. För mej var det mera
som i Topelius dikt ” skidan hon slinter i bukter och finter”.

P O Lundin IFK vann Tivedsloppet 1956 i snöstorm

IFK Askersund arrangerade under många
Sydnärkes stora skidlopp- Tivedsloppet. Det första loppet kördes 1936 och hade
då namnet Askersundsloppet. Det ändrades sedan året efter till Tivedsloppet,
med start i Ljungås och målgång vid gamla Folkskolan (Sjöängsskolan). Senare blev det start och mål vid gamla IP.
Då drogs spåren norr ut från staden för att sedan göra en krok in mot staden
via Gårdsjön och Väderkvarnsbacken. Som grabb följde jag många Tivedslopp från
toppen av den gamla tingsplatsen, Väderkvarnsbacken. Det var många blåbär som
trattade på ändan i nedförsbacken in mot det hägrande målet på IP. Bara det
drog en ganska stor publik till Väderkvarnsbacken, som numera mest används som
pulkabacke. En del hade börjat med pulkaåkning redan under Tivedsloppet.
Längden på loppet var runt 3 mil, men flera vätskekontroller. En del stannade
länge vid kontrollerna. Blåbärsoppan verkade vara mycket vällagad.
PS! Mer text och flera bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund -Oves blogg

Det är årsmötestider. Valberedningarna sliter nu
hårt med att få ihop folk till föreningarnas styrelser. Det är bara att lyfta på kepsen för alla som
vill ställa upp. Ideella jobb som ibland kan vara rätt tuffa.

Var med vid något tillfälle där valberedningen saknade
förslag på ordförande och satsade på ett lite udda grepp. En av styrelsemedlemmarna saknades när mötet
började men kom efter en stund. Valberedningens ordförande hälsade honom
välkommen och gratulerade till att han nyligen blivit valt till föreningens
ordförande. Styrelsemedlemmen blev milt sagt överraskad, men accepterade till
slut. Så går det naturligtvis inte till om det är lite ordning och reda.

Som journalist har det varit helt omöjligt att sitta
med i några styrelser. Journalister ska hålla sig borta från sådant för att
kunna vara fria från misstankar att inte vara objektiva. Som pensionär har jag
gjort ett litet avsteg från mina principer.
Jag sitter med i valberedningen för Örebro Läns Idrottshistoriska
Sällskap, men i den beredningen finns en klippa, gamle elitspelaren i ishockey,
Rolf Hallgren.

I år är det val och då brukar de politiska partierna
var mycket aktiva när det gäller att få ihop namn till listor. Det gäller att
få ihop så många namn som möjligt för att vissa bredden på sina
förtroendevalda. Har hört många gånger partifolk som säger ”sätt mej långt ner
på listan så är det ingen risk att jag blir invald ” .

Ofta var det kamp om de viktigaste posterna inom
politiken, som ordförande i de olika nämnderna eller ledamot i kommunstyrelsen. Politiker som inte platsade i de tunga
nämnderna fick ofta erbjudande att sitta i Hälsovårdsnämnden. På den tiden
fanns det inte många tunga frågor i den nämnden. Ofta handlade det om tömning
av latriner och hur råttgift skulle hanteras. Vid ett tillfälle fanns det
förslag om att staden inte längre skulle tillhandhålla råttgift gratis längre
för fastighetsägarna. En ledamot var mycket kritisk mot förslaget. Hans tunga
argument var: ” min fru och jag gick i Strandparken i söndags morse och vad
fick vi se, en stor fet råtta”. Men det var inget som bet på majoriteten. I dag
är Sydnärkes Miljöförvaltning en av de viktigaste förvaltningarna.

En nämnd som hängde med väldigt länge var
Hästuttagningsnämnden, vars uppgift var att vid krigsfara ta ut ett bestämt
antal hästar från kommunen för krigsmaktens behov. När folk skulle tas ut till
nämnden på 70-talet väckte det stor munterhet.

Kring namnet Hospitalsgatan i
Askersund har det funnits en del spekulationer. Vännen Leif Linus har dock löst
gåtan med gatunamnet genom gamla kartor. Namnet var förr Nya Kyrkogatan, men
ändrades sedan till Hospitalsgatan. Anledningen till det var att en av
byggnaderna vid Sofia Magdalena användes för skola och hospital. Byggnaden uppfördes några år efter den stora
branden 1776. Tomten som i övrigt var obebyggd sträckte sig ner till nuvarande
Hospitalsgatan. Några har varit helt säkra på att det låg ett hospital vid
Hospitalsgatan 12 B i korsningen med Lilla Bergsgatan. Gamla askersundare har
sagt att huset allmänt gick under namnet ”hospitalet”. Där av också gatunamnet.
Men jag har också hört andra varianter på placering av hospitalet, då ut mot
Storgatan. Ungefär så.

Hospitalsgatan in till höger. I hörnet Winerkonditoriet.
Bild från Leif Linus samlingar. Han har också copyrighten på bilden.

Trots sjukhusstämpeln har
Hospitalsgatan varit en mycket frisk gata med massor av aktiviteter. En del
finns kvar, som i Missionskyrkan och Elimkyrkan. Tidigare fanns ju också
Frälsningsarmén att besöka om det skulle vara så. Armén har nu förvandlats till
hyreslägenheter. Edlunds järnhandel är också mycket välbesökt. Man kan säga att
det är gammal fin institution när det gäller byggmaterial i Askersund.
Askersunds-Tidning fanns också vid gatan, liksom plåtslageriet.

PS! Mer text och flera bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

Vyn från toppen av
Norströmsgatan mot Landskyrkan är nog en av Askersunds mest avbildade platser.
Kyrkan ligger mitt i öppningen på andra sidan sundet. Perfekt för fotografering
och teckningar. Men Norströmsgatan har bidragit med så mycket mera under årens
lopp. Utmed gatan fanns stans stora industrier en gång i tiden, som Askersunds
Trikåfabrik, Askersundsverken i korsningen Norströmsgatan-Trädgårdsgatan, och
Askersunds kvarn.

Bild ur Leif Linus samling från slutet av 1800-talet.

Mitt minne från kvarnen är att en av jobbarna,
Gustav Fors, kom släpande upp för backen med sin trehjuling fullastad med tunga
mjölsäckar varje dag. Säckarna skulle lastas på bussarna vid busstationen. Hade
arbetsmiljöverket funnits på den tiden hade nog Gustav snabbt fått upphöra med
sitt slit. Gustav var precis ingen atlet. Själv cyklade jag till bussarna med
paket på en tvåhjuling och tyckte det var tungt. Men insåg snabbt att det var
en bagatell mot Gustavs slitgöra.

PS! Fler bilder och mera text finns på na.se-Nyheter- Askersund-Oves blogg

Nostalgi har blivit modernt om man säger så.
Bildvisningen av Kvarteret Garven i Askersund för någon vecka sedan lockade
runt 300 personer till Sjöängen. Folk kom såg, njöt och framförallt mindes när
det dök upp hus och personer på filmduken. Styrelsen i Föreningen Gamla
Askersund hade gjort ett stort jobb med att få fram vilka som ägt och bott i
husen. Släktforskare Strömberg måste ha tillbringat åtskilliga timmar i
arkiven. Och som vanligt hade vännen Linus hitta bilder.

Själv bor jag på en trevlig liten kulturgård mitt i
stan. Carlstens gård. Beviset på att det handlar om kultur är en
informationsskylt på väggen ut mot Stöökagatan. Har läst att ett av de tre husen på gården är byggt
schweizerstil. Anledningen
till att stilen kallas schweizerstil är att den ursprungliga idén
hämtades från den lantliga trähusbebyggelsen i Schweiz. Jag är ingen expert på
hus men har googlat. Och jag har
inte hamnat där för att jag är någon kulturell höjdare. Sålde vårt hus och
behövde en hyreslägenhet. Konstigare än så var det inte och det blev bra. Ägare
är Askersundsbostäder. Bostadsrätt är inget för mej. Vill ringa till vaktmästare
Stefan på bostadsbolaget när det blir något fel.

Som gammal journalist har jag hamnat helt rätt i
vårt boende. En gång i tiden startade Carl Isaak Fahlgren Askersunds-Tidning i det
hus vi bor . Inte för att jag känner historiens vingslag när jag sitter i
rummet där jag sitter och skriver mina krönikor och bloggar, men det känns trevligt
ändå. I dag används nämligen den gamla reaktionen till några sovrum. Inget vittnar
om att Carl Isaak styrt och ställt i lägenheten förutom en liten detalj i
trappuppgången. Där finns luckan kvar där redaktörerna lämnad ner sina manus
till tryckeriet i källaren. De fina redaktörerna ville inte bli smutsiga av
trycksvärta. När tryckeriet försvann förvandlades rummet till fiskaffär.
Jämfört med förr används rummet nu till något så banalt som torkrum för tvätt.
Så kan det gå.

Sam Carlsten bildade Hemvärnet i Askersund

En legendarisk ägare till gården var stadskamrer Sam
Carlsten. Träffade och pratade med honom ibland när han blivit pensionär. Minns
vid ett tillfälle då jag skulle intervjua honom om Hemvärnet i samband med ett
jubileum. Sam hade tagit initiativet till att bilda Hemvärnet. Mötte honom på
trappan till sin lägenhet. ”Roligt att du kom, men lugna dej en stund. Ska bara
uträtta en sak” förklarade Sam. En kvart senare kom han ut på trappan i full
Hemvärnsmundering. Och jag som bara skulle
göra en kort intervju med en civil bild.

Melodifestivalen på TV har
blivit en verklig tittarsuccé de senaste åren. Miljontals svenskar följer
programmet. Jag är ganska säker på att
min gamle bekant Erik Frykman, hade funnits med i Sverigeuttagningarna om det
varit aktuellt på hans tid. Eriks populära schlagers finns fortfarande med i
allsångshäften och sjungs så fort det drar ihop sig till allsång någonstans. Han var medansvarig till evergreens som ”En
dörr står på glänt”, ” I en grönmålad båt”, ”Två små fåglar på en gren” och
sist men inte minst ”En röd liten stuga ner vid sjön”.

Schlagerförfattare Erik
Frykman fick inte bo i en röd stuga vid sjön när han flyttade till Askersund på
70-talet, men ibland dök det i alla fall upp en grönmålad båt i vattnet utanför köksfönstret vid Sundsgatan. Själv bodde Erik
med fru Marie under ett antal år i en gul liten stuga i Askersund alldeles
intill vattnet vid Sundsgatan.
PS! Ytterligare text och bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund -Oves blogg

Under årens lopp har det gjorts många försök att
locka folk till Borgmästareholmen i Askersund. För drygt 30 år sedan försökte
Lisa och hennes kompis Jasmin att få folk till holmen på sitt vis. Lisa och
Jasmine var två norrlandsgetetter. De
gick fritt på holmen tillsammans med två andra getter, Ulrik och Ulrika. Lisa
lämnade fyra liter mjölk till arrendatorn på holmen, Erland Nelson, varje dag.
Han hade också en passagerarbåt med namnet Älvan. Det här var innan bron till
holmen fanns.

Askersundarna hade en gång i
tiden minst tre kommunala pumpställen att välja på för att få friskt vatten.
Trots närheten till sjön. Några vattenledningar fanns ännu inte i stan. Pumparna var ett pittoreskt inslag i stadsbilden.
Men också mötesplaster för stadens ungdomar. Där fanns tillfälle för alla
pojkar att visa sina chevalereska anlag genom att hjälpa flickorna med
vattenpumpningen. I många fall blev vattenpumpningen helt avgörande för en
fortsättning av bekantskapen, som senare ledde till äktenskap. När
vattenledningarna kom blev det betydligt svårare för pojkarna i Askersund att
imponera. Har inte riktigt kläm på vilka metoder som användes efter
pumpepoken….
PS! Fler bilder och mera text finns på na.se-Nyheter- Askersund.Oves blogg