Oves Blogg

Kräftfisket är nu i full gång i Vättern. Ett fiske
som lockar många. Ibland allt för många. Det har periodvis också varit stökigt
ute på sjön när det gäller det fria fisket. Tycker själv att det finns kräftor
så att det borde räcka till en kräfta åt alla utan bråk.

Men det har varit andra tider för kräftfiskarna i
Askersund. I början på 50-talet utrotade pesten flodkräftorna i Alsen. Många
gamla fiskare drömmer förmodligen mardrömmar än i dag om pesten. Det fanns helt
plötsligt inte ett liv i burarna. Kräftfisket
var stort på den tiden, med fiskare från Hagabadet in till hamnen och runt
Borgmästareholmen. Och förstås också båtfisket ute i sjön. Det var lite av
folkfest.

En som tog pesten och bristen på flodkräftor mycket hårt
var källarmästare Sand på Statt i Askersund. Han hade alltid ordnat med
kräftsupéer som lockade många gäster och var en fin inkomstkälla i
verksamheten. Helt plötsligt var det ingen av leverantörerna som ringde och
ville sälja. Sand fick jaga kräftor över hela Mellansverige får att få ihop till
några supéer.

Mitt intresse för fiske har alltid varit mycket
begränsat, utom när det gällde kräftfisket. Det var visserligen länge sedan jag
höll på med det, men under min uppväxt några meter från Gårdsjöns strand
fiskade jag ibland. Då var det flodkräftor det gällde. Nu handlar de mesta
kräftfisket om signalkräftor.

Minns att det var många som ville komma och fiska
kräftor hos oss, men farsan var restriktiv. Han tyckte att man bara skulle
fiska för eget behov och inte göra affär av det hela.

Farsan stora intresse var att hänga upp färgade
lampor i träden när vi hade kräftfest. Det skedde vid ett tillfälle per säsong.
Själva fisket var han aldrig intresserad av, utan mera det konstnärliga runt
kräftkulturen. Minns inte om han ens åt kräftor? Att koka kräftor var omöjligt
för honom. Det stod han inte ut med. Sådan uppväxt hade jag när det gäller
kräftor. Morsan fick ta hand om kokningen trots svår ångest. Minns inte om hon använde mörka solglasögon när
hon tömde i kräftorna i det kokheta vattnet. Om inte, skulle hon ha haft det
för att slippa se ”eländet” att tömma ut levande djur i hett vatten.

Vad jag förstår finns fortfarande det kräftor kvar i
Gårdsjön, men då handlar det om signalkräftor. Jag är själv inte någon stor
kräftkännare. Brukar själv köpa någon låda kräftor från något främmande land.

PS! Flera bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

Askersund har en smed i sitt
stadsvapen. Det har säkert inte undgått någon som besökt eller bor i Askersund.
Det är bara att kasta ett öga upp mot rådhustaket, så finns smeden där för med
sin slägga slå in hel- och halvtimmar. Många av dagens askersundare undrar nog
över varför det blev just en smed. Men alternativet, en grosshandlare i spik,
hade varit sämre åtminstone när det gäller att få till ett konstverk som
uppmärksammar alla på vad klockan visar. Möjligen kunde man ha skapat en
grosshandlare i järn som dunkat portföljen i rådhustaket varje halv-och
heltimma…
PS! Mer text och bilder finns på na.se -nyheter-Askersund-Oves blogg

Sedan 2003 firas
”Internationella fyrdagen”. Årets firande inträffade under den gångna helgen (28/8). Förutom Sverige deltog ett antal länder. Ett
70-tal platser höll också öppet för allmänheten. Därför är det på plats att
påminna om AGA-fyren som finns i Bastedalen. Har skrivit om fyren tidigare vid
något tillfälle.

Askersunds kommun har
ansvaret för AGA-fyren på klippan ute vid Emmekärr vid Vättern. Under många år
anlitade kommunen Göran Sundström från Karlsborg att sköta underhåll och
service av kommunens fyrar på Vättern. Det finns ytterligare två fyrar men inte
med samma kulturvärde som Dahléns-konstruktionen i Bastedalen. Enligt Sundström
är det ett tekniskt underverk, men som nu moderniserats. Nu drivs fyren med hjälp av solceller och det
har underlättat arbetet. Dahléns gamla teknik har gjort sitt. Men fortfarande
fodras tillsyn.

Johan Bergsten på M/F Wättervik har tagit över
skötseln efter Sundström, samt ansvara för sjöprickningen i norra Vätterns
skärgård.

PS! Ytterligare bilder och text finns på na.se -Nyheter-Askersund och min blogg

Den gula restaurangbyggnaden
Sundsgården vid Sundsbron tillhör i högsta grad Askersunds stadsbild.
Askersunds Stadshotell i all ära, men Sundsgården vid Sundsbron var ett lika populärt ställe
när det begav sig. Om inte ännu populärare. Allt var lite enklare där. Ett
hotell är ändå ett hotell. Och nu är det bara Sundsgården som finns kvar. Gamla
Statt har blivit servicehus. Och ett nytt modernt hotell finns på andra sidan
bron. Sundsgården var ett andra hem
för många inom föreningslivet. Och mycket berodde det på källarmästare
Anton-Pelle Pettersson.

PS! Ytterligare text och bilder finns på na.se-Askersund-Oves blogg om någon vill kolla.

Alla kommuner med lite självaktning arrangerar
gratis trivselaktiviteter under sommaren. Med olika namn. Det behöver inte vara
Trivselkväll som i Askersund under många år. Vid något tillfälle var namnet till och med ”
Nattifestival”. Anledningen var att festen började lite senare på kvällen. Runt
klockan åtta om jag minns rätt. Nu har namnet ändras till ”Sommarmusik i Askersund hamn”.

Under en period hölls Trivselkvällarna i
Hembygdsgården med ”Trivsel-Torsten” Lundberg som programledare. Torsten och hans hopplockade artistparad
lockade storpublik varje gång. Runt 1000 personer. Svårare än så behövde inte
var på 60-talet. Från vår balkong på Borgmästargatan
kunde man se folk vandra upp till Hembygdsgården med sina tältstolar under
armarna. Det var som ett lämmeltåg för att nu ta i lite. I alla fall som ett
mindre lämmeltåg.

Senare flyttades Trivselkvällarna till Strandparkens
stora gräsmatta. Där fick det plats mycket folk som helst och så var det också.
Några av kvällarna dök Gösta ”Snoddas” Nordgren upp. Han var då lite på nedgång
men drog ändå mycket folk. ”Snoddas” gillade Askersund. Han hade varit i stan
både spelat bandy och fiskat. Många amatörer fick också sina drömmar uppfyllda.
Att uppträda från en scen inför storpublik.

Bild från 1973 i Strandparken, Trivselkväll med ”Snoddas” och ”Karlstads -Snoddas.”

Nu är det hamnområdet i Askersund som gäller för
kommunens trivselarrangemang på sommaren. Minns vid några tillfällen då hemmasonen
Bertil Boo gjorde sina framträdanden där. Då var det fullspikat. Många ville tala med honom om gamla minnen.
Hygglige Bertil svarade snällt och mindes. Tror inte han kände igen hälften av
de som kom fram, men han vill inte såra någon. Och visst kom han ihåg…

Men han var inte alltid så känd. Bertil berättade
för mej när han gjorde ett framträdande på ett norrländsk äldreboende kom det
fram en man och tackade med orden: ”Aldrig trodde jag att skulle få höra Harry
Brandelius i verkligheten. Tack! Tack!”. Bertil tog det hela med humor.

I dag är det de pigga Systrarna K, Åsa och Karin
Karlson , som lockar mycket
folk på sångstunderna i hamnen. Och ibland Torsten Loxbo och Jonny Sjöberg. Det
är annars inte lätt att var profet i sin hemstad.

Publiken brukar vara mycket nöjda när de lämnar
hamnen. Men vid ett tillfälle gick det dock snett vid en fest på torget. Den kände
radiomannen som skulle vara programledare hade tittat för djupt i glaset. Han
stod mest och babblade utan att tala i mikrofonen. Det blev fiasko. Men så är
det inte i dag. Programledare och artister sköter sig exemplariskt.

Berg som måste sprängas bort