Oves Blogg

Förra helgen invaderades Askersund av både folk och
bilar. Orsaken var årets traditionella antikmarknad med auktion i hamnområdet.
Antikmarknaden har blivit Askersunds stora publikmagnet. Svårt att sia om publiksiffran
när det inte finns entré, men när jag förr skrev om tradjazzfestivalen använde
jag mej av siffran 10-15 000. Det var bra siffror tyckte jag. Tror de är gångbara
även för antikmarknaden

På något sätt hade arrangörerna fått till
bilparkeringar åt alla. Det stod bilar nästan över allt. Någon kanske klagar
men jag tycker att man får stå ut med att det råder något av djungelns lag trafikmässigt
några dagar om året i Askersund när det är stora arrangemang. Det är fest och
mycket folk. Samma är det på de vanliga marknadsdagarna. Ge parkeringsvakten
några semesterdagar vid de här tillfällena. Alternativet är att trycka upp en jätteupplaga
med böteslappar. Tycker man ska ha i minnet att många av stadens gamla gator är
anpassade för hästskjutsar som inte stämmer med dagens bilutbud.

Många av gatorna i Askersund är byggda för hästskjutsar. Bilden är från 50-talet.

Firman som sköter trafikövervakningen i Askersund
finns inte i stan, utan dyker lite när som helst med bil. Det gäller att ha
lite tur om man skulle råka parkera fel i vardagen om man säger så. Det får mej
att tänka på en person som jag kände med häftigt humör. Han hade blivit stoppad
och bötfälld av polisen för att ha kört utan lyse på cykel en mörk kväll. Uppretad förklarade han att ”i går kväll hade
jag lyse på cykeln, men då var ni minsann inte ute”. Till det kom ett antal osande
kraftord. Själv åkte jag på böter vid den gamla gatan där jag bor. Stod två
meter för nära gatukorsningen och det kostade mej 800 kronor. Lite surt när den
gamla gatan nästan alltid är belamrad med bilar från gatukorsning till gatukorsning.

På kullerstenstorget i Askersund har man lagt rader
med plattor för att underlätt för folk som har besvär med att ta sig fram på
olika sätt och för folk med kundvagnar. Men där är respekten dålig. Jag
förmodar att kommunen och parkeringsvakterna åtgärdar problemen med det
snaraste. Annars åker tillgänglighetsflaggan ner på halv stång. Har också ett lite
udda parkeringsminne. Hade fått order om att åka in till redaktionen Örebro för
löneförhandlingar. Blev upplyst om var jag skulle parkera. Det blev 200 kronor
i löneökning. När jag kom ut till bilen satt en böteslapp på rutan på samma
summa. Lite snopet, men min vänlige chef tog hand om böterna. Det var han som
hade visat mej parkeringsplatsen.
—————-

Tre bra saker.

Lingon. Säsongen för lingonplockning har börjat lite
smått. Jag har ett bra ställe. Var det
ligger? I Askersunds kommun.

Sjöängen. Nybygget i kanten av Strandparken är snart
färdigt. I veckan är det dags för skolbarnen att ta de nya skollokalerna i bruk.
Sedan rullar det på med andra aktiviteter under hösten.

OS. Jag har kanalerna som sänder OS och det är bra
för mej. Tycker det ändå är tråkigt att inte OS-sändningarna finns på SVT, så
alla kan se. Och slippa alla reklam.

IFK Askersund tappade poäng hemma mot Marieberg i
höstens första seriematch hemma på Solberga. Matchen slutade 1-1 (1-0) sedan
IFK tagit ledningen en halvtimme in på första halvlek genom Andreas Borg. Målet kom efter en rörig situation framför
Mariebergs mål. I det läget trodde nog alla att IFK skulle springa hem segern.
Det fanns bud på ytterligare mål, men skärpan och spelet från tidigare matcher
saknades. Men gästerna spelade smart med mycket folk i försvaret.

Mariebergs kvittering kom genom Ludvig Björkström
när det återstod tio minuter av matchen. IFK hade då tappade markeringen helt.
IFK saknade några av sina viktigaste spelare av olika anledningar. Men sådant
händer alla fotbollslag under en serie.

Henrik Göthe fick priset som bäste hemmaspelare och
Dennis Rosbo i Marieberg.

Nästa match för IFK är Hallsberg borta. En mycket
viktig match för båda lagen. IFK ligger på andra plats i serien och Hallsberg på tredje.

Full fart vid Lilla Living vid Stöökagatan.

Stöökagatan i Askersund norr ut från torget var förr
ett livligt gångstråk. Där låg Centralcaféet, en sybehörsaffär, Erik
Vulkarns gummiverkstad, Sams begravningsbyrå, Kias bageri, Bernhard Andersson
skomakeri för att nämna något. På Rådhustomten fanns också en affärsbarack.
Verksamheter som folk var mer eller mindre tvingade att besöka ganska ofta.

När Rådhuset byggdes ut blev stora delar av gatan
norr ut kontoriserad. Folk stannar ofta i dag i närheten av torget och den
stora matvarubutiken. Nu finns det ett gäng som försöker få tillbaka lite av
det gamla gångstråket. Och de kämpar på för att locka folk. I gamla posthuset
vid Stöökagatan finns både ”Silver Carina”, Zebra Form” och ”Glas och Lakrits”,
så ett råd är att inte bara stanna vid torget. Gå några steg extra. Ytterligare
ett efterlängtat nytillskott vid gatan öppnade under den gångna helgen. Butiken
Lilla Living finns redan, men ägaren har nu också öppnat ett efterlängtat café.
Under antikmarknaden var det fullsatt. Det påminde lite om gamla tider vid
Stöökagatan.

Stöökagatan på vykort från början av 50-talet

Någon kanske undrar över namnet Stöökagatan. Det
kommer från familjen Stöök som drev handeln redan på 1600-talet i Askersund.
Några i familjen var också rådmän. Förmodligen är det efter gårdsägare Lars
Stöök som gatan uppkallats . Han var nämnd i protokoll redan 1671. Stööks
klädbutik låg utmed Storgatan (där BE-GE:s finns i dag), så i modern tid blev
det inte riktigt rätt. Familjens butik har inte funnits vid Stöökagatan.

Årets sommarutställning i Askersunds Hamnmagasin har
avslutas. I 25 år har konstföreningen arrangerat sommarutställning i
”magasinet”. Årets visning var den sista för föreningen i ”magasinet”. I fortsättningen kommer utställningarna att
finnas nya Sjöängen. Vad som kommer att hända med Hamnmagasinets unika
utställningslokal är oklart. En utställare som drog stor uppmärksamhet till sig
var Basel Zamman från Damaskus. En av våra nya landsmän. Han visade upp en unik
häst gjord i armeringsjärn. Han låter gärna hästen blir kvar i Askersund, det
finns föreningar som är villiga att ställa upp med pengar. Frågan är bara var
hästen skulle kunna placeras. Kanske utanför nya Sjöängen? Ett passande namn på
konstverket vid en sådan placering kanske vore ”plugghästen”.

Vägbyggena runt Askersund pågår för fullt. Vägar
breddas, träd fälls och hus rivs. Vi Stadskvarn strax norr om Askersund finns
huset som mångsysslaren Harald Pettersson byggde. Harald var ett teknisk geni.
Självlärd. Vad jag förstår kommer han hus att klara sig från rivning, men nya vägen
kommer att smita förbi strax utanför husknuten. Huset är sålt och Harald finns
inte kvar i livet längre. För mej innebär huset många trevliga och udda minnen.

Under många år som journalist hade jag mycket med
Harald att göra. Han ringde när han kommit på nya idéer som han ville visa upp,
eller när han fick syn på någon udda stjärna. ”Gå ut på trappan och kolla över
Borgmästareholmen, så får du se en ovanlig stjärnan”, var uppmaningen.
Problemet var att jag inte kunde lokalisera ”holmen” från min trappa på
Närlundaområdet. Och stjärnor är jag oduglig på. Något som irriterade Harald.
”Du vet väl för satan var Borgmästareholmen ligger. Det kan väl inte vara så
svårt”, tyckte han.

En gång gjorde jag ett verkligt udda reportage om
Harald. Han hade byggt en tempererad utomhuspool till sin rullstolsbundna
hustru på berget strax intill villan. En kärleksförklaring som hette duga. Från
bassängen och i till huset byggde han en förbindelselänk, genom en 15 meter
lång bro. Tyckte det såg mycket besvärligt ut att bygga en bro, men Harald var
av en helt annan mening. Men så hade han
också varit brobyggare med egen firma. Harald hade byggt broar över hela
Sverige. Noterbart är att vid det här tillfället hade han fyllt 80 år.

Hustrun Elvira följde bygget från rumsfönstret. Och
hon tyckte med all rätta att Harald var duktigt. Det här var på vinter och hon
längtade till Mors Dag för då skulle bygget
vara färdigt. Elvira finns heller inte kvar i livet. Bassängbygget började med
att han fick spränga bort lite berg. För att få bort sprängstenarna byggde
Harald en lyftkran. Badet värmdes av solenergi och belysningen under vattnet
drevs av en vindsnurra. ”Vet inte riktigt, men jag tror vi fått en sådan där
spaanläggning som vi läst om att det finns på hotell och badhus”, funderade
Harald.

Min fråga var naturligtvis hur man kunde komma bygga
en utomhuspool? ”Egentligen skulle jag bygga färdigt min verkstad som ligget i skogskanten
en bit från huset, men jag behövde vara i närheten av Elvira, så utomhuspoolen
fick gå före. Jag tycker det roligt att syssla med byggen av det är slaget”,
var Haralds enkla kärleksförklaring.

I centrala Askersund finns ingen simhall eller
utomhuspool. Harald hade planer på att låta kommunen hyra in sig på hans
anläggning vid Stadskvarn. Men det blev aldrig så. Harald och Elvira var mycket
nöjda med livet, men med ett undantag och det var de stora vinsterna på
Bingolotto. De tyckte att det skulle vara flera småvinster så fler kunde vinna.
Harald hade försökt ringa till Karlavagnen på radio för att klaga, men hade
aldrig lyckats komma fram.

Det gamla
päronträdet vid Stöökagatans parkering har åldras på ett fint sätt med massor
av päron varje år. Men nu börjar åldern ta ut sin rätt. Natten till torsdagen
ramlade en stor gren ner över parkeringen. Några bilar stod under trädet, men
jag vet inte om de blev skadade. Det här
hänt att folk ringt om att jag ska fotografera det vackra trädet
när det står i full blom. Frågan är väl nu hur det blir med trädets
framtid….

Tidningen har en pågående tävling om att gissa
platser på fina flygbilder från länet. För någon vecka sedan fanns
Skyllbergsvallen på en bild. En kvinna från Lindesberg gissade rätt. Det
fanns också lite information om idrottsplatsen, som jag tänkte
komplettera lite i den här bloggen. Anledningen till är bland
annat att jag själv spelat där ett antal gånger och nu har jag ett barnbarn
Ebba som spelar i klubbens damlag. Genom henne blir besöken också
lite tätare än tidigare.

Bilder från NA:s papperstidning

Vill man uppleva riktig
fotbollskultur är ett besök på Skyllbergsvallen nödvändigt. Så skrev jag i
tidningen i början på 2000-talet. Några
år senare då Riksidrottsförbundet firade
sitt 100-årsjubileum, listades också Skyllbergsvallen som en av landets 100 idrottshistoriska
platser. Det skedde i samarbete med Riksantikvarieämbetet. Den stilrena
träläktaren och dito entré är klockren fotbollsnostalgi.

Skyllbergsvallen som invigdes
1939 har blivit kultur och det med all
rätta. Träläktaren är K-märkt. Det har också gjort att Skyllbergs IK fått lite pengar till hjälp
från länsmyndigheterna att hålla läktaren i trim. Skyllbergs Bruk såg till att
Skyllbergs IK fick en trivsam idrottsanläggning en gång i tiden. Dåvarande
bruksägare Ivan Svensson var mycket idrottsintresserad och det har sedan följt
familjen Svensson. Förhoppningen hos Ivan Svensson kanske var ett stort
genombrott för Skyllbergs Idrottsklubb
på den idrottsliga sidan som skulle ge eko ute i Sverige. Tyvärr blev
det inte så. Men det finns ju andra kvalitéer än segrar och rekord. Trivsel och
ömsesidig glädje smäller också högt.

Bild från 30-talet.
Anders Foglanders bildarkiv.

Ivan Svenssons såg bland
annat till att IFK Askersund fick en bra back i sitt allsvenska bandylag.
Karl-Erik Andersson, kom som elingenjör till ”bruket” från Stockholm. Han hade
under flera år spelat bandy i AIK. Karl-Erik berättade för mej att han tänkte
lägga av med bandyn när han kom till Skyllberg. Men det tyckte inte Ivan
Svensson, som uppmanande honom att omgående söka upp IFK:s bandyträning. Och så
blev det också. Karl-Erik var sedan under många år en verklig backklippa i
IFK:s allsvenska bandylag.

En bild från 40-talet. En Sydnärkeskombination (till vänster) mot ett danskt lag. Längst bak i ledet bandystjärnan Karl-Erik Södergren.

För några år sedan hamnade
Skyllbergsvallen i verkligt fint sällskap. ”Vallen” hamnade nämligen på en ”fem
i topp”-lista för fotbollsarenor, tillsammans med Stadio Giuseppe Meazza i Milano, San Marmés i
Bibao, Westfalen-Stadion, Dortmund och Ajaxs hemmaarena, de Meer i Amsterdam.
Inga dåliga grejer. Det var arenasamlaren och skivbolagsdirektören Lars Nylin,
som tog fram topplistan. Nylin hade besökt 250 arenor. Arenasamlande är en stor
sak internationellt. Det finns klubbar för samlarna. För att bli medlem i en av
klubbarna måste man ha sett fotboll på samtliga 92 fotbollsarenorna i det
engelska ligasystemet. Bara ett besök räcker inte.

Själv har jag spelat många
gånger på fina Skyllbergsvallen med IFK Askersund. Ofta blev det förlust, men
det var ändå lite speciellt att sitta i omklädningsrummet under träläktaren.
Precis som på de flesta idrottsplaster på den tiden fans det ett gäng trogna
supporters även på Skyllbergsvallen , som visste hur ”riktigt fotboll” skulle
spelas. Gänget var alltid placerat i hörnet där matchklockan finns. Det var
inget snällt gäng och särskilt mot oss som kom från Askersund. Stöddiga
askersundare…

Expertgänget kunde också vara
väldigt elaka mot sina egna spelare. Det fanns alltid hackkycklingar i det egna
laget, precis som på de flesta andra ställen.

Inne på idrottsparken i
Askersund fanns en liknande läktare som på Skyllbergsvallen fram till i slutet
på 70-talet. Den invigdes 1925. Med dagens sätt att se på kultur hade det var
omöjligt att riva den läktaren. Frågan är om det hade varit möjligt att över
huvud taget flytta idrottsplatsen upp till Solberga som de styrande i kommunen
gjorde. I dag finns det hyresbostäder på den gamla idrottsplatsen intill
Konsum. Det är bara björkarna som finns kvar och miner om gamla tider. Från början fanns det ett beslut om att
bostäderna skulle byggas på Solberga, men av någon underlig anledning fick de
styrande för sig att skifta om. Personligen tycker jag det var ett knepigt beslut. Särskilt för mej som har suttit i omklädningsrummen under den gamla
träläktaren även i Askersund och har många fina minnen därifrån. Men Solberga behövs nu med alla fotbollsplaner med tanke på IFK:s stora ungdomsverksamhet. Men det saknas en konstgräsplan. Säkert kommer det vad det lider. En sådan har funnits med i valprogram

Ove Danielsson

Askersund är en populär turiststad under
sommarmånaderna. Under vinterhalvåret möter jag bara bekanta ansikten, men
annat är det på sommaren. En del har planerat in semestrar i stan, medan andra
stannar spontant och kanske fastnar någon dag extra.

Kom att tänka på hur viktigt det var att planera in
semestrarna på den tiden jag jobbade. Det skulle stämma med övriga familjens
ledigheter. Kände folk som började planera nästa års semester direkt efter
ledigheten som varit. De lade ut kartor på köksbordet och prickade in platser
som de skulle besöka året efter. Kom på mej själv några år efter pensioneringen
att jag fortfarande funderade över vilka veckor vi skulle resa runt lite. Men det
var innan jag insåg att som pensionär kunde jag välja vilken vecka som helst.

När jobbade på tidningen hade företaget ett antal
lägenheter som vi anställda fick hyra under någon vecka. Om man hade tur i
utlottningen. Var på den vackra ön Ven några gånger. Första gången fanns nästan
inget att köpa eller göra på kvällstid. Senast jag var där fanns till och med
en pizzeria och det är väl ett betyg på utveckling så gott som något för ett
samhälle.

Innan jag kom till Ven hade jag hört talas om att där
ute fanns det stora odlingar av durumvete. Ett mjöl som är ett hårt veteslag med extra starkt protein
och som det pratades mycket om vid den här tiden. Tänkte vara lite kreativ
och ta reda på hur det låg till. Och visst såg jag stora vetefält. Här skulle
fotograferas. Träffade en lantbrukare på gärdet som jag lite inställsamt berömde
för de fina durumåkrarna. Snabbt kom jag ner på jorden när han förklarade att
det bara odlades durumvete vartannat år på ön. Just det här året var det
vanligt vete. Så kan det gå om man inte är ordentligt insatt i ärendet. Men jag
tog ändå några bilder för att lätta upp stämningen lite.

Testade också öns vårdinrättning. För att kunna sova
ostört hade jag fått öronproppar av en person. Men de var torra och gamla. En fastnade i örat. Försökte med alla medel
att få bort den. Strumpstickor, nålar, gafflar, gem och allt var det var men
den satt fast. Sköterskan log vänligt och efter en stund hade hon plockat bort
proppen. Det blir 100 kronor sa hon först, men när hon fick veta att jag inte
tillhörde hennes landsting blev det betydligt dyrare. Det var sista gången jag använde
öronproppar. Har helt enkelt inte råd med sådana störningsskydd med min enkla pension.
—————————————————————-

Tre bra saker.

Hamnen Askersund. Så fort det är varmt och solen
skiner är det lite sydländskt över området. Uteserveringarna är fullsatta. För
att inte tala om köerna till kioskerna med glass, fisk och korv.

Musik. Det finns mycket att välja på i kommunen.
Festivalen ” Folk, Blues och Jazz i Askersund” är nyligen avslutad, men flera
andra musikarrangemang väntar. Det är bara att hänga på.

Biblioteket. Uppmaningen är att låna tio böcker
samtidigt och som tack få en fin tygkasse med text.

Zinkpojkar