Oves Blogg

Många äldre idrottsintresserade askersundarna pratar
alltid bandy när julen närmare sig. Bandyminnena och IFK:s matcher på gamla IP
sitter djupt i nostalgisjälen hos många. Ofta var det bandypremiär just den
helgen, vänskap eller serie. IFK har inte bandy kvar på programmet längre.
Sektionen är lagd på is. Det måste ha varit kallare december förr i tiden. I
dag är lag utan konstfryst chanslösa. Planerna nu i december inbjuder mera till
fotboll än bandy.

”Snoddas” på gamla IP i Askersund julen 1955

För 60 år sedan möte IFK topplaget Bollnäs hemma på
gamla IP strax före jul. Spolargänget hade sett till att det blev bra is på
parken. Det var storfrämmat i bandyvärlden på gång. 1600 personer kom till
parken för att se träningsmatchen inför den allsvenska säsongen 1956.

Spoling på gamla IP. Farsan Sven vid slangen.

Många kom
säkert också för att se Gösta ”Snoddas” Nordgren med sin stora vita keps. Han
var försvarsklippa i Bollnäs. IFK vann med 3-2, efter mål av Svante Eriksson,
Hasse Bergsten och Gunnar Carlsson.
Mål på gång mot Bollnäs. Hasse Bergsten och ”Garvis” Gustavsson, IFK-spelare i bakgrunden.
”Snoddas” var försvarsklippa i Bollnäs. Här har han dock fått gå ner på knä.
Landslagsmannen Gunnar Carlsson på gång. Han gjorde också ett av målen mot Bollnäs.

IFK spåddes en mycket bra säsong, men det
blev respass direkt ur allsvenskan. IFK tog bara en poäng och det var mot
Örebro SK hemma. Matchen slutade 2-2. Det blev ett fint publikrekord på gamla IP
med 4 107 personer. En av IFK:s stora stjärnor, Karl-Erik Södergren, hade
lämnat IFK för ÖSK. Det var inte lätt för honom att komma hem till Askersund
och möta sina gamla klubbkamrater den gången. Men det skulle ändras när
han återvände till IFK på 60-talet.

Karl-Erik Södergren i ÖSK:s tröja på gamla IP i kamp med sin gamla klubbkompisar. Bilden är från 1956 och matchen slutade 2-2.

17-åriga Kathie Karlsson från
Åmmeberg valdes till Sydnärkes Lucia 1943. Hon blev den första folkvalda lucian
i syd. Askersunds-Tidning var hårt engagerade med bilder på kandidater och med
röstning och allt. Men det blev en knepig historia. Kathie Karlsson valdes till
lucia men ett oblitt öde gjorde att hon fick tillbringa dagen som patient på
sjukstugan. A-T skrev att: ” till ersättare fick den purunga Solveig Kaufeldt
från Hammar hoppa in”. Hon hade fått näst högst röstetal. I referatet kan man
läsa att i väntan på luciakortegen beskådade folk affärsmännens utställningar
av julklappar i stjärnklass.

1943

”Att Sverige i detta världskrigs
femte år är långt ifrån utarmat, bevisades av de rikhaltiga expositionerna i
skyltfönstren, där det fanns både vindruvor, apelsiner och konstigt nog gott om
choklad. För detta senare har vi väl eftersommarens livliga lejdbåtstrafik att
tacka”, kunde man läsa.

Fruarna Ella Johansson och
Valborg Ramzell, svarade för regin av 1943 års luciakortege genom staden.

2015

Kathie fyller 89 år i maj och
bor sedan lång tid tillbaka i Motala. Hon minns luciafirandet 1943 både med
sorg och glädje. Kathie kunde glädja sig åt att hon fick massor av röster. Men
visst tycker hon att det var lite tråkigt med sjukhusvistelsen lagom till
luciafirandet. Men hon har luciasmycket kvar, visserligen en liten billigare
variant men ändå. Orsaken till det var att Kathie fick dela med flickan som
ersatte henne. Arrangörerna hade säkert inte råd att köpa två dyra smycken. Det
blev två lite billigare istället. Efter vistelsen på sjukstugan i Askersund
under luciahelgen hamnade Kathie på sanatorium. Man befarade TBC. Där fick hon
stanna i ett och ett halvt år. Efter sjukdomstiden fick hon anställning på
stället.

1946 gifte hon sig med Tage
Cederqvist. Paret fick fyra söner.

-Vi bodde i Motala. Mor var hemmafru, för att sedan
jobba på olika ställen. De flesta i Motala känner henne som den trevliga tanten
i kiosken, berättar sonen Roine.

-Far dog 2008. Då flyttade
mor till Askersund. Vi tänkte att hon ville vara nära sina systrar men det var
i Motala hon vill bo, där jag och min äldre bror bor. Hon flyttade tillbaka.
Mor har ryggvärk men annars vid god vigör. Hon klarar sig själv med hjälp av
oss barn och barnbarnen. En av våra döttrar brukar ge henne regelbunden
akupunkturbehandling.

Den här bloggen kom till för
att släktingar till Kathie hade läst andra bloggar om luciafirandet i Askersund som jag hade skrivit.
Där fanns bilder med på 17-åriga Kathie. De i sin tur berättat för hennes barn som
kontaktade mej och ville berätta om sin mamma. Att hon var pigg och alert. Och att hon fortfarande var lika fin som på
luciabilden från 1943. Och det är bara
att hålla med om.

Från Facebook. Alla har inte Facebook och jag fått
förfrågningar om att också lägga ut bilderna på Bloggen. I Askersund håller
handlarna liv i gamla skylttraditioner. Till julskyltningen täcks fönstren, för
att sedan visas första skyltsöndagen. Precis som förr. Innehållet i skyltningen
har förstås ändras. Lägger med några bilder från i mitten av 50-talet. Det är
från Torsten Carlssons specerier (i dag Blommor och Blad) och från Kullbergs i
hörnet Väderkvarnsgatan – Sundsbrogatan. Det blev senare banklokaler för att nu
igen var en klädesbutik.

Julen står för dörren. Många har förväntningar på en
glad och trevlig jul utan överdrifter. Då tänker jag både på mat, julklappar
och starka drycker. Tyvärr finns det många som inte har några stora förhoppningar
på en bra jul och det känns sorgligt. Själv ska jag på en julträff på juldagen med
de närmaste. Då serveras kalkon och det är något som kommit in i mitt liv på senare
år. Det var inget som vi åt hemma vid Gårdsjön när jag växte upp. Farsan födde
visserligen upp kalkoner vid något tillfälle, men de skulle säljas till
matserveringen vid Sjukstugan i Askersund vad jag minns. De var inte till oss. Vi
hade inte råd med sådant. Minnet av kalkonerna från ungdomen är bara att de var
ständigt på dåligt humör och lättretade. Och vem skulle inte ha varit det med
en sådan dyster framtid. Det gällde att vara snabbt inne i huset när hela
skocken kom rusande.

Kalkonuppfödning vid Gårdsjön för länge sedan.

Julen handlar mycket om tro och ofta fullsatta
kyrkor. Själv tror jag på människor, även om tvivlet har funnits ibland. Precis
som för alla andra som tror. Som
journalist fick jag många knepiga samtal. Talade folk sanning eller var det bara
fantasier? Skulle jag tro på dom? Här är
några exempel. Vid ett tillfälle ringde en person från en mindre tätort i
kommunen som jag kände genom olika jobb och som var mycket upprörd. ”Ove du
måste komma snabbt, hyresvärden har plockat bort ytterdörren och det är
nollgradigt ute”, var budskapet. Då började min tro svikta. Så kunde väl ändå
ingen bete sig. Frågade varför och svaret blev att han låg efter med några hyror.
Den bortplockade dörren var ett nytt sätt att klara en vräkning snabbt. Jag
satte mej snabbt i bilen och när jag kom fram var dörren på plats igen. Mannen
hade ringt till hyresvärden och sagt att tidningen var på gång. Det hade gett
ett snabbt resultat. Men han hade inte farit med osanning.

Vid ett annat tillfälle drog en tromb fram över
Sydnärke. En person som brukade ringa förklarade att massor av vackra gamla
träd hade blåst omkull vid Stjernsund. Förklarade lite uppgivet att det var
hemskt tråkigt på så fina träd och fortsatte sedan att skriva som inget hade
hänt. Sedan ringde ytterligare ett antal personer om samma sak och det gjorde
att jag blev tvungen att åka till godset och kolla. Och mycket riktigt, det låg
träd huller om buller i slottsallén. Episoden stärkte min tro på att lita på folk.

Slutligen vill jag önska alla en glad och trevlig jul, oavsett vad man tror på.

Askersund ska spela bandy mot somaliska landslaget i
början av januari har stått att läsa i tidningarna. Somalierna har gjort succé
på bio Fredrik och Filips film. En bra film hur kontakter mellan svenskar och
nya svenskar kan skapas på ett fint sätt. Matchen ska spelas i Örebro. Det är WBK Askersund som ska möta
somalierna. Askersund är inte särskilt
mycket inblandade. Det är bara namnet Askersund som har beröring med bandyn i
Askersund. Wadköpings BK har lagt till namnet Askersund . Några matcher har WBK
Askersund spelat på Solberga i Askersund. Men det är några år sedan. IFK
Askersund med ett antal allsvenska säsonger har inte bandyn kvar på programmet
längre. Sporten är lagd på is. Men däremot finns det lite bilder från det
”riktiga” Askersundslaget som jag lägger med. Bland annat på Bertil ”Garvis” Gustafsson som
skulle ha fyllt 85 den 18 december. En
färgstark person både på och utanför planen.
Bilder övre raden: ”Garvis” och fotbollsproffset Arne Lundkvist mot Motala. Mot Waggeryd på Gårdsjön.
Undre raden:Hans Ågren, ”Garvis”,Gunnar Carlsson. Bild från en match mot Grängesberg.

Blogg med anledning av
klimatmöte i Paris som avslutades för någon vecka sedan. 196 länder skrev under
på att jobba hårt med miljön framöver.
Men det skulle ta några år innan förbättringarna var på plats. Någon
jämförde det hela med startaren av ett maratonlopp. Annars ska allt i gå mycket
snabbt i dag. Beställda varor ska vara på plats bara efter några timmar. I
bästa fall efter någon dag. Beställer man varor på nätet som får man alltid
frågan om det skulle vara en snabbleverans. Men då kostar det också. Det går att vänta i tre dagar för att få
paketen fraktfria. Men det är ju en evighet för de flesta av oss.

När jag läser om miljömålen
och snabba leveranser kommer jag att tänka på askersundaren Emil
”Blomsterhultarn” Pettersson. Har skrivit om honom tidigare men Emil är värd att bli påmind om . Han låg nämligen
50 år för sin tid utan att veta om det. Emil använde en handdragen kärra för
sina paketleveranser till stadens handlare. Inget utsläpp alls. Om inte godset på kärran
var för tungt så han var tvungen att ta i. En gång i tiden kände alla
askersundare ” Blomsterhultarn” och han i sin tur kände alla askersundare. Emil
bodde i Stadsparksområdet och var lite eljest. Under många år var han ett
inslag i gatubilden med sin dragkärra. Han började som häståkare, och det slutade
med handdragen kärra.

Emil Pettersson slog ner sina
bopålar vid Blomsterhult i Askersund 1917. Att få bosätta sig på ett ställe med
det namnet är inte det sämsta. Stället låg i kanten av Stadsparken där man i
dag går upp över berget till Kaffestugan. I dag är det villor där. Emil var en
bra berättare som gärna kryddade sina historier. Men vad gjorde det. De blev
ofta bättre och roligare.

Jämsides med jordbruket drev
han åkerirörelse. Han var ensam herre på täppan på den tiden och hans ekipage
fick tjänstgöra som såväl mjölkskjuts, hästförspänd flyttbil, taxi och likvagn.
Tre hästar hade ”Blomsterhultarn” i sitt stall och det var fogliga dragare alla
tre. Några allvarliga skenolyckor inträffade aldrig, med undantag vid ett
tillfälle då en av hästarna fick syn på en kamel. Det var cirkus i stan och när
hästen fick syn på ett av de ovanliga djuren satte han av i sken. Men hästen lugnade
sig när ”Blomsterhultarn” skyndade till. Han berättade om händelsen med stolthet. Det
var ett bevis på vilken hästkarl han var.

Emil berättade ibland minnen.
Ett kärt minne var när han drog upp 700 kilo braxen på ett enda fiskeredskap.
Han var som synes också en storfiskare och det fanns bra fiskehistorier även på
den tiden. Emil såg dagens ljus vid Gammelrödjan 1866 , ett litet torpställe under Aspa bruk.
Stället brukades av far och son i generationer. Emils far skulle försörja fyra
barn, sin svärmor, sin styvmor och sin gamle far. Vid 19 års ålder tog Emil
farväl av hembygden för att träda in i kronans kläder. Under tre år
tjänstgjorde han på Hästvårdskompaniet på
Marieberg i Stockholm. Därifrån hade Emil många minnen att berätta om. Bland annat
ett möte med kung Oskar II

-Skål mina kamrater , sa
kungen, när han hälsade på, i kväll får
ni permission till klockan tolv. Men på tolvslaget ska ni vara tillbaka och
vara tysta. Då ska jag sova, var kungens besked.

Annars var det mest
hästminnen han ville berätta om från militärlivet, som om den granna märren
Annu. Hon hade hett blod i ådrorna och sparkade bakut så det blixtra omkring
henne. Ingen ville ha med henne att göra utom Emil, som anmälde sig frivilligt för
att ta sig an ”vilddjuret”. Med ett par sockerbitar i näven närmade sig Emil
märren Annu. Och det var det som behövdes. Lite vänlighet.

-Hon tålde inte hårdhandskar
den sköna märren . Så är det med ”kvinnset”, upplyste Emil.

Priset för en hästkörning
från Stubbetorp i Emils ungdom var 2:50
kronor tur och retur. Krokade Pettersson för två hästar ökade priset till 5
kronor. Men då gick det också lite fortare. Vid 14 års ålder flög Emil ur boet för
att börja tjäna som lantarbetare vid Karstorp. Då var det oxkörning som gällde.
Emil körde kol från Aspa till Igelbäcken.
Som returfrakt till Aspa hade han tackjärn.

Emil ”Blomsterhultarn”
verkade nöjd med livet. Det var bara en sak som grämde honom. Just som han stod i tur att nå den eftersträvansvärda
befordringen till vicekorpral tvingades han av olika anledningar hem till
Askersund igen.

Det jag själv mins bäst av ”Blomsterhultarn”
var hans besvikelse över när det inte fanns några paket vid station att hämta
och köra ut med sin dragkärra. Då kunde han bli riktigt upprörd, för att uttrycka sig milt. Åkare med hästar hade roffat åt sig alla paketen till utkörning innan
”Blomsterhultarn” dök upp för dagen. Minns att Zetterlund på station sparade några
mindre paket till honom på senare år. Mest för att slippa hårda ord.
Förmodligen betalade handlarna någon krona för varje paket. Och ”Blomsterhultarn”
var ekonomisk.

Det här var historien om Emil
Pettersson i Blomsterhult. Namnet på
tomten har inte överlevt moderna tider. Det är synd. Det var ett vackert namn,
liknande Rosenbad i Stockholm.

Leif Linus har hjälpt till med bilder till bloggen.

Flitens lampa lyser verkligen vid Askersunds församling så här års. Det är mycket som ska förberedas inför julhelgen. Det kan se ut som på bilden om man är ute på kvällspromenad i de norra delarna av Askersund. Det lyser både i kyrkan och flyglarna. Åtminstone gjorde det när jag var ute och skulle ställa in bilen vid Sundsängsgaragen härom kvällen.

Släkten är värst brukar det heta, men det gäller
inte för medlemmarna i Askersunds släktforskarklubb. Tvärtom skulle man kunna
säga. Intresset för släktforskning är stort.
Folk vill ha reda på sitt ursprung. Det handlar också mycket om
lokalhistoria i stort. Hur såg Askersund ut, vilka bodde där och varifrån har
gatorna fått sina namn.

Vid Askersundsklubbens julavslutning i biblioteket
höll klubbens Lars-Åke Strömberg ett intressant föredrag om gatunamn och dess
bakgrund. Lars-Åke berättade om ett antal gator i centrala staden, men lovade
att återkomma med ytterligare ett antal vid senare sammankomster. Ordföranden
Ingvar Sandström assisterade med bilder.

Själv bor jag vid Stöökagatan. En gata som Lars-Åke
informerade om ganska ingående. Gatan har fått sitt namn efter affärssläkten
Stöök. Till att börja med stavade släkten sitt namn med bara ett ö. Men namnet
utvecklades sig med åren. Ett namn som
det finns ett antal teorier om är Norströmsgatan. Lars-Åke presenterade ett
antal. Själv hade han fastnat för en bagare vid namn Nordström som bodde i
området och som gett namn på gatan. Till skillnad mot Stöök hade en bokstav
fallit bort. Bokstaven d har försvunnit och det kan kanske bero på slarviga
uttalande. Finns det flera förslag är det bara att höra av sig till Lars-Åke i
släktforskarklubben.

Som sig bör vid en julavslutning bjöds medlemmarna
på luciasånger av tjejgruppen Waht els.

OBS! Finns också på Word Press:ovedanielsson.se