Oves Blogg

Askersunds kommun har verkligen hamnat i blickfånget
de senaste veckorna i samband med införandet av ett yogaförbud. Det får mej att
tänka tillbaka ett antal år då namnet Askersund valsade runt i media i inte
allt för smickrande ordalag. Då handlade det om ständiga bråk i fullmäktige.

Numera är det
ordning och reda i kf vid sammanträden. Politikerna håller sig inom de regler
som finns. Det finns andra Sydnärkeskommuner som verkar ha det besvärligare med
den saken. Politikerna har jobbat med
att tvätta bort bråkstämpeln och har lyckats. Nu handlar det om politik. Det
var lite si och så med det under en lång period. Med yogadebatten blev det ett litet
återfall, men nu var inte fullmäktige inblandade. Vid fullmäktige på den tiden hände det alltid
oväntade saker. Då fanns det lokala ”missnöjespartier”.

Minns många udda och speciella episoder från den
tiden. Det kunde till och med hända att man voterade om vem som skulle justera
protokollet. Ofta löd rubrikerna att Askersund liknande Grönköping. Ordförande
i fullmäktige, Norefors, vädjade en gång till mej lite på skoj under mötet att
vi skulle skriva Jönköping istället för Grönköping. Det skulle inte slå så hårt
mot Askersund som kommun. Det positiva med det hela var att det kom hundratals
åhörare till fullmäktige. Bättre än TV tyckte många. Men då fanns också bara en
kanal på TV. Det hade betydelse. Det blir inte lätt för dagens fullmäktige att
slå publiksiffrorna från den tiden.

Budet om att
upphöra med avslappningsövningarna omedelbart verkan har väckt känslor. Det
knepiga var att det inte handlade om yoga. Kvinnan som ledde övningarna fick
ändå packa ihop. Det kanske ändå var lite likt yoga? Ansvariga hänvisade till ett beslut från
2014. Ett beslut som inte var bättre 2014 än 2016 tycker de flesta som följt
debatten. Det flesta tycker också att skolan hade betydligt allvarliga problem
att brottas med än yogalektioner. Som inte var några yogalektioner. Lite av ett
löjets skimmer blev det över det hela, men som tur var ingrepp politikerna i
kommunen snabbt. Det fick vara någon måtta på det hela. Förbudet hade fått allt för stora
proportioner ansåg beslutsfattarna. Nu
är det tillåtet med avslappningsövningar igen. Det är väl bara för de som tog
beslutet att ta lärdom av det hela och agera annorlunda nästa gång. Ibland blir
det fel och då är det bara att ta nya tag. Nästa gång blir det säkert rätt.

Genom
familjen Jonsson, Bygget, har jag fått
tillgång till telegrafkommissarie Hanna Ljungqvist fotoalbum med många Askersundsbilder
från början av 1900-talet. En bildskatt. Hanna Ljungqvist avled 1974. Hon var född 1884 i Askersund. Hennes pappa
var kyrkoherde. Efter att ha genomgått elementarskolan för flickor och
hushållsskolan Fleurie (Tingshuset) blev hon elev vid telegrafstationen i
Askersund . Från 1928 var hon telegrafkommissarie i Askersund och var det fram
till pensioneringen. En släkting till fam Jonsson arbetade som hushållerska åt
Hanna. Hon kallades allmänt för ”Tant-Lisa”. Det är genom henne och fam Jonsson
som albumet räddas till eftervärlden. Visar upp några bilder ur albumet från
Hannas tid vid hushållsskolan. Hanna bodde i ett litet hus vid Stora
Bergsgatan med en vacker trädgård. Huset fick ge plats för hyreshus för en del
år sedan.

Några av bilderna har också varit på Facebook.

Från Hushållsskolan Fleurie (Tingshuset)

Rosa Ljungqvist vid trädgårdsskåpet. En bild från 1921. Rosa var Hannas mamma.

Från en blogg:
Tant-Lisa

Bild:Ove Danielsson
Bild: Mikael Bäckström

Som ett prydligt litet
dockhus låg ”Tant-Lisa” Jonssons hus
utmed Stora Bergsgatan. Låga fönster blinkade vänligt uti eftermiddagsljuset.
Smått antika rullgardiner fanns i fönstren. De var mönstrade med torn och
borgar, gröna blad och höga fjäll. I täppan bakom huset tronade ett högt och ärevördigt
päronträd. Grovt och knotigt med 100 år på nacken. När dess krona stod i blomning i
vårljuset, syntes den på
håll i Askersund. Över gatans alla ljus. Ofta under päronträdet hördes klirret
av spröda kaffekoppar och doften av sockerkaka. Så beskrev Askersundsskalden
Levi Karlsson ”den blyge” stadens verkliga idyll under stora delar av
1900-talet.

I dag är idyllen , Stora
Bergsgatan 27 b, borta på när som på gårdsporten. Men frågan är om den inte hamnat upp och ned? Större
delen av tomten fylld med hyreshus. Men rivningen av ”Tant-Lisas” hus skedde
under starka protester. Kulturnämnden
och Föreningen Bevara Gamla Askersund (som i dag heter Föreningen Gamla
Askersund) protesterade så länge det var möjligt. Men utan resultat. Till och
med byggnadschefen Åke Lindh tyckte det var självklart att kommunen skulle utnyttja
sin förköpsrätt, för att rädda huset och trädgårdsidyllen. Lindh ansåg också
att det skulle var ett sätt att också rädda byggrätten till kommunen. Men inte
hans ord hjälpte. Och han var ändå byggnadschef och ett tungt namn i kommunen.
Men politikerna ville annorlunda. Enligt stadsplanen fanns den en byggrätt på
tomten. Och det utnyttjade byggherren Sundsbrons Fastighets AB i Örebro, till
fullo. Han var ute efter att bygga lägenheter i ett attraktivt läge. Fastighetsbolaget köpte tomten med ”Tant-Lisas” hus för 850 000 kronor
i slutet på 80-talet. Senare fick Askersundsbostäder AB ta över husen.

Bild:Ove Danielsson

Föreningen Bevara Gamla
Askersund gjorde ett sista tappert försök att rädda huset, med ett förslag om
en flytt upp till Norra Bergen om det nu nödvändigtvis måste rivas. Till slut
tvingades föreningen ge upp. Byggherren gjorde inte något lagligt fel. Men
många askersundare tyckte att det måste vara något fel på stadsplanen som tillät ett bygge på
tomten. Och rivning av huset.

”Tant-Lisa” avled 1988. Hon
hade fått ärva huset av telegrafkommissarie Hanna Ljungkvist för lång och
trogen tjänst som hembiträde. Hon kom till huset 1939. Under många år jobbade
jag i huset mitt emot ”Tant-Lisas” hus och vackra trädgård. Det var en fröjd
att följa att årstiderna genom den lilla fina idyllen på andra sidan
gatan. Blomsterprakten var stor, från första
vårblomman till de sena höstastrarna. Många kastade avundsjuka blickar in i
trädgården, där Lisa nästan jämt putsade
och fejade. Ogräset hade inte chans att rota sig. Ofta talade vi med varandra.
Om både väder och vind och livet i största allmänhet.

”Jag har alltid tyckt att
trädgårdsarbetet varit roligt. Så länge jag orkar kommer jag att hålla på”,
förklarade Lisa många gånger för mej.

Och det löftet höll hon.

Fram till i början av
80-talet var det träplank runt ”Tant-Lisas” trädgård. Planket plockades bort
och istället planterades en häck. Till glädje för alla askersundare som hade
vägarna förbi huset dagligen.

”Insynen blev en annan, men
vad gör det. Det är trevligt när folk stannar och pratar en stund. Och det
händer ofta när jag håller på i trädgården” , upplyste Lisa , för mej.

Lisas trogne vän och fasta
sällskap var hunden Andy. Det hände ofta att Andy väckte folk ur deras
dagdrömmar när de gick förbi på gatan. Andys skarpa skall fick många att
ouppmärksamma att hålla sig för hjärttrakten.

”Vi har nästan alltid haft
hund i huset. Jag fick Andy för några år sedan av en familj. Visst skäller han
ibland, men hundar är ett trevligt sällskap”, tyckte Lisa.

Jag kan förstå att man inte
kan bevara alla gamla hus, men med ”Tant-Lisas” var det något särskilt. Om inte
annat vittnade alla protester om det i samband med rivningen. Dagens hyreshus i alla ära, men det går inta
att tala om det på samma dag som ”Tant-Lisas” hus och trädgård, även om jag gör
ett undantag i den här bloggen.

Insändare 1896

Bron till Borgmästareholmen var efterlängtad i många
år. Det diskuterades fram och tillbaka vem som skulle bygga och vad det skulle
kosta. Till slut gjorde en privat byggare slag i saken och byggde en bro. En
bro som kommunen sedan fick överta genom en bytesaffär. Men en bro blev det,
även om man senare satte upp en ful grind med lås och allt vid brofästet i
Strandparken med begränsade öppettider.

Men det har funnits radikalare förslag än en bro för
att ta sig ut till holmen. Har läst en insändare från slutet av 1800-talet där
en person föreslog att en luftballong skulle ta folk över till holmen. Motivet
var ” att skulle man ändå föreslå reformer var det lika bra att ta steget fullt
ut”. Och då låg en luftballong nära till
hands.

Utflykt till Borgmästareholmen

Vid den här tiden fraktade fartyget Boren över folk
som inte hade egna båtar till den attraktiva holmen. Det var ju dit
askersundarna åkte för att koppla av
från det hårda stadslivet. Problemet var att slupen Boren ibland var upptagen
på annat håll. Då fanns det roddare att tillgå. Passagerarna fick vifta, skrika
eller vissla för att uppmärksamma roddaren på en båttur. Men ibland hörde inte
roddaren ropen från andra sidan och det var många som tyckte det var
bedrövligt. Så kunde det inte få vara. Att få stå och vänta i Strandparken på
en båt när Borgmästareholmen låg öppen för nöje och avkoppling en fin
sommardag. Det var bara för mycket.

Insändarskribent förslog också att det skulle fästas
släplinor på ballongen, och på det viset kunde man fiska abborre under färden
till holmen. Såvida inte några busgrabbar hängde sig fast i linorna för att
göra gratisresor. För det skulle kosta pengar att åka ballong över.

Anledningen till insändaren var att folk i en
tidigare insändare klagat på problemet att ta sig över till Borgmästareholmen.
Svaret blev en luftballong, även om en del av inlägget måste ha varit lite
ironiskt. En känga mot de som klagade över att det var svårt att ta sig över
till holmen.

Månadens utställare vid biblioteket i Askersund är
Louise Bergström från Zinkgruvan. Hon har haft utställningar i Askersund
tidigare men inte på biblioteket. Louise
tavlor är lite speciella och värda ett besök.

Har tidigare visat en bild på torget i Askersund så där lite grann från ovan. Här kommer några bilder plåtade från markhöjd. Bilderna har jag fått från en god vän, som har många gamla fina bilder. Tycker det är synd att bara jag ska få se bilderna. Bilderna har också gått på Facebook

Torget i
Askersund har varit en populär fotomiljö genom åren. Och det är inte så konstigt. Torget är ju
ändå stadens hjärta. Har sett massor av olika bilder från torget, allt från
vykort till ”vanliga” bilder. Själv har jag varit uppe i Vattentornet och plåtat
åt olika väderstreck. Träden i
torgparken gör att det inte går att kopiera motiven från de gamla bilderna. Torget är skymt. För en tid sedan fick jag
ett antal bilder från en privatperson och där fanns det med en bild där träden
var ganska nyplanterade i början av 1900-talet. Ute på Alsen syns också en
segelbåt. En fin bild tycker jag. Några kanske har sett bilden tidigare, men
visar den ändå.

.

Bergqvist yllefabrik

När kungen
kommer på sina besök blir det en
del uppståndelse. De styrande i kommunerna vill förstås visa upp allt det fina som finns just. Har sett massor av sådana händelser på TV under kungens Eriksgator. Men dagens
uppståndelse är inget emot hur det var förr. Här kommer berättelsen om när kung
Oskar II besökte Askersund i slutet
av 1800-talet. Det var grejer det. Bara som en liten jämförelse hur det var förr
och nu.

Kung Oskars besök i Askersund 1898

Bloggen
handlar om när konung Oskar I I gästade
Askersund 1898. Fabrikör Bergqvist ägare till Askersunds yllefabrik i
hamnområdet, var en mäktig man i staden. Han var rådman och med i kyrkorådet.
Och dessvärre var han också brandchef. I makarnas sovrum hängde den stora
brandluren av blankpolerad mässing. I sovrummet fanns även en elektrisk
signalklocka, som stod i förbindelse med Storkyrkans torn. Nattväktaren, som
ropade ut nattens timmar över stad och land, kunde ge direkt signal vid
utbrytande eldsvådor. Det var hans åliggande att först signalera till
brandchefen och sedan klämta med kyrkans lilla klocka, om han såg någon
eldsvåda

Hela staden var i uppror . Den lilla staden
vid sjön Alsen låg i strålande solsken. Urmakare Andersson och skorstensfejare
Blomer stod på höga stegar framför det pampiga huset som inrymde Fridens
speceriaffär. De var ivrigt sysselsatta
med att drapera unionsflaggor över ingången.

Sundsbrogatan var smyckad vid kungens besök.

Borgmästaren
övervakade förberedelserna och hans hustru Alvina, som skrivit hälsningstalet,
hade just förhört honom för tionde gången. Han fick bannor när han stakade sig.
Hon var särskilt noggrann att han gjorde konstpauser på rätta ställen. Han
måste höja rösten när manuskriptet innehöll nationella känslor och sänka
densamma till milt vemod när manuskriptet behandlade undersåtarnas tillgivenhet
till monarken.

Den stora
dagen kom närmare och programmet för Majestätets mottagande hade haft
generalrepetition. Allt hade gått väl i lås och nu återstod endast frågan vem
som skulle bli inbjuden till den stora middagen på Stadshotellet.

Det fanns
endast åttio platser för honoratiores. Samtalsämnet och skvallret gick om dem
som blev valda eller ratade. Som alltid i en liten stad, gick stridens vågor
höga över placeringarna. Det var oerhört att bli förbigången vid ett sådant
tillfälle.

Den stora
dagen randades och telegrafen från Vretstorp meddelade att tåget avgått i
ordinarie tid. I fabrikörens hem rådde villervalla. Man klädde sig för
mottagningen och kungamiddagen. Frun i huset var först klädd och redo. För fabrikören
Bergqvist tog det längre tid. Han skulle så proper ut. Familjen var samlad en
trappa upp i matsalen i det stora huset. Den var omgiven av barn, tjänstefolk
och fabrikens kontorspersonal som skulle beskåda ståten. Fabrikören och hans
fru tågade ut ur porten på väg mot det stora torget Han stor och kraftig, i
fyrtioårsåldern. Han gick i militärisk hållning och hans nyborstade höga hatt
glänste i solskenet Vid hans sida gick makan i den ljusblå sidenklänningen
under sin solparasoll.

De var tagna
av stundens allvar och medvetna om att
barnen stod och följde dem med blickarna i matsalens skvallerspeglar. För
övrigt var det stor publik som beskådade de utvalda från stadens fönster och
portar och genom småstadens otaliga skvallerspeglar. Tänk, vad de är lyckliga
som får vara med på en kungamiddag, där hans Majestät håller tal. Tänk vad de
får se. Det var ju inte bara kungen som skulle komma. Naturligtvis hade han
stor uppvaktning av män, klädda i guldbroderade uniformer med ordnar och
utmärkelser. Ja, själva landshövdingen, skulle vara med.

Paret, som
gick Storgatan fram, beskådades av nyfikna som väntade på kungen, vek av mot
stora torget. Då hördes, först svagt, sedan olycksbådande hårt, klämtningar
från storkyrkan. Elden är lös. Folket på gatan greps av panik. Alla som
tillhörde borgarbrandkåren måste hem! Antingen för att klä om sig för
utryckning, eller hämta hästar till de röda vattenkärrorna som stod parkerade
på rådhusets gård. Där stod även brandsprutan. Vattenledning fanns ännu ej i
staden. Genom skvallerspegeln såg husfolket fabrikör Bergqvist lämna sin fru och i språngmarsch, med
fladdrande skjortbröst och den höga hatten i handen, sprang till sitt hus. Han
ryckte ner brandluren från sovkammarväggen och begav sig ivrigt tutande mot
rådhuset, där borgarbrandkåren samlades. I sporrsträck red de uttagna vattenkuskarna
genom gatorna for att så snabbt som möjligt spänna sina löddriga hästar för
vattenkärrorna. Det var rödmålade, runda cisterner på tvåhjulsvagnar. Den kusk
som först infann sig på brandplatsen, sedan han fyllt sin cistern i sjön, fick
en premie. Fem hela riksdaler.

Branden
visade sig ha uppstått genom en luffares slarv med elden i en loge på en
närbelägen stadsäga. Logen brann ned och manskapet återvände till rådhuset med
sin brandspruta.

Kungamiddagen
var redan över, och efter middagen for Hans Majestät i en öppen landå genom
staden. I närheten av torget lät Majestätet stanna sin vagn, när han såg det
hemvändande manskapet. Konungen lät brandchefen
komma och frågade hur det gick med eldsvådan. Brandchefen kom fram till
landån och stod där i sin solkiga våta frack. Kragen var nedsölad och rosetten
hängde på sned. Genomvåt och sotig, gjorde han ställningssteg för Majestätet.
Med tordönsstämma, som han trodde att ögonblicket krävde, röt han:

– Elden är
släckt, Ers Majestät.

– Det var
bra gjort, svarade konungen och for vidare

På grund av
luffarens slarv med elden, hade brandchefen och hans hustru gått miste om sitt
livs enda kungamiddag. Luffaren, som även kommit till staden, för att ta del i
festglädjen och få se en skymt av Hans Höga Majestät,blev inburad och fick
fjorton dagars logi med vatten och bröd i stadens finka.

Askersunds
yllefabrik i hamnområdet var en gång i tiden en stor och viktigt arbetsplats
för många askersundare. Fabriken låg vid alldeles intill vattnet i närheten av
Varmbadhuset. Ofta är det svårt att få
tag på fakta om en fabrik och varför det gick som det gick. Och det gjorde det
också. Men så är det inte när det gäller Askersunds yllefabrik. Om den fabriken
finns det massor av fakta och bilder. Min vapendragare när det gäller gamla
bilder Leif Linus Larsson och personer i släkten har träffats och pratat om
gamla tider. Det är därifrån jag också fått fakta till bloggen.

Det var
ingen lätt verksamhet ekonomiskt som familjen Bergqvist hade slagit sig på. Det
kan man konstatera i gamla handlingar och i familjens släktforskning, som jag
nu också fått ta del av. Konkurs och flykt till Tyskland blev resultatet av den
stolta fabriken vid strandkanten, som snickare Fors och senare Lantmännen tog
över.

Ove
Danielsson

PS! Bloggen gick 2009. Fick ett önskemål om en repris och så blev det också.

En bild från hamnen i Askersund omkring 1908. Jag har haft den ute på Facebook , men alla
finns ju inte med där. Tycker den fina
bilden som jag fått av en privatperson är värd att visa upp för flera.
Fotografen har verkligen lagt ner en ett stort jobb för att få en bra bild.
Folk är utplacerade på ett sätt som gör bilden extra intressant. Det finns ett
fint djup i bilden och mycket att titta på. I hamn ligger Tyra av Jönköping för
att lasta styckegods.