Oves Blogg

Idrottsmän beskylls ofta för bortförklaringar vid
förluster och misslyckande. Och visst
har jag själv suttit i omklädningsrummen och klagat över dåliga domare, dåliga
isar, bedrövliga fotbollsplaner, regn, snö och kallt vatten i duscharna. Bara
för att nämna något. Grinigt värre. Men
efter någon halvtimma var vi ganska eniga om att vi var sämre än motståndarna.
I alla fall just den dagen.
Tiden från åren i IFK:s omklädningsrum. Efter en del försluter kunde det bli udda bortförklaringar.

Sedan jag slutade på tidningen brukar jag inte
skriva om politik i mina krönikor. Höll på med det i 30 år. Nu lyssnar jag bara
intresserat. Men i dag gör jag ett undantag.

Idrottsfolkets bortförklaringar är bara en bagatell
mot vad sekreterarna i de politiska partierna ägnar sig åt. När jag lyssnar på kommentarer
i tv sedan olika opinionsmätningar presenteras i media kommer jag ofta att tänka
på ”Bagdad-Bob”, utan andra jämförelser. Under invasionen i Irak stod han
kulregnet och förklarade sig som segrare. Helt bisarrt.

Har nästan aldrig hört någon partisekreterare att
nedgången beror på dåliga förslag som inte folk tycker om. Bortförklaringarna
brukar låta som parodier . Standarduttrycken är att ” vi har inte nått ut med
vårt budskap. Bara vi får ut budskapet blir det ändring”. Och så håller det på
istället för att säga som det är. Att väljarna inte gillar förslagen.
Intervjuvarnas slutfråga när det går dåligt siffror brukar vara ” hur länge kan
partiledaren sitta kvar”. Just där finns det likheter med idrotten och då
gäller det hur länge tränaren kan sitta kvar när det går dåligt.

För någon vecka sedan var jag på fullmäktige i
Askersund. Frågan om ett nytt äldreboende debatterades i två timmar och slutade
med återremiss. Alla ville ha ett äldreboende men på olika sätt. Många som var
uppe i talarstolen menade att det naturligtvis skulle vara bäst med en mycket
bred överenskommelse eftersom det gällde ett sådant storbygge. Det handlade
mycket om pengar. En bred lösning i äldrefrågan i Askersund skulle bli väldigt
knepig efter att ha lyssnat på debatten. Alla höll på sitt. Röstning får väl
avgöra vad jag kan förstå. Då får alla visa upp sina kort och demokratin blir
den stora vinnaren. En del kommer att bli glada och en del ledsna. Huvudsaken
är väl ändå att de flesta väljare blir glada.

Politik kan vara svårt, men skulle kunna vara lätt.
Mötte en person som inte tyckte om det ständiga tjatet om kärnkraftens vara
eller inte vara. Vi har ju el, räcker inte det undrade personen. Så kan man ju
också se på det hela. Lätt och smidigt.

En gång i tiden fanns det ett stiligt och välbesökt
kallbadhus vid kanten av Strandpromenaden i Askersund. Huset uppfördes 1925
efter ritningar av teckningslärare Kurt Grönvall. Det hade funnits ett badhus
tidigare på samma ställe men som nu ersattes av det nya fina efterlängtade
bygget.

Simskola i kallbadhuset med Svante Eriksson som simlärare.
Borgmästare Bretzner delar ut simmärken.

1953 upphörde badhuset att användas som offentlig
badinrättning. Badsugna personer fick mot avgift disponera nycklar till huset
för att kunna njuta av ett bad. Med åren stod tyvärr huset och förföll. Politikerna
ansåg att en upprustning skulle bli för kostsam och oekonomisk. I slutet av
60-talet revs huset under proteser från den dåvarande Badhusföreningen. Med
facit i hand kan man tycka det var helt fel att riva. Särskilt nu som det ska
ske friluftssatsningar nästgårds ute på Borgmästareholmen. Kallbadhuset hade
passat fint in i satsningen.

Många kommuner har varit mycket rädda om sina gamla
kallbadhus. Det har kommit ut flera böcker om badhus, där kommunerna stolt visar
upp sina gamla vackra byggnader. Helena Lind och fotografen Bert Leandersson, har
gett ut en mycket läsvärd bok med just namnet ”Kallbadhus”.

När kallbadhuset i Askersund revs var det inte så
mycket diskussioner om att bevara gamla kulturbyggnader . Rivning av läktaren
på gamla idrottsplatsen i Askersund som var från 1925 är ett annat tråkigt
exempel på hur det gick till. Förstår att man inte kan bevara alla gamla byggnader,
men kallbadhuset och läktaren var ändå lite speciella för askersundarna under
lång tid. Kurt Grönvall var också mannen bakom ritningarna till idrottsplatsen
som invigdes 1925. Två byggnader som hade varit värda att bevara tycker jag med
facit i handen. I dag är synen på gamla kulturbyggnader lite annorlunda än i
slutet på 60-talet.

Mars 1925
Bandymatch på Alsen med kallbadhuset i bakgrunden.
Annons från 1927

När kallbadhuset skulle byggas 1925 så tog ett gäng
byggintresserade personer hand om det hela på entreprenad. ”Ett experiment som
är värt framgång”, ansåg politikerna i stadsfullmäktige. På den här den tiden
var det mycket bråkigt mellan arbetsgivare och arbetare som ledde till
strejker. Politikerna tyckte det var skönt att slippa ifrån byggansvaret för
första gången. Byggarna fick en summa på 12.390 kronor till badhusbygget.
Kravet i början på året var att bygget skulle vara färdigt till den 1 juni.
Skulle det dra ut på tiden skulle det bli böter med 25 kronor för varje missad
dag. Men bygget stod färdigt som
beräknat. De modiga byggarna var Arvid Pettersson, A. Kjellgren, John Forss,
Emil Andersson och Ivar Larsson. Invigningen skedde i augusti 1925.
Augusti 1925
——————————————-

Båtresan till Borgmästareholmen från det gamla kallbadhuset

Rivning av gamla badhuset.

Äldre askersundarna minns säkert det gamla badhuset
med en avdelning för damer och för herrar. Simskolorna hölls också i
kallbadhuset. På samma plats i dag finns en båtbrygga strax intill bron till
Borgmästareholmen. Som tur är finns det bilder och vykort hur det såg ut
en gång
i tiden. För något mera kallbadhus lär det nog inte bli.

Rivning av kallbadhuset i slutet av 60-talet.

Bilder har Leif Linus ställt upp med från sitt stora
arkiv. Klippen kommer från gamla Askersunds-Tidning.

Povel Ramels dotter Lotta Ramel och sonen Mikael Ramel kommer till Sjöängen
med en personlig minishow som visar med råge att
det artistiska äpplet inte fallit långt från trädet. Tisdagen den 14 mars
ges föreställningen ”Povels naturbarn”.

Mästarens underfundiga
ordmakeri och härliga melodier utgör grunden men de sätter också sin egen
prägel på föreställningen när de knäpper upp Rameltexter och melodier. Allt väl
uppbackat av basisten Backa Hans Eriksson. Alla tre har arbetat tillsammans med
Povel Ramel i ett flertal produktioner.

Man kan skriva
kilometervis om Povel Ramels betydelse i svensk musik- och nöjeshistoria, om
alla stjärnor han tänt. ”Alla har vi krupit fram mellan Povel Ramels
framtänder”, som Gösta Ekman sa.
Och Tage Danielsson uttryckte det så här: ”Povels musikaliska härnadståg mot
cynisk idiotmusik och dålig kvalitet är ett kulturpolitiskt storverk”. Andra
säger att han skrivit många av de genialaste, roligaste och mest omtyckta
sångerna vi har.

För den som vill
fördjupa sig i Povel Ramels artisteri och liv finns sedan ett antal år tillbaka
ett Povel Ramel-sällskap med Anders Eldeman (melodikrysset) som
ordförande. Sällskapet delar bland annat
ut det ärofyllda ”KaRAMELodiktstipendiet” varje år. Förra årets stipendium gick till mångsysslaren
Per Andersson. Sällskapet har också en medlemsskrift som heter ”Sverker”.

Ett klipp från början av 50-talet

Bild från 1951 med jättepilen i bakgrunden

Stationsområdet i början av 1900-talet

En bild från 30-40-talet

Järnvägsparken i början av 1900-talet

Bilden är från 1916 , med den gamla pilen till vänster

En lördagsmorgon i början av 1950-talet förvandlades utseende på Strandparken i Askersund radikalt. Den omfångsrika tiostammade vitpilen i Järnvägsparken (ibland också kallad Skolparken) föll då till marken. Trädet med sina många stammar och stora krona var en verklig sevärdhet i Askersund. Något som askersundarna var stolta över. Redan på 40-talet hade dock pilen börjat krackelera. Stammarna hölls ihop med stålwirar, men tidens tand och grenarnas tyngd tärde på stagen tills de brast den här lördagsmorgonen. Fyra av stammarna knäcktes vid roten, medan de andra grenarna sjönk några meter.

Det ståtliga trädet -på den tiden stadens vackraste-var ett kärt tillhåll för det uppväxande släktet. I det lättklättrade trädet drömde sig säkert många unga bort till Tarzans djungler. Undrar om så många ungdomar i dag har hört talas om Tarzan och hans vackra kvinna Jane. Ni äldre minns förstås hennes replik ” You Tarzan, me Jane”, som hon försökte trumma in i Tarzans huvud gång på gång. Och det var inte lätt. Nu är det andra hjältar som gäller. Sorgen efter det den stora pilen var stor i Askersund. Tidningen uppmanade till och med askersundarna att ta ett sista farväl , gärna med en kamera innan trädet sågades ner helt.

Tarzan var många ungdomars stora idol när den stora pilen föll.

Många trodde att pilen var flera hundra år gammal med tanke på storleken. Men så var det inte. De styrande i stan hade några år före fallet kallat salixforskaren och professorn , Heribert Nilsson, för att titta på det ståtliga trädet. Han konstaterade att trädet inte var särskilt sällsynt.

-Pilar växer hastigt och trädet kan bara vara 60-70 år gammalt, upplyste han de styrande om.

De styrande i Askersund blev naturligtvis en smula besvikna på professor Nilssons bedömning. Leja en professor och få sådana negativa svar. Han kunde väl åtminstone ha sagt 100 år tycke somliga. Hur som helst var trädet dekorativt. Och välbesökt av ungdomar. När järnvägen försvann, så var inte namnet Järnvägsparken gångbart längre. Parken var lika gammal som järnvägen , från slutet av 1800-talet. Men av den första planteringen , som till stor del utgjordes av bokar, finns inget kvar. En rad björkar stod i strandkanten, men var tvungen att plockas bort efter en tid. Vattnet underminerade björkarna.

I dag finns det en jättepil längre ut mot Haga som håller på att gå samma öde till mötes som den stora tiostammade vitpilen i gamla Järnvägsparken. När den planterades är oklart. Men gamla bilder visar att det borde ha skett någon gång på 30-talet. Många tror att även den pilen är flera hundra gammal. Men det finns bildbevis på att det inte är så. Och professor Nilsson sa en gång att träden växer fort. Om den har bra gener kan den sig länge. Precis som för oss människor. Ett annat faktum när det gäller den pilen är att det var rena sumpmarken ut mot Haga efter vattnet..Det fanns inga kommunala planteringar åt det hållet. Det visar också gamla bilder.

Pilen som finns i dag vid Strandpromenaden. Hur gammal den är? Det är svårt att få fram sådana uppgifter

När vi ändå är inne på Järnvägsparken-Skolparken, så användes under ett antal år den stora gräsplanen ut mot Haga för olika framträdanden. Det fanns en liten scen längst bort mot pilen och parkeringen, som användes vid olika arrangemang. ”Snoddas” uppträde där liksom Olof Palme och gymnastikgrupper från Askersund. ”Trivsel-Torstens” Trivselkvällar i parken var också populära. Bara för att nämna något. Det var en vacker plats för arrangemang. I dag har kanadagässen nästan tagit över gräsmattan helt.

Snoddas i Strandparken

Hemvärnets Dag i Strandparken

Gymnastik i Strandparken

Palme i Strandparken

Bertil Boos syster Hildur uppträder i Strandparken. Börje Wizell på dragspel.

Världens störste man i Strandparken 1911

Cirkus i Strandparken

Tivoli i Strandparken 1911

Som vanligt har Leif Linus Larsson hjälpt till med bilder och annonser