Oves Blogg

Månadens utställare vid biblioteket i Askersund är
Louise Bergström från Zinkgruvan. Hon har haft utställningar i Askersund
tidigare men inte på biblioteket. Louise
tavlor är lite speciella och värda ett besök.

Har tidigare visat en bild på torget i Askersund så där lite grann från ovan. Här kommer några bilder plåtade från markhöjd. Bilderna har jag fått från en god vän, som har många gamla fina bilder. Tycker det är synd att bara jag ska få se bilderna. Bilderna har också gått på Facebook

Torget i
Askersund har varit en populär fotomiljö genom åren. Och det är inte så konstigt. Torget är ju
ändå stadens hjärta. Har sett massor av olika bilder från torget, allt från
vykort till ”vanliga” bilder. Själv har jag varit uppe i Vattentornet och plåtat
åt olika väderstreck. Träden i
torgparken gör att det inte går att kopiera motiven från de gamla bilderna. Torget är skymt. För en tid sedan fick jag
ett antal bilder från en privatperson och där fanns det med en bild där träden
var ganska nyplanterade i början av 1900-talet. Ute på Alsen syns också en
segelbåt. En fin bild tycker jag. Några kanske har sett bilden tidigare, men
visar den ändå.

.

Bergqvist yllefabrik

När kungen
kommer på sina besök blir det en
del uppståndelse. De styrande i kommunerna vill förstås visa upp allt det fina som finns just. Har sett massor av sådana händelser på TV under kungens Eriksgator. Men dagens
uppståndelse är inget emot hur det var förr. Här kommer berättelsen om när kung
Oskar II besökte Askersund i slutet
av 1800-talet. Det var grejer det. Bara som en liten jämförelse hur det var förr
och nu.

Kung Oskars besök i Askersund 1898

Bloggen
handlar om när konung Oskar I I gästade
Askersund 1898. Fabrikör Bergqvist ägare till Askersunds yllefabrik i
hamnområdet, var en mäktig man i staden. Han var rådman och med i kyrkorådet.
Och dessvärre var han också brandchef. I makarnas sovrum hängde den stora
brandluren av blankpolerad mässing. I sovrummet fanns även en elektrisk
signalklocka, som stod i förbindelse med Storkyrkans torn. Nattväktaren, som
ropade ut nattens timmar över stad och land, kunde ge direkt signal vid
utbrytande eldsvådor. Det var hans åliggande att först signalera till
brandchefen och sedan klämta med kyrkans lilla klocka, om han såg någon
eldsvåda

Hela staden var i uppror . Den lilla staden
vid sjön Alsen låg i strålande solsken. Urmakare Andersson och skorstensfejare
Blomer stod på höga stegar framför det pampiga huset som inrymde Fridens
speceriaffär. De var ivrigt sysselsatta
med att drapera unionsflaggor över ingången.

Sundsbrogatan var smyckad vid kungens besök.

Borgmästaren
övervakade förberedelserna och hans hustru Alvina, som skrivit hälsningstalet,
hade just förhört honom för tionde gången. Han fick bannor när han stakade sig.
Hon var särskilt noggrann att han gjorde konstpauser på rätta ställen. Han
måste höja rösten när manuskriptet innehöll nationella känslor och sänka
densamma till milt vemod när manuskriptet behandlade undersåtarnas tillgivenhet
till monarken.

Den stora
dagen kom närmare och programmet för Majestätets mottagande hade haft
generalrepetition. Allt hade gått väl i lås och nu återstod endast frågan vem
som skulle bli inbjuden till den stora middagen på Stadshotellet.

Det fanns
endast åttio platser för honoratiores. Samtalsämnet och skvallret gick om dem
som blev valda eller ratade. Som alltid i en liten stad, gick stridens vågor
höga över placeringarna. Det var oerhört att bli förbigången vid ett sådant
tillfälle.

Den stora
dagen randades och telegrafen från Vretstorp meddelade att tåget avgått i
ordinarie tid. I fabrikörens hem rådde villervalla. Man klädde sig för
mottagningen och kungamiddagen. Frun i huset var först klädd och redo. För fabrikören
Bergqvist tog det längre tid. Han skulle så proper ut. Familjen var samlad en
trappa upp i matsalen i det stora huset. Den var omgiven av barn, tjänstefolk
och fabrikens kontorspersonal som skulle beskåda ståten. Fabrikören och hans
fru tågade ut ur porten på väg mot det stora torget Han stor och kraftig, i
fyrtioårsåldern. Han gick i militärisk hållning och hans nyborstade höga hatt
glänste i solskenet Vid hans sida gick makan i den ljusblå sidenklänningen
under sin solparasoll.

De var tagna
av stundens allvar och medvetna om att
barnen stod och följde dem med blickarna i matsalens skvallerspeglar. För
övrigt var det stor publik som beskådade de utvalda från stadens fönster och
portar och genom småstadens otaliga skvallerspeglar. Tänk, vad de är lyckliga
som får vara med på en kungamiddag, där hans Majestät håller tal. Tänk vad de
får se. Det var ju inte bara kungen som skulle komma. Naturligtvis hade han
stor uppvaktning av män, klädda i guldbroderade uniformer med ordnar och
utmärkelser. Ja, själva landshövdingen, skulle vara med.

Paret, som
gick Storgatan fram, beskådades av nyfikna som väntade på kungen, vek av mot
stora torget. Då hördes, först svagt, sedan olycksbådande hårt, klämtningar
från storkyrkan. Elden är lös. Folket på gatan greps av panik. Alla som
tillhörde borgarbrandkåren måste hem! Antingen för att klä om sig för
utryckning, eller hämta hästar till de röda vattenkärrorna som stod parkerade
på rådhusets gård. Där stod även brandsprutan. Vattenledning fanns ännu ej i
staden. Genom skvallerspegeln såg husfolket fabrikör Bergqvist lämna sin fru och i språngmarsch, med
fladdrande skjortbröst och den höga hatten i handen, sprang till sitt hus. Han
ryckte ner brandluren från sovkammarväggen och begav sig ivrigt tutande mot
rådhuset, där borgarbrandkåren samlades. I sporrsträck red de uttagna vattenkuskarna
genom gatorna for att så snabbt som möjligt spänna sina löddriga hästar för
vattenkärrorna. Det var rödmålade, runda cisterner på tvåhjulsvagnar. Den kusk
som först infann sig på brandplatsen, sedan han fyllt sin cistern i sjön, fick
en premie. Fem hela riksdaler.

Branden
visade sig ha uppstått genom en luffares slarv med elden i en loge på en
närbelägen stadsäga. Logen brann ned och manskapet återvände till rådhuset med
sin brandspruta.

Kungamiddagen
var redan över, och efter middagen for Hans Majestät i en öppen landå genom
staden. I närheten av torget lät Majestätet stanna sin vagn, när han såg det
hemvändande manskapet. Konungen lät brandchefen
komma och frågade hur det gick med eldsvådan. Brandchefen kom fram till
landån och stod där i sin solkiga våta frack. Kragen var nedsölad och rosetten
hängde på sned. Genomvåt och sotig, gjorde han ställningssteg för Majestätet.
Med tordönsstämma, som han trodde att ögonblicket krävde, röt han:

– Elden är
släckt, Ers Majestät.

– Det var
bra gjort, svarade konungen och for vidare

På grund av
luffarens slarv med elden, hade brandchefen och hans hustru gått miste om sitt
livs enda kungamiddag. Luffaren, som även kommit till staden, för att ta del i
festglädjen och få se en skymt av Hans Höga Majestät,blev inburad och fick
fjorton dagars logi med vatten och bröd i stadens finka.

Askersunds
yllefabrik i hamnområdet var en gång i tiden en stor och viktigt arbetsplats
för många askersundare. Fabriken låg vid alldeles intill vattnet i närheten av
Varmbadhuset. Ofta är det svårt att få
tag på fakta om en fabrik och varför det gick som det gick. Och det gjorde det
också. Men så är det inte när det gäller Askersunds yllefabrik. Om den fabriken
finns det massor av fakta och bilder. Min vapendragare när det gäller gamla
bilder Leif Linus Larsson och personer i släkten har träffats och pratat om
gamla tider. Det är därifrån jag också fått fakta till bloggen.

Det var
ingen lätt verksamhet ekonomiskt som familjen Bergqvist hade slagit sig på. Det
kan man konstatera i gamla handlingar och i familjens släktforskning, som jag
nu också fått ta del av. Konkurs och flykt till Tyskland blev resultatet av den
stolta fabriken vid strandkanten, som snickare Fors och senare Lantmännen tog
över.

Ove
Danielsson

PS! Bloggen gick 2009. Fick ett önskemål om en repris och så blev det också.

En bild från hamnen i Askersund omkring 1908. Jag har haft den ute på Facebook , men alla
finns ju inte med där. Tycker den fina
bilden som jag fått av en privatperson är värd att visa upp för flera.
Fotografen har verkligen lagt ner en ett stort jobb för att få en bra bild.
Folk är utplacerade på ett sätt som gör bilden extra intressant. Det finns ett
fint djup i bilden och mycket att titta på. I hamn ligger Tyra av Jönköping för
att lasta styckegods.

I Askersund finns det planer på att flytta
turistbyrån från torget till nya Sjöängen i kanten av Strandparken. Mycket
handlar flytten om samordningsvinster när det gäller personal och
arbetsuppgifter. Ansvariga räknar också med att den nya anläggningen för kultur
och skola ska besökas av mycket folk. Kanske mer besök än vad turistbyrån har i
dag trots placeringen vid torget. På sociala medier har det varit full
aktivitet för och emot en flytt. Om man läser på Facebook är de flesta
motståndare till flytten av olika skäl. Turistbyrån ska vara kvar vid torget.
Ännu finns inga beslut i ärendet, så det finns lite tid att grunna på det hela.

Turistbyrån i dag vid torget.

Det finns förslag på att turistbyrån ska flytta till nya Sjöängen

Några i de sociala medierna föreslår en flytt till
hamnområdet. Där fanns turistbyrån en gång i tiden. En verklig höjdare inom
landets turistnäring vid den tiden, förklarade att turistbyrån snarast måste
placeras vid torget. Och så blev det också. Minns inte namnet på mannen men han
höll ett stormöte i Rådhuset. Men det var innan upprustningen av hamnområdet
var gjord. Turisthöjdarens besök skedde på vårkanten innan turistbyrån hade
öppnat. Jo, på den tiden stängde turistbyrån vissa tider på året. Det var helt
dött i hamnen. Men det har skett stora förändringar sedan dess. Det ska bli
spännande att följa den vidare debatten.

Med hjälp av vännen Leif Linus har vi plockat fram
lite bilder på olika placeringar av turistbyrån i Askersund. Rent nostalgiskt
är det intressanta bilder som visar lite hur politikerna tänkt genom åren. Mycket
handlade det om samordning och pengar även då.
Minns jag rätt gjordes en stor
upprustning av nuvarande turistbyrån för inte så länge sedan. Det verkar ha
varit onödigt med tanke på vilka planer det finns nu i nya Sjöängen. Men det är
alltid lätt med facit i hand att konstatera fakta. Det händer dock något hela tiden i landets kommuner. Och särskilt gott om pengar finns det aldrig. Det gäller att få till det…

Karin Cedrenius vid torget

Kerstin Öhrman-då Eriksson- vid turistkiosken vid torget

Bengt Willèn Christina Muntzing vid hamnen

Brunlid och Walter är efternamnen på värdinnorna

Hugo Stöök berättar för värdinnorna om allt det fina som finns att visa upp i Askersund

Turistbyrån i Hamnen. I dag har lokalen förvandlats till Kinarestaurang

.

Fritidschef Gösta Castellie med värdinnor på torget.

Karin Cedrenius vid torget 1962