Oves Blogg

En uppmaning
till alla idrottsnostalgiker, besök Örebro läns Idrottshistoriska Sällskaps nya
utställningslokaler vid Slottsgatan 13 i Örebro. Där finns något för alla som
är intresserad av idrott. Sällskapets bibliotek är också mycket välfyllt.
Tidigare fanns samlingarna i länsmuseet, men tvingades flytta. Personligen
tycker jag att de nya lokalerna i Föreningarnas Hus är bättre
än de gamla i och finns i gatuplanet.

Sven-Arne Ahlberg och Göran Gunnarsson, finns med i ÖLIS styrelse. Här i de nya lokalerna.

I år firar
Sällskapet 30-årsjubelium med ett stort höstmöte i november på Stora Hotellet i
Örebro. Jens Lind, känd bland annat för StoppTid på TV, kommer att föreläsa.
Sällskapets cafèträffar med kända profiler är också mycket populära. Träffarna
hålls i Frälsningsarméns lokaler Kungsgatan/Rudebecksgatan. Först ut i höst
blir en träff med landshövding Maria Larsson. Enligt reklamen har hon
ett grundmurat idrottsintresse. Hela programmet finns på ÖLIS hemsida. Den
årliga höstresan går i år till Stora Alby, Upplands Väsby. Där ska resenärerna
bland annat träffa travtränaren Stig H Johansson.

Vi brukar
vara ett litet gäng från Askersund som åker på en del av ÖLIS möten. Det är
alltid fullsatt och då handlar det om 400-500 personer vid större möten med
föreläsare. Imponerande. Vid några
tillfällen har också Sällskapet lagt sina möten i Askersund. Och det finns
planer för flera. Själv passade jag på att göra ett besök i de nya lokalerna i
samband med Örebros 750-årsfirande. Då fanns Sven-Arne Ahlberg och Göran
Gunnarsson på plats. Båda kända profiler i idrotts-och föreningskretsar. Två
trevliga herrar som jobbar hårt för Sällskapet, som alla i styrelsen.

Askersund har aldrig
haft någon Folkets Park, som exempelvis
Vretstorp. Det var dit vi askersundare fick
åka om vi skulle roa oss med att kasta pil och ta en citronil som det heter i
schlagertexten. Ibland kunde det också bli en något starkare dryck. Det gick
bussar från Askersund till parken i Vretstorp när det begav sig. De var alltid
fullsatta och de flesta var också med tillbaka till Askersund. Klart att det
blev lite manfall ibland, men att vakna i Vretstorp en morgon är inte det
sämsta. Om det nu var i parken eller hos någon annan. Ibland var det nödvändigt
att dela på en taxi för att komma dit.

I mitten på 50-talet fördes diskussioner om att anlägga en Folkets
Park i Stadsparken. Mannen bakom idén var stadsarkitekt Fredriksson. På gamla
idrottsplatsen i Askersund fanns en festplats som drevs av idrottsföreningen.
Under många var den mycket välbesökt. Askersundarnas eget nöjesfält. 1953 slog Gösta
”Snoddas” Nordgren publikrekord i
parken. Men det gjorde han nästan på varje ställe han uppträde på den tiden.

Fredriksson tyckte inte att
natursköna Stadsparken inte hade något att erbjuda som lockade till regelbundna
besök på den tiden. Men det har ändrats. I dag Hembygdsgården i Stadsparken en
pärla. Och inte nog med det. Den som vill kan också åka minitåg till Hembygdsgården med påstigning i hamnen. Fredriksson ville helt enkelt flytta IFK:s festplats till
Stadsparken. Ett annat av skälen till den föreslagna flytten var också att
staden hade gjort intrång på gamla IP, med planerad villabebyggelsen ute
vid Skrinnargatan. En ny festplats i Stadsparken skulle bli lite plåster på
såren för IFK.

Frågan var också uppe i
drätselkammaren för diskussioner. Fredriksson föreslog också att Torebergsvägen
skulle dras fram över bäcken och järnvägen för att göra en bra uppfart till
Stadsparken. Stadsarkitekten hade inte pekat ut något område i Stadsparken för en
festplats. Men han menade att det fanns flera lämpliga platser i parken at
välja på. Det skulle heller inte kosta särskilt mycket att anlägga en Folkets
Park. Det behövdes bara lite inhägnader…

Nu blev det aldrig något med
stadsarkitekt Fredrikssons förslag. Det blev aldrig någon Folkets Park i Askersund.
Det enda som genomfördes av hans förslag var att Torebergsvägen förlängdes över
bäcken fram till gamla järnvägsbanken så småningom. Men det var inte för att
det skulle bättre uppfart till Stadsparken. Gamla järnvägsbanken är i dag döpt
till Banvallsvägen . Vägen blev ett måste för den byggnation som finns där i
dag.

Med facit i hand var det nog bäst att det inte
blev någon Folkets park just i Stadsparken. Hembygdsföreningen har själva
satsat hårt i Hembygdsgården och det verkar som det pågår ett ständigt förnyelsearbete
och förbättringar. Men det hade säkert funnits andra platser för en Folkets
park om det varit så. Askersunds stad hade dock ingen tradition med varken
Folkets hus eller Folkets park. Dagens Folkets hus kom till när hantverkarna
sålde sitt hus med bio och allt.

Vi alla som åkte till
Vretstorpsparken en gång i tiden kan glädja sig åt att parken finns kvar och ibland
pågår det också aktiviteter där. Även om det inte var som på 50-talet. Men när
man passar parken i Vretstorpsbacken så väcks minnen. Helt klart.

Midsommarfesterna vid
Stjernsund och festerna på Borgmästareholmen var de stora nöjesplasterna fram
till i mitten av 70-talet i Askersundstrakten. Det har gjorts försök att
återuppliva festerna på holmen med dans och allt men de har inte lockat nog med
folk. Orkestrerar och artister är dyra så det fodras stor publik för att det
ska gå ihop sig. Nu är det ofta festivaler under några dagar som gäller. För en
tid sedan fick jag möjlighet att kolla och fotografera av affischer från
Stjensundsfesterna. Det var Hemvärnet
som arrangerade festerna och på plats fanns oftast de allra bästa och populäraste
artisterna. Allt från Moncia Zetterlund, Rolf Björling, Family Four, Toots
Thieleman , Lilly Berglund, Ulla Sallert, Jokkmokks-Jocke och naturligtvis
hemmasonen Bertil Boo. Ett givet dansband var Cool Candys , som Hemvärnet hade
långtidskontrakt. Det skrevs långt innan bandet slog igenom på allvar med
”Muckartvist”
.

Konsert i brunnsparken

Sommarsäsongen för verksamheten vid Medevi brunn är
inne på sin sista vecka. Bara en uppmaning till alla som inte varit till
brunnen och lyssnat till Medevi brunnsorkester eller gått Grötlunken i år. I
dag består Brunnsorkestern av professionella musiker från hela landet.

Förutom konserterna i brunnsparken har jag några
andra minnen från Medevi. En gång skulle
jag som journalist bevaka ett jubileum vid Medevi brunn. Kungen skulle komma,
men fick förhinder. Istället dök prins Bertil upp som ersättare. Folk blev
besvikna. Och till på köpet störtregnade det också just den dagen. Ett antal
gånger har jag också spelat fotboll mot Medevi på deras trevliga idrottsplats.
Minns inte om resultatet blev lika trevligt för vår del.

Prins Bertil och prinsessan Lilian vid Medevi Brunn i ösregn

Hembygdsgårdarnas Dag firades i Askersund med en rad olika aktiviteter i vackra Hembygdsgården. Allt
från fiskdamm för barnen till smide och
”luffarslöjd”. Här kommer några bilder.

Bo Andersson visade upp ”luffarslöjd” i Askersund vid Hembygdsgårdarnas Dag.
Det var också full fart i bikuporna.

Har ni det bra! Så lyder det ofta när artister tar
plats på scenen. Och det upprepas flera gånger. Vet inte vad man tänkt sig att
publiken ska svara? Själv har jag känt mej kraslig flera gånger på konserter
och artistframträdanden, men det är inte något jag basunerat ut i folkmängden.
Jag har hållit det för mej själv.

Som journalist i många år hann jag dock med att träffa
många artister och författare. Askersunds egen sångstjärna, den sjungande
bonden Bertil Boo, kom in på redaktionen ibland när han kom hem på sommaren för
att koppla av från turnerandet. En vänlig man som ibland bjöd på lite sång för
mej och kontoristerna Sonja och Britt. Han var också lite besviken på farsan
Sven, som hade klätt vår lilla röda stuga vid sjön med vita så kallade
”fattiglappar”. Skivorna skulle vara en bra isolering i gamla dragiga hus. Bertil
tyckte det skulle bli svårt att sjunga ”I en röd liten stuga ner vid sjön ska
vi bo”. Det stämde inte med vita eternitplattor.

Bertil berättade att han varit på turné i Norrland
och gästat en rad ålderdomshem. Vid ett framträdande kom en gammal man fram och
tackade för den fina sången, samtidigt som han förklarade att han aldrig trott
att han skulle få träffa sin idol Harry Brandelius i verkligheten. Bertil
skrattade gott åt händelsen i det
norrländska ålderdomshemmet.

Jag är ganska säker på att min gamle bekant Erik
Frykman, hade funnits med i Sverigeuttagningarna till Melodifestivalen om det varit
aktuellt på hans tid. Eriks populära schlagers
finns fortfarande med i allsångshäften och sjungs så fort det drar ihop sig
till allsång någonstans. Han var
medansvarig till evergreens som ”En dörr står på glänt”, ” I en grönmålad båt”,
”Två små fåglar på en gren” och sist men inte minst ”En röd liten stuga ner vid
sjön”.

Schlagerförfattare Erik Frykman fick själv inte bo i
en röd stuga vid sjön när han flyttade
till Askersund på 70-talet, men ibland dök det i alla falla upp en grönmålad båt i vattnet utanför köksfönstret vid Sundsgatan.

Erik var lugn och stillsam man som inte gjorde stort
väsen av sig. Vi hälsade på varandra, men i början visste jag inte att det var
den Frykman som hade gjort alla schlagers som folk gick och gnolade på från och
till. Jag visste att någon Frykman och Paddock hade skrivit visor. Men varför
skulle Frykman ha flyttat till Askersund? Man borde ha hört talas om det. Jag
funderade och frågade till slut honom rakt på sak. Och visst var den Frykman
jag tänkte på.
PS! Finns också i WordPress under :ovedanielsson.se. Då går det att få bilder och text större för den som önskar.