Oves Blogg

Gamla namn är viktiga och något man ska vara rädd
om. Det gäller både för människor, vägar och gator. Säkert undrar många som åker på
riksväg 50 norr om Askersund över
vägskyltsnamnet Eklunda. Det gjorde även de som bodde i området när
skylten sattes upp 1998. I folkmun hade området alltid kallats för Åmmefallet.
Det blev naturligtvis proteser. Som inte ledde till något.

Rubrik från 1998

Vägverket-som det hette vid den tiden-hade byggt en
ny infart från riksväg 50 mot Åmmeberg. Därmed försvann också en stor
trafikfara. Den gamla infarten låg lite längre söder ut i en svacka med dålig sikt. Alla var nöjda med den
satsning, men det var det här med namnet.

I alla tider hade området kallats för Åmmefallet.
Efter den aktuella lilla grusvägenvägen finns sex fastigheter, varav två
användes till sommarbostäder när skylten kom upp. Åke Nordlund som hade bott 45
år vid Åmmefallet var mycket förvånad. Han tog också kontakt med Vägverket. Åke
tyckte att det var lika bra skylten plockades bort. Nästan ingen kände till
namnet Eklunda. Folk som letade efter Åmmefallet åkte inte in på en väg med
namnet Eklunda.

Vägverket förklarade sin skyltning med att
Åmmefallet var för stort område att skylta med. Istället hämtade man ett namn
från en gammal fastighetsbeteckning som nästan ingen kände till.

Skylten med Eklunda finns kvar. Tyvärr har några rasistiska klottrare var framme och skrivit ”dynga” på den vita skyddsmuren vid skyltarna. Något som Trafikverket borde tvätta bort omgående så bilisterna på riksväg 50 slipper se sådant .

Sångaren Claes Jansson gästar Krokodilen i Askersund på lördag
(16 maj). För 20 år sedan var han gäst på gamla Krokodilen. Då var det
fullsatt. Den här gången bjuder han på ett program om Cornelis Vreeswijk
”CORNELIS-50 år” en musikalisk monolog där också Mikael Skoglund
medverkar. Ett program som han
gjort stor succé med.

Cornelis Vreeswijks liv blev ungefär som en visa av Cornelis
Vreeswijk. Han var ständigt omtalad men stundom även förtalad. Claes Jansson
ger ett osminkat program legenden.

Affischen är från en tidigare konsert med Claes Jansson. Därför står det den 13 maj. Till Krokodilen kommer han den 16 maj.

Krokodilen har 150 platser så det gäller att vara ute i tid
till Benny Öhrman på Krokodilen med att få en biljett. Medlemskort behövs inte.

Förr var den 12 maj en verklig festdag i Askersund. ”Charlottadagen”
var en stor dag för gamle borgmästare Anders Wilhelm Knöös i Askersund. Då var
det fest borgmästarens gård vid Stora Bergsgatan – Stöökagatan. Namnsdagen skulle
firas med punsch och plättar. Knöös som inte alls gjorde skäl för namnet,
älskade nämligen plättar.

Borgmästare Knöös
Plättar och punsch var borgmästarens favoriter

Borgmästarehuset i Askersund. Förr var det fester på gården.

Anledningen till ”Charlottadagen” var något extra i
Anders Wilhelms liv var nämligen att hustrun bar namnet Charlotta. Firandet
började med en utflykt till Borgmästareholmen tillsammans med några vänner.
Holmen har fått sitt namn efter Knöös, som började röja och snygga upp där
ute. Senare öppnades ett litet värdshus,
vilket blev askersundarnas enda möjlighet till ”uteliv” på sommaren.

Borgmästareholmen
På väg till holmen

Familjen Knöös rodde dit med båt och på ”Charlottadagen”
drack man kaffe och punsch. Senare avslutades dagen med en liten supé i
Borgmästargården, där just plättar förstås utgjorde huvudmålet. På den tiden
tog man vara på alla tillfällen till fest. Det skänkte lite glans åt vardagens
enformigheter.

Allt det här hände sig på den gamla goda tiden.
Knöös var borgmästare i Askersund åren 1834-1870.

I dag är det en grind vid bron ut till Borgmästareholmen. Inte särskilt gästvänligt.

Kanske det är dags för turistnäringen i Askersund
att ta upp familjens Knöös tradition med plättar och punsch igen den 12 maj.
Det kanske skulle locka även dagens människor. Själv känner jag inte särskilt
många med namnet Charlotta. Däremot är jag bekant med ett antal Lottor som har
namnsdag samma dag, den 12 maj.

Bloggen har också gått i papperstidningen måndag. Men som jag brukar skriva så har inte alla papperstidningen så därför får den också gå här. Med bild.
—————————-

För någon vecka sedan köpte jag nya joggingskor hos
Erik i stadens sportaffär. Inget märkligt och inget att skriva om tycker säkert
många, men för mej var det stort som sprungit med tunna billiga tygskor från
postorderföretag Ellos länge. Anledningen till storsatsningen på skor med Eriks
hjälp och under överseende av vännen Åke, var att mina knän inte mådde bra. Gamla
idrottsskador hade börjat ge sig till känna under mina övningar runt Gårdsjön.

Erik har många skor att välja på.

Det behövs moraliskt stöd för att köpa träningsskor. Som Åke. Det finns en del att välja på om man
säger så. Ett bevis på att jag aldrig varit noga med löparutrustningen är att
jag en gång efter halva löparvarvet upptäckte att jag sprang i mina bruna
promenadskor med lädersula. Hade bytt om men missat skorna. Blev lite orolig
för vad folk skulle säga om de fick syn på mej. Men jag skaffade mej snabbt en
plan. Skulle säga att jag fått den här nya typen av löparskor i present av
familjen när jag fyllt år. De hade samlat pengar och varit inne till JULA i
Örebro köpt skorna. En nyhet. Men jag behövde aldrig använda ljuget.

Brukar springa i min ensamhet runt sjön. Träffar
aldrig på någon som börjar prata om ålderskris. Bara kor som står tyst och
tittar med sina stora fina ögon. Någon gång kanske de råmar men det beror inte
på min ålder. Tror istället att de vill ha foder.

Min joggingbana började för ett antal år sedan efter
jag slutat som aktiv fotbollsspelare. Och jag höll på ganska länge med
fotbollen. Var lite trött på träning på att alltid passa träningar och matcher.
Efter en tid märkte jag dock att det var svårt att få på sig byxorna. Och
övriga familjen joggade och stod i, med deltagande i olika lopp som Tjejmilen
och lite annat. Det var bara att köra igång.

När jag ändå är inne på dåliga knän, kan jag berätta
om en träff med fotbollsstjärnan från Hallsberg, Björn Nordqvist. Skulle göra en
intervju med honom. Vi träffades på en parkbänk utanför järnvägsstationen i
Hallsberg. Båda hade vi ont i våra knän, men vi måste ändå ha med lite
bolljonglering på bilden. Vi åkte ner till idrottsplatsen i Hallsberg och
frågade en person där om fick låna en fotboll. Han undrade med all rätta vad
två halvskadade lite äldre män skulle med en fotboll till. Men vi fick låna
boll och jag fick mina bilder.

Häromdagen när jag sprang ut på min runda mötte jag
en dam som jag känner. Hennes kommentar var: Springer du och Gud så jobbigt!

Och visst kan det vara jobbigt om man springer för
fort. Men det gör inte jag.

Bild från skol-och kulturbygget i mars månad. Sedan dess har det hänt en hel del. Tar två bilder i veckan från två olika ställen som går på kommunens hemsida. Bilderna är tagna från samma plats, i norr och söder.

Det finns förslag i Askersund om att inrätta en ny
tjänst som producent med övergripande ansvar för kommande evenemangserbjudanden
i ny Sjöängens kunskap-och kulturcentrum. En nödvändighet proffsig satsningen för
att det ska bli bra. Tycker jag. Annars är
risken stor att byggnadens multisal kommer att stå outnyttjad under långa
perioder och att satsningen inte får den effekt som politiker och askersundarna
har pratat om.

Ärendet var uppe på kommunstyrelsen senast och gick
till återremiss. Tydligen var det politiska läget inte helt klart, trots att
man politiskt varit eniga om satsningen på Sjöängens kunskaps-och
kulturcentrum. Det skulle göras ett förtydligande av finansieringen av tjänsten
för att skulle få en tydligare helhetsbild. Som utomstående trodde jag det var
klart och att alla informerat sig om läget. Nu kommer ärendet tillbaka i juni.

Satsningar av det här slaget sätts alltid mot andra
verksamheter. Men som många politiker brukar säga i intervjuer på TV när
liknande frågor kommer upp: ”vi måste kunna göra både ock.” Och det gäller väl
i Askersund också. Förslag till beslut är att bevilja ett tilläggsanslag på
300 000 kronor för perioden september –december 2015. Någon har sagt att
det finns redan folk idag i den kommunala verksamheten i dag som kan ta hand om
det hela. Men jag tror inte det finns producenter som kan ta ansvar för en ny
multisal av det här slaget inom den kommunala verksamheten i dag. Men jag kanske har fel. I så fall måste även den tjänsten ersättas.

Det finns en referensgrupp för Sjöängen som har
tagit fram förslag på hur ett framtida evenemangsutbud i den nya byggnaden ska
se ut. Det bygger på att kommunen inrättar en producenttjänst som har ett
övergripande ansvar. Gruppen framhåller ett brett utbud av regelbundna
evenemang av hög kvalitet. Till det fodras ett professionellt och målmedvetet
arbete. Producenten ska också fungera som en länk och stöd för det lokala
kultur-och föreningslivet.

Multisalen på nybygget ger möjlighet till ett ökat
och till stora delar nytt utbud av evenemang i Askersund. Salen kommer att
svara mot de krav som Riksteatern och Svenska kammarkonserten har.
Förhoppningen är att ett brett och kvalitativ utbud av kultur ska göra
Askersund attraktivare bostadsort och destination.

Verksamheter i liknande anläggningar i Sverige drivs
ofta av en organisation med ett kommunalt huvudmannaskap eller i kommunala
bolag. Exempel på olika driftsformer finns i Gävle, Uppsala och Skara för att
nämna några. För att det ska fungera krävs ett målmedvetet och professionellt
arbete. Om inte är risken stor att multisalen står outnyttjad under långa
perioder och då får ju inte satsningen önskad effekt. Ofta måste bra
arrangemang bokas lång tid i förväg, i vissa fall flera år.
——————————–

Slutligen bara, det här är inget politiskt inlägg
utan en högst personlig åsikt. Jag är inte i den positionen som har något
inflytande på olika beslut. Men jag har en blogg där jag kan tycka till lite,
men sedan om någon bryr sig är en annan sak. Ska också säga att min information
kommer från handlingar jag har läst. Har ingen information om hur
snacket har gått. Och med utgångspunkt från de offentliga handlingarna tycker jag tjänsten som producent för Sjöängens kunskaps-och kulturcentrum är
självklar.

IFK Askersund –Real Örebro 1-1 (1-0)

Serieledande Real kom till Solberga i Askersund på
torsdagskvällen med 15-0 i målkvot och full pott i serien. IFK bjöd dock på
hårt motstånd. Det hade lika bra kunnat bli full pott för hemmalaget.

Duktige IFK-målvakten Glenn Wennberg trasslade till
det för sig vid Reals kvitteringsmål. Lite synd på en annars mycket bra
målvaktsinsats. Snabbe IFK-anfallaren Simon Rosèn fick utgå redan i första
halvlek efter en kraftig tackling som inte ens resulterade i frispark. Där var
domare Bjärnebro inte med riktigt.

Daniel Nilsson

Båda lagen hade bud på ytterligare mål det stannade
med det. IFK gjorde en bra match. Mittfältaren Daniel Nilsson får ett extra
plus för sitt slit. Han sprang säker flera mil i matchen. I övrigt var det
ganska jämnt spelmässigt i IFK. Alla jobbade på hårt. I slutet av matchen kom
tidigare skadade Johan Hailee in i matchen. Med sin tyngd behövs han framåt.
Förhoppningsvis är skadan nu läkt.

Philip Larsson gjorde IFK:s mål efter en lite
trasslig situation med flera spelare inblandade. Men Philip höll tunga rätt i
munnen och prickade rätt.

Ove Danielsson

Hänvisningstavlan med Elisas har funnits vid gågatan i Askersund några veckor. Det är nog ingen vid kommunen som satt affischen, men den pryder sin plats tycker många dansintresserade. Elisas verkar var mycket populär.