Oves Blogg

Snäck-och korallbåten Oden i Askersunds hamn
kantrade under onsdagen. Vad som orsakade att båten lade sig på sidan är
oklart. Kanske en kombination av tung snö och någon läcka? Räddningstjänsten
jobbar nu med att pumpa ut vattnet och att försöka få båten på rätt köl igen.
Det ser verkligen illa ut och det blir nog inte något lätt jobb.

Det är nu inte första gången Oden drabbats av
problem. Senast var det i mars 1996. Då
var båten på väg att kantra. Läget var dock inte så allvarligt som nu. 1996
pumpade man ur dieseloljan ur båten för att hindra spridning ut i Vätterviken
Alsen. Till slut lyckades räddningstjänsten att få Oden på rätt köl igen.

Bild från 1996

Oden som byggdes 1898 i Harge kom till Askersunds
hamn 1981 och har blivit en turistattraktion genom försäljningen av snäckor,
stenar och mycket annat som tillhör havet. Det har också funnits servering och
glassförsäljning. Frågan är hur det blir nu…

Platsen där Oden var placerat i hamnen har inte fört
tur med sig. På 50-talet låg en båt som gick under namnet ”skräckskutan” på
samma plats. Den var inte av samma storlek som Oden. ”Skräckskutan” sjönk ett
antal gång och blev något av en turistattraktion. ”Ska vi gå till hamnen och
titta på ”skräckskutan” lät det ofta i Askersund på den tiden. Alltid hade det
hänt något.

Från 50-talet

Precis som på tidigare haverier samlades mycket folk
för att följa det hela i Askersunds hamn. Nu har ju också nästan alla en mobil
med kamera så Odens kantring den här gången blir väldokumenterad. Så var det inte vid tidigare bottenkänningar.

Bloggen har gått som en krönika i NA:s papperstidning söndag den 1 februari. Men alla har ju inte tidningen så därför låter jag krönikan också gå här. För övrigt är det många som plåtar skolbygget. Det syns om inte annat på Facebook.
________________________________

Är det någon som sett mej gående med en stege på
stan är det helt i sin ordning. Någon har sagt att en del går med stavar, men
den där Danielsson går med en stege. Förklaringen är enkel och har inte alls
med motion att göra. Jag har fått en förfrågan om att plåta skolbygget från två
olika håll en gång i veckan fram till invigningen nästa år. För att det ska bli
bra måste man upp en bit med kameran. Annars blir allt bara platt.

Brukar ta en bild från taket på det gamla stationshuset.
Det vänliga paret som bor på övervåningen av huset har erbjudit mej att gå ut
på taket genom deras sängkammarfönster. Jag har gjort det några gånger, men det
kan vara ett känsligt kapitel. Man travar inte in i en sängkammare hos folk hur
som helst. Peter och Marie som bor där och driver serveringen i huset
tillsammans har vädjat till mej att inte komma för tidigt. Med alla rätta.
Därför tar jag mej upp på taket med en stege utifrån. En inlånad stege. Där har
ni förklaringen till stegpromenaderna. Det har inte slagit över.

Den andra bilden tar jag från vännen Leifs lilla
balkongöppning. Han har en fin utsikt över vad som händer på bygget från sitt
vardagsrum. Första parkett skulle man kunna säga. Och han har vänligheten att
släppa in mej någon gång i veckan. Det gäller att ha kontakter. Leif är för
övrigt en mycket noggrann släkt-och hembygdsforskare. Han brukar luska fram svar på de flesta
frågor jag haft om släkter och namn.

Bild vecka 5 innan de senaste snöfallen

Genom fotograferingen av nybygget har jag utsatt mej
för en del risker som faktiskt resulterat i blodvite. Men det är sådant man får
ta. Skulle besöka basen för bygget vid ett tillfälle och det ledde till att jag
först skrapade ansiktet på en gren för att sedan halka omkull utanför
kontorsbaracken. De sprutade inte blod, men kollade man noga så såg man
blodspår över ögat helt tydligt. Ville bara nämna det här i förbigående, för
att visa vilka risker fotografer får ta. Men jag vill inte ha något medlidande
som jag en gång fick vid en skidtävling.

Fotograferade för länge sedan en skidtävling där
grabben var med. Skidorna gick sönder för honom och det visade jag i bild.
Några dagar senare kom det brev till redaktionen med pengar som bidrag till nya
skidor. Det finns snälla människor därute.

Askersunds kommun verkar ha fått ordning på sitt
vattenledningssystem i centrala stan på senare år. Annat var det för 30 år
sedan vid den här tiden.

Då låg en dimma av vattenånga över stan. Gatorna var fyllda av issörja och små
bäckar av rinnande vatten.

Stora Bergsgatan. Göte Pettersson försöker få bort vattnet på gatan.1985

– Det är den mest komplicerade vattenläcka vi
någonsin haft, förklarade anläggningsingenjör Abrahamsson vid det tillfället
för 30 år sedan. Han vädjade också till askersundarna att ha överseende med att
vattenförsörjningen kunde krångla.

Vattenförbrukningen låg 50 procent över det normala.
Men ”extravattnet” gick inte ut till abonnenterna utan rann ut i marken. När
läckan väl var upptäckt tog det två-tre dagar att tina upp marken där rören
skulle lagas.

Kom att tänka vinter 1985 när jag ser vinterbilden utanför
våra fönster vis Stöökagatan. Men det var några år sedan jag hörde talas om så
komplicerade och så många läckor som den gången. Kanske de äldsta ledningarna i
stan blev åtgärdade den gången? Det stora problemet var ett brott på
vattenledningen vid Hospitalsgatan, utanför gamla Frälsningsarmén. En stor
läcka fanns också i hörnet Hospitalsgatan-Storgatan. Vattentornet tömdes på en
timme. Det betydde också att hela Askersund stod utan vatten några timmar.

Hospitalsgatan 1985

Vintern 1985 var det svår tjäle i marken och därför
var det svårt att fastställa det exakta läget för läckan. De trasiga rören var från 1907. Trycket blev
dåligt eftersom vattentornet var helt tömt, utan vatten kom direkt ut till
abonnenterna direkt från vattenverket. När man inte hade vattentornet som buffert
på den tiden, var det svårt att hålla vattentrycket.

Minns att skridskoklubben drabbades av läckan.
Klubben skulle hålla stora tävlingar och hade för den sakens skull hyrt in en
ismaskin till Solberga. Men det blev stopp för spolningen så länge inte läckan
var lagad.

Men det var inte bara rören utanför ”frälsis” och
ute vid Storgatan som frusit sönder. Den stränga kylan hade gjort att tjälen
gått ner till två meters djup. En del ledningar på andra ställen frös sönder
medan andra bröts sönder av rörelser i marken.

Sundsbrogatan. 1985

Man kan förmoda att anläggningsingenjör Abrahamsson
hade många sömnlösa nätter den gången. Många askersundare var irriterade trots
att den hårda vintern i kombination med gamla ledningar. Att bli utan vatten i
kranen är nästan det värsta som kan hända för många. Någon menade att förr hade
man råd att bygga både kyrkor och gator, men år 1985 hade man inte råd att
underhålla ledningar från 1907.