Oves Blogg

KJELLS ADVENTSKALENDER

Kjell Johansson har fotograferat det mesta som hänt i Askersund
under årtionden. Både miljöer och människor. Ibland brukar jag hälsa på Kjell
och Erika och titta på bilder. Och en del av hans stora samling har jag fått
möjlighet att använda. Därför har jag gjort en egen rubrik på hemsidan med
namnet ”Kjells bilder”. En del av Kjells bilder kommer jag att plocka in allt
emellanåt in så det gäller att hålla kollen. Under december går en del av hans
bilder som en adventskalender fram till julafton.

Bilderna är Kjells och kopiering
är förbjudet. Han har copyrighten på bilderna.

1 DECEMBER

Landshövding Harald Aronsson tyckte i början på
70-talet att askersundarna inte verkade vara särskilt snälla mot varandra. Men
så är det förstås inte nu. Askersundarna är för det mesta mycket snälla mot
varandra nu för tiden. Landshövdingen byggde sitt uttalande på ständiga
politiska bråk. Men han tröstade sig med att det hade varit värre och då
handlade det om ett kommunalt klapphus vid Sundsängen. I dag finns varken
klapphus eller stängerna där mattorna hängdes upp för torkning kvar.

Från Leif Linus arkiv. Bild från 1915.

Från Leif Linus arkiv

Från Leif Linus bildarkiv. Tingshusområdet och damer som fikar medan tvätten torkar.

Så såg det ut förr utmed Sundsgatan

En av anledningarna till att jag tar upp
klapphusbråket just nu är att det julstädas för fullt just nu på många håll.
Många följer den gamla traditionen att allt ska vara rent och nytvättat till
jul även om det inte är full så hysteriskt som förr. Även mattorna skulle vara
rena.

Askersunds första klapphus uppfördes i slutet på
1800-talet. Huset låg nedanför bryggeriet (GALFA), men så blev det aktuellt med
en privat trädgård i området. Klapphuset måste därför flyttas och då blev det
bråk och insändarstorm. Det handlade både om klapphuset, privata trädgården och
kallbadhuset. I insändare användes gamla ordspråk som ” Mohammed och berget
framfödde en råtta”. Ordspråket bygger
på något stort och till det yttre imponerande, men som gav ett ynkligt resultat. Ett nytt klapphus uppfördes lite längre norr ut vid Sundsängen, men
de som använde huset tyckte det var alldeles för litet.

Det nya klapphuset byggdes i slutet på 20-talet. På
den tiden levde många hem ännu kvar i systemet med höst-och vårbyk. I stora kar
kördes kläderna till klapphuset för att sköljas i sjövatten efter tvätt för
hand och kokning i tvättstugans vedeldade bykgryta. Tvätterskorna var glada åt
att ha klapphusets väggar som vindskydd under sköljning och vridning. Kanske
inte alla använde vridmaskin utan tog ett klappträ till hjälp.

Sedan bar det av till ”kullen”. Där skulle tvätten
torka. På ”kullen” reser sig nu bebyggelsen vid Tingshusområdet. Vid dåligt
väder kunde det hända att till och med rådhusets vind fick utnyttjas för
klädtorken.

Mattstängerna vid klapphuset satt kvar länge, men nu har de också plockats bort.

I dag har klapphusen mist mycket av sin funktion.
Kanske någon fortfarande går till bryggan där klapphuset fanns för att tvätta
några mattor. Men det sker absolut inte i julmånaden. År 1974 hade TV för
övrigt ett program där man berättade om att landets enda kvarvarande klapphus
fanns i Kalmar. Men det skulle man inte ha gjort. Askersundarna protesterade
kraftigt. Klapphuset i Askersund fanns kvar vid den tiden. Särskilt upprörd var
en fru Johansson, som ofta skurade sina mattor vid klapphuset på Sundsängen.
Hon tyckte helt klart att det var
jättebra med ett klapphus.

Askersund har fått en ny grafisk profil. Tivedens
näckrosor har gjort sitt. Däremot hänger smeden i stadsvapnet kvar. Honom
flyttar man inte på så lätt på. Även om man i början på 70-talet hävdade att
mannen i stadsvapnet liknande mera en gruvarbetare. Och det hade väl inte gjort
saken sämre med tanke på den gamla gruvindustrin i bygden.

”Askersund Visit” och ”Sveriges hemligaste skärgård”
är uttryck som kommer att användas i marknadsföringen framöver. A i Askersund
ska förses med en vimpel i toppen. Och det blir en del blått i dekalerna, som
då ska anspela på närheten till Vättern och skärgården. Skärgården ska
förhoppningsvis inte bli så hemlig längre.

OBS! Det finns mer att läsa och flera bilder på na.se under Askersundsbloggen. Gå gärna dit och kolla.

Benny Öhrman satsar på loppis och julmarknader fram till jul.

Klubb Krokodilen i Askersund satsar nu också på julmarknader med loppis varje söndag fram till jul. Det
blir som vanligt också glögg, kaffe och hembakat. Men det blir också mycket
musik. Leah Zader från Australien bjuder på gitarrspel. Vidare kommer Alex från Ohio USA, rappa. Det finns möjlighet för alla att också hyra
marknadsbord. Det är bara att höra av
sig till Benny Öhrman i gamla
Trikåfabriken. Marknaderna pågår mellan klockan 10 och 15.

Folke Dahlberg Sällskapet har kommit ut med nummer
tio i skriftserien om konstnären och författaren. Namnet på den nya boken är
Gråväder. Sällskapet kallar den på goda grunder för den femte landskapsboken.
De fyra tidigare är Vättern, Tiveden, Göta Kanal och Leva vid Vättern.

Gråväder är namnet på Folke Dahlberg Sällskapet senaste skrift om konstnären och författaren.
Folke Dahlberg skrev för Askersunds-Tidning

Texterna i boken har tidigare publicerats på skilda
håll. Många av texterna skrev Folke Dahlberg för Askersunds-Tidning. Arvoden
från tidningen behövde konstnären för sitt nödtorftiga liv ut på öar i Vättern.
Sällskapets ordförande Jonas Modig och styrelseledamoten och författaren Anders
Weidar har letat, vrakat och grävt fram texter i tidningsarkiv och på Kungliga
Biblioteket.

Enligt Sällskapets medlemstidning Vattenår är några
kapitel i boken något av det bästa som Dahlberg skrivit, bland annat ”Vätterns
röding”. Boken är illustrerad med
teckningar som till största delen är nya i bokform. En del av dem återges för
första gången. I dag har Sällskapet drygt 500 medlemmar.

Till Askersunds 300-årsjubileum 1943 fick Folke
Dahlberg, uppdraget att rita och dekorerar en ny brunn till torgparken. Det var
dock mycket nära att Dahlberg gått miste om jobbet. Då trädde redaktör Joel Haugard in som en
räddande ängel. Stadsfullmäktige hade nämligen planer på att anlita en
gravstensfabrikant i Uddevalla för jobbet! Det tyckte redaktör Haugard var väl
magstarkt. Även landsantikvarie Walldén reagerade mot de styrandes planer. Stadsledningen ändrade sig också och Dahlberg
fick uppdraget. Den invigdes sedan med pompa och ståt i närvaro av
kronprinsparet och prins Eugen.

Dahlberg lät bygga brunnen åttakantig i röd granit. Var en av de åtta sidorna är
dekorerade med reliefer, som symboliserar näringsgrenar som varit utmärkande för
Askersundstrakten, som jakt, fiske, skogsbruk, åkerbruk, sjöfart, järnsmide och
garverihantering. Förslaget om röd granit väckte en del diskussioner bland
statens styrande. Någon ansåg att den röda graniten inte hörde hemma i trakten,
medan andra menade att Dahlbergs brunn inte var nog storslagen. Fem
vattenstrålar till två meters höjd var för futtigt. Nu blev det ändå som
Dahlberg hade ritat. Till skillnad från några av ledamöterna i
stadsfullmäktige, tyckte ”målarprinsen” Eugen, att skapelsen och färgkombinationen
var mycket vacker.

Dahlberg arbetade under stor tidspress med
torgparksbrunnen. För jobbet fick han 2 700 kronor i ersättning. Uppgiften
att göra jobbet både gladde och skrämde honom. Förhållandet mellan Askersunds
stad och Folke Dahlberg präglades inte alltid av ogrumlad harmoni

Torgparken och Dahlbergs brunn på ett vykort från 50-talet.

Det kom att
visa sig att metoden att gjuta relieferna i järn för att sedan bronsera dem
inte fungerade alls. Dahlbergs konstverk började rosta redan efter ett par år.
I en annons i Askersunds-Tidning i mitten på 50-talet uppmanades askersundarna
att skänka föremål av koppar, brons och mässing för att möjliggöra en
omgjutning av relieferna. Uppropet fick stort gensvar och det berodde säkert på
att givarna skulle få sina namn ingraverade på baksidan av plattorna. Utbytet
av relieferna skedde dock helt oannonserat en mörk natt, förmodligen utan de
utlovade namnen på baksidan av plattorna. Givarna blev vad jag fått berättat
för mej av de som var med vid tillfället helt grundlurade. Men det var ju svårt
att kolla när plattorna satt på plats.

Hur som helst fans det en artikel i
Askersunds-Tidning i april 1955, där man berättade om att Askersundsverken hade
det extra jobbigt för att gjuta om Dahlbergs reliefer. Jobbet skulle vara
färdigt till vårpremiären den 1 maj. Ett gäng gjutare körde igång redan klockan
fyra på mornarna för att klara av jobbet tidtabellsenligt. I reportaget lovade
direktör Franzén att relieferna skulle klara väder och vind i alla tider. Var
jag vet har plattorna levt upp till Franzéns löfte från 1955. Men om det finns
när givarnamn på baksidan är mera oklart, men om det inte finns det var det väl
ändå Dahlbergs konst som var det viktigaste. Kunde man förvandla en kaffepanna
i äkta koppar, till en kulturgärning må det kanske vara hänt.

.

Bostadsområdet Edö i Askersunds östra
del tar nu ett kliv framåt, då ett reservations­avtal för 14 tomter har
tecknats med ÅV-Bygg AB. Sedan tidigare är en tomt såld och nu har ytterligare
en privatperson tecknat sig för en tomt för att påbörja byggnation av en villa
under våren.

Kommunen och ÅV-Bygg har alltså tecknat
ett avtal där företaget har option på 14 tomter för att bearbeta marknaden och
sedan bygga villor. Ett antal typhus kommer att presenteras och dessutom finns
möjlighet att tillsammans med arkitekt utforma ett mer individuellt boende,
alternativt att andra hustillverkare kan bli aktuella som leverantörer.
Byggnationen beräknas kunna starta i vår. Under våren planeras även båtbryggor
att anläggas alldeles nedanför området.

Tomterna på Edö går precis som tidigare
att köpa men nu kan kunden även välja att teckna ett så kallat tomträttsavtal,
där man erlägger en årlig tomträttsavgift. Att bygga på en tomträtt innebär
samma sak som att bygga på en friköpt tomt rent fastighetsrättsligt. Kunden kan
även inleda med att teckna ett tomträttsavtal för att senare köpa tomten.

Madeleine Andersson, kommunchef: –
Det känns väldigt roligt att vi kommer igång med byggnationen på Edö. Det är
ett fantastiskt fint område som kommer att bli en trevlig boplats för ett antal
familjer. Lösningen med tomträttsavtal är ett bra sätt att skapa
möjligheter till nybyggnation.

Peter Letskog, ÅV-Bygg: – Ju mer vi
tittar på Edö, desto mer inspirerade blir vi att marknadsföra och bygga i
området. Läget är mycket bra och vi har en serie hus som vi tror mycket på för
denna typ av boende. De nya båtbryggorna blir förstås ”pricken över i” eftersom
området ju är extra intressant för båtägare.

Bloggen har gått som en krönika i NA söndag 23 november. Alla har ju inte
tidningen därför också på bloggen, men med några bilder. Kan också nämna att
Föreningen Gamla Askersund har gett ut ett häfte med Askersundslucior.

————————————————-

Vid den här tiden på året rådde förr stor aktivitet
och förberedelser inför luciafirandet på många tidningar. På senare år har det
lugnat ner sig lite. Askersunds-Tidning, som fanns fram till mitten av
50-talet, satsade enormt mycket på luciafirandet. Tidningen var medarrangör,
liksom senare den här tidningen.

I början fanns det lösa röstkuponger att hämta på
tidningen och i butiker. Men det tog man bort för att det skulle bli
rättvisare. Endast kupongen från tidningen blev det som gällde. Vid något
tillfälle hade en släkting till en kandidat nämligen tagit med en bunt kuponger
till I 3 i Örebro och då blev det en del röster om man säger så.

Uttagning av luciakandidater på redaktionen vid Askersunds Tidning. Till vänster redaktör Brita Jonsson och i mitten Håkan Persson.

De flesta tidningar är borta ur bilden som
arrangörer, även om man skriver om firandet. Men det är en annan sak. Kortegerna
runt stan lockar ändå ganska mycket folk varje år. I dag plockas kandidaterna
från en kör och lucian lottas fram. En sympatisk utveckling. Lions står för arrangemanget.

När jag började på tidningen för länge sedan skedde
uttagningen av luciakandidater inne på ett redaktionsrum. Sju kandidater skulle
sedan presenteras med bild i tidningen. Själv deltog jag aldrig i någon
uttagning. Tyckte inte att det inte var ett journalistiskt jobb. Det räckte med
att bevaka och den obligatoriska uppgiften att intervjua den blivande lucian.
En mycket knepig uppgift. Som tur var ryckte gärna mammorna in och hjälpte
till. Annars hade det nog bara blivit en liten notis.

Men vid något tillfälle satte jag dock stopp för att
mina döttrar skulle komma med som kandidater. De var föreslagna av kompisar.
Var och en kan räkna ut hur snacket på stan sedan hade gått. ”Farsan jobbar på
tidningen och det är så klart att de kom med.” Känner jag döttrarna rätt tror
jag också de tackat nej.

Askersunds första lucia hette Margareta Johansson
och året var 1942. Hon var inte folkvald utan det var kvinnorna i lottakåren
som ordnade arrangemanget. Året efter klev Askersunds-Tidning in i bilden och
då blev det en folkvald lucia med röstning och allt. Men det blev en knepig historia. Kathi Karlsson
valdes till Lucia men ett oblitt öde
gjorde att hon fick tillbringa dagen som
patient på sjukstugan. A-T skrev att : ” till ersättare fick den purunga Solveig Kaufeldt från Hammar hoppa
in”. Hon hade fått näst högst röstetal. På den här tiden var Kommunala Ölcaféet
reserverat för luciorna kortegdagen. Inte för att dricka öl utan för att värma
sig och byta om.

Klockorna på gamla stationshuset i Askersunds fungerar igen. Ingen stor grej
kanske, men för en del har det varit det. De som ska med bussarna och saknar
klocka. Tiden har stått stilla några år, men finns det klockor så ska de också
fungera. Så resonerar folk och de nya ägarna till Strandparkens Kiosk och Café,
Peter Bernström och Marie Krusell. Vaktmästare Jokke Karlsson, har sett till
stationsklockorna fungerar igen.

I en liten annonsskrift till hushållen har det stått
Stadsparkens Kiosk och Café, men så var det inte. Felet berodde på den
mänskliga faktorn. Det ska vara Strandparken. Det nya ägarparet som kommer från
Stockholm, har plockat bort alltkrams som funnits runt det gamla stolta
stationshuset under några år. De är noga med att slå vakt om den gamla
kulturen. Kan väl också nämna att Peter har sina rötter i Åmmeberg.

Marie och Peter är nya ägare till serveringen i gamla stationshuset.

Nu syns
huset, precis som när kung Oscar II anlände till stan i juni 1898. Då
serverades inte tidig frukost som nu, utan kungen fick nöja sig med en stor
välkomstkommitté. Tror att kungen hade blivit glad åt en bastant frukost.
Enligt referaten från tiden var han inte på sitt allra bästa humör när han
anlände till Askersund.

Just nu pågår nya bygget för kunskapscentrat (KKC)
strax intill stationshuset med massor av jobbare som behöver en riktig frukost.
Något som Peter och Marie också tänkt på. Därför är de uppe i ottan och lagar
maten. Inom kort flyttar de också till
lägenheten på andra våningen i stationshuset. Det måste vara när till jobbet.

När stationen användes för sitt syfte, gick
klockorna alltid rätt. Stationsuren var stationschef Håkan Perssons eget lilla
skötebarn, som drogs upp med vev efter ett bestämt schema. Och blev det något
fel kom vännen och urmakare Rulle Bäckström farande med sin cykel och ordnade
upp det hela. Han var en mångsysslare av rang. Rulle hade också hand om det
stora uret på Magdalena kyrka. Var med honom ett antal gånger när han donade
och fixade. ”Ska du med Ove och titta”, ringde Rulle när han skulle se till de
stora urverken. Rulle finns inte livet
längre. Nu har Jocke tagit upp Rulles fallna mantel. Och Peter ska med glädje
se till att urverket dras upp. Det ingår för övrigt i hyran. Askersunds kommun
äger huset.

Kung Oscar på besök i Askersund i slutet på 1800-talet
Stationschef Håkan Persson var noga med klockorna.

OBS! Bloggen finns också på na.se och Askersundsbloggen