Oves Blogg

Det har gått bra för zinkgruveättlingen Cat Stevens. Han har blivit en världskändis
som sångare. Cat slog igenom 1966 med låten ”I love my dog”, och så kom låtar
som ”Moonshadow” och ” Moring has
broken”, för att nämna några. 1978 konverterade han till islam och bör
nu namnet Yusuf Islam.

Men det kanske inte så många vet är att Cat Stevens
förfäder verkade och bodde i Zinkgruvan. Inte jag heller innan en i släkting
till honom, Malin Häggblad bosatt i Västerbotten, skrev till mej och undrade om
jag uppgifter om en Gustav Wickman som varit församlingsföreståndare vid
Fridhems kapell i Zinkgruvan. Gustav och Klara Wickman fick åtta barn. Ett av
barnen, sonen David, var morfar till Cat Stevens.

Gustav Wickman

OBS! Mer text och flera bilder finns på na.se under Askersundsbloggen

Bowlingbanorna och en del idrottstapeter håller på att sättas
på plats i gamla verkstadslokalerna vid Askersundsverken. I början av april
räknar Ulf Tångring och Mats Carlsson att kunna öppna. ”Tavelmannen” Ulf
Nyzell i Hällefors har fixat tapeterna med lite underlag från gamla
idrottsklipp, bilder och Rekord-Magasinet 1948. Från den senare tidningen har Ulf hämtat en
lagbild på IFK Askersunds allsvenska lag som täcker nästan en hel vägg. IFK har varit i RM vid ett tillfälle.

Den moderna tekniken
kan göra att jag, ”Garvis”, Kenth och Tony, blir själva i Askersunds
fullmäktigesal tillsammans med
ordföranden Trodell och sekreterare Utter, framöver.

Det kan bli tomt i fullmäktige runt Ingrid Trodell och Johan Utter, om politikern så vill. Distansnärvaro är numera tillåtet.Bilderna är hämtade från kommunens egen tidning ”Bo i Askersund”.

Kommunallagen ger nämligen
ledamöterna möjlighet delta i fullmäktiges sammanträde på distans. Det är
tillåtet att ”riva av” ett sammanträde hemma vid köksbordet med en kopp kaffe om det skulle vara så. ”Riva
av” är kanske att ta i…

Men det måste ske genom ljud –och bildöverföring i
realtid. Och det måste ske på ett sådant sätt att samtliga deltagare kan se och
höra varandra och delta på lika villkor. Enligt ändringen i kommunallagen ska
en ledamot som deltar på distans anses vara närvarande vid nämndens
sammanträden.

Tidigare tyckte lagförfattarna att det kunde vara problem
med distansledamöter. De skulle kunna var hotade och tvingade att säga vissa
saker som inte övriga beslutsfattare kunde se. Men den synen har man kommit
ifrån.

Nu är det inte bara att köra igång direkt med
distansmöten, även om det finns möjlighet till det. Fullmäktige måste godkänna
det hela först. Även om det finns möjlighet så kommer det förmodligen dröja
mycket länge innan distansmöten genomförs i Askersund. Det måste till mycket
teknik som kostar stora pengar. Tekniken finns inte på Folkets hus just nu, men
kanske när nya skolan med kulturcentret byggs. Många tycker nog ändå det är
trevligare att träffas personligen i debatterna. Och ibland bjuder kommunen på
kaffe i Folkets hus.

Kommunsekreterare Johan Utter redogjorde för nyheterna
vid senaste fullmäktige. Han informerad också om partistödet, som är till för
att utbilda politikerna, ska kontrolleras hårdare. Fullmäktige ska besluta om
årliga skriftliga redovisningar om hur partistödet har används. Stödet är till
för att stärka den kommunala demokratin. Och då handlar det mycket om
utbildning.

Från mina journalistår minns jag att ett mindre
parti i Askersund som inte finns kvar längre, som delade upp partistödet bland
ledamöterna i samband med nedläggningen. En del av pengarna hade inte använts
till det som var meningen. Men det var för länge sedan. Sådant förekommer
förstås inte nu.

Sammanfattningsvis verkar det som jag, Garvis, Kenth
och Tony, inte behöver oroas för en tom fullmäktigesal ännu på några år. När det blir klart kanske det till och med finns möjlighet med distansåhörare.

Vem kunde en gång i tiden tro
att gamla Konsum i Hammar skulle bli ortens stora samlingsplats? Visst samlades
mycket folk i butiken ibland, men det var inte riktigt samma sak som nu. I början
av 90-talet förvandlades den nedlagda butiken till en möteslokal för hela
bygden. Något som välkomnades av alla.

Sam Eriksson var fackordförande när glasbruket i Hammar lades ner. gamla Konsum blev en samlingsplats för arbetslösa glasbruksarbetare

En gång i tiden fanns det en
affär nästan på varje liten ort i Askersunds kommun. Stormarknaderna i
omgivningarna har dock gått hårt åt lanthandeln. De flesta som fanns förr har
fått stänga. Affärshusen har ofta förvandlas till bostäder och några har rivits. Men det har inte alltid varit
kört för de gamla lokalerna. Några av byggnaderna har faktiskt kommit till
användning av hela samhällen. Som i Mariedamm och som i Hammar.

Det lilla vita huset är gamla Konsum. Bilden är tagen från kyrkan. Bild: Leif Linus arkiv

När det gäller gamla Konsum i
Hammar vid kanten av Hammarsviken, så ansvarar bygdeföreningen ”Hammarslaget”
för verksamheten där. Facket använde lokalen under en period för sina
klubbmöten. Men när glasbruket lades ner 1992 kom de nya ägarna, ett lokalt
fastighetsbolag, och facket överrens om hur lokalen skulle disponeras. Det
skulle bli en fast samlingspunkt för arbetslösa glasbruksarbetare, men också
för de boende i samhället. Och så blev det också. De flesta på orten jobbade
också vid bruket. Arbetsplatsbiblioteket
vid glasbruket flyttades till gamla Konsum direkt. Det fanns också planer på
att bygga upp ett litet glasbruksmuseum, men så blev det inte. Men det är inte
för sent att ännu.

Fastighetsbolaget satsade en
del på upprustningen av den gamla affärslokalen rent materiellt. Mycket av upprustningsjobbet
utfördes av arbetslösa glasbruksarbetare. Direkt efter nedläggningen av
glasbruket hölls också cirkelverksamhet
av ganska stor omfattning. I dag används
lokalen till olika verksamheter och sammankomster. ”Hammarslaget” brukar
alltid ha saker på gång. Själv har jag varit där och gjort reportage om allt
från sminkkurser till magdans med ormtjusning. Det också på en del privatfester
i lokalen, de boende i samhället kan hyra lokalen om det skulle vara så.

Även om inte allt blev precis
som tänkt från början med gamla Konsum, så blev det ändå en lokal till nytta
för hela samhället. I Hammar finns det ingen annan större lokal, frånsett
församlingens lokal, Sockenstugan. Det är nog bra att det finns alternativ till
Sockenstugan. Tror inte alla verksamhet skull passa där. Och då är gamla Konsum
perfekt.

Det är och har varit många olika sammankomster i gamla Konsum, bland annat magdans och ormtjusning.

Vet inte så mycket om hur det
såg ut i de gamla Konsumlokalerna, eller vilka som jobbade där. Kanske det till
och med finns några bilder från den tiden? Då är det bara att höra av sig.

Tiden med barnhem i Sverige är förbi. Och tur är
det. Barnhemmen var ett nödvändigt ont på den tiden skulle jag tro. Barnen hade
inte det minsta att säga till om, utan
det var bara att acceptera vilket
de ville eller inte. Hade barnen tur kom de hem till sina föräldrar igen. Om
inte kom fosterhemsföräldrar till hemmen för att välja ut något ”trevligt”
barn. Det var lite auktion över det hela.

En del hamnade i mycket bra hem som verkligen
längtade efter ett barn. Dessvärre fanns hem som hämtade barn bara för
pengarnas skull och inte hade den minsta känsla för barnet. Många barn for mycket illa. Det är helt
klart. Lyssnade på Sommar där skådespelaren Morgan Alving berättade om sin
barndom och alla upplevelser vid barnhem
och om alla elaka fosterföräldrar. Till slut hamnade han hos en familj som
verkligen ställde upp. Och det blev också en lycklig vändpunkt för honom.

Morgan Alving berättade att hans liv fram till för några år
sedan bara handlade om att ta revansch för sin trassliga uppväxt och kampen mor
alla elaka vuxna som han träffat. Men att ständigt vara ute efter revansch blir
man ingen bra människa av. Det blev allt klarare för Morgan. Annars är det lätt
at bli bitter och elak. Och det vill ingen vara. Har själv alltid sagt att man
föds i den familj man gör och sedan får man göra det bästa av det. Ibland är
inte förutsättningarna de bästa, men man kan inte gå och tänka på det i hela
sitt liv. Då blir man olycklig.

I Åmmeberg fanns ett barnhem.
Om det var bra eller dåligt vet jag inte. Men så mycket vet jag att barn vill
vara med sina föräldrar om det går. Även om det kan vara trassligt. Hur
barnhemmet i Åmmeberg fungerade vet jag inte. Har heller inga uppgifter när det
stängdes. Men det kanske finns någon
läsare av bloggen som kan berätta mer. Har bara läst om att
barnavårdsinspektriser och andra ofta anmärkte
på barnhemmet som låg i tegelbyggnaden strax bakom affären i Åmmeberg.
Klagomålen handlade för det mesta om att lokalerna inte var nog moderna för
verksamheten.

Tidningsklipp från 1947.

Hittade en artikel från 1947
då barnhemmet i Åmmeberg firade sitt 25-årsjubileum, och där fanns det lite
fakta om varför barnen hamnade på barnhemmet i Åmmeberg. Har ibland funderat
över varför. Åmmebergs sjukstuga-där barnhemmet inrymdes – byggdes redan på
1880-talet. Där fanns en stor övervåning som bara användes sporadiskt för epidemivård.
På förslag av en provinsialläkare Hagstrand öppnade landstinget ett barnhem för
friska barn från tuberkulösa hem. På
20-talet i fattig-Sverige för bostadsförhållande under all kritik. Många får illa och
drabbades av TBC just på grund av
undermåliga bostäder.

Åmmebergs barnhem 1929. Bilden kommer från Leif Linus stora arkiv

De första barnen kom till barnhemmet i Åmmeberg i juli 1922. Fram till jubileet 1947 hade 426 barn vårdats vid hemmet. Under
ett år var det inte mindre än 186 barn på hemmet. Stället var opraktiskt och
svårarbetat. Ledning för dricksvatten drogs in så sent som i mitten på
40-talet. Vatten fick hämtas från sjön. Det saknades också toaletter inne i
byggnaden fram till mitten av 40-talet.

De flesta barnen kom från hem
där någon i familjen hade tbc och därför inte kunde behålla barnen hemma. Många
andra kom till Åmmeberg genom tragiska
omständigheter. Ofta kom barn till ogifta mödrar, som inte hade möjlighet att
behålla dem. Enligt referatet jag läst ”fanns det en tragedi bakom vartenda litet ansikte i hemmet”. I mitten på 40-talet blev arbetet vid
barnhemmet mycket betungande eftersom antalet spädbarn ökade kraftigt i
förhållande till äldre barn. Många som kom till barnhemmet Åmmeberg var mycket
klena och svaga. Vid jubileet 1947 fanns det 21 barn inskrivna från 9 år ned
till 2 månader. En av de äldre barnen hade varit där hela sitt liv. Alltså i 9
år.

Bloggen finns också på na.se under Askersundsbloggen

Byggnaderna på Norra Bergen i
Askersund visas i dag upp med stolthet. De små rustade och välbevarade röda
husen har blivit kultur. Ofta går stadsvandringarna med gästande turister över
bergen fram till Sofia Magdalena kyrka. En av anledningarna till att husen blev
kvar som de var en gång i tiden är att
de som bodde där levde under små omständigheter. Det fanns inte pengar till
stora reparationer. Och inte tänkte de boende där, att husen en gång i tiden
skulle betraktas som kultur.

Faktum är ändå att ett av de
finaste huset i området, Norra Bergen 28,
jämnades med marken i början på 1980-talet Och den rivningen får de
styrande i kommunen på den tiden helt ta på sig. Kommunen fick huset till skänks
men lät det förfalla helt. Till slut var en rivning ett måste. Till fastigheten
som låg strax norr om Sameralskolan strax intill Vattentornet, hörde också en
praktfull trädgård med en blomsterprakt som var enorm. Väggarna var fyllda med
klätterrosor. Det var en verklig idyll.

Jag har skrivit om det här
tidigare, men det var länge sedan och jag har fått önskemål om att publicera några äldre bloggar som
läsare har missat.

Ägare till huset var
kyrkovaktmästare Karl-Johan Karlsson och senare hans barn. Karl-Johan bodde i
huset med fru och sju barn. Hans trädgårdsintresse var mycket stort. Karl-Johan
som var med och anlade de flesta av parkerna i Askersund, var mycket
intresserad av växter. Utanför huset fanns en drivbänk där familjen hämtade
sina grönsaker. För att klara den stora familjens försörjning hade Karl-Johan
både höns och gris i början av 1900-talet.

En av döttrarna till
Karl-Johan har berättat för mej att han
också skaffade får på höstarna som gick
och betade uppe på bergen i norr.
Askersunds kommun ägde hela tiden marken där huset på Norra Bergen 28, stod
placerat. Han försökte många gånger under sitt liv att friköpa jorden till
huset, men kommunen sade nej varje gång.
Med facit hand borde kommunen sålt marken och därmed också haft
ytterligare ett kulturhus att visa upp för alla som i dag besöker Norra Bergen.

Under ett antal år lät
kommunen huset stå och förfalla. Med det följde också inbrott och stor
vandaliseringen av Karl-Johans hus. Minns att döttrarna var inne till mej på
redaktionen och var bedrövade. De orkade inte se sitt gamla föräldrahem helt
sönderslaget. När kommunen ändå inte tog hand om husgåvan från familjen
Karlsson, vill döttrarna att huset skulle rivas. Så blev det också till slut.

Nämnas kan också att några av
Karl-Johans döttrar drev Ahlstrands Hatt
och Mössaffär i Askersund under många år. Butiken låg vid Väderkvarnsgatan.
Leif Linus Larsson har plockat fram några bilder och en del fakta. En del fakta
har jag själv genom personliga möten med några av döttrarna . De hade också med
sig en tavla som jag fotograferade av.

OBS! Det finns flera bilder på na.se Askersundsbloggen. Gå gärna dit

Man får säga vad man vill, men den gemytliga
torghandeln i Askersund hade sina hemtrevliga sidor. Torget gav oss allt vad vi
behövde på lördagarna och någon annan
torgdag fanns inte utom ”mötena” en gång i månaden och marknaderna. Det kunde man läsa i
Askersunds-Tidning för mycket länge
sedan. Ett referat som jag tänkte plocka lite ur för beskriva hur torghandeln
såg ut en gång i tiden.

Mötena lockade de mera lokalt betonade eller mer närliggande
affärsmännen att slå upp sina stånd på torget.Torgdagarna var alltid en stor
upplevelse. Då skulle husmödrarna vara tidigt på fötter. Jämställdheten hade
inte hunnit så långt. Männen lyste med sin frånvaro. Från referatet:

”På torget kunde man köpa allting. Där fanns
särskilt stånd för kötthandeln, för fläsk ,för smör och ägg. Och för grönsaker.
Smörbitarna såldes i skålpund eller marker och liknande fettisdagsbullar i
formen.

Men man saluförde även hela smörbyttor, och man
kunde få köpa en flaska grädde likväl som en famn ved, en halvspann potatis
eller ett knippe stickor att tända upp spisen med.

Potatisen köptes tidigt på morgonen. En halvspann
kostade en krona och för samma pris kunde man få en halvspann äpplen. Och på
det priset fick man potatisen hemburen.

Frukttiden på torget var härlig. Vagn vid vagn
fyllda med frukt, bär, gurkor och grönsaker. Och karamellstånden fanns både torg-,mötes-och marknadsdagar.

Äggen köptes naturligtvis i tjog. Bröd kunde man
också köpa på torget och med lite tur
kunde man få några kakor på köpet. Blommor var däremot mindre vanliga.

I Djupviken fanns trädgårdsmästare Esk, och det blev
ett stort evenemang när den första blomsteraffären öppnades. På den tiden hade man
inte samma behov av blommor vintertid som nu.

Smör, ägg och potatis var de förnämsta torgvarorna
jämte kött. En köttlägg kunde köpas för en tjugofemöring och därmed var
söndagssoppan räddad. Smöret var man mycket noga med . Man kunde se husmödrarna
gå omkring och krafsa i smörbitarna med naglarna för att smaka på smöret. Andra
hade för vana att plocka ut de största äggen. Smörklickarna fick man sommartid
för 60-70 öre. Mot jul steg priserna. En och annan lantbrukare kunde också ha
med någon kanna mjölk till försäljning”.

Ett stort problem på den här tiden var vikterna. När
mark, skålpund, lod och ort byttes mot moderna vikter blev det väldigt
krångligt. För att inte riskera något lade försäljarna på lite extra.

Referatet slutar med:

” När man kunde
köpa korv och kött och alla andra charkuterivaror mitt i veckan i butiken, då var den nya tiden
kommen. Och ett nytt sekel stod för dörren”.