Oves Blogg

Mötte en damskidåkare på
rullskidor på en bakgata i Askersund för någon dag sedan. Hon hade siktet inne
på Vasaloppet men hade börjat tvivla och tröttnat på asfaltskörningen. Kom det
inte någon snö snart ansåg hon det var kört. Det går inte att åka Vasloppet med
bara rullskidåkning tyckte hon. Lite snö måste till. Andra som deppar måste
vara sporthandlarna. Folk står precis inte i kö för att köpa skidor.

I snöbristtider som dessa
tänker jag därför påminna år då det fanns snö och det arrangerades skidlopp, som
Tivedsloppet i Askersunds omgivningar. IFK Askersund arrangerade under många
Sydnärkes stora skidlopp- Tivedsloppet. Det första loppet kördes 1936 och hade
då namnet Askersundsloppet. Det ändrades sedan året efter till Tivedsloppet,
med start i Ljungås och målgång vid gamla Folkskolan (Sjöängsskolan). Senare blev det start och mål vid gamla IP.
Då drogs spåren norr ut från staden för att sedan göra en krok in mot staden
via Gårdsjön och Väderkvarnsbacken. Som grabb följde jag många Tivedslopp från
toppen av den gamla tingsplatsen, Väderkvarnsbacken. Det var många blåbär som
trattade på ändan i nedförsbacken in mot det hägrande målet på IP. Bara det
drog en ganska stor publik till Väderkvarnsbacken, som numera mest används som
pulkabacke. En del hade börjat med pulkaåkning redan under Tivedsloppet.
Längden på loppet var runt 3 mil, men flera vätskekontroller. En del stannade länge
vid kontrollerna. Blåbärsoppan verkade vara mycket vällagad.

P O Lundin IFK Askersund
Bengt Rehnvall IFK Askersund

Sydnärkes skidkung i slutet
på 30-talet och början på 40-talet var Arthur Östring från Zinkgruvan. Han
dominerade stort. Han vann fem-sex Tivedslopp. Det kan väl nämnas att loppet
ställdes in 1938-39, på grund av snöbrist. På 50-talet dominerade IFK-arna Per-Olof
Lundin och Bengt Rehnvall. De kanske inte vann alla gånger, men de var ständigt
med i toppen. En trogen Tivedsloppsåkare var Kalle ”Bock” Pettersson. Enligt
vad jag hört senare var inte hans efternamn Pettersson, men han protesterade
aldrig mot sitt felaktiga namn varken i startlistor eller i tidningsreferat. Han
gillade namnet Pettersson. Kalles problem var Väderkvarnsbacken och
utförsåkningen. Han bromsade utför och det fick ledarna att nästa bryta ihop.
Kalle brydde sig inte så mycket om det. I sin hemvärnsdräkt stakade han lugnt
vidare in mot målet på gamla IP i Askersund. Hemvärnsdräkten använde han alltid
vid skidloppen. Normalt hade annars IFK blått och vitt. Kalle hade inpräntat
den olympiska tanken i huvudet. Det viktigaste är inte att vinna, det
viktigaste är att deltaga.

Kalle ”Bock” Pettersson missade sällan Tivedsloppen. Men han hade inte så bråttom som de andra.

Från det första loppet 1936 kan
berättas att åkarna startade två och två från Ljungås skola. Matkontrollen
fanns vid Uvaberget mellan Askersund och Olshammar. Det var 14 kilometer dit. I
täten låg Gustav Nyberg , Skyllberg och Arthur Östring, Zinkgruvan. De slängde
i sig lite varmt sockervatten för att sedan fortsätta ett stycke på
Olshammarsvägen och in mot Boda. Mellan Uvaberget och Nordhammar hände inte något mellan de
båda tätmännen. Östring hade startat en minut efter Nyberg , så hans slutseger
var i det närmaste klar vid Nordhammar.
De två sista kilometerna över Alsen in mot gamla Folkskolan blev en ren
spurtsträcka. Nyberg ledde med fem meter fram till järnvägsstationen, innan
Östring satte in slutspurten. Med den segern blev Arthur Östring skidhistoriens förste Sydnärkesmästare. I
segerintervjun förklarade Östring att banan var alldeles för lätt. Han tyckte
det bara var gärden och sjöar att åka över. Inget vidare kraftprov. Segraren
uppmanade också intervjuaren att komma upp till Zinkgruvan, där det verkligen
fanns lite backar att kämpa i. Men Östring var
inte ensam om att klaga på den lätta banan. Även tvåan skogsarbetare
Nyberg, var missnöjd med den lätta banan.
På den tiden skulle alla skidåkare vara skogsarbetare för att nå
framgång. Yrket gav styrka och hårdhet. Men det var då det…

Arthur Östrong Zinkgruvan var Sydnärkes skidkung på 30-talet

Själv har jag alltid varit en
urusel skidåkare. Det var andra vintersporter som gällde när jag var aktiv. Men
jag gjorde faktiskt ett tappert försök i en korpstafett tillsammans med mina
bröder en gång för länge sedan. Brorsan Karlherbert och jag var aktiva inom
idrotten på den tiden och hade skaplig kondition. Men vi hade ingen skidteknik.
Det går inte att halvspringa sig igenom ett skidlopp, även om det bara råkar
vara en korptävling. Min skidkarriär fick ett snabbt slut när PRO lag 2 passerade
ute i spåret. En gammal man med en härlig skidteknik susade förbi. Och han hade
också vallat sina skidor fick jag höra efter målgången.

I dag är det Zinkgruvans IF
som står för skidsporten i Sydnärke.
Både med åkare och en fin anläggning. Klubben tillverkar också egen snö
i snökanonerna till spåren när det är kallt nog. Anläggningen i Zinkgruvan har blivit
ett skidparadis både för motionärer och aktiva. Många kommer också från
Östergötland För i tiden var det ett antal klubbar som hade skidsport på sina
program i Sydnärke. Nu är det Zinkgruvans IF som gäller.

Bloggen finns också på na.se under Askersundsbloggen

Föräldrarna till barnen vid Närlundaskolan tycker
inte att barnen ska behöva famla i mörkret längre vid skolgården och skolans
rondell. Föräldrarna är rädda för
barnens säkerhet och har därför skrivit till kommunen om att åtgärda det hela.
I dag ligger cykelparkeringen i mörker. I närheten finns en rondell som är
ganska flitigt trafikerad med allt vad det kan innebära för barnen. Skolgården
är också dåligt upplyst enligt föräldrarna, som också sänt med en namnlista.

En annan skrivelse med namnunderskrifter som
kommunen fått in handlar om Bastedalen. De som skriver-och de är många- vill
att det ska genomföras en ny miljökonsekvensbeskrivning när det gäller
Bastedalen, Emmekärr, Skyrsta , och Vettra. Oron från de som skrivit på
listorna är att området ska bli överexploaterat. Det är aktuellt med 70 nya
tomter. 10-15 skulle vara mera lämpligt anser de som skrivit.

Folkets hus bio i Askersund
har fått ett verkligt uppsving sedan den nya digitaltekniken infördes. Filmen
”Hundraåringen som klättrade ut genom fönstret
och försvann” har dragit fulla hus vid ett antal föreställningar. Till
det kommer Leif Linus film om Askersunds historia som lockat storpublik. Det är
bara att gratulera föreningen till framgångarna. Innan den nya tekniken kom på
plats var det kris. Det gick inte att få några filmer till den gamla utrustningen.

Själv tänkte jag lämna ett
litet bidrag till nöjessidan i den här bloggen. Det handlar om revyn
”Turisthotellet Bomsesund” som också drog storpublik. Allt började så bra, men
till skillnad från dagens Folkets hus så slutade det inte så bra. Det var en
revy som Askersunds Scensällskap, satte upp i mitten på 40-talet. Och den
spelades inte bara på A.H.F-biografen (nuvarande Folkets hus), utan den gick på
turné runt i Sydnärke. Efter några års turnerande i Sydnärke, blev man dock tvungen
att lägga ned revyn. Ekonomin hade rasat. Det var dyrt att åka taxi med fyra
bilar till varje föreställning.

Ragnar Wetter

Mannen bakom revyn var Ragnar
Wetter. Han kom till Askersund som värnpliktig och var redan då halvproffs som
artist. Han visste hur man skulle skriva revyer. Senare hade han ett showband
som turnerade med olika kända artist. Snoddas Nordgren var en, sångerskan Lily
Berglund var en annan. Han var också med i några filmer. När ”Turisthotellet
Bomsesund” spelades upp för första gången 1943, var det fullsatt i
biograflokalen. Gamla Askersunds-Tidning öste lovord över revyn. I feta
krigsbokstäver kunde man läsa ”Askersundsrevyn blev en succé”.

En av revyns verkliga
humorister var askersundaren Tage Gevert. Han finns inte kvar i livet längre.
Jag träffade honom många gånger. Och vid ett tillfälle berättade han om sitt
revyliv. Han plockade då också fram lite klipp och bilder från de ”gyllene
åren”.

”Från början var jag med i
SSU:s teatergrupp. När Ragnar Wetter kom till stan blev det fart på det hela.
Jag gjorde succé som Hitler och som skolpojke i en annan av revyns 34 tablåer”,
berättade Tage för mej.

Tage Gevert

”Rollen som skolpojke var
väldigt rolig att göra. Varje gång magistern frågade något skulle jag svara
”Anton-Pelle”. (”Anton-Pelle var en känd askersundare och krögare som ordnade
det mesta i staden på den tiden). Du kan ge dej på att publiken hade roligt.
När vi började revyn köpte vår kassör ett kassaskrin till våra pengar. Det
sista året vi körde kunde kassören hade de få kronor som blev över i sin egen
plånbok”, skrattade Tage när han berättade.

Vid något tillfälle hade jag
också kontakt med Ragnar Wetter för att prata om hans tid i Askersund med
revyn. Det han mest kom ihåg var att det fanns väldigt många vackra flickor i
Askersund.

”Men jag har också ett roligt
minne från den tiden handlar om Bertil Boo. Han hade börjat sjunga lite smått
och jag frågade de andra grabbarna i revyn om vi inte skulle ta med honom. Nej
det blir alldeles för högtidligt om han ska vara med fick jag till svar. Några
år senare slog han igenom som sångare med dunder och brak som alla vet. Det var
en av mina största tabbar som revymakare”, upplyste Ragnar.

Revymakaren Wetter hamnade så
småningom som välbeställd krögare på Väröbacka Värdhus . När jag talade med
honom för ganska länge sedan hade han lämnat turnélivet men han skrev
fortfarande lite kupletter åt primadonnan Git Gay. Och han minns också mycket
väl sin revykompis från Askersund, Tage Gevert. Revyns stora stjärna.

OBS! Text och bilder finns också på na.se under Askersundsbloggen.