Oves Blogg

Bloggen ska den här gången handla om två kulturer
som förenats i en liten byggnad i Medevi
vid Vätterns strand. Det handlar om byggnadsvård och bastu. För visst kan bastu räknas som kultur också. Det tycker i alla fall Johan och Lasse , som det här ska handla om.

Den röda lilla
byggnaden vid Medevi brygga som en gång användes som väntrum för båtfarare
och som utrymme för fartygsgods har bevarats på ett fint sätt. Det är en
kulturbyggnad från den tid då sjöfarten
blomstrade. Enligt vännen och båtkännaren Anders Engdahl upphörde den reguljära
trafiken 1923. Fartygen Polstjärnan och senare Frey trafikerade traden. Anders
upplyser att Frey såldes 1923 och då var det också slut med den reguljära
trafiken till bryggan.

I dag arrenderas byggnad av Johan Gustavsson som
driver Medevi snickeri. Utan hans insats hade den röda byggnaden vid strandkanten förmodligen varit
kaffeved i dag. Han har rustat och sparat det som gått invändigt i huset. Och det
bästa av allt. Johan har byggt en trevlig bastu i en del av huset. Där har
Johan visat sin yrkesskicklighet som finsnickare. Det märks nästan inte att det finns en bastu i det
gamla väntrummet.

OBS! DET FINNS FLERA BILDER OCH MER TEXT PÅ NA.SE UNDER ASKERSUNDSBLOGGEN.KOLLA GÄRNA

Som det ser ut i dag

Ingen kommer
längre att behöva sätta bort halva dagar för slänga lite skräp vid
återvinningscentralen vid Vapenvägen i Askersund. Kommunen ska satsa på en central ute på Ullavi till våren. Det ska gå lätt och
smidigt att bli av med sitt skräp. I anslutning till centralen ska byggas en lokal
för Återbruket Bumerangen. En satsning som enligt NA:s papperstidning
beräknas kosta 11 miljoner kronor. Ännu har inte fullmäktige tagit
beslut i ärendet, men har det manglats igenom kommunstyrelsen lär det inte vara några problem. Alla vill ju ha en förbättring.

Läget har
varit akut länge. Det måste till en ny återvinningscentral för att tillfredställa
medborgarnas behov. Som alltid har det föregåtts av en utredning. Frågan har varit på vilken
plats den nya centralen ska
ligga. Och nu har politikerna i tekniska
nämnden kommit fram till att Ullavi måste
vara det bästa stället. Sydnärkes byggförvaltning hade helst sett en
placering ute på Lindbomossen, men det var vad byggförvaltningen tyckte. Askersundspolitikerna
tyckte annat.

Viktig var
också för att snabbt komma igång
med projektet att få anläggningen på
detaljplanerad mark för industriverksamhet. Annars kunde det ha dröjt år.

Kritiken mot
den nuvarande anläggningen och de
timslånga köerna har varit hård. Bilköerna
har varit långt ute på Lustenrustvägen och utgjort en trafikfara. Besökare till
centralen har fått sätta undan en halv dag för att få slänga några sopsäckar. Själv har jag tillbringat
åtskilliga timmar vid stationen genom åren.
Klart man skaffade sig en del nya vänner vid centralen, men diskussionerna blev inte så
vidlyftiga. Det handlade mest om hur besvärlig det var att bli av med
skräpet i Askersund.

Problemen har inte berott på de som jobbar där, utan det är själva
utformningen av centralen. Den byggdes innan
miljötänkandet inte var riktigt
på agendan. Det handlade då mycket om att slänga
några tidningar och flaskor. I
dag kommer folk med hela kök. För att
inte tala om stora träd och häckar. Villaträdgårdarna handlar i dag mycket
om stenläggningar och då behövs det
inga större växter.

Säga vad man vill så har ändå miljötänkandet slagit
igenom fullt ut. Minns som grabb hur det såg ut med sophanteringen i Askersund
och i de flesta andra kommuner också. Sopkörarna åkte runt
och hämtade upp plåttunnor med
avfall inne stan. Ett tufft jobb med alla dessa tunga tunnor som skulle upp på
vagnarna. Några hjälpmedel var det inte tal om. I närheten av Väderkvarnsbacken
tömdes avfallet under många år. Där var
ett populärt ställe för många grabbar
med luftgevär att skjuta stora feta råttor. För på den avfallsplatsen blev
råttorna stora med så mycket gott att äta. Sedan blev det en avstjälpningsplats strax norr om
Askersund i närheten av Sandbäcken. Båda de här platserna är nu övertäcka med
jordmassor. I dag kan ingen se att det
varit platser för avfall.

50-talsbild. Gunnar i Eveborg och Stig Roos

60-talsbild. Alvar Philblad
60-talsbild. Så gick tömningen av avfall till i Askersund på den tiden

Den nya rampen
vid Ullavi kommer att rymma åtta bilar samtidigt. I dag finns det plats
för två bilar. Vad jag förstår kommer det att bli ett rent nöje att tömma skräp
i Askersund till våren. Ingen behöver ta med kaffe och smörgås längre i vänta på att få tömma sitt skräp.
Helt klart är det ett av kommunens mest
efterlängtade byggen under senare år.
Politikerna har lyssnat på kritiken och
agerat. Och det är väl så det ska vara…

Ove Danielsson

Askersund har aldrig
haft någon Folkets Park, som exempelvis
Vretstorp. Det var dit vi askersundare
fick åka om vi skulle roa oss med att kasta pil och ta en citronil som
det heter i schlagertexten. Ibland kunde det också bli en något starkare dryck.
Det gick bussar från Askersund till parken i Vretstorp när det begav sig. De
var alltid fullsatta och de flesta var
också med tillbaka till Askersund. Klart att det blev lite manfall ibland, men
att vakna i Vretstorp en morgon är inte det sämsta. Om det nu var i parken eller
hos någon annan. Ibland var det nödvändigt att dela på en taxi för att
komma dit.

Gamla idrottsplatsen var askersundarnas nöjesfält under många år.

I mitten på 50-talet fördes diskussioner om att anlägga en Folkets
Park i Stadsparken. Mannen bakom idén var stadsarkitekt Fredriksson. På gamla
idrottsplatsen i Askersund fanns en festplats som drevs av idrottsföreningen.
Under många var den mycket
välbesökt. Askersundarnas eget
nöjesfält. 1953 slog Gösta ”Snoddas” Nordgren
publikrekord i parken. Men det gjorde han nästan på varje ställe han uppträde på den tiden.

OBS! Mer text och flera bilder finns på na.se under Askersundsbloggen. Titta gärna in där.

Göran Grauers i Stora Forsa tycker i ett
medborgarförslag att Askersunds slogan för att locka folk kunde vara ”Sveriges
barometer”.

I förslagsbrevet har Göran en ganska lång förklaring
just till sitt förslag. Göran och jag känner
varandra väl sedan tidningstiden. Han var aktiv på många olika sätt,
bland annat att hjälpa utsatta familjer rättsligt.

”Jag har bott i Askersunds kommun i 24 år. Jag har
seglat i över 35 år varav 10 år internationellt och varit skeppare och ägare
till ett antikt segelfartyg i transatlantisk trafik. Ni som är lite bra i matte
konstaterar därför att jag bör vara äldre än 59 år och ni har helt rätt, men
det är inte det vi skall diskutera.

Jag fick för en tid sedan segla med på en av hotell
Norra Vätterns charterbåtar och som alla Askersundare vet så ligger dessa två
båtar precis intill Sundsbron.

Det var inget märkvärdigt då vi lämnade kaj, inget
märkvärdigt då vi seglade ut på Vättern, det märkvärdiga började då vi seglade
tillbaka in. Vid gamla Hammarsbron så var det extremt strömt och när vi kom in
för att lägga till vid vår kajplats så var det också extremt strömt under
Sundsbron vilket gjorde tilläggningen till ett äventyr.

Om ni ser Norra Vätterns båtar komma in och ni ser
att det är väldigt strömt, stanna då kvar och titta på hur de lyckas lägga
till, det är inte enkelt, det kan jag lova.

När vi var ute på Vättern den dagen så gick en front
över oss, en väldigt tydlig front, som en linje som följde Vättern, på ena
sidan helt igenmulet och på andra sidan klarblå himmel. Det var inte förrän jag
kom hem som jag insåg fakta. Som gammal seglare så har jag min barometer som
jag kollar varje dag minst en gång om dagen. Här under dessa timmar hade det
skett en väsentlig skillnad i lufttryck och det är här det blir intressant.
Vättern har en volym på 87 kubikkilometer vatten som omgärdas av höga klippor.
Vart skall det o-komprimerbara vattnet ta vägen när lufttrycket på det ökar?
Det kan bara expandera sidleds och ett av den enda ställen det kan expandera i
större volymer är in i Alsen och de andra sjöar som finns norr om Vättern.

Det finns nog ingenstans i Sverige där man så
tydligt kan avläsa förändringar i lufttrycket, så Askersund måste bli Sveriges
barometer.

Som gammal Stockholmare uppvuxen i Stockholms
skärgård och uppfostrad i den gamla skolan så visste jag att där fanns en ö i
Vättern, Visingsö. När jag åkte över Hammarsbron första gången, strax efter den
invigdes så förstod, till min stora förtjusning och överraskning, att där fanns
en skärgård i Vättern och nu har jag alltså för första gången fått segla genom
de inre delarna av denna skärgård. Vilken upplevelse, betydligt mindre än
Stockholms skärgård, som förvandlas under semestertider till trafikkaos på
motorvägen. Du känner aldrig annan doft än bensinångor, du sitter i kö och
hittar aldrig en parkeringsplats. Vätterns norra skärgård är som jag minns
Stockholms skärgård på 70 talet. Mängden badklippor, fina ostörda vikar är
oändliga syns det.

Jag vet att Hotell Norra Vättern har båtar för
charter och där finns också den betydligt större och handikappanpassade
Wettervik. Jag tror att båda skräddarsyr charterpacket och den inre farleden
genom Vätterns skärgård är unik och upplev den så länge den är något att
uppleva, innan den blir som Stockholms skärgård, en motorväg.

Sen vet jag inte hur jag lyckades förklara det här
med barometer, men Askersund ÄR Sveriges barometer, vi kan bevisa det, så låt
oss också slå mynt av det.

Så en sak till, vi har fått en rondell, låt oss
skapa en exceptionell rondellhund och vi kallar den Askers Hund.

Göran Grauers.
”

Under årens lopp har
det funnits ett antal olika reklamslogans för att locka turister till
Askersund. En som många minns är, ”Den globala småstaden-jobba i världen bo i
Askersund””. Just den gick mer eller mindre som ett skämt i många år. Vet inte
vem som hittade på den. Så fort det handlade om nedläggningar, nedskärningar
och indragna busslinjer inom kommunen, så plockades ”den globala småstaden”
fram. Det var lätt att ironisera över en sådan slogan. Vi får se hur det går med Görans förslag….

Gamla reklamskrifter.

Ove Danielsson

För några veckor sedan köpte jag glass i
Askersunds hamn. Damen som sålde glassen berättade då att hon brukar läsa mina
bloggar och att jag gärna kunde skriva om Ljungås handel. Hon bodde i det gamla
nerlagda handelshuset och var lite intresserad av husets historia. Och när jag
vandrade vidare med min glass, så tänkte jag för mej själv-det kan jag väl göra
eftersom jag kände populäre Ljungåshandlaren Torsten Larsson ganska väl när han
var aktiv. Och sonen Göran vid järnhandeln i Askersund också för den delen.

OBS! Det finns mera text och flera bilder på na.se under Askersundsbloggen. Gå gärna dit och kolla.

Sommarens
Hjalmar Trafvenfelts-utställning i Askersunds konsthall blev en
publikframgång. Drygt 2000 personer såg utställningen som plockades ner under
måndagen. Det fanns farhågor för att Travenfelts målningar skulle vara allt för lokala
och ointressanta för folk utanför kommunen. Men så blev det inte.

Många gamla askersundare återvände för att se målningar från sin gamla hemstad. En del hade
minnen från Trafvenfelts stadsmålningar. Några ville ha en repris på
utställningen redan till nästa år. Men det får dröja några år till nästa gång
enligt utställningskommittén. Det finns dock planer på en turistskrift om Trafvenfelt. Men en
sådan kostar pengar och på något vis lär väl kommunen vara med. Annars blir det svårt att få till det. Men ansvariga
för turismen inser säkert nyttan av
bidra med en liten slant. Vad jag förstår handlar det om småpengar om man ser
på kommunen i stort.

Kommittén som jobbat med utställningen de senaste
året har tagit beslut om att det blir en fortsättning när det gäller
Trafvenfelt. Ett sällskap är bildat. Det fanns intresse för det från folk som
besökte utställningen som önskade det. En tillfällig styrelse är tillsatt fram
till årsmötet i början på nästa år.

Ordföranden i den tillfälliga styrelsen är Ingvar
Sandström och sekreterare Alf Anneborg. Kassör Lars Thörnkvist. Ansvarig för
medlemsanmälan är Leif Linus Larsson. Som en information till alla intresserade
av sällskapet har han E-post: leiflinuslarsson@hotmail.com.
Han sitter bara och väntar framför
datorn på att anmälningarna ska flyta in.

Redan nu finns det planer på lite olika aktiviteter.
Som en resa till Trafvenfelts hemtrakter i Sörmland. Och en trädgårdsfest.

Ove Danielsson

Kapten Alfredo Lundgren öppnade Nya Hamnens Dag, med
hjälp av fanfarer från blåsarna Gösta
Svensson och Stig Olovsson. Sedan rullade det på hela dagen med olika
aktiviteter. Både på scenen, till sjöss och på Hamntorget.

Kapten Alfredo

Kapten Lundgren
har funnits med i den grupp som gör en nystart i Askersund för Hamnens
Dag. Han var nöjd med dagen.

-Vi kommer att göra det bättre till nästa år och
vara ute tidigare med reklam och annat som hör till. Men det här var ett första
försök till en nystart, förklarade Alfred.

Ulla Fredriksson Wängdahl och Göran Fredriksson underhöll.

Under flera
år fanns en sådan dag, som sedan försvann. Alla tycker säkert det är bra när
något händer i stan, även när den stora
turistsäsongen tagit slut.

Ove Danielson