Oves Blogg

Via na.se under Askersund och min blogg finns en länk till IFK Askersund. Där finns matchreferat och mycket annat att läsa efter varje match. I kväll fredag spelade IFK mot Pålsboda i årets första hemmamatch. Referat från den drabbningen finns där.

Det finns nya synpunkter på verkstadsplanen under rubriken Nyheter på hemsidan :ovedanielsson.se. Sidan går också att nås från na.se Askersund via en länk

I samband med partiledardebatten i SVT Agenda, liknade vänsterpartiets Jonas Sjöstedt
sverigedemokraternas partiledare Jimmie
Åkesson vid ett flaskskepp. ”Hur kom du in hit egentligen”, frågade Sjöstedt.
Det fick mej att haja till i TV-soffan.
Jag hade en liten speciell släkting vid namn Friden Danielsson. Hans stora
hobby var att bygga just ”riktiga” flaskskepp. Det är möjligt att flera med det efternamnet i Askersundstrakten är
lika speciella, men nu ska det handla om
Friden. Och till skillnad från Sjöstedt
har jag kollat den svåra konstarten
på närmare håll redan som liten
grabb hemma hos Friden. Jag behövde
aldrig ha ställt frågan.

Under mina många år som journalist undvek jag alltid att
skriva om släkten, familjen och om mej själv. Jag ville inte bli anklagad att några i min närhet gynnades
av att jag jobbade på tidningen. När det gäller min egen person fann jag inte att det skulle vara av något stort
allmänintresse heller. Men i den här bloggen kommer jag att göra ett undantag.
Om en lite speciell Danielsson.

Det handlar om jungmannen och
matrosen , Friden Danielsson, Dalby, Zinkgruvan. Han är död för länge sedan.
Som grabb träffade jag honom i hans gula hus i Dalbysvängen. Jag är inte så
insatt hur han hade det. Minns i alla
fall att han omgavs av två kvinnor. Förmodligen var en hans hustru och den andra någon form av hushållerska .
Jag har aldrig släktforskat, så jag håller det hela öppet. Friden var farbror
till farsan Sven, och hade en konstnärlig ådra. Precis som farsan och flera
andra i släkten.

Friden hade gått på sjön i
drygt tio år. Han skröt inte med att ha
seglat på de sju haven. Men på Atlanten och Medelhavets blå böljor hade
han strävat åtskilliga gånger och brottas med både hårda vindar och skummande vågberg. Och det berättade han
gärna om. Friden stora intresse var att bygga modellbåtar och flaskskepp. Det
var fantastiska byggen, där inget saknades. Åren till sjöss väckte slumrande
tankar till liv. Många av de stolta skepp, som var hans flytande hem under åren på sjön, växte fram i Fridens huvud. Det
var så hans hobbyverksamhet startade i den lilla snickarboden. Friden mejslade
fram den ena modellskutan efter den andra.

Som jag minns vid ett besök då han arbetade med en produkt direkt ur fantasin, en fyrmastad bark vid namn Juno. Direkt på
gehör hade han byggt sitt vackra skepp, vars skrov vuxit fram ur en
aspstubbe. Lastrum, kommandobryggor,
master, ja allt fans med. Fridens
båtar är spridda över hela Sverige. När han jobbade som
timmerman vid gruvbolaget kom det en
professor med en rad bergselever i
släptåg till gruvan. Professorn fick syn på Fridens tremastare, som för
tillfället fanns dockad på gruvkontoret, köpte båten på stående fot.

”Men jag var hygglig och
slumpade bort den allt för billigt”, tyckte Friden.

På väggarna i banvaktsstugan
där Friden bodde, hängde ett antal glasinfattade fullriggare. Han hade också byggt en lastskuta som gick att köra i
bäcken intill. Den var utrustad med motor och allt. Ankarspelet hade han byggt
av kugghjul från klockor.

Ja så var det med den udda
släktingen. Säkert minns gamla ortsbor Friden. Och hans modellbåtar. Nu är både Friden och huset borta. Men när
jag ibland åker vägen fram kommer jag alltid att tänka på Friden och hans
flaskskepp. Ångrar att jag inte tiggde av honom något flaskskepp.

Ove Danielsson

Genom åren har det
funnits många förslag om hur man ska kunna locka turister till
Askersund. Och det har funnits samma
ambitioner i landets övriga kommuner, så
konkurrensen är tuff om turisterna och deras pengar. Det mest
radikala förslaget kom professor Olle Holmberg med i mitten på 50-talet. Han tyckte att man skulle
göra Askersund till ett 50-talsmuseum. Man skulle helt enkelt konservera
livsstilen och göra staden till ett enda stort
friluftsmuseum över denna
livsstil.

Herman på gång med sin häst genom stan på 50-talet

Man skulle inte sy kläder efter andra moder än just
50-talet, inte bygga hus i nya stilarter, aldrig gå med andra böcker i fickorna
eller handväskorna än den svenska 1950-talspoesin, inte ändra stavning, grammatik,
gudstro och sätt att kamma håret. Anledningen till professor Holmbergs förslag var en resa till Holland
där han besökt den pittoreska staden
Volendam. Där gick invånarna till vardags klädda i sina folkdräkter. Volendam
lockade i mitten på 50-talet,
600 000 tusen turister.
Askersunds skulle locka lika många
utan att behöva göra ett skvatt menade
Holmberg. Det enda de behövde
göra var att skaffa sig ett nytt hotell och rymliga kassakistor.

De första 10 åren skulle inte satsningen ge något resultat siade professorn. Men redan på det elfte
året skulle utan tvekan
bilister mellan Malmö och Stockholm, lyfta foten från gaspedalen när han
kom strax norr om Gränna och säga till sin hustru:”Om vi skulle ta omvägen över
Askersund och se hur folk var klädda för elva år sedan!

”Javisst”, skulle hustrun
svara”.

Året därpå skulle tio män få liknande tankar, och efter hundra år skulle 200.000 få den. Efter fem
hundra år skulle man resa från Australien för att få se Askersund
och hela världen skulle söka sig dit. Askersundsborna skulle inte behöva göra
något. De skulle endast vara som de var
på 1950-talet.

Den märkvärdiga med Volendam var just att folk gick klädda i sina gamla folkdräkter . Särskilt kvinnorna blev
gynnsamt presenterade i dräkten. Det var mycket tyg i Volendamdräkten både uppe
och nere . De unga männen i staden var dock inte helt nöjda enligt uppgift. De
visste inte ”riktigt” vilken kvinna de friade till. För mycket tyg. Men dräkten
var vacker och de övriga problemen fick
de klara av efter bästa förmåga när de
väl kom så långt.

I Askersund väckte inte Holmbergs förslag några heta känslor. Snarare tvärtom.
Askersundarna tyckte det skull bli knepigt om Askersundsynglingarna fram till
domedagen skulle läsa 50-talspoeter och neka flickorna i Askersund att få gå
till stationskiosken på kvällen och köpa Damernas Värld. Man ansåg det var grymt. Och mot naturen.
Nej, askersundarna ville inte leva kvar i 50-talet. Följde Askersund
professorns råd så trodde någon att damklädesfabrikörer skulle sända sina bästa modetecknare till stan en mörk februarinatt för att anlägga en
mordbrand. Och så ville man inte ha det…

Även om inte Askersund
följde som professor Holmberg tankar,
finns det ändå många fina bilder från 50-talet som visar hur det kunnat sett
ut i dag om staden blivit ett friluftsmuseum. Och jag vet heller inte hur allvarligt professorn var i sitt förslag
om Askersund. Men en udda idé var det och helt klart skulle stadsplanerna och
politikerna haft det bekvämt och bra.
Helt fria från överklaganden. Allt
skulle vara som det alltid varit.

Leif Linus Larsson har hjälpt
till med en del bilder. Olle Holmberg 1893-1974 var litteraturhistoriker,
professor i Lund. Han var också verksam
som kritiker i Dagens Nyheter och utgav essäer och aforismer.

Pelle Landin snyggar upp gatorna.

Bild: Kjell Johansson

Ove Danielsson

Under rubriken Nyheter finns lite nyheter om verksstadsplanen i Askersund. Under vilken rubrik skulle det annars vara… (ovedanielsson.se som också kan nås via min blogg på na.se)

Kolla Kjells bilder alla som är intresserade av gamla Askersund. Rubriken Kjells bilder på hemsidan, ovedanielsson.se