I samband med partiledardebatten i SVT Agenda, liknade vänsterpartiets Jonas Sjöstedt
sverigedemokraternas partiledare Jimmie
Åkesson vid ett flaskskepp. ”Hur kom du in hit egentligen”, frågade Sjöstedt.
Det fick mej att haja till i TV-soffan.
Jag hade en liten speciell släkting vid namn Friden Danielsson. Hans stora
hobby var att bygga just ”riktiga” flaskskepp. Det är möjligt att flera med det efternamnet i Askersundstrakten är
lika speciella, men nu ska det handla om
Friden. Och till skillnad från Sjöstedt
har jag kollat den svåra konstarten
på närmare håll redan som liten
grabb hemma hos Friden. Jag behövde
aldrig ha ställt frågan.
Under mina många år som journalist undvek jag alltid att
skriva om släkten, familjen och om mej själv. Jag ville inte bli anklagad att några i min närhet gynnades
av att jag jobbade på tidningen. När det gäller min egen person fann jag inte att det skulle vara av något stort
allmänintresse heller. Men i den här bloggen kommer jag att göra ett undantag.
Om en lite speciell Danielsson.
Det handlar om jungmannen och
matrosen , Friden Danielsson, Dalby, Zinkgruvan. Han är död för länge sedan.
Som grabb träffade jag honom i hans gula hus i Dalbysvängen. Jag är inte så
insatt hur han hade det. Minns i alla
fall att han omgavs av två kvinnor. Förmodligen var en hans hustru och den andra någon form av hushållerska .
Jag har aldrig släktforskat, så jag håller det hela öppet. Friden var farbror
till farsan Sven, och hade en konstnärlig ådra. Precis som farsan och flera
andra i släkten.
Friden hade gått på sjön i
drygt tio år. Han skröt inte med att ha
seglat på de sju haven. Men på Atlanten och Medelhavets blå böljor hade
han strävat åtskilliga gånger och brottas med både hårda vindar och skummande vågberg. Och det berättade han
gärna om. Friden stora intresse var att bygga modellbåtar och flaskskepp. Det
var fantastiska byggen, där inget saknades. Åren till sjöss väckte slumrande
tankar till liv. Många av de stolta skepp, som var hans flytande hem under åren på sjön, växte fram i Fridens huvud. Det
var så hans hobbyverksamhet startade i den lilla snickarboden. Friden mejslade
fram den ena modellskutan efter den andra.
Som jag minns vid ett besök då han arbetade med en produkt direkt ur fantasin, en fyrmastad bark vid namn Juno. Direkt på
gehör hade han byggt sitt vackra skepp, vars skrov vuxit fram ur en
aspstubbe. Lastrum, kommandobryggor,
master, ja allt fans med. Fridens
båtar är spridda över hela Sverige. När han jobbade som
timmerman vid gruvbolaget kom det en
professor med en rad bergselever i
släptåg till gruvan. Professorn fick syn på Fridens tremastare, som för
tillfället fanns dockad på gruvkontoret, köpte båten på stående fot.
”Men jag var hygglig och
slumpade bort den allt för billigt”, tyckte Friden.
På väggarna i banvaktsstugan
där Friden bodde, hängde ett antal glasinfattade fullriggare. Han hade också byggt en lastskuta som gick att köra i
bäcken intill. Den var utrustad med motor och allt. Ankarspelet hade han byggt
av kugghjul från klockor.
Ja så var det med den udda
släktingen. Säkert minns gamla ortsbor Friden. Och hans modellbåtar. Nu är både Friden och huset borta. Men när
jag ibland åker vägen fram kommer jag alltid att tänka på Friden och hans
flaskskepp. Ångrar att jag inte tiggde av honom något flaskskepp.
Ove Danielsson
