Oves Blogg

Melodifestivalen på TV har
blivit en verklig tittarsuccé de senaste åren. Miljontals svenskar följer programmet. Och snart väntar den stora
Europafinalen i Malmö den 18 maj- Eurovision Song Contest. Då sitter i stort
sett hela Europa och följer sändningar
från Malmö.

Jag är ganska säker på att min gamle bekant Erik Frykman, hade
funnits med i Sverigeuttagningarna om
det varit aktuellt på hans tid. Eriks
populära schlagers finns
fortfarande med i allsångshäften och sjungs
så fort det drar ihop sig till allsång
någonstans. Han var medansvarig
till evergreens som ”En dörr står på glänt”, ” I en grönmålad båt”, ”Två små
fåglar på en gren” och sist men inte minst ”En röd liten stuga ner vid sjön”.

Schlagerförfattare Erik
Frykman fick inte bo i en röd stuga vid sjön när han flyttade till Askersund
på 70-talet, men ibland dök det i alla falla
upp en grönmålad båt i vattnet
utanför köksfönstret vid Sundsgatan. Själv
bodde Erik med fru Marie under ett antal år i en gul liten stuga i
Askersund alldeles intill vattnet vid
Sundsgatan.

Här bodde Erik vid Sundsgatan i Askersund

Eriks lilla stuga fanns –och
finns-i alla fall nere vid sjön, ofta stod dörren på glänt och träden sjöng
småfåglarna. Och vid kajen låg en liten båt. Nästan allt var snarlikt det som skrevs i Eriks och Sven Paddocks visor. Erik flyttat till Askersund efter sin pensionering från Stockholm där han jobbade på det stora skivbolaget EMI.
Hustru Maria hade anknytning till bygden därför blev det Askersund efter
pensioneringen. Hennes pappa hade varit gruvfogde i Zinkgruvan.

Erik var lugn och stillsam
man som inte gjorde stort väsen av sig. Vi hälsade på varandra, men i början
visste jag inte att det var den Frykman som hade gjort alla schlagers som folk
gick och gnolade på från och till. Jag visste att någon Frykman och Paddock
hade skrivit visor. Men varför skulle Frykman ha flyttat till Askersund? Man
borde ha hört talas om det. Jag funderade och frågade till slut honom rakt på
sak. Och visst var den Frykman jag tänkte på.

Erik föddes i Norrköping 1905
och avled i Askersund 1980. I födelsestaden Norrköping började han sälja
pianon. 1932 kom han till EMI. Vid pensioneringen hade han över 40 år i
företaget. Komponerandet skedde alltid på sidan om det ordinarie jobbet. Han
var annars producent och inspelningschef. Förutom Paddock samarbetade Erik
med storheter som Åke Söderblom och
Fritz Gustaf. Det hann att bli cirka 200 låtar från Eriks piano.

I slutet av 20-talet hade
Erik egen orkester hemma i Norrköping.
Vid sidan om det ackompanjerade
han Sven-Olof Sandberg, John Vilhelm Hagberg och Gustav Lövås (ni vet
handlaren i Åsa-Nisse-filmerna). Det var nära att Erik också hade blivit
pianist på heltid. Revykungen Ernst Rolf hörde av sig, men Erik vågade inte
satsa på honom. Vid den här tiden bröt ljudfilmen igenom och massor av pianister
och andra musiker blev arbetslösa, då filmen
gick över till eget ljud.

Eriks låtar blev kända långt
utanför landets gränser. ”En dörr på glänt” har sjungits in av Andrew Sisters
men då på engelska med namndet ”Open dor-open arms”. Han skrev under pseudonymer som Dick Fryman, E.Hallwood,
Halvar Sunde, Olle Sörman, Wiberg och Wall Wilson.

När det gäller en ”I en röd
liten stuga” har jag ett särskilt minne. Är uppväxt i en röd liten stuga vid sjön strax utanför Askersund.
Det var dragit och kallt i kåken så farsan beslutade sig för att klä huset med
så kallade ”fattiglappar”. Det var vita
eternitplattor som skulle hålla kylan
borta, men vackert blev det inte. Sångaren Bertil Boo var inne på redaktionen
ibland och han kunde inte förstå att farsan
hade ”förstört” huset med vita plattor. Men
jag tror hans kritik berodde just
på att Frykmans sång inte längre passade
in när han besökte mej. Men han gladde ändå
alltid med att sjunga några strofer ur
sången inne på redaktionen. En del blev
förstås undrande över sången inne från
redaktionen. De trodde väl att det slagit över för någon journalist.

Ove Danielsson

Jag har fyllt på med flera intressanta bilder under rubriken Kjells bilder på hemsidan:ovedanielsson.se. Kjells bilder är bra och unika. Och det kommer flera vad det lider. Ska ta en tur till Kjell och Erika vilken dag som helst och fylla på med personbilder och Askersundsbilder.

I Askersund finns många gamla
fina hus. Det är bara att välja. Ett av Askersunds mest pampiga byggnader är
gamla Tingshuset utmed Storgatan i
kvarteret Prästgården, i vardagslag
kallat för Tingshusområdet. Ägare till fastigheten är Askersundsbostäder. Istället
för att döma brottslingar i huset, har det förvandlas till ett trevligt
hyreshus. I början på seklet fanns också en flickskola i huset, så det som bor
där och har lite fantasi kan säkert höra historiens vingslag i trappuppgången.

Utsikten från en del av lägenheterna i Tingshusområdet.

Men det har varit lite
knepigt att bestämma åldern på huset genom åren. Det har funnits en del olika bud. I Askersunds bevarandeplanen står
det att huset uppfördes 1908, samt
renoverades 1970. Och det har jag och många
med mej litat i alla år. Men jag har ändrat mej. Beviset kom
vykortssamlare Hans Engwall till med mej för några år sedan. Han visade upp ett
vykort på Tingshuset som var poststämplat redan 1902! Tydligare bevis går inte
att om nu inte det var fel poststämpeln.

Så lätt kan en hushistoria
ändras. Som tur är finns det gamla vykort att ta till för att reda ut det hela.

Själv har jag vid ett
antalet tillfällen besökt Tingshuset när
det var rättegångar, men aldrig som journalist. Gick dit för att lyssna. Det
var ganska harmlösa rättegångar som
lockade av nyfikenhet. Hade en bekant som
ofta satt på de anklagades bänk
för busköring med sin bil. Ibland fick
han för sig att köra tio varv runt och då hamnade han i det vackra huset på
höjden. Det kunde också vara andra
trafikförseelser. Uppretade askersundare
anmälde honom så fort de såg
honom i bilen. Minns att han berättade för mej att han satte undan en slant från lönen varje månad för att kunna betala böterna. Som han
visste kom. Själv tyckte jag att han kunde använda pengarna till något bättre.

Runt Tingshuset fanns tidigare en stor park. Det försvann när
hyreshusen skulle byggas. Många var kritiska mot parken skulle raseras. Det
skulle bli ett dåligt bostadsområde med massor av tomma lägenheter. Men så blev
det inte. Någonstans måste bostadsbolaget ändå bygga för att få fram bostäder.
I dag har det blivit ett attraktivt område där det inte finns några lediga lägenheter. En satsning som
ingen behöver ångra som jag ser det. Nära till torget och affärer. Många lägenheter har också utsikt
ut över Sundsängen och vattnet. Bättre än så kan det knappast bli.

Leif Linus och Kjell Johansson har bidragit med bilder. Och några har kommit från mej. Lägger ut en del äldre bilder för att visa hur området såg ut tidigare.

Bloggen finns också på na.se .

Ove Danielsson

PS! Kommentera gärna.

Askersundarna
kan se fram mot två stora nostalgisöndagar i Folkets hus. Klart att
andra än askersundarna också kan ha glädje av föreställningarna. Det är bara att luta
sig tillbaka i bänken och drömma sig
tillbaka till en gången tid. Eller fundera över hur det kunde vara så.

Nu på söndag (7/4)
kommer Alf Anneborg i
Föreläsningsföreningens regi att prata om majoren och askersundskonstnären Hjalmar Trafvenfelt. Det gör han med hjälp av
bilder från Leif Linus välmatade arkiv. Årets Sommarsalong i Askersunds
Hamnmagasin kommer också att spegla Trafvenfelts liv och konstnärskap. Majoren har avbildat massor av gamla
Askersundsgårdar. En stor del av
målningarna har donerade han till Askersund kommun. Söndagens
föreställning blir bara en liten försmak på sommarens utställning.

I pausen blir
det också lite aktiviteter, inte dans som kan vara vanligt i Folkets hus utan kaffe med dopp.

Hjalmar Trafvenfelt

Landskyrkan av Trafvenfelt

Nästa söndag kommer filmen ”Idyllien 3” att visas
igen i Folkets hus kl 16. Den har visats
i två föreställningar för en tid sedan inför nästan ett fullsatt FH. Men det
har varit tryck på att den ska visas igen. Bakom filmen står Alf Fransson och
Leif Linus. Just nu arbetar de med ytterligare en Idyllienfilm. ”Idyllen 2”
visades också för fullmäktigeledamöterna före ett sammanträde. Den här gången
avböjde politikerna det erbjudandet.
Mötena är nog långa ändå var motivet för
att det blev ett nej. Men nu har alla som vill möjligheten att se filmen.
Politiker som allmänhet.

Alf Fransson och Leif Linus

Ove Danielsson

Båtfolket ner vid Sundsängen
i Askersund har börjat röra på sig lite
smått. Men ännu ligger det is på viken vid båtplatserna, men snart börjar
vårsolen göra sitt.

Vårmarknaden i
Askersund är alltid sista onsdagen i april och då brukar isen vara
helt borta. Allt enligt vännen Sören
Eriksson som i många år drev bensinmacken intill Sundsbron. Därifrån hade han
järnkoll på isläget. Och det brukar stämma, men i år kan det bli knepig. Får ta
ett snack med Sören när jag träffar
honom på stan.

Strax intill bron vid södra
infarten till Askersund finns en båthusidyllen som jag nämnt i början. Alla som
passerar på stora vägen har säkert blickat ned och sett de små röda båthusen.
Och bryggorna med alla fina små båtar. I
dag är det Sundsängens bryggförening som ansvar för området ner vid Sundsängen.
Men utan Arne ”Slantis” Anderssons insats
under massor av år skulle det
sett annorlunda ut. Arne finns inte livet längre, men hans arbete har verkligen satt spår i
båthusområdet för all framtid.

När Arne ansvarade för det
hela var det mindre båthus som dominerade. Nu finns det ett antal nya båthus
som liknar små sommarstugor. Förmodligen
har alla ägare till båthusen också båtar. Det är liksom meningen med det hela.
Hur som helst är det ett mycket välskött område, där föreningen sätter krav på
båthusägarna. Fallfärdiga hus accepteras
inte.

Varje dag i 15 års tid tog
sig Arne en tur med sin cykel ner till
sjön för att se över redskapsbodarna och bryggorna. Observera att Arne aldrig kallade de små husen för båthus. Det
var redskapsbodar och inget annat som gällde för honom. Sedan 1950 hade Arne
hyrt en båtplats vid Sundsängen. Under
15 år arrenderade han själv området runt bron och hyrde ut platser till andra.
Sjön, båtarna och fisket hade varit
Arnes liv sedan han var liten grabb.

När Arne började arrendera
vid Sundsängen var området skräpigt och igenväxt. Han förvandlade sedan det
skräpiga området till en pärla som kommunen kunde vara mycket stolt över. Arne
var mycket noga med att redskapsbodarna som uppfördes inte skulle bli för dyra och pråliga,. Arne
var en enkel människa som inte gillade överflöd av något slag.

Arne bodde i en hyreslägenhet
inte så långt från Sundsängen. Han jobbade hela tiden för att område skulle
förbättras. När förbifarten byggdes var Arne framme och tiggde fyllningsmassor. Under sommarmånaderna gick
han stadigt med sin lie , för att slå gräs. Det fick inte växa igen. Arne såg
också till att varje båtägare höll
ordning och reda vid sina bryggor och bodar. En del slarvade och då ryckte
Arne in och tog hand om det hela. Han lagde
också bryggorna när det behövdes.

I mitten på 90-talet sade han
upp arrendet. Han hade då fyllt 75. Det var då som bryggföreningen tog över.
Han var då lite orolig över hur framtiden skulle bli för hans livsverk. Arne hade alltid varit noga med vilka han
hyrt ut till. Han tyckte inte heller att
föreningen skulle få bli allt för stor.

”Det är lätt att det blir
bråk med för stora föreningar. Vi har alltid haft det trevligt på Sundsängen.
Blir det fel folk kan det bli osämja”, varnade Arne för när jag träffade honom
innan han lämnade över sitt livsverk.

Minns att jag skrev om Arne
när han slutade. Jag och många andra tyckte att kommunen borde hedra honom på något vis. Inte med medalj,
men kanske med ett nytt lite dyrare fiskedrag.
Det blev aldrig så. Men på något vis borde hans namn hedras i området. Många kända
personer får sina namn placerade på gator och torg. Arne är så god som någon annan. Själv har jag lite
dåligt samvete för att jag inte hann lämna över bilder som han ville ha.
Arne ville att jag skulle skaffa fram
alla bilder jag tagit på honom genom
åren i mitt arbete på tidningen. Jag
hade börjat leta men tyvärr hann döden
före när det gällde Arne.

Sören på macken kan isläget i Askersund på sina fem fingrar. En gång i tiden fanns hans mack vid brofästet in till stan och då hade han järnkoll på isläget. Det har hahn i dag också.

Bloggen finns också på na.se

Ove Danielsson

PS! Kommentera gärna.