Båtfolket ner vid Sundsängen
i Askersund har börjat röra på sig lite
smått. Men ännu ligger det is på viken vid båtplatserna, men snart börjar
vårsolen göra sitt.

Vårmarknaden i
Askersund är alltid sista onsdagen i april och då brukar isen vara
helt borta. Allt enligt vännen Sören
Eriksson som i många år drev bensinmacken intill Sundsbron. Därifrån hade han
järnkoll på isläget. Och det brukar stämma, men i år kan det bli knepig. Får ta
ett snack med Sören när jag träffar
honom på stan.

Strax intill bron vid södra
infarten till Askersund finns en båthusidyllen som jag nämnt i början. Alla som
passerar på stora vägen har säkert blickat ned och sett de små röda båthusen.
Och bryggorna med alla fina små båtar. I
dag är det Sundsängens bryggförening som ansvar för området ner vid Sundsängen.
Men utan Arne ”Slantis” Anderssons insats
under massor av år skulle det
sett annorlunda ut. Arne finns inte livet längre, men hans arbete har verkligen satt spår i
båthusområdet för all framtid.

När Arne ansvarade för det
hela var det mindre båthus som dominerade. Nu finns det ett antal nya båthus
som liknar små sommarstugor. Förmodligen
har alla ägare till båthusen också båtar. Det är liksom meningen med det hela.
Hur som helst är det ett mycket välskött område, där föreningen sätter krav på
båthusägarna. Fallfärdiga hus accepteras
inte.

Varje dag i 15 års tid tog
sig Arne en tur med sin cykel ner till
sjön för att se över redskapsbodarna och bryggorna. Observera att Arne aldrig kallade de små husen för båthus. Det
var redskapsbodar och inget annat som gällde för honom. Sedan 1950 hade Arne
hyrt en båtplats vid Sundsängen. Under
15 år arrenderade han själv området runt bron och hyrde ut platser till andra.
Sjön, båtarna och fisket hade varit
Arnes liv sedan han var liten grabb.

När Arne började arrendera
vid Sundsängen var området skräpigt och igenväxt. Han förvandlade sedan det
skräpiga området till en pärla som kommunen kunde vara mycket stolt över. Arne
var mycket noga med att redskapsbodarna som uppfördes inte skulle bli för dyra och pråliga,. Arne
var en enkel människa som inte gillade överflöd av något slag.

Arne bodde i en hyreslägenhet
inte så långt från Sundsängen. Han jobbade hela tiden för att område skulle
förbättras. När förbifarten byggdes var Arne framme och tiggde fyllningsmassor. Under sommarmånaderna gick
han stadigt med sin lie , för att slå gräs. Det fick inte växa igen. Arne såg
också till att varje båtägare höll
ordning och reda vid sina bryggor och bodar. En del slarvade och då ryckte
Arne in och tog hand om det hela. Han lagde
också bryggorna när det behövdes.

I mitten på 90-talet sade han
upp arrendet. Han hade då fyllt 75. Det var då som bryggföreningen tog över.
Han var då lite orolig över hur framtiden skulle bli för hans livsverk. Arne hade alltid varit noga med vilka han
hyrt ut till. Han tyckte inte heller att
föreningen skulle få bli allt för stor.

”Det är lätt att det blir
bråk med för stora föreningar. Vi har alltid haft det trevligt på Sundsängen.
Blir det fel folk kan det bli osämja”, varnade Arne för när jag träffade honom
innan han lämnade över sitt livsverk.

Minns att jag skrev om Arne
när han slutade. Jag och många andra tyckte att kommunen borde hedra honom på något vis. Inte med medalj,
men kanske med ett nytt lite dyrare fiskedrag.
Det blev aldrig så. Men på något vis borde hans namn hedras i området. Många kända
personer får sina namn placerade på gator och torg. Arne är så god som någon annan. Själv har jag lite
dåligt samvete för att jag inte hann lämna över bilder som han ville ha.
Arne ville att jag skulle skaffa fram
alla bilder jag tagit på honom genom
åren i mitt arbete på tidningen. Jag
hade börjat leta men tyvärr hann döden
före när det gällde Arne.

Sören på macken kan isläget i Askersund på sina fem fingrar. En gång i tiden fanns hans mack vid brofästet in till stan och då hade han järnkoll på isläget. Det har hahn i dag också.

Bloggen finns också på na.se

Ove Danielsson

PS! Kommentera gärna.