Oves Blogg

Nu har jag fått svaret på vad en kyrkogård kostar -1 krona är priset! Förra året i september skrev jag på bloggen om att församlingen ville köpa gamla kyrkogården. Och det var inga problem med det. Den kommunala förvaltningen har inget intresse av att äga en kyrkogård. Men det framgick aldrig den gången vad kyrkogården vid Storgatan kostade.

Det blev en symbolisk summa som ofta i sådana här fall. Det finns lagar som säger att en kommun inte kan skänka bort sina tillgångar hur som helst. Inget att säga om det. Min nästa fråga är nu hur det går det rent praktiskt att betala 1 krona till kommunen vid tillträdesdagen? Är det någon från församlingen som lämnar över en krona till kommunalrådet Eriksson, eller sker det genom en banköverföring? Är det någon särskild ceremoni vid överlämnandet, eller är det bara en papperskonstruktion? Har funderat på det där ibland. Det rör sig mycket konstigt i huvudet ibland. Vet att kommunalrådet Eriksson läser bloggen ibland och kanske kan berätta hur det går till?

PS! När jag läser vidare i köpekontraktet ser jag att affären redan är avklarad. Vem fick enkronan…

Kyrkogården som fått ny ägare. Nämligen Askersunds församling

Bilden är från tidigt 1900-tal. Kyrkogården till höger vid Storgatan

Texten ned skrev jag på bloggen i september förra året:

Vad kan man tänka sig få för en gammal kyrkogård med lite gravstenar till? Ja, det är en fråga som ansvariga på Askersunds kommun får fundera lite över. En delikat uppgift. Det är precis inte varje dag det finns en köpare till en kyrkogård. Askersund församling vill nämligen köpa den gamla Norra Kyrkogården utmed Storgatan. Och jag som alltid trott att församlingarna äger sina kyrkogårdar. Det behövs begravningsplatser som ett komplement till de två kyrkogårdarna som används i dag. Församlingen vill anlägga en ny gravplats i form av askgravlund. Det finns efterfrågan på sådana gravsättningar.

För några år sedan fanns förslag om att bygga hus på kyrkogården ut mot Storgatan. Vad jag förstår var det ett dödfött projekt från början till slut, även om det hade varit praktiskt . Läget är ju centralt. Men askersundarna hade nog sagt nej. Man bygger inte hus på en gammal kyrkogård där Askersunds första kyrka stått en gång. Kyrkogården var under 230 år stadens enda begravningsplats.

Enligt gamla skrifter så började kyrkogården ta form redan på 1600-talet. I mitten på 1600-talet byggdes Askersunds första kyrka på platsen. Vid den stora branden 1776 lades kyrkan i aska och då blev förmodligen också träden förstörda. I slutet på 1700-talet uppmanade magistraten till trädplanteringar vid kyrkogården. I mitten på 1800-talet gjordes ytterligare trädplanteringar och då uppläts också kyrkogården till allmän promenadplats. På den tiden var det inte bara klafsa runt på kyrkogårdarna hur som helst.

Som gammal journalist har jag naturligtvis hört mej för om priset, men har ännu inte fått något svar. Församlingen tar också på sig kostnaderna för lantmäteri och fastighetsbildning.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

Här låg Marieborgs vårdhem. I dag är byggnaderna borta och har ersatts med ett hotell

Privat eller offentligt? Det är en fråga som diskuterats flitigt på senare år när det gäller vården. Förhoppningsvis kommer politikerna att enas om något som är bra för alla och att ingen kan sko sig på skattebetalarnas pengar. Och på de som behöver vården.

Privata vårdhem är annars inget nytt för Askersund. Man skulle nog kunna säga att Anna Beckman finns med bland privatpionjärerna. Redan 1919 startade Anna Beckman ett privat vårdhem i Marieborg, som också var hennes föräldrahem. På den platsen ligger i dag Hotellet.

Vårdhemmet -eller asylen som det hette på den- öppnade med platser för ”obildade sinneslöa”. Det gällde 28 platser. Med platserna räckte inte till. Därför öppnade hon också ett vårdhem i Vasshammar med 53 platser. Men det fanns problem med Vasshammar. Det var dyrt att bygga om fastigheten. Ett annat problem var att lönerna för den kvinliga personalen hade höjts med 50 procent och för den manliga med 100 procent. För att lätta på trycket beviljade landstinget ett räntefritt lån på 20 000 kronor. Men det fanns ett krav med lånet. ”Asylisterna” från Örebro län skulle ha företräde till de 53 platserna.

Efter nästan 30 år gav Anna Beckman upp sin verksamhet. Och det av hälsoskäl. Hon hade med ljus och lykta sökt efter någon som skulle ta över Marieborg. Men misslyckats. I det läget vände hon sig till landstinget. Förvaltningsutskottet gjorde en undersökning av vad som skulle hända om hemmet lades ned och möjligheterna att flytta patienterna till andra vårdhem.

Landstingspolitikerna kom fram till att hemmet fick vara kvar. Alternativet var annars att alla patienter skulle skrivas ut och sändas tillbaka till sina respektive hem. Och det skulle inte vara lyckat. Landstingspolitikerna väntade också på en utredning rörande ”sinneslövårdens framtida organisation”. Även på den tiden var det på modet med utredningar.

Landstinget beslutade hyra Marieborg av fröken Beckman från den 1 oktober till 1947 till den 30 september 1952. Den 1 juli 1950 övertog landstinget även Vasshammars vårdhem

1954 antog Riksdagen en lag som krävde att landstingen skulle svara för undervisning och vård av psykiskt efterblivna. En plan skulle också upptas för specialskolor, vårdanstalter och för öppen vård. Slutna anstalter som Kristinaskolan, Vasshammar och Marieborg skulle upphöra vid årsskiftet 1954-55. I december 1957 överfördes sista patienterna vid Marieborg till landstingets nya anstalt i Nora, Hagbyhemmet. Kristinahemmet och Vasshammar dock blev kvar ytterligare ett antal år.

Anna Beckman drev också vårdhemmet i Vasshammar. Bilden är därifrån

Själv har jag erfarenhet av många som bodde på Marieborg. Jobbade då i en köttbutik som levererade varor till Marieborg. Ibland kom några av de boende där och hämtade varor. Det var alltid en högtidsstund. Samtalen blev både långa, intressanta och roliga. Och de hade funderingar som jag aldrig tänkt på tidigare och som berikade livet. Många gånger förstod jag inte varför vissa personer hade hamnat på Marieborg. Det var människor som kunde ha gjort en insats i samhället lika väl som någon annan.

Marieborg kom senare att användas som Vandrarhem, som lekskola och föreningslokal. Sedan revs allt. En av byggnaderna drabbades också av en brand.

Personal vid Marieborg

Beckmans vid Marieborg 1911

Bild från tidigt 1900-tal med Marieborg till vänster

Bilden är plåtad från Sundsgården mot Marieborg

Bild från 80-talet vid rivningen av Marieborg.

Copyright:Kjell Johansson

Leif Linus har hjälpt till med bilder. Erik Larsson på Landstingsarkivet har också varit behjälplig med material .

PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt

Torget 1972

Askersunds köpmän hotas då fri parkering slopas! Så löd en rubrik i tidningen 1972. Köpmännen var mycket oroliga över att förlora sin ställning som handelscentrum för Sydnärke. Köpmannaföreningen menade att det just var den fria parkeringen som hade gjort Askersund till en attraktiv handelsort. Och torghandeln i kombination med många butiker. I en skrivelse till kommunstyrelsen vädjade köpmännen om att beslutet om begränsade parkeringstider på torget skulle skjutas på framtiden. Det var inget för en småstad. Så löd det för snart 40 år sedan

Brukar roa mej med att jämföra förr och nu i mina bloggar. Hur politikerna tänkte då och nu. I det här fallet var också köpmännen inblandade. Förändringens vindar har skett. Och det är väl naturligt. När det gäller torget i Askersund har det funnits nästan lika många idéer som kullerstenar.

I dag anses tidsbegränsningar är nödvändigt för att få lite rotation på torgparkeringen. Det finns ju också P-skivor som ska sörja för att alla blir laglydiga. Det är förstås inte själva skivan, utan parkeringsvakter som kommer till staden någon stans ifrån.

1972 drev köpmännen frågan om att det måste upp flera anvisningsskyltar på torget till andra P-platser. Och att kommunen borde prioritera en utökning av parkeringsplatser. Lämpliga platser ansågs vara i kvarteret Garvaren och Hattmakaren (bakom Åhlins).

Så här såg det ut på gården där Åhlins finns i dag vid Storgatan. Husen revs och ersattes med en hall. I det sammanhanget vill köpmännen ha en allmän parkering inne på bakgården.

Köpmännen menade att det inte enbart gällde deras egna intressen. Det skulle bli problem ur service-,sysselsättnings –och skattesynpunkt om den fria parkeringen slopades.

Kommunstyrelsen lämnade över skrivelsen till Trafiksäkerhetsverket. Och vad jag minns tog det sedan ett antal år innan parkeringsbegränsningar infördes.

Bara en liten påminnelse om hur tiderna och tankarna kring ett torg kan förändras. Och det beror förstås på att det är en helt annan trafiksituation i dag än för 40 år sedan. Bilarna fick plats på torget. I dag vill också folk parkera så nära butikerna som möjligt när de ska handla. Sådan är utvecklingen. Titta bara på det stora köpcentren som växt upp. Där är bra parkeringar nästan viktigare än det som finns i butikerna….

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

I avsaknad av en sökfunktion till mina bloggar har jag placerat en söklista på min hemsida under knappen ”Söklista bloggar”. Bara för att underlätta lite för den som söker efter något speciellt. Det finns önskemål från några läsare om en sökfunktion direkt på bloggen. Visst skulle det vara bra, men jag får avvakta till någon datakunnig dyker upp hemma på Ugglegatan och gör en insats. Tills vidare är det knappen på hemsidan som gäller: ovedanielsson.se.

Det finns många som kommenterar bloggarna, så om intresse finns kan det löna sig att titta bakåt och läsa.

Filmen ”Idyllien 2” av Alf Fransson och Leif Linus, kommer bland annat att handla om konstnären Börje Sandelin. Intressant blir också att se de båda avsnitten ”Linus blickar tillbaka”. Bland annat kommer IFK Askersunds stora bandystjärna Harry ” Moffingen” Karlsson, att ingå i Linus tillbakablickar. Jag vet det. Vi bor grannar.

Leif Linus kommer också att visa en film från go-cart banan på Duvnäset i Askersunds by. Banrekord hålls av Sveriges bäste racerförare genom tiderna , Ronnie Peterson.

Som vanligt har filmen gjorts helt ideellt av Alf och Leif Linus. Bakom förställningarna den 12 februari i Folkets hus står Föreningen Gamla Askersund och Lerbäcks hembygdsförening. Det blir två föreställningar. Arrangörerna väntar stor publik och en önskan är att de som bor i centrala Askersund väljer den sena föreställningen och att de som måste åka en bit får plats i den första.

Och så lite om de personer jag nämnt.

Harry hade sin kiosk på torget.

Harry, eller ”Morfars-Harry”, som senare blev ”Moffingen”, var en kändis i stan. Han var född 1913. Han var bara 59 år när han avled 1972.

I unga år kom han i målarskola och anställd hos målarmästare Lokrantz i Askersund. Senare hos efterträdarna Wallin och Larsson. I mitten på 50-talet övergav han målaryrket och drev därefter kioskrörelse. Så fort det drog ihop sig till något större arrangemang fanns Harry där med sin korvvagn. Samma var det när det drog ihop sig till bandy ute på gamla IP. Då var Harry där.

En bild från filmen som Leif Linus kommer att visa. Harry lägger en hörna

Harry till vänster som ledare för juniorlaget. En 40-talsbild. Längst till höger i övre raden Svante Eriksson

Han var en stor bandyspelare inom IFK och var med om den första storhetsperioden då bandylaget gick upp divsion 2. Trots ett handikapp genom en olyckshändelse i pojkåren, som kostade honom vänsterarmen, var han en mycket skicklig och hårdskjutande bandyspelare. Harry spelade med en avsågad bandyklubb, för att få den rätta svingen med sin högerarm. Ibland protesterade motståndarna över att Harry vevade för högt med klubban när han sköt. Men det tog han med ro.

Harry jobbade vid Lokrantz som målare under många år. Han står som tvåa till vänster i övre raden. Sittande längst till vänster är Rune Wallin

Efter sin aktiva tid blev han tränare och ledare för juniorlaget. Förutom bandy var fisket hans andra stora fritidsintresse

Börje Sandelin var en av Askersunds stora konstnärer. Han var också mycket god vän med stadens andre store konstnär, Folke Dahlberg. Börje växte upp först i Hällekis och senare i Askersund. Han dog 1970 i Stockholm. Då 43 år gammal.

Han har själv berättat att uppväxten var strulig med problem i skolan. I Askersund kom han i kontakt med Folke Dahlberg, vilket ledde honom in på konstnärsbanan. Hans konst speglade ofta hans besvärliga uppväxt och utanförskap har det berättas.

I början på 40-talet studerade han vid Otto Skölds målarskola, för at sedan gå vidare Konsthögskolan i Stockholm, där bland anat Sven X:et Erixson var lärare. Börje gjorde en stor insats som grafiker och tecknare, men också som illustratör. Sedan i slutet av 50-talet ägnade han sig också flitigt åt författarskap. Börje hade ett stort antal separatutställningar genom åren. Två filmer för TV har gjorts av hans grafik.

Börje Sandelin med TV-värdinnan Katarina Widell-Bäckgren

Börje Sandelin med vännen Folke Dahlberg

Allt det här och mycket mer finns med i ”Idyllien 2. Filmen innehåller originalmusik till avsnittet om Börje Sandelin. Det är dikten Önskningarna ur samlingen Granarna som tonsatts av Lars-Eric Lauenstein och sjungs av Åsa Pitkänen. Bara det..

PS! Kommentera gärna. Det kanske finns minnen att lägga till.

De boende på servicehuset Linden i Askersund är oroliga över vad som händer i huset. Läs mer på hemsidan: ovedanielsson.se under rubriken Kommunala nyheter. Alf Cederlind har skrivit till kommunen för de boende i huset.

Bråttom! VÄNTJÄNSTENS LOKALER PÅ LINDEN

Nu är det bråttom! Rädda Linden. Planerna drabbar de boende och våra besökare skriver Sonja Cederlöf i Väntjänsten till kommunen.

Redan nästa vecka börjar dom spika igen väggar och passage till matsalen från biblioteket varnar hon. Läs mer under Kommunala nyheter på hemsidan:ovedanielsson.se

Översta på bilden är Rådhuset i dag med en stentrappa ut mort torget. Den fanns på 1700-talet men plockades bort. Bilden nedan. Arkitekt Cyrillus Johansson såg till att den kom tillbaka vid uprustningen 1937. Stenhuggarfamlijen Gustavsson i Askersund ordnade det.

Ofta när förändringar och upprustning i Askersunds Rådhus ska göras dyker namnet Cyrillus Johansson upp. Och då är det ändå 75 år sedan gjorde sin insats med stadens paradhus. Det var han som präglade huset som det ser ut i dag. Invändigt har det dock hänt en del sedan Cyrillus dagar. Som det senaste året när det gäller Rådsalen.

Vem var då mannen med det märkliga namnet? Naturligtvis är han känd för alla i branschen, men säkert inte för askersundarna i stort som stöter på hans namn ibland. Arkitekt Cyrillus Johansson föddes 9 juli 1884. Den dagen i tidens almanacka hade namnet Cyrillus. Troligen har namnet funnits där sedan 1700-talet. Men det var ”bara” ett offentligt namn på den berömde arkitekten från Gävle. I familjekretsen gick han under namnet Lars. Cyrillus avled 1959 då bosatt i Lidingö

Anita Stjernlöf-Lund gav ut en mycket intressant bok 2008, med namnet ”Från Askersund till Östersund”, om Cyrillus Johansson. Hon har gjort en djupdykning i arkitektens väg genom landet, med massor av fina bilder , text och ritningar. En verklig fin och intressant bok som jag plockat lite ur. Den borde stå på hedersplats i alla bokhyllor hos den som är intresserad av byggnader och arkitektur. Och om Askersund.

Har själv var intresserad av mannen med det märkliga namnet som gjorde en kulturinsats i Askersund. Hur gick det till? Bakom Cyrillus jobb i Askersund stod borgmästare Gunnar Bretzner. Han hade varit på besök i Vaxholms rådhus som fått en genomgripande restaurering av arkitekten år 1925. Bretzner blev förtjust i vad som åstadkommits i Vaxholm. Han vill göra något liknande i Askersund. Politikerna i stadsfullmäktige var med på noterna och Cyrillus Johansson anlitades för jobbet.

Borgmästare Bretzner besökte Rådhuset i Vaxholm. Han blev avundsjuk på vad han såg och ville ha något liknande i Askersund. Och så blev det. På den tiden lyssnade man på borgmästaren.

Dekorationsmålningen i entrén från torget gjordes av Gunnar Plamgren, Stockholm. Den finns kvar. Entrén mot torget är stängd och i dag används utrymmet till vigselrum

I boken kan man läsa att restaureringen av Rådhuset skulle stå klart till Askersunds 300-årsjubileum 1937 . Där har det blivit en miss. Jubileet var 1943. Men det kan bli fel på siffror både i böcker och bloggar. År 1937 för restaureringen är rätt.

Cyrillus fick se en äldre bild på Rådhuset vid ett besök. Och på den bilden fanns en yttertrappa från torget. Den hade plockats bort i början på 1900-talet. Det fanns också en urtavla ovanför dörren. Det gamla fotot gav arkitekten impulsen att söka reda på ritningarna till byggnaden. Han hittade ritningarna i Stockholms byggnadsnämnds arkiv, signerade Thure Wennberg år 1780. På de gamla ritningarna fanns förutom en trappa också en urtavla ovanför dörren.

Cyrillus förslag var återskapa Rådhuset till exteriören som fanns på 1700-talet. Men det gjordes också några förändringar. I Rådsalen på övervåningen fanns en del fönster på norra kortsidan (mot Torgahallen). Fönstren murades igen och en ny stentrappa byggdes. Den tillverkades ute på Hagaområdet av stenhuggarfamiljen Gustavson i Askersund. Klockan lyftes också upp för att den skulle bli mera synlig och på den placerades en smed, som är Askersunds stadsvapen.

En genomgripande restaurering av interiören gjordes också med dekorationsmålningar av Gunnar Palmgren. Målningarna finns kvar i taket innanför entrén från torget. Arkitekten gav också förslag till hur torget skulle utformas inför 300-årsjubileet . Han ritade in en fontän framför Rådhuset entré. Men så blev det inte som alla kan konstatera i dag. Den finns i torgparken.

I börja på 1970-talet gjordes en utbyggnad och ny entré. Samtidigt stängdes ingången från torget. Med det har också Cyrillus Johanssons eleganta hallinteriör gått förlorad för besökare i Rådhuset. Han ville att besökarna skulle få en upplevelse i själva inträdandet i byggnaden. Något som förre kanslichefen, Alf Cederlind, drev i många år. Utan att få gehör för sitt förslag. Alf ville att entrén från torget skulle öppnas. För någon vecka sedan blev Alf klar med en intressant skrift om vad som Rådhuset har använts till genom åren. Inom rådhusväggarna har det inte bara döljs politik och byråkrati.

Cyrillus Johansson arkitektgärning kom att omspinna ett halvt sekel. 1910 inledde han med att vinna en stadsplanetävling i Stockholm. Efter det blev han anlitad över hela Sverige. Arkitekterna anlitades på den tiden bara för mera påkostade uppdrag, som offentliga byggnader, banker och praktfulla privatbostäder. Cyrillus intresserade sig för enklare bostäder trots att de inte var så meriterande.

Boken om arkitekt Johansson köpte jag på den utmärkta nätbokhandeln Bokbörsen. Vad den kostade? Den var värt sitt pris. Redaktör Joel Haugard har skrivit om upprustningen av Rådhuset i sin bok ”Askersundiana” som kom ut i början av 40-talet. Men Anita Stjernlöf-Lund, har tagit ytterligare några steg om arkitekt Cyrillus i sin bok.

Anita Stjernlöf-Lund har skrivit den intressanta boken ”Från Askersund till Östersund”, om mannen som präglade Askersunds Rådhus, arkitekt Cyrillus Johansson.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt