Oves Blogg

50-talsbild

November 2011

Hur ska kullerstenstorget i Askersund användas på bästa sätt? Det är en fråga som stötts och blötts i många år. En del vill ha bort bilarna, andra tycker att hela torget ska reserveras för bilar, några vill plocka bort kullerstenarna och asfaltera. Andra vill lägga plattgångar över torget för att det ska bli lättare att ta sig fram.

Politikerna har en svår balansgång att kunna tillfredställa alla olika intressen. Betydligt svårare än att ta sig fram på kullerstenstorget.De flesta är dock ense om att det måste finnas torghandel, gärna med lite bredare och större sortiment. I dag har klädhandlare tagit över större delen av torghandelsplatserna. Inget ont om kläder till bra priser, men ibland kan det nog bli för mycket av det hela. Lite grönsaker och hantverk skulle väl inte skada som omväxling. De stora klädstånden kanske istället kan få plats i hamnområdet. Bara ett förslag….

De som vill att kullerstenarna ska plockas bort är ute i ogjort väder. Stadskärnan är kulturmärkt och i den ingår också kullerstenstorget. Men som nämnts, det kanske kunde gå att göra den mera lättframkomlig utan att ta till stora grävskopan.

Ivar i Bro med sina karameller

Moderaterna lämnade in en motion redan förra året om att torghandeln skulle flyttas över till Stöökagatan. Motionärerna anser at torghandeln tar för stor plats på torget. I förslaget ingår att kommunen köper in vackra blomkrukor modell större, samt några parksoffor och eluttag till torghandlarna. Med flytten skulle torghandeln skyddas bättre vid dåligt väder men ändå ha kontakt med torget. En annan fördel enligt moderaterna är att centrumkärnan öster ut skulle bli större och mera attraktiv för besökare. Samtidigt förslås också en ökning av hastigheten på Sundsbrogatan från nuvarande 7 till 30 kilometer.

Ärendet har ännu inte varit i fullmäktige, men det blir väl förmodligen så att näringslivschefen får uppdrag att utforma ett nytt reglemente för torghandel och se över torghandelns placering. Det brukar bli så.

Politikerna förr i tiden hade det betydligt lättare när torget och torghandeln. Kom det några bilar till torget var både handlare och politiker glada. Bilar betydde ändå att Askersund var på frammarsch och hängde med i utvecklingen. Hästarna var utmarsch. Nya tider var på gång.

För att visa lite hur det såg ut förr och hur lätt politikerna hade i torgfrågan har jag tagit hjälp av Leif Linus med en del gamla bilder. Tänk på upphovsrätten när det gäller bilderna och eventuell kopiering. Bilderna är enbart till för bloggen.

Emil Svensson 1958

1961

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.

Göran Fredrik Göransson var med och bildade Sandvikens Jernverk på 1800-talet. Han var köpman och stor industriman. Göransson avled 1900 i Sandviken 81 år gammal.

Någon undrar kanske varför jag bloggar om en man som verkade och levde i Sandviken. Faktum är dock att hans rötter finns i Askersund. Det gäller att ta vara på varje liten positiv nyhet som är förknippad med kommunen. Stort som smått och även det som står på gamla gravstenar. Jag visste inte själv om anknytningen till Askersund, men för en tid sedan fick jag en bild på E-post med en gravsten där hans Göran Fredrik Göranssons namn finns inristad. Texten finns på samma sten som handelsman och rådman Göran Berg. Berg var född 1744 och avled 1805. Gravstenen finns på gamla kyrkogården vid Stadsbacken.

Det var vännen Alf Anneborg som sände över bilden med en lite följdfråga. Han undrade om jag visste sambandet mellan Göransson och bandyn i Askersund. Då gick det upp ett ljus. Sandvikens fina bandyarena är döpt till ”Göranssons Arena”, efter industrifamiljen Göransson. Själv har jag aldrig läst så noga vad som står på gravstenarna vid gamla kyrkogården. Går inte så ofta på kyrkogårdarna, men där finns mycket historik att hämta. Helt klart. Jag får bättra mej.

Vem var då Göran Berg, farfar till industrimannen Göransson. För att få reda på det bad jag en annan av mina vänner, Alf Cederlind , att forska lite om Berg. Det gäller att utnyttja sina vänner. Efter någon dag skrev Alf till mej och berättade Göran Berg verkade som handelsman och rådman i Askersund. Familjen Berg bodde på gården 57 och 58 . Gården låg norr om nuvarande Centrumhuset, med adress Väderkvarnsgatan – Storgatan.

Göran Fredrik Göransson

Bergs bodde på gården 57-58. Den här gamla kartan har Eric Englund bidragit med. Han är specialist på att ta fram gamla kartor.

En av handelsman Bergs söner var Anders Peter född 1789 i Askersund. Han flyttade till Gävle där han antog namnet Göransson. En av hans söner var just Göran Fredrik. Den senare blev medlem av Vetenskapsakademin och dessutom filosofie hedersdoktor vid Upsala universitet. Han står också staty i Sandviken.

Göran Berg ledde arbetet med byggandet av Sofia Magdalena kyrka. Fredrik Göran glömde aldrig sitt ursprung i Askersund och hans farfars insatser. År 1916 när kyrkan restaurerades bekostade direktör Göransson den elektriska belysningen i kyrkan. Fredrik Görans son Anders Henrik ledde företaget efter faderns död.

——————————————————

I början nämnde jag lite om bandyn och tänker också avsluta med det som just berör Sandviken och Askersund i den sporten. IFK Askersund mötte Sandvikens AIK i en vänskapsmatch hemma på gamla IP 1947. Klubbarna spelade i olika grupper när det gällde seriespel så därför fick det bli vänskapsmatcher. På den tiden var SAIK ett verkligt storlag , med kanonskytten och landslagsmannen Einar Ask, målvakten Sigge Parling (senare Djurgården), Ove Eidhagen (senare ÖSK), för att nämna några. Matchen lockade drygt 1 000 personer och det var mycket på den tiden. Olle Wallin dömde. Hur det gick? IFK förlorade med 5-2, men vad gjorde det. Ett av Sveriges bästa lag hade visat upp sig. Einar Ask gjorde också ett av SAIK:s mål.

1947

PS! Kommentera gärna. Det skulle var trevligt

För några dagar sedan skrev jag på bloggen om att kommunalrådet Per Eriksson tappat förtroendet för oppositionen. Nu har också oppositionsrådet Calill Ohlson kommit in med ett instämpat svar. Hela brevväxlingen finns på min hemsida under rubriken” Kommunala nyheter: ovedanielsson.se

En 50-talsbild vid ”Ströms hörna”. I bakgrunden syns gamla folkskolan.

November 2011

Förr dundrade långtradarna fram genom Askersunds centrum, via Drottning Kristinas väg och Sundsbrogatan. De boende i husen vid ”Ströms hörna” i korsningen mellan de båda gatorna var hårt utsatta för buller. Ett antal trafikolyckor inträffade där varje år. Vintertid kunde det var riktigt besvärligt när de tunga fordonen inte kom någon stans i det smala passagen mellan husen på grund av snö och halka.

På den norra sidan i den skarpa kurvan vid Sundsbrogatan ligger ”Strömska villan”, eller ”Rignérs hus” om man så vill. I dag är Bo Sylwan ägare av det huset. På den södra finns den så kallade ”Stockholmskåken”, som blev färdigt redan år 1907. I dag brukar askersundarna säga ”Hedbergs hus”, och som ägs av Askersundsbostäder.

På 80-talet blev det lugnare när den nya förbifarten byggdes. Visst händer det att det fortfarande brakar in stora långtradare genom stan. Och ibland inträffar det också olyckor den skarpa kurvan. Ofta väljer polisen att ha sina kontroller strax bakom kurvan in mot stan. Bara det gör att det har blivit lugnare.

Vid ”Strömska villan” hölls en storaktion i mitten på 80-talet. Auktionen var efter avlidna textillärarinnan Agnes Rignér och var en av de största som hållits efter en privatperson i Askersund. På senare år använde hon det stora huset enbart som sommarbostad. Hon var bosatt i Stockholm. Agnes pappa var konstnären Enoch Rignér. Med på auktionen fanns ett antal tavlor av Enoch.

Konstnären Enoch Rignér

Tullstugan Östertull målad av konstnär Rignér

Huvudarvinge efter Agnes Rignér var tandläkare Carl-Axel Gross. Agnes var moster till honom och hade bekostat hans tandläkarstudier. Själva hade han inte möjlighet att ta hand om möbler och konstverk, men han kände stor tacksamhetsskuld till sin moster. Han fick också ordna upp alla praktiska saker efter sin avlidne släkting. Auktionisterna hade räknat med mycket folk, men det kom mera hugade spekulanter än de kunde förutspå. Som tur var hade Carl-Axel sågat bort en del grenar från fruktträden tidigare i veckan så att alla skulle få plats. Och det var nog tur. Trädgården var fullpackad. Auktionen gav runt 600 000 kronor. Ett allmogeskåp från 1777 ropades in för 42 000 kronor och den dyraste tavlan får 32 000 kronor.

Huvudarvinge efter Agnes Rignér var tandläkare Carl-Axel Gross. Han ansvarade för auktionen 1985

Auktionen lockade mycket folk till Rignérs trädgård

1985 vid auktionen

Det här var lite om ”Strömska villan” och ”Ströms hörna”. Men vem var Ström som har gett namnet till villan och den knepiga hörnan? Kanske någon kan berätta mera…

Som vanligt har Leif Linus hjälpte till med bilder från sitt imponerande bildarkiv vid Måsgatan.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.

————————————————-

Kvinnan som uppförde ” Strömska villan” hette Esther Schermanson. Systern Helga bodde på tomten bredvid

Om Esther finns mycket att säga. Hon var syster till Helga Sundblad . Hon var en av de första kvinnliga gymastikdirektörerna (GCI) och jobbade många år i Skottland. Efter åren i St:Andrews kom hon hem, med en efter vad jag förstår, furstlig pension och köpte ”hörnan” bredvid syster Helga. Hon hann med ett kortare gifte med en bankdirektör Ström. I huset hade hon hjälp av en mycket vänlig Ester från Snavlunda. Informationen kommer från familjen Sundblad, via Leif Linus. I den ”Paraktiska Veckotidningen IDUN för kvinna och hemmet”, fredagen den 20 juli 1894 fanns en stor artikel om Esther, som jag nu lägger med.

Kommunalrådet Per Eriksson, s, i Askersund konstaterar i ett instämplat brev till kommunkansliet att han inte längre har något förtroende för oppositionen. Det är förbrukat skriver han efter ett förtroligt samtal med oppositionsrådet Calill Ohlson, m. Kommunalrådet menar att oppositionen ägnar sig åt lobbyverksamhet och sabotage. Och han fått svar . Läs mer på hemsidan under rubriken ”Kommunala nyheter”.

Klassiska Rådsalen i Askersunds Rådhus har rustats och fått ny teknisk utrustning. Politiker och tjänstemän tycker att det var ett måste. Men det finns också de som tycker att det var ett helgerån att ge sig på Rådsalen.

Förra kommunpolitikerna i moderaterna, Sonja Cederlöf, tycker det är beklagligt att Rådsalen förändrats. Hon har också skrivit till kommunrevisorna i ärendet. Och har också fått svar. Jag lägger ut både Sonja Cederlöfs skrivelse och svaret som hon fått, så alla kan bilda sig en uppfattning om man tycker det var rätt eller fel.

Finns under rubriken ” Kommunala nyheter” på hemsidan.

Upprustningen är redan gjord, men ändå…..

Herbert Fallgren var vaktmästare vid biografen under många år.

Hantverksförenings lokal vid Lilla Bergsgatan var förr askersundarnas enda riktig stora samlingssal. Så fort det hände något stort publikmässigt var det på ”Hantverkaren”. Sedan ganska många år tillbaka är det Folkets hus -föreningen som ansvarar för verksamhet. Lokalen är nu mera också döpt till Folkets hus.

Folkeshusföreningen kämpar hårt för att hålla igång verksamhet ekonomiskt med bioföreställningar, uthyrning och inte minst med fullmäktigesammanträdena. Huset är stort och uppvärmningen dyr. I väntan på det blivande kulturcentrat i Strandparken får föreningens styrelse kämpa på. Till glädje för askersundarna. En stad utan bio vore ändå bra fattigt. Det är kultur.

Själv sprang jag och mina kompisar på film så fort det gavs tillfälle på 50-och 60-talet. De fyra första bänkraderna var billigare så det fick bli där. Bänkarna 53 och 54 längst ut till vänster i fjärde raden. Ibland fanns det inte pengar, men det rådde vi bot på. En av kompisarna bodde på övervåningen i ”Hantverkaren”. I hallen mot kompisens våningen fanns en reservutgång från läktaren som alltid var öppen. Problemet när det gällde att gå in ” riktigt billigt” var att det fanns en biljettrivare på varje våning som hade järnkoll på allt. Det gällde att filmen hade kört igång och mörkret hade fallit. Brottet är preskriberat. Och försvarbart enligt min mening.Vi saknade pengar till biljetter.

”Häxan” Mariana Vlady

Från inspelningen av ”Häxan”

Alla teaterföreställningar gavs i lokalen, men då var inte kraven på ljud, ljus och loger var allt för hårda. Många av de gamla skådespelarna tyckte att Askersund var en mycket bra spelplats. Ett av de bästa i landet .Hotellet låg nämligen tvärs över gatan, med mat och inte minst dryck. Någon har berättat att det fanns skådespelare som gick över till hotellet i pausen för att stärka sig lite med en god dryck.

Filmer som ”Åsa-Nisse” och ”Hon dansade en sommar” drog alltid fullt hus. Men frågan är ändå inte om filmen ”Häxan” drog mest publik av alla filmer. En stor del av filmen var inspelad i Askersundstrakten med en massa statister från stan. Folk ville naturligtvis se sig själva på film. Tycker själv att det var en knepig film, men häxan Mariana Vlady var mycket vacker. Bara det. Jag såg den för första gången för några år sedan. När det begav sig gick det inte att få någon biljett.

Det har funnits och finns en del färgstarka biomaskinister, som Bertil ”Bubban” Johansson, Magnus Bromander och nu Roger Ivarsson. ”Bubban” var maskinist i 27 år. Magnus övertog jobbet 1958, för att sedan lämna över till Roger när Folkets hus tog över.

Maskinist Bertl ”Bubban” Johansson

Maskinist Magnus Bromander

Maskinist Roger Ivarsson

Har läste ett referat från 1958 när ”Bubban” blev avtackad. Den hösten infördes också vidfilm och att byta ut den mindre duken och bredda scenen lite betydde en kostnad på 12 000 kronor.

Askersundsbygdens tidning skrev: ”Mannen som drar veven, avtackades i går kväll. Han har sett till att askersundarna fått se rörliga bilder i 27 år. Det är känslig position han haft, där inga misstag tillåts. Då reagerar publiken direkt, trots att visselkonstnärerna i salen själva inte har en aning om vad saken gäller. Vid minsta misstag sätter de igång med att föra oljud Man kan tro det är en Rockn Roll-gala. Publiken är kräsen , men skyll för alla del inte på pianisten ”

Bertil ”Bubban” efterträdde sin far som maskinist. Fadern vevade på sin tid filmerna för hand.

Tidningen passade också på att ge biopubliken en känga: ” Varför behöver egentligen så många biobesökare ständigt rusa in i salongen sedan filmen börjat ? Dessa förstör ju nöjet för dem som varit lojala och infunnit sig i tid. Låt oss för fridens och våra medvandrares skull komma överens om att vi bör passa tiderna. Även på biograferna.

Hantverksföreningen (Folkets hus) för länge sedan

Säkert har många minnen från Hantverksföreningens lokal. Då är det bara att fylla på. Som vanligt har Leif Linus hjälpt till med en del bilder.

PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt

Informationen om den nya detaljplanen för hamnen i Askersund lockade rekordpublik till hotellet häromkvällen. Men så fanns det också drygt 90 sakägare. Och så ett stort antal andra intresserade av vad som kan komma att hända med hamnområdet framöver.

Förslaget väckt både frågor och ilska. Men det kanske är meningen när ett planförslag presenteras? Vad jag förstår kommer mycket av det som presenterades för publiken aldrig bli genomfört, medan annat kanske går att spinna vidare på.

Det var stora planer som presenterades och en del som hade ritats in borde nog aldrig varit med. Det retade mer är gladde de inblandade. Som planerna på att rita in hus på den västra sidan av Sundsgatan från Sundsgården och fram till bryggföreningens område. Det är en smal remsa, och de som bor där i dag med utsikt mot vattnet blir nog inte glada.

Kajen rustas vid Sundsgatan

Det pratas mycket om sjönära tomter i Askersund. Tycker hela staden ligger sjönära vart man än bygger. Klart att man inte kan se vatten på alla ställen när man drar upp rullgardinen. Jag bor på Närlunda och det tar ungefär tio minuter i normal promenadtakt att ta sig ner till vattnet vid Sundsängen. Det tycker jag är acceptabelt.

I den nya planen har det ritas in tre nya broar norr om nuvarande Sundsbron upp mot Viken. Folk ska kunna promenera från stadskärnan över sundet till hotellsidan. Det ska gå lätt och smidigt. På det viset förlängs stadens gamla rutmönster förklarade ansvariga vid informationen. Sjöbodar till uthyrning är inritade på hotellsidan. Strax nedanför Tingshusområdet mot sjön finns det inritade hus som kan vara upp till sju meter höga. Husen ska ligga på parkeringen strax ovanför gamla vattenverket.

Nedanför Galfa finns en privattomt, där det råder lite osäkerhet hur nära den går till vattnet. En av de planansvariga, vänlige Tobias Jansson, berättade för mej att tomten inte går ner ända ner till vattnet. Det var helt nytt för mej, och en del andra. Trädgården har omramats av häck och staket. Han sände mej också en karta som visar gränserna och på den har han rätt.

Fick en uppgift och en karta av en annan person där tomten går ända ner vattnet. Han skrev: ”Nu gäller bara att ta reda på var dagens strandlinje går i förhållande till de gränser din karta visar. Man kan också behöva se de handlingar som tillkom när de små ”tomterna” bildades. Ibland kan det där stå hur gränsen mot vattnet skulle behandlas – antingen ska tomten gå ner till stranden och följa med den om den ändras eller så ligger gränsen fast oavsett var strandlinjen går.

Som det ser ut på kartan verkar det finnas kvar en bit av stamfastigheten mellan tomterna och vattnet men säker kan man först vara när man vet svaren på frågorna ovan och får hjälp av någon säker fixpunkt i närheten. Varför finns det så många små bitar just där? Intressant!”

Privattomten går i dag ner till vattnet , medan det fins olika bud på två kartor.

Den aktuella tomten när det begav sig en gång i tiden. I bakgrunden Marieborg.

Varmbadhuset finns med i planerna och har fått en lite utökat markområde som kan ge plats för kommersiell verksamhet. Kioskerna utmed kajen ska också flyttas ihop och bilda en mindre torgmiljö. Det ska också ges utrymme för ytterligare kiosker. Det är lite av det som finns med i nya planen.

Tiderna och synen på hamnområdet har verkligen förändrats sedan hamnområdet rustades för en del år sedan. Då fanns det motstånd mot att kioskerna utmed kajen och skymde vattnet. Förslaget från några var då att de skulle placeras på torget framför Hamnmagasinet. Men det som väckte mest rabalder den gången var den stor betongtrappan intill Sundsbron. Askersundarna tyckte den var ful och totalt felplacerad. Den skymde trafiken ut från hamnområdet. Några krävde en omedelbar rivning av betongklumpen. Minns att det var stor insändarstorm och att trappan var det stora samtalsämnet så fort folk träffades. Det var ett bättre ämne att närma sig varandra än väder och vind, eller samtal om hundar.

Ansvariga och beslutsfattare hade naturligtvis förklaringar. Och de var många. Någon berättade att förlagan fanns i Göteborg i närheten av Fiskekyrkan. Andra menade att det var en kopia av trappan vid Sofia Magdalena kyrka. Båda förklaringarna verkad lika långsökta. Min egen simpla teori är att det blev betong över vid något bygge. Det skulle vara en trappa där folk kunde sitta en stund, samtala och äta upp sin glass. Måste säga att det inte har varit helt vanligt med den aktiviteten på trappan hittills.

Nu finns trappan där och kritiken har tystnat. En del tycker till och med att det blev riktigt bra. Inte så många tänker på trappan längre. Så blir det ofta..

Det kan väl också nämnas att den omdiskuterade scenen framför Hamnmagsinet också finns inritad i förslaget till den nya detaljplanen.

Som vanligt har Leif Linus hjälpt till med en del bilder.

Brand vid Sundsgatan vid Sundsgatan på 30-talet

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.