Oves Blogg

Den 31 juli skrev jag om en kommande film som handlade om statsminister Falkenström från Närkesberg. Några bilder på statminstern i full fart har lagts till. Foto: Johan Högberg

Ilrött och knallblått! Färgen på husen i Lundbyområdet väckte stor sensation när området byggdes upp. ”Blåbär och lingon” kallades Lundby allmänt. Många turister stannade till och filmade husen. Någon liknande färgsättningen hade man aldrig sett tidigare i ett villaområde. Till och med kom det utländska turister och offrade film på husen. En del stannade också till för att fotografera. Andra både plåtade och gick runt i området och talde med de boende. Hur var det att bo i ett sådant färgrikt område?

Många askersundare var mycket kritiska till färgsättning. Skandal menade många. Det fanns till och med krav på at Lundbyhusen skulle målas om. Men de flesta som flyttade in i husen tyckte det var en härlig färgsättning. Mycket effektfull blev det på vintern när snön bäddade in husen. Huvudsaken var ändå att de som skulle bo där trivdes med färgen.

Elaka rykten berättade att målaren gjorde ett misstag när han blandade färgerna. Det var inte meningen med ilrött och knallblått. Men byggnadschefen i Askersund dementerade alla sådana rykten. Det var visst meningen med de klara färgerna. Helt enligt arkitektens intentioner. En del husägare protesterade och bad att få lite diskretare färger. Men det gick inte arkitekten med på. Och byggnadsavdelningen ville inte göra sig osams med arkitekten. Istället hoppades man att det skulle bli flera hus i Askersund med klara färger. Vet inte om det blev så…

Själv tycker jag att det blev ett trevligt område med lite udda färgsättning. Och det behövdes nog i Askersund vid den tiden, när det bara handlade om tegelhus och mexistenhus. Det här var på 70-talet.I dag hör man inget om färgerna på Lundby. Inte om färgerna på några andra hus heller för den delen.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

Så här var förslaget till terasshus

Arkitekt Alf Folmer , Stockholm ledde en studiecirkel under rubriken ”Framtidens Askersund” i mitten på 70-talet. Studiecirkeln jobbade med förslag till bostadsbyggande i centralorten. Intresset var stort.

Gruppen inriktade sig på Solbergaområdet, som alla ansåg kunde bli ett attraktivt bostadsområde för många . Studiecirkeln resultat visades på utställning i Rådhuset. Ett förslag som föll i god jord var terasshus med utsikt ut mot Alsen. Husen skulle bland annat byggas på bergsslutningar ut mot vattnet.

Nu blev det inte så mycket mera än ritningar och en studiecirkel. Drömmarna från cirkeldeltagarna förvekligades aldrig. I dag finns det några hus nedanför bergen söder om Stavhagen. Men mer blev det inte. Och de som bor där är säkert nöjda och glada. Det är ett fint område, men några terasshus som på teckningen blev det aldrig.

Så här ser det nedanför Solberga i dag.

Skriver om det här med anledning att kommunen nu jobbar med bostadsbyggande och planer. Men några studiecirklar har det inte varit. Istället har det varit något som kallas workshops. Det kanske är ett förlegat sätt att jobba i cirkelform nu för tiden? Vad vet jag? Nu är beslutsgången en helt annan. Och som ett försvar för att man inte jobbar på det gamlas sättet kan vara att förslagen sällan eller aldrig förverkligades. Men fina ritningar var det. Och de som var med på cirkeln hade det säkert trevligt.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

Anna vid bakugnen

Anna och Ingrid på ballkongen vid Storgatan

Ingrid och Anna på promenad

Anna och Ingrid Kriegholm, bakade Askersunds godaste småkakor under mängd år. Nu är båda borta, men småkakorna och systrarna finns i mångas minnen. Doften från systrarnas nybakade finska pinar, drömmar, korintkakor, schakrutor, bondkakor och havreflarn, spreds från deras lägenhet vid Storgatsbacken ut över Tingshusområdet, kyrkbacken och Storgatan. De bakade många andra sorters kakor också, men jag kan inte rabbla upp alla. När det drog ihop sig till storkalas i Askersund fick systrarna Kriegholm baka för allt vad ungarna höll. För till kalasen skulle det vara Kriegholms kakor. De hade också många veckokunder som skulle servas. Alla älskade deras kakor.

Ingrid på väg

Hemligheten med de goda kakorna var riktigt smör. Inget annat skulle det vara. Det berättade gärna Anna om. På 50-talet var jag springgrabb i en butik och fick åka flera gånger i veckan med varor till systrarna. Minns då att det också slank med en och annan kartong med EVE-margarin. Men det är preskriberat nu och för det mesta var det också smör. Och kanske margarinet användes till matlagning. Riktigt smör skulle det var som Anna sa. I det gamla köket som där de kriegholmska kakorna bakades hängde blänkande kopparföremål. I dag ser man bara sådant på bilder. Anna och Ingrid var mycket vänliga. De bjöd alltid på sina bakverk när jag kom dit. För mej som precis inte var van med kakor var det extra festligt.

På övervången i huset på topen av Storgatan bodde systrarn Kriegholm

När systrarna inte bakad såg man de ofta promenerande på stan. De ledde armkrok. Ingrid charmfull, rakryggad och livlig trots sitt handikapp. Hon hörde inte. Ingrid fick heller aldrig lära sig teckenspråket. Det fanns ingen i Askersund som lärde ut sådant när Ingrid växte upp. Hon var också ensam med sitt handikapp. Dövheten var en svit efter mässlingen. Trots allt var det lätt att kommunicera med Ingrid. Hon läste på läpparna.

Systrarna Kriegholm var uppväxta i Skyllberg. Fadern var bruksbokhållare på Skyllbergs bruk. Till Askersund kom familjen Kriegholm i slutet på 30-talet, när fadern hade pensionerats. De flyttade till det gamla trähuset på backkrönet vid Storgatan. Systrarna bodde tillsammans i den stora gammaldags våningen när föräldrarna hade gått bort. När Ingrid blev ensam flyttade hon till en moderna tvårumslägenhet.

Genom tidningsläsande och TV-tittande höll sig Ingrid informerad om vad som hände. Systern Anna var solidarisk med Ingrid, genom att aldrig skaffa sig någon radio eftersom systern inte kunde lyssna på den.

Fest i Strandparken. Systrarna Kriegholm på första parkett

Många äldre askersundare minns säkert systrarna Kriegholm och deras goda kakor. Hembak på det viset förekommer inte längre. Då skulle säkert miljömyndigheten slå till. Baka massor av kakor hemma i köket till försäljning och beställningar. Omöjligt med dagens regler. Nu har Västgötabagaren tagit över en stor del av kakverksamheten.

I det här området spred sig kaklukten från Kriegholms.

Ingrid

Som vanligt har Leif Linus Larsson hjälpt till med bilder. Och det har han gjorts trots att bygger nytt staket och lägger ny sten runt tomten…

PS! Kommentera gärna. Säkert är det många som har kakminnen från systrarna Kriegholm.

Smeden på Rådhuset har hamrat på oavsett vilket styre som funits i byggnaden

För 40 år sedan blev Askersund en storkommun. Hur det ska firas-om det ska firas- vet jag inte. År 1971 slogs Lerbäcks och Hammars kommuner ihop med Askersunds stad. Nu var det inte de tre som själva tog initiativet till att samlas under en och samma fana. Det var ett påbud från riskdagen som skulle följas.

Enligt den så kallade kommunindelningsreformen skulle bildandet av storkommuner vara genomförd senast den 1 januari 1974. Men i Askersund var man klara redan 1971. Nu gick inte sammanslagning så lugnt och stilla som det kan tyckas. I fullmäktige på de tre platserna gick diskussionerna heta. Oenigheten var stor. Askersund och Hammar enades först, medan politikerna Lerbäcks kommun var mycket tveksamma. Vad skulle det tjäna till? Vad hade Askersund och Hammar att erbjuda? Slutligen enades de tre, men det ledde också till politiska strider i fullmäktige nästan under hela 70-talet. Vad hände då under den första tioårsperioden som storkommun?

Vad hade då allmänheten och politikerna för framtidsdrömmar om Askersund som storkommun? I ett samtal med Per-Olof Holländer ( tidigare ordförande i Askersunds drätselkammare) menade han att en enad Askersundskommun stärkte Sydnärke. Kontakterna med allmänheten hade blivit mindre, men för att råda bot på det så var Holländers förhoppning att det skulle bildas byalag och kontaktgrupper. Byalag har ju också bildats.

Sista mötet för politikergänget i Hammar.

Kommunalnämndens ordförande i Hammar , Erik Andersson, upplyste vid samma tidpunkt som Holländer att Hammars kommun hade beslutat om flera stora projekt innan sammanslagningen som han hoppades skulle bli förverkligade. Bland annat en ny badplats i Åmmberg och belysning i Olshammar. Kommunalnämndens ordförande i Lerbäck, Berndt Rigbäck, hoppades på mycket av den nya storkommunen. Bland annat friska tag och ett stopp för bytänkande.

Under den första treårsperioden i den nya storkommunen delade socialdemokrater och borgare broderligt på ordförandeposterna. Bertil Jonsson, s, blev storkommunens starke man de första åren. Efter valet 1973 var det slut med samarbetet över blockgränserna . Då hade Johannes Kjerrström och hans parti Fria Oppositionen börjat sätta sina spår i kommunalpolitiken. Kjerrströms parti gjorde ett nytt fint val och blev nu tredje största partiet i fullmäktige med sex mandat.

Vid valet 1976 behöll de borgerliga partierna majoriteten i fullmäktige. Sven-Erik Franzén, c, fick förnyat förtroende som kommunalråd ytterligare en mandatperiod. Av Kjerrströms parti hade de blivit två. Tillsammans hade de nu fyra mandat. Under perioden lämnade Sven-Erik Franzén den lokala centeravdelningen och blev så kallad ”politisk vilde”. Han blev kvar där som ”vilde” fram till 1979. Franzén var en man med många idéer och framtidssatsningar som inte alla kunde hänga med på riktigt.

Bertil Jonsson, s, S-E Franzén, c och P-O Holländer, m, var alla toppnamn inom politiken en gång i tiden

1979 Tog socialdemokraterna hand om makten för första gången sedan storkommunen hade bildats. Det trots att det var borgerlig majoritet i

fullmäktige. Anledningen till det märkliga förhållandet var att den borgerliga samverkansgruppen måste få med Kjerrström på tåget för att få majoritet. Hellre än att ta hjälp av Kjerrström lämnade man ifrån sig regeringsmakten. Karl-Erik Johansson, blev då socialdemokratiskt kommunalråd.

Johannes Kjerrström, satte myror i huvudet på de etablerade politikerna. Under en period hade hans parti sex mandat i fullmäktige.

Innan kommunsammanslagningen var borgmästare Bernhagen och riksdagsman Matteus Berglund, folkpartiet, de ledande inom kommunalpolitiken. Trots att Bernhagen ”bara” var tjänsteman hade han mycket att säga till om. Men det tog slut i samband med bildandet av storkommunen. Det tyckte han inte om. Minns att jag pratade med Matteus Berglund tio år efter sammanslagningen. Då var han fyllda 83. Han tyckte att samarbetet hade varit bättre på hans tid. Visst fanns det diskussioner och olika åsikter. Men inga stridigheter. Allt enligt Matteus. Han var också mycket kritiskt mot motorhotellsbygget (nu bröderna Jakobssons hotell). Även en så rutinerad politiker som Berglund kunde ha fel. Det blev bra till slut. Men med facit i hand är det alltid lätt att få rätt.

Erik Brandt, s, och Matteus Berglund, fp, var två ledande politiker i Askersund vid kommunsammanslagningen. Båda sat också i riksdagen.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

Jag har gjort ett tillägg till golfartikeln om Åmmmeberg. Lite text och några bilder.

Golfarna har fåt sitt eget paradis vid sin vackra seasidebana i Åmmeberg vid viken av Vättern Utsikten över Vättern är strålande. Men det har varit en kamp innan Askersunds golfklubb kommit så långt som man gjort i dag. Området var rena ökenlandskapet tidigare. Gruvbolaget hade dumpat rester av anrikningen där. Naturvårdsmyndigheterna krävde att området skulle gröngöras. Det var då man kom på den lysande iden att anlägga en golfbana på området i samband med återställningen. Och så blev det också. Gruvbolaget och golfklubben enades om att göra något bra av det hela.

Men långt innan banan i Åmmeberg kunde det ha byggts en bana i Askersund på Nordhammar, eller i Stavahagen. Gärdshyttan var ett annat alternativ. Om nu inte kyrkan varit så motsträviga har det funnits en bana på Nordhammarsområdet. I slutet på 60-talet var byggherren och bandyspelaaren Ingver Ulvenheim redo att bygga en niohålsbana strax söder om Askersund. Ingvar hade både ritning och kostnadsberäkning klar. Tyvärr föll projektet i allra sista skedet. Kyrkan ägde en del av marken och de var inte ens intresserad av att tala med Ingvar. Året var 1969.

Ingvar Ulvenheim kämpade i flera år för at få en golfbana på Nordhammarsområdet strax söder om Askersund. Men kyrkan som ägde en del av marken sa nej. Inga golfare på deras mark.

Ingvar berättade en gång för mej att han och arkitekt Nils Sköld åkte runt i kommunen och tittade på olika platser. De tittade bland annat på Edö, Stjersund, Harge och många andra platser. De kom dock fram till att Nordhammar låg bäst till 195 000 kronor skulle hela golfbanan kosta.

”Jag tröttnade. Felet var nog att jag var för ensam. Många ansåg dock att en golfbana på Nordhammarsområdet skulle bli en verklig PR-sak för kommunen. Närheten till Vättern, Tiveden, Husabergs camping, småbåtshamnen skulle göra banan mycket attraktiv”, förklarade Ingvar.

1980 träffade jag bankonsulent Sten Karlsson i Dalby. Han jobbade då åt Svenska Golfförbundet. Han ville då att Askersunds kommun skulle planera för en bana vid Stavhagen i Askersund. Han ville att kommunen skulle börja med en övningsbana. Om intresset blev stort kunde han tänka sig en bana på Edö. Anledningen till att Sten tyckte Stavahagen var ett bra alternativ var kontakten med andra idrotter. Senare blev han i högsta grad inblandad i arbetet med banan i Åmmberg. Minns att vi var och tittade på Vaskmullen tillsammans. Sten hade stora planer för hur det skulle kunna se ut. Och så blev det också.

Golfförbundets bankonsulent Sten Karlsson är i högsta grad delaktig till banan i Åmmeberg. Här hemma i vardagsrummet i Dalby.

Det var svårt att få bra golfbilder på vintern när banan i Stavahagen var aktuell. Det gick dock att locka ut bandystjärnan och golfaren Svante Eriksson i snön.

Vaskmullen

Vaskmullens historia är lång och mycket omdiskuterad. Som nästan alla vet har det pågått gruvbrytning i århundraden i trakterna runt Åmmeberg och Zinkgruvan. År 1863 togs ett vaskverk i bruk i Åmmeberg , samtidigt med järnvägen till Zinkguvan avslutades. Malmen fördes med järnväg till Åmmeberg där anrikning vidtogs. Den sand som återstod efter det at zink, bly och andra metaller avskiljts, pumpades vattnet ut i Kärrafjärden och lagrades på boten.. ”Nytt land” växte så småningom till längs den östra stranden av på Kärrafjärden.

Hela anrikningen flyttades till Zinkgruvan , där ett nytt anrikningsverk togs i bruk 1977. Vid Kärfjärden fans resterna av 120-årig anrikning av zink och bly. En öde landremsa av gråberg som forslades dit från gruvorna i Zinkgruvan. Det är just på den öde landremsan som nu blivit den vackra golfbanan i Åmmeberg. Arbetsnamnet på golfbanan var också ”Kärrafjärdens golfbana Askersund”.

Vaskmullen 1980. Ingen kunde tro at det skulle bli en vacker golfbana där.

Bankonsulent Sten Karlsson på Vaskmullen 1981

År 1989 dök det upp ännu ett alternativ för placering av en golfbana. Ett Stockholmsföretag hade köpt det gamla vårdhemmet med tillhörande mark. Tidigare ägare var Maranataförsamlingen med Arne Imsen i spetsen. De hade köpt anläggningen av landstinget i slutet av 1970-talet för en halv miljon kronor. Stockholmsföretaget uppgav att de tänkte satsa 30 miljonor kronor i Gärdshyttan. Det skulle bland anat bli en 18-hålsbana. Banan beräknades var spelklar sommaren 1991. Antal anställda beräknades till ett 20-tal personer. Alla kan se i dag vad det blev av det. Inget.

Gärdshyttan var också aktuell för placering av en golfbana. Planerna var storartade, men av det blev det pannkaka.

Under en period var Gärdshyttan ålderdomshem.

Maranata köpte Gärdshyttan av landstinget för en halv miljon. Församlingen klarade inte av att driva hemmet ekonomiskt. Men Arne Imsen kämpade emot i det längsta.

Under en period användes vårdhemmet till flyktingförläggning. Kanske den mest aktiva period Gärdshyttan upplevt. Då var det fart och fläkt där ute .

Till slut blev ändå allt bra. Askersunds kommun kan glädja sig åt den fina banan i Åmmeberg.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt. Kanske någon har fina bilder från Åmmeberg. E-postadressen är: ove.d@telia.com

Under rubrikerna Nyheter (fotboll) och kommunala nyheter (ny marina) finns några nyheter. Adressen är:

Adressen till min hemsida och blogg är: http://ovedanielsson.se/index.html.