”Livets träd står där i blomning
Där som rosor aldrig dör
Där skall rosor aldrig falna
Ingen frostnatt dem förstör
Till en stad jag är på vandring
Dit där rosor aldrig dör”
Så är det nog med rosen som sticker ut ur ett plank vid Hospitalsgatan i Askersund
För några dagar sedan såg jag en läsarbild i NA från
Svennevad där ett träd vuxit igenom en
cykel. Någon hade för många år slängt cykeln i skogen och så hade ett träd växt
upp genom ramen. Jag har en liknande historia men då gäller det en vattenhink
och en historia om hur det gick till.
Nisse i Koja och grannen Kalle i Emmekärr var
fiskekompisar i Bastedalen under många år. Båda är borta för länge sedan. Hur
märkligt det än låter så har en av deras fisketurer för snart 80 år satt sina
tydliga spår. I en tall på Stora Mossholmen i Vättern sitter en hink fem meter
upp i trädet. Det är Nisse och Kalles verk. Kanske någon lagt märke till hinken
på sina sjöturer…
-Farsan och Kalle var ute på sjön för att lägga
långrev. Som bete hade de levande löja i en hink. Men hinken läckte som ett
såll. För att löjan skulle dö innan de kom på krokarna tvingades de ösa vatten
i hinken hela tiden. På väg hem tyckte
de att den gamla läckande hinken gjort sitt, berättar Nisses son, Rolf
Johansson.
Nisse i Koja vid årorna
-De stannade till vid Stora Mossholmen. Där letade
farsan upp en stor sten som han slog sönder botten på hinken med. Efter de gick
de ut på udden och trädde hinken över tallruska. Och där sitter den fortfarande.
Hinken följde med trädet upp runt stammen. I dag sitter hinken cirka fem meter
upp i trädet från berget. Kanske anledningen till att trädet växt dålig kan
vara hinken, berättar Rolf, roat.
Rolf tror inte att det är så många som upptäckt hinken
i tallen.
-När farsan och jag var ute och fiskade pekade han
ofta hinken som ett roligt minne, även om det inte var så roligt när det hände,
påpekar Rolf , som är lika gammal som ”hinken i tallen”.
Precis som sin pappa arbetade Rolf vid Harge
Tegelbruk. Rolf blev kvar där till 1970 då tegelbruket stängdes. Efter det fick
många av tegelbruksarbetarna jobb vid Hammars glasbruk. Även Rolf.
-Jag jobbade som ”lokförare” vid tegelbruket. Vi
hämtade lera från en grop i närheten. Det fanns en räls från gropen till
bruket. Jag körde loket med lervagnarna. Sedan hämtade vi på en del andra
ställen också. Det fanns en grop en bit från bruket där jag varje gång fick
passera den branta backen vid Vättra. Tycker det är ett under att jag klarade
mej från olyckor. Först den branta backen ner mot bruket, som sedan slutar med
en svår kurva, berättar Rolf.
Rolf med sandlossning vid glasbruket i Hammar.
Nästan alla som jobbade på tegelbruket bodde också i
närheten. Det var tufft många gånger för familjerna att klara försörjningen.
-Hade inte fisket funnits vet jag inte hur det hade
gått för många. Fisket gjorde att många fick mat för dagen, förklarar Rolf, som
blivit kvar trakten.
-Jag har ett hus i Sänna. Ibland åker jag ut och
fiskar, även om det inte blir så ofta nu för tiden. Farsan och jag var mycket
ute på sjön. Det är lättare att lägga ut när man är två. Och roligare.
-Jag tycket det var dags att ta kontakt med dej och
berätta historien om hinken i tallen. Har tänkt på historien många gånger.
Själv har jag en förstoring på tallen och hinken som hänger hemma på väggen,
tillägger Rolf.
Det var 2013 som Rolf tog kontakt med mej
Askersund kryllar av turister just nu. Man kan gå flera meter utan att känna någon
och behöva hälsa. Hamnområdet är ett populärt ställe för mat och dryck. Den som
vill kan ju också ta tåget upp till Hembygdsgården. Det är något visst med tåg i Askersund. Det
har inte funnits något ”riktigt” tåg sedan i mitten på 50-talet så det gäller
att ta en tur med det lilla tåget och uppleva gamla minnen. Lokförare är ofta de
rutinerade lokförarna Strömberg och Sandberg.
Många pratar om sina semestervistelser och utflykter.
Och jag vill inte vara sämre även om de flesta ligger lite bak i tiden. Då var
det tält som gällde. Många pratar sig varma om mysfaktorn att ligga i tält, men
det har jag aldrig riktigt förstått.
Ett av de märkligaste ställen vi tältade på var på ett
gärde strax intill kärnkraftverket Barsebäck. Men det visste vi inte förrän på
morgonen därpå på när vi tittade ut och såg byggnaden. Vi hade haft svårt att hitta en tältplats men
ett gärde vid Barsebäck såg inbjudande ut. Det var inget fel på gärdet men ändå
lite knepigt att ha ett kärnkraftverk nästan som granne när man vaknar. En
annan gång när vi inte hittade någon tältplats hamnade i vi i kanten av en
fotbollsplan i Torekov. Något som vi upptäckte när det ljusnat på morgonen.
Kontentan av det hela är att hitta campingar eller campingplatser innan mörkret
har fallit.
En annan udda semesterupplevelse var när jag hamnade
på en vårdcentral på den vackra ön Ven mellan Sverige och Danmark. För att få en
lugn och fin sömn använde jag öronproppar. Tyvärr fastande en propp i örat som
var omöjlig att få bort. Försökte med strumpstickor och allt möjlig annan vasst
men det gick inte. Som tur var låg vårdcentralen strax intill. Den vänliga
sköterskan plockade bort proppen med ett leende på några sekunder. Sedan kom
frågan om min adress. ”Jasså, du tillhör inte det här landstinget då blir det
dyrare”. Men jag betalde utan att knota. Det är vara ändå trevligt att kunna
höra bra resten av semestern.
Den senaste semesterutflykten var till Hjo. Man måste
komma ut och se sig om. Efter att ha letat parkeringsplats i 20 minuter tog en
promenad upp till torget. På vägen dit köpte jag två böcker för 50 kronor och
en prydnadsgroda i plåt. Pizzerian i hörnet på bjöd på bra mat. I den fina
bokhandeln vid torget blev det köp av några Trisslotter som skrapades vid
torgfontänen. I Kulturkvarteret var det en fin utställning med konst av Josef
Frank. På hemvägen blev det köp av en rökt sik vid Klangehamn. Så kan en bra semesterdag
fördrivas för den som vill ut och se sig om. Bara ett tips.
Sedan några veckor tillbaka är jag ägare till en vit
strandväska med dragkedja, några fack och runda färgade prickar på utsidan.
Riktig snygg. Inte för jag har någon större användning av den. Brukar ta min
handduk och badbyxor under armen när jag går till baden på Borgmästareholmen eller
Haga. Men som min nu avlidna svärmor alltid sa när hon köpte ett lass
jordgubbar till frysen varje år.” Det är roligt att ha”. Men det var inte så
roligt att ta reda på alla ”gubbar” när hon skulle flytta.
Nu är det inte så att jag sprungit till affären och
köpt en väska om någon tror det. Jag har fått den som present därför att jag ibland
köper några bläckpatroner till min skrivare. Det är det jag vill komma till. En
massa firmor på nätet lockar med olika ”fina” och ”oumbärliga” saker som
presenter eller bonus. I mina gömmor har jag nu både vinglas, ölglas , whiskyglas, filtar , skålar av Littala, miniräknare, ficklampor och nu senast en
badväska. Vidare har jag en hopvikbar matlåda på gång. De stackars försäljarna på telefon är lika
givmilda. Om man köper något förstås. Men just det argumentet kommer några
minuter in på samtalet. Brukar säga att
när det är aktuellt hör jag av mej, precis som när Jehovas Vittnen knackar på
dörren.
Så lite politik. Har följt politikerns framträdanden i
Almedalen i media. Jag har varit där själv några gånger. Ungarna var på läger
och jag kunde träffa gode vännen Rune Jakobsson i samband med talen. Han var
redaktionschef på en gotlandstidning. Vi hade träffats på utbildningar i
Kalmar. Rune ville att jag skulle höra av mej och kanske ta ett sommarjobb på
Gotland. Men det blev inget med sommarjobbet. På uppdrag av Expressen satte han
getingar på talen. Tror det handlade om tre getingar som bästa betyg på talen
Ett enkelt jobb som gav lite pengar till god mat och dryck.
Minns att vi träffade vänsterledaren Lars Werner
utanför murarna. Ett gäng ungdomar fanns också där. Han frågade vilket parti de
höll på. Socialdemokraterna skrek de flesta. ”Ni är som kattungar. Säkert
kommer ni också att få upp ögonen vad det lider”, var Werners kommentar.
Lokalt var jag och lyssnade på det sista
fullmäktigesammanträdet i Askersund innan sommaren. Tyvärr kom det intressanta
efter två timmar och då hade jag några andra åhörare gått hem. Det första timmarna var ett harvande med
informationer av olika slag som mest var ägnat för politikerna i salen. Om jag
hade haft något inflytande hade man vänt på ärendelistan. Det intressanta först,
precis som i ett tidningsreferat ska vara. Hoppas jag levt upp till det i den här krönikan.
Pressmeddelande från Askersunds kommun
2019-07-09
På fredag den 12 juli finns det gott om tid för alla askersundare och besökare att ta en titt på bilarna som deltar i årets Midnattssolsrally. Då gör nämligen rallyt ett lunchstopp i Askersund, något som väntas locka många besökare.
Midnattssolsrallyt arrangeras av Kungliga Automobilklubben, KAK och är Sveriges och ett av Europas största rallyn för historiska tävlingsbilar. Rallyt körs i Örebro län den 10 till 13 juli och delar av bansträckningen är förlagd till Askersunds kommun. Fredagens lunchstopp är vid Sjöängen i Askersund och man räknar med att de första tävlingsbilarna börjar rulla in över Sundsbron strax efter klockan 11 och sedan komma undan för undan under tre timmar.
– Det här kommer locka massor med folk till Askersund, både rallyentusiaster och andra. Det blir en riktig folkfest på biltemat två dagar i rad, eftersom Car & Bike Meet äger rum sedan på lördagen, säger Kersti Beck Larsson, turiststrateg på Askersunds kommun.
Under lunchstoppet vid Sjöängen kommer servicelagen att pyssla om bilarna inför fortsatt tävling medan förare och kartläsare äter lunch. Besökare är då välkomna att titta på bilarna. När lunchen är avslutad kommer bilarna att samlas vid Askersunds torg för att starta om tävlingen. Där finns möjlighet att höra intervjuer med deltagande förare och se bilarna innan de åter ger sig ut på vägarna norrut.
– Den här typen av evenemang är viktiga för Askersunds kommun, inte minst för näringslivet. Midnattssolsrallyt kommer locka många nya besökare till Askersund som handlar i butikerna, äter på restaurangerna och upptäcker vår fantastiska kommun och säkert kommer tillbaka hit fler gånger, säger Henrik Olofsson, utvecklingschef i Askersunds kommun.
Flera lokala föreningar medverkar på olika sätt i arrangemanget. Rönne MK är en av de arrangerande klubbarna och Askersunds veteranfordonsklubb bidrar med funktionärer
Snart är det semestertider vid nybygget vid Vårdcentralen i Askersund. En del har semester medan några är inne på sista veckan. Mattläggare och målare är dock i full gång .
PS! Ytterligare ett antal bilder finns på na.se Oves blogg
Det var bättre förr- åtminstone när det gäller servicen på våra bensinmackar. Vem minns inte den unika servicen som Sören Eriksson och hans anställd bjöd på vid macken intill Sundsbron i Askersund. Kunderna han nästan inte stanna sina bilar förrän Sören eller någon av hans anställda kom springande och hjälpte bilägarna med olika praktiska saker. Att få hjälp med att torka vindrutorna var en kulturupplevelse för många. Och den svarade Sören och hans mannar för under alla år.
På 90-talet hade konkurrens blivit stenhård mellan bensinmackarna i Askersund. Bensinstationer hade rivits och byggts. Märken kom och försvann, liksom arrendatorer. Många mackar hade också förvandlats till rena livsmedelshallar. I dag finns det bara några få bensinstationer kvar. Obemannade pumpar är det vanliga nu för tiden. Men ingen kunde matcha Sörens manuella service. Han hade utvecklat sin rörelse enkel med manuell service och vänlighet. Har stora erfarenheter av det själv. Sören ansvarade för servicen av redaktionsbilarna. Det klickade aldrig.
Familjen Eriksson var väldigt tidigt ute med däckförsäljning, i övrigt nöjde man sig med bensinförsäljning, ett kiosksortiment och en pump för båtfararna. Och så den manuella servicen.
Under kriget kördes bilarna i Sverige med gengas. Säckarna på taket innehåller kol at elda bilarna med. Med på bilden är Sören och hans pappa Gullmar
Bild från slutet av 30-talet.Från vänster David Karlsson, Sören Eriksson, Konrad Johansson,Stig ”Jojjas” Johansson och Gullmar Eriksson.
Bild från 1931.
Macken som Sören drev vid Sundsbron var en klassiker. Den öppnades 1931 av Sörens pappa, Gullmar. På den tiden var det en NAFTA-mack. Bolaget hade ryska ägare. Senare blev det en GULF-mack och efter det en ESSO-mack. Namnet ändrades sedan till Statoil. Och så var också namnet när Sören slutade och macken försvann. Nu har hotellet tagit över markområdet för sina verksamheter.
Ibland träffar jag Sören på stan och pratar om gamla tider. Vet också att han läser mina bloggar. Är det något fel i texten hör säkert Sören av sig. Han kan mycket om gamla Askersund. Vid sina år på macken träffade han massor av folk. Både kända och okända. Sören kan dock skryta lite över at han tankat bilar åt både Alice Babs, och Duke Ellington, för att nämna några. Men nu är det att Sören inte vill skryta. Det var ”bara” ett jobb.
På den här tiden fanns som nämnts ett antal bensinmackar i Askersund förutom Sörens. Har letat fram några nostalgibilder på mackar.
Sundsbrogatan. Bensinpump till höger
Kungen lämnar stan 1953. Sundsbrogatan hade stängts av för trafik
Bristen på parkeringar i centrala Askersund har ofta diskuterats. Och särskilt då på torget. Det finns ett sort antal parkeringar en liten bit från torget, men då blir det en bit att gå och alla vill förstås stå på torget. Bilister snurrar ofta runt torget för att hitta en bra plats, eller också för säker man vänta ut någon som ska lämna sin plats. Har man tur så…
Problemet med parkeringar har funnits genom åren. 1953 när kungen skulle besöka Askersund var landsfiskal Hugo Haag mycket stressad över hur det skulle bli med parkeringarna. Om ordet stress fanns då? Allt skulle klaffa för att Askersund skulle ge kungen ett gott intryck, precis som 10 år tidigare vid 300-årsjubileet . Den gången var kungen mycket nöjd. Landsfiskalen fick en del sömnlösa nätter inför kungabesöket. I tidningen uppmanade han folk parkera sina bilar i utkanten av staden och ta vara på varenda millimeter av parkeringsmöjligheterna. Det här var långt innan parkeringsvakterna var påtänkta.
Sundsbrogatan var avstängd för trafik och på torget rådde parkeringsförbud. Landsfiskalen uppmanade alla som kommer söderifrån att parkera på båda sidor av sundet, samt på planen vid Landskyrkan. Tillåtna parkeringsplatser fanns vid gamla Folkskolan (Sjöängsskolan) , Stöökagatan och Sundsbrogatan öster Drottning Kristinas väg. Andra platser var också planen vid Sofia Magdalena kyrka och Samrealskolans gård. Samtidigt uppmanade landsfiskalen de boende att flytta sina bilar från gator där parkeringar var förbjudet. Och naturligtvis också från torget.
Hemvärnschef Eriksson, stadsfullmäktiges ordförande Nylund, får en pratstund med kungen 1953.
Taxibilarna som fanns på torget vi den tiden fick också maka sig för kungen. Taxibilarna flyttades till Väderkvarnsgatan söder om torget. Landsfiskalen uppmanade också alla som skulle titta på kungen att följa de ordningsföreskrifter som gällde. Med facit i hand vet jag att allt gick enligt landsfiskalens riktlinjer. Haag kunde vila ut och få tillbaka sin nattsömn.
Undrar hur många bilar som fanns i stan på den tiden? Tittar man på gamla bilder så är det frågan om inte Haags oro var lite överdriven.? Men det är klart, kungen skulle komma och parkeringsvakterna i Askersund var ännu inte aktuella.
Lägger också med några bilder där parkeringsproblemen inte fanns . Tvärtom längtade askersundarna efter att få se en bil. Kan också nämna att jag hade en arbetskamrat som gav upp kampen om ett körkort efter krock på torget. ”Det fanns en bil på torget och tror du inte att jag var tvungen att köra på den”, berättade han uppgivet. Körläraren uppmanade min vän att träna parkering ute på torget. För att det skulle bli lite mera på riktigt skulle min vän parkera intill den bilen på det annars öde torget. Och då bar det sig inte bättre än att vännen backade in i sidan på den andra bilen. Det blev också spiken i kistan för vännens efterlängtade körkort. I fortsättning var det moped som gällde.
En parkeringsvakts mardröm.
Väderkvarnsgatan 2011. Det ser trångt ut. Bild: Eric Englund
PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt
