Oves Blogg

Man ska inte försköna
öldrickande allt för mycket, men i
Askersund betydde faktiskt mängden av konsumerat öl på det
kommunala ölcaféet vid
Väderkvarnsgatan en kulturgärning. Det
fanns möjlighet att söka pengar i ”öl-café-fonden”. En del av vinsten från
öldrickandet placerades i en fond. En som utnyttjade fonden var kantor Nils
Björck. En person som absolut inte för att glömmas bort när det gäller
ungdomars musikutbildning i Askersund. Han finns inte kvar i livet längre, men
hans insats lade grunden för dagens musikskola i Askersund. Och inte bara det.
Nils startade simundervisning för skolbarn i början av 30-talet. Han var också
ordförande i hembygdsföreningen mellan åren 1962 och 1977.

Rut Johansson serverar några gäster vid det kommunala ölcaféet

Men det var på musikens
område Nils gjorde sin största insats för Askersund. Sonen Per har fört arvet
vidare med glans. När Nils kom till staden på 30-talet fanns ingen
musikundervisning i skolan, men det ändrade han på snart.

”Jag tyckte synd om
ungdomarna som stod på stan och inte hade något att göra. Jag köpte en tonett
för fem kronor och försökte intressera barnen för att spela. Intresset blev
över förväntan. Efter några år blev det blockflöjt. Intresset växte och jag
försökte få pengar till verksamheten av skolstyrelsen, men det fanns inga
pengar. Då vädjade jag till riksdagsman Matteus Berglund om hjälp och han
ordnade så vi fick pengar ur något som hete ”öl-café-fonden”.
PS! Mer text och flera bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

PS! Ytterligare ett antal bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

Kommunalrådet Per Eriksson har haft fullt upp med
grävning den senaste veckan. Det handlar inte om höstbruk, utan första
spadtagen för nysatsningar. I sitt sällskap har han haft tjänstemän och förstås
också folk från byggföretagen som ska göra jobben. Även blivande hyresgäster
har varit med. Vid varje tillfälle åker också rödfärgsburken fram. Satsningarna bockas av med en röd bock.

PS! Mer text och bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

Det blir stor fest i
Sjöängen på lördag. För ett år sedan invigdes
skol-och kulturbyggnaden och det ska firas med ett kalas. Och nästan allt är
gratis. Avslutningen blir med jazzföreställning. Sångerska är Auora Brännström.
Namnet på föreställningen är ”Happy birthday Miss Monroe”. Men den
föreställningen är inte gratis.

Per-Arne Axelsson, berättar om sin uppväxt i Askersund på Leif Linus film

På 1-årskalaset kommer det att finnas aktiviteter både för barn och
vuxna. Leif Linus kommer också att köra
två filmvisningar i Visholmen med glimtar från Idyllienfilmerna. Från filmen berättar Svante Eriksson bandyminnen. Nils
Sedig berättar minnen från Askersundsverken och PLM. Ulla Sjösvärd är uppväxt i Askersund men bor sedan
många år i Stockholm. På filmen berättar Ulla minnen om sin pappa Hotell-Gustav,
som var en kändis i stan. Det är första gången just det avsnittet visa. Maj-Britt Ferneberg (Johansson) var servitris på Statt i
Askersund. Hennes berättelse finns med på Leif Linus film. Ett avsnitt om Per-Olof
Lundin ,skidåkare och friidrottare i IFK finns också med.

PS! Mer text och flera bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

Kristinaskolan,
Kristinahemmet, eller Kristinagården som nu är namnet, väcker både roliga och
tråkiga minnen hos folk. I dag handlar det bara om trevliga saker. Den ursprungliga verksamheten med skola för
barn som hade det lite svårt startade i slutet på 1800-talet och lades ned
1979. Sedan har byggnaden använts för
olika ändamål. Under en lång period var det utbildning för vuxna som
gällde. Nu finns det barmverksamhet i en
del av byggnaderna. Den gamla praktfulla
parken har också förändras. Träd har tagits bort och ersatts med
lekutrustning. En del tycker det är bra
medan andra ser det på ett helt annat sätt när det gäller parken. Det är bara
att välja.

Gammal bild på Kristinahemmet. Utbyggnaden skedde 1919. Huset till höger är borta.

Kristinahemmet var en viktig
arbetsplats för Askersund under många år. Inte minst för att det var en stor
kvinnoarbetsplats. Kristinahemmet har haft många namn under årens lopp som
nämnts. Det ena värre än det andra. Det första var Örebro Idiotskola! Under en
period var namnet ”Andesvagskolan”. Den pampiga byggnaden togs i bruk 1905. Arkitekt var Magnus Dahlander, Örebro. Bygget kostade
84 918 kronor. Åren 1919 till 21,
gjordes en tillbyggnad åt väster för en
kostnad av 135 000 kronor.

PS! Mer text och flera bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund -Oves blogg

Sedan några år tillbaka har jag blivit mycket bättre
på byggtermer än tidigare. Som exempelvis tvåtum-fyra, tvåtum-tre och för att nu
inte tala om tvåtum-sex. Anledningen till mina förbättra kunskaper är att jag
fotograferat byggen i Askersund under några år. Först det stora skol-och
kulturbygget Sjöängen och nu bostadsrätterna vid Västra Strandparken. Eller om
man inte är så högtidlig, Verkstadstomten.

Ett intressant jobb i en bransch som jag inte följt
från grunden särskilt ofta. Har träffat på massor av trevliga hantverkare som
är villiga att förklara ingående vad de sysslar med. Jag har följt byggprocesser
och tjuvlyssnat på när hygglige byggbasen Magnus vid PEAB pratat med sina
mannar och snappat upp lite av varje när det gäller byggtermer.

Tum-måtten handlar förstås om brädor, plankor och
träreglar, men jag har fortfarande väldigt svårt att se skillnad på storlekar. Och
vilket virke jag skulle ha när det begav sig. Brukade peka på vilken bräda jag
ville ha. Tycker det flesta brädor är ganska lika. Som tur är finns det två trevliga
och hjälpsamma män i Askersund, Göran och Mikael, vid Edlunds, som hjälpte till
så det blev rätt. Sådana butiker med en personlig service ska man vara rädd om.
Men nu var det länge sedan jag behövde
en bräda. Bor sedan några år tillbaka i en
lägenhet och då blir det inte mycket snickrande. Jag ringer vaktmästare Stefan
om det skulle vara något.

På brädgårdar har jag sett att kunderna ofta lyfter
brädorna i luften, blundar med ett öga och kikar med det andra ögat längs
brädan. Tycker det ser lite märkligt ut. Jag har förstått att de vill ha raka
brädor, men jag trodde att alla var raka var när man betalar dyra pengar. Men alla verkar mycket kunniga så det är väl
så det ska vara.

Snart är mitt fotouppdrag klart vid Västra Strandparken
när det gäller PEAB:s bygge av
bostadsrätter vid strandkanten. Lägenheterna ska vara inflyttningsklara i
februari nästa år. Ännu ett bygge har
startat i samma område med en annan byggherre. Nästan alla vill bo vid vattnet
numera.

En av mina bästa egna snickarinsatser skedde under
tvång redan i skolslöjden. Men det blev riktigt bra om jag får säja det själv.
Vi tvingades tillverka en pall under ledning av en allvarlig och petig lärare.
Det här var i början på 50-talet. Pallen håller ännu och används dagligen när
jag sitter och tar på mina skor. Trots allt måste det ha varit en bra lärare.

PS! Fler bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

Karl-Johan Karlsson hus revs tyvärr för ett antal år sedan. Huset var en prydnad för området

Byggnaderna på Norra Bergen i
Askersund visas i dag upp med stolthet. De små rustade och välbevarade röda
husen har blivit kultur. Ofta går stadsvandringarna med gästande turister över
bergen fram till Sofia Magdalena kyrka. En av anledningarna till att husen blev
kvar som de var en gång i tiden är att de som bodde där levde under små
omständigheter. Det fanns inte pengar till stora reparationer. Och inte tänkte
de boende där att husen en gång i tiden skulle betraktas som kultur.

Askersundsbostäder
AB har köpt en stor del av området där gamla Samrealskolan och Vattentornet finns
på Norra Bergen. Bostadsbolaget planer är att bygga om skolan invändigt till
lägenheter. Ytterligare ett antal hus finns med i planerna. Det har funnits i
området tidigare som rivits bort men det är tomter som kan bli aktuella för
nybyggen. Bostadsbolagets planer ligger en bit framåt i tiden.

Faktum är ändå att av de
finaste huset i området, Norra Bergen 28,
jämnades med marken i början på 1980-talet Och den rivningen får de
styrande i kommunen på den tiden helt ta på sig. Kommunen fick huset till
skänks men lät det förfalla helt. Till slut var en rivning ett måste. Till
fastigheten som låg strax norr om Samrealskola strax intill Vattentornet, hörde
också en praktfull trädgård med en blomsterprakt som var enorm. Väggarna var
fyllda med klätterrosor. Det var en verklig idyll.

Ägare till huset var
kyrkovaktmästare Karl-Johan Karlsson och senare hans barn. Karl-Johan bodde i
huset med fru och sju barn. Hans trädgårdsintresse var mycket stort. Karl-Johan
som var med och anlade de flesta av parkerna i Askersund, var mycket
intresserad av växter. Utanför huset fanns en drivbänk där familjen hämtade
sina grönsaker. För att klara den stora familjens försörjning hade Karl-Johan
både höns och gris i början av 1900-talet.

PS! Ytterligare text och bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg